Alla inlägg under september 2008

Av Jenny - 30 september 2008 14:34

Det känns så länge att vänta till nästa vecka innan min läkare ska ringa. Till råga på allt ringde BM (barnmorskan) idag och sa att inte kan ringa förrän på tisdag, suck, en dag till. Jag känner mig så ivrig att komma igång igen och det är väl i och för sig ett bra tecken.


Min läkare är väldigt bra, när vi tex skulle hämta mediciner på apoteket förra månaden så stämde det inte med vad apotekaren ansåg gällande dosen. Så de ringde honom. Han bad dem ge mig hans mobilnummer så jag kunde ringa honom direkt istället. Klockan var över 18 på kvällen och jag var så glad att han tog sig den tiden, han sa att det är viktigare att det blir rätt och att jag känner mig trygg med det jag ska ta (det var hormonet jag skulle ta med sprutan i magen) Inte så jättelatjjo att ta fel dos. Det hemska var att apoteket hade ingen koll och min läkare sa att det är inte första gången det händer. De har tom sagt fel ordination till andra par för att de misstolkat det som står på paketen, fast de blivit informerade.


Nu vet jag ju det till nästa gång, att verkligen dubbelkolla men läkaren ordentligt innan. För nu första gången var det inte så lätt med alla gula receptlappar på alla preparat man skulle ta. La ut dem på köksbordet framför mig och det var en enda röra av förvirring. Nu först vet jag vad allt betyder.


Alltså jag är ju inte jättesugen på att gå igenom detta igen, det tär ju på en, men jag vägrar ge upp, vill komma igång snabbt igen. Vi har ju ett gratisförsök till och har vi tur kanske det blir fler ägg så att några även kan frysas in, då ingår de i samma försök.


Tänk vad man utsätter sig för för att få barn. Ärligt talat, i januari 2007 när vi satt hos gynekologen på vårt första möte och hon skulle sätta oss på kö till IVF, minns jag att jag tänkte: Det är inte säkert att jag kommer göra detta, det är en otrolig tuff behandling och jag kommer nog inte våga när det väl kommer till kritan, jag är ju så rädd för allt som har med sjukhus och nålar att göra. Och nu sitter jag här och har redan gjort ett IVF-försök...Som min läkare sa i somras när vi skulle börja: nu kommer det gå fort, det är som att åka racerbåt i skärgården, man hinner inte njuta av utsikten utan vips är man framme. Det stämmer banne mig, det var så det var, det gick så snabbt så jag hann knappt bli rädd.


Det som inte dödar dig, gör dig starkare!

IVF
ANNONS
Av Jenny - 30 september 2008 09:02

Då var det en ny dag med nya möjligheter. Det känns bättre idag, tack vare alla nära och kära som visar sitt stöd. Längtar tills jag får döpa om min blogg till: Gravid och grinig;-).Magnus var i Köpenhamn hela dagen igår för att hålla en viktig presentation, det hade gått jättebra, jag är så stolt över honom! På kvällen satt vi i soffan och mös och tittade på Idol och käkade chokladtryfflar:-)


Den här veckan ska vi även ta tag i vår adoptionsprocess, vi har stått i kö i snart två år. Men det är både hemutredning och föräldrarutbildning som måste genomföras innan man ens får börja processen på riktigt. Får ringa kommunen och kolla. Suck, alla dessa samtal och personer man måste jaga fatt på. Vi kommer definitivt kämpa med flera IVF-försök men OM det inte skulle funka kan vi inte DÅ börja kolla adoption, för då kan det vara försent. Vi måste ta det parallellt nu för att jag, tanten, inte ska bli för gammal (fyller snart 37 - huga).


Vi vill ha barn, så enkelt är det. Om vi får ett med våra gener eller adopterar känns numera mindre intressant då vi vet hur svårt det kan vara och att det inte går att ta för givet att kunna få barn. Vissa säger som tröst att det är många som föder egna barn efter att de adopterat. Men jag säger som en klok tjej skriver i sin blogg att: Jag adopterar inte för att bli gravid!? Det handlar om att bli förälder och det finns så många barn i världen som saknar föräldrar, det är helt vansinnigt att de flesta av dem aldrig kommer få vara del av en riktig familj, någonsin.


Vem vet, en vacker dag kanske vi sitter här med barn både från våra gener och från ett annat land:-)


Ja, det var lite reflektioner så här på morgonkvisten.


Ha en bra dag allesammans.



ANNONS
Av Jenny - 29 september 2008 14:19

Då har snart den här dagen gått. Min mans underbara syster tog ut mig på lunch idag, det var jättetrevligt och mysigt att bara få sitta och prata med någon, tack!

Ringde kliniken idag, kommer få börja ny behandling först i november. Kommer få en annan sorts behandling denna gång som är kortare, men högre dos hormoner. Får veta mer nästa vecka när min läkare ringer, han är visst ledig den här veckan. Jag undrar hur det har gått för de andra paren som som var på ÄP (äggplock) och ET (embryo transfer) samtidigt som mig. Är de lyckliga eller ledsna idag. 

Snart ska jag på möte, sen ska jag börja bege mig hemåt. Längtar efter att få krama min Magnus.

IVF
Av Jenny - 29 september 2008 11:05

Idag börjar jag blogga, har aldrig haft tanken på att göra det innan. Idag har jag och min man misslyckats med vårt första IVF-försök. Jag känner att jag behöver en plattform att få hiva ur mig alla känslor och tankar och bestämde mig för att skapa en egen blogg.

Jag och min man träffades i november 2004, det var inte dans på rosor från början, vi fick kämpa för vår kärlek, men när den väl infann sig så blev allt så rätt. Han friade till mig på sommaren 2005 och året därpå gifte vi oss, den underbaraste dagen i vårt liv hittills. Redan 2005 började vi planera barn, och tyckte det var kul och fnissande sa vi att tänk om jag kommer vara tjock på brölloppsdagen. Min underbara bonussyster Johanna, som skulle designa och sy min klänning ritade tom två varianter, en normal och en om jag skulle vara gravid.
Men allt eftersom tiden gick märkte vi att det var ju inte bara att "skaffa" barn, varför hände det inget.

Januari 2007, fick vi vår första tid hos en gynekolog för utredning. Herregud, skulle det vara något fel på oss menar dem? Jodå, det visade sig att jag inte har ägglossning, vi fick ställa oss i kö för IVF som skulle ta ca 1 åt och 9 månader. Jag visste knappt vad IVF var för något. Jag fick till att börja med äta Pergotime för att hjälpa mina äggblåsor att mogna, det gjorde dem, men jag blev inte gravid.

Mars 2008 får vi brev hem från Karolinska där de ville veta om vi var intresserade av att gå på distansbehandling hos privat klinik i Södertälje för att på så sätt korta ner vår kötid. Självklart ville vi det, så i maj 2008 var vi på vårt första besök hos en fantastisk läkare som berättade allt för oss hur det skulle gå till. Jag skulle börja hormonbehandlingen i augusti och insåg att; hjälp, vad läskigt allt känns helt plötsligt. Fick börja med nässpray Synarela 2 ggr om dagen, den skulle nedreglera mina äggstockar så de inte skulle mogna några ägg. Som biverkning skulle man hamna i ett klimakterietillstånd. Min mor skojade med mig och sa välkommen till klubben:-) Jag fick fruktansvärd huvudvärk av den och låg utslagen vid två tillfällen i ca ett dygn.

När min nedreglering var klar var det dags för hormonsprutor i magen, ni som känner mig vet hur fasansfullt det var att bara tänka tanken på att ge mig själv en spruta i magen. Men vad skulle man göra, längtan efter barn var ju så mycket större än rädslan för sprutor. De undebara barnmorskorna på kliniken visade hur vi skulle göra. De frågade om jag eller min man skulle ge mig dem. Ingen aning, hur gör andra par? Ja, vissa män går tom ut ur rummet när vi ska visa sa sköterskan. Stackars dem, tänkte jag. Ge hit sprutan, sa jag, tvekade, och sen tryckte jag in den och det kändes inte:-) Min man var stum av chock, för han trodde aldrig jag skulle göra det:-) Sen var det spruta i magen varje kväll i ca 10 dagar och täta återbesök med blodprov och VUL (vaginalt ultraljud) för att se hur min kropp reagerade. Det gick inte så bra så jag fick ta nästan dubbel dos och då började min äggblåsor äntligen mogna, men bara tre äggblåsor mognade dock.

Fedagen den 12 september var det dags för äggplock, 36 timmar innan fick jag först ta en annan spruta, ägglossningsspruta för att äggen skulle kunna plockas. Den var tjockare och gjorde lite ont, men det funkade. Äggplocket var jag livrädd för, jag har aldrig fått lugnande eller smärtstillande starkare än panodil i hela mitt liv. Men barnmorskan var underbar och min fantastiska man är världens bästa stöd. Han fick gå och lämna sitt prov medan jag fick nål i armen och en citodon (allt på fastande mage och jag var vrålhungrig hela tiden) Väl inne i rummet ville jag bara vända och fly men de ledde fram mig till sängen och det var faktsikt ganska mysigt i rummet, med dämpad belysning och musik på radion. Själv hade jag Ipod hela tiden , med musik jag gillar och blir lugn av. Jag la mig ner och barnmorskna sa att nu kommer det snurra till lite. Ja jösse, jag blev hög som ett höghus och kände INGENTING av ingreppet. Efter 15 min ledde de tillbaka mig, jag vinglade rätt bra av drogerna, M tyckte det var roligt, fick vila en stund och sen äta....äntligen. Mådde jättebra, men ont i öggstockarna så klart, men jag skulle ta värktabletter var 6:e timme och ligga med värmekudde. De fick bara ut två ägg, ena blåsan var tom. De sa att på måndag den 15 ska jag vara där igen på em, OM de inte ringer senast kl.11 för att säga att inget av äggen blivit befruktade.

Måndag 15 september, flög i taket varje gång telefonen ringde, men det var inte Karolinska tack och lov. Så vi åkte dit, man skulle vara kissnödig för att insättningen ska gå lättare. Läkaren sa att ena ägget hade blivit befruktat och delat sig 8 gånger och såg jättefint ut. Vi var överlyckliga. Vi fick se via ultraljud när de satte in det, jag grät. Så här nära har jag aldrig varit en graviditet. Sen fick jag kissa och fick den där korkade tanken att tänk om det ramlar ut...
Mös hela första veckan, min man och jag pratade med vårt lilla embryo och vi sjöng för det. Vi bad till gud att det ville vara kvar.

Vecka två var värre, då började oron för att det kanske inte har fungerat. Att säga till någon som går igenom detta att försöka att inte tänka på det är som att säga till en mamma att inte oroa sig för sina barn. HUR ska man göra för att inte tänka på det? Forskning har visat att stress inte påverkar chansen att bli gravid vare sig på naturlig eller konstgjord väg. Jag var tvungen att förlita mig på det.

I fredags började det komma färgade flytningar (ursäkta detaljerna) Fan, fan, fan, jag kände direkt att det inte var rätt. Det kom mer och mer och i helgen har jag och min man gjort allt för att ha mysigt, trösta varandra, varit ledsna, hoppfulla inför testet som skulle tas måndagen den 29 spetember.

Testdag idag: negativt.

IVF
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Omröstning

Vad tror du? Är Lilla Stjärnan en flicka eller en pojke?
 Flicka
 Pojke

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<<
September 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min sida om barnlängtan och IVF! med Blogkeen
Följ Min sida om barnlängtan och IVF! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se