Ikväll när vi strosade bland hyllorna på Ica Maxi fick vi syn på:

"Lasses Skinksenap", varpå Magnus utbrister: VA! HAR HAN HAFT DEN MELLAN SKINKORNA!

Efter en tung dag så känns det skönt att få avsluta med glädje och harmoni. Allteftersom dagen gick så började allt kännas bättre, och ja kära mor, jag kommer alltid tillbaka ganska snabbt efter mina svackor, det vet du:-) Det är viktigt att få ur sig allt istället för att bära på det inombords tills man sprängs. Detta är som sagt min lilla plattform för den biten. Min blogg är som balsam i själen för mig och jag ser faktiskt ljust på framtiden. 

Ikväll när vi åkte till IcaMaxi tog Magnus min hand och sa, att inom två år kommer vi ha barn på något sätt. Det var så fint sagt tycker jag. Det här är jobbigt för oss båda, men vår relation har verkligen stärkts av det här. Som tur är har vi våra ups and downs vid olika tidpunkter så vi alltid kan stötta varandra. Man måste få tillåta sig att må riktigt skit ibland, annars stänger man inne småsaker som kan växa till berg.

Minst en gång om dan brukar vi få varandra att tokskratta åt något. Vi har ju båda ganska störd och barnslig humor, vilket jag bara älskar. Ingen kan få mig att skratta som Magnus.

Det här är en sådan ny situation för oss båda och det påverkar så klart våra närmaste också, ni är ju blivande familj och släkt med vårt blivande barn:-) Ni är lika viktiga i processen och vi behöver er verkligen!!!

Tack alla som skriver till mig, det uppskattas enormt ska ni veta:-)

Fick tag på en av de supergulliga barnmorskorna på privatkliniken jag går på. Hon tyckte det var jättekonstigt av den andra barnmorskan att säga så. Det kan vara helt normalt att ha mina symptom fortarande, min kropp har blivit så stimulerad av hormoner och ingrepp att det kan ta tid att må bättre. Och det är menstruation jag har och inget annat, blir man inte gravid då får man mens, så enkelt är det! Detta är saker som kan verka helt självklara för er som läser, men det blir inte lika självklart när man är mitt inne i en behandling....som visserligen är över för den här gången, men symptomen hänger kvar ett tag till tydligen. Jag kände mig så lättad när jag lade på luren, ett djupt andetag och sen fortsätta jobba igen. Har fått massor gjort på jobbet idag och det känns toppen. Jag är så tacksam som har mitt jobb att gå till på dagarna, hade jag gått hemma och grubblat om allt hade jag nog blivit knäpp i skallen. Nu kommer jag istället hem och känner: idag har jag banne mig gjort mig förtjänt av min lön:-)

Ska gå hem nu, vi ska åka och veckohandla och sen titta på Idol som är mitt kvällsnöje i höstmörkret. Känns lite bättre nu och det är jag glad för, nya friska tag.

Vad knepigt det kan vara ibland. Igår hade jag en toppendag, kände mig glad och positiv och jäklar anamma. Pratade med min mor och min moster i telefon och vi tjattrade och skrattade och det var jättehärligt. .....imorse vaknade jag och kände mig helt tvärtom. Är trött, irriterad och så jävla less rent ut sagt. Är jag helt kokko i skallen och måste in på tvångsvård eller är jag normal??

Har fortfarande mensvärkar, vilket jag haft sen ÄP, 12 september och idag är det som bekant 2 oktober. Jag blöder fortfarande vilket också bekymrar mig, men det är säkert normalt. Men hur faan ska jag kunna vet vad som är normalt? Min läkare kommer ju ringa på tisdag och då får jag veta. Kan ju ringa någon barnmorska, men just nu orkar jag inte.

I måndags när jag gjorde mitt gravtest, skulle man ju efteråt ringa till kliniken där själva ingreppet gjordes ( i mitt fall ett sjukhus i Stockholm) Den barnmorskan som jag pratade med  var inte den bästa. Jag frågade om jag kan börja nästa behandling efter att den här mensen jag har nu är slut. Då sa hon tillrättavisande till mig: Det är faktiskt inte mens du har, du har en blödning pga misslyckad IVF....?!Osmidiga kärring, i det läget hade jag kunnat strypa henne för hennes okänslighet, nog för att det är helt korrekt det hon säger. Men hur kul är det att få det kastat i ansiktet när man precis fått ett negativt besked och sitter med stor sorg och kämpar för att inte brista i gråt i luren.

Är ofta inne på sidan villhabarn.com, där får jag tröst av andra som gjort detta både en och flera gånger. Där kan vi ställa frågor till varandra och ge stöd och förhoppningsvis ett stort grattis när någon äntligen får ett positivt besked.

Suck....men idag är det en jobbig dag, skönt att ha min lilla dagbok här och få vräka ur mig allt, känns alltid bättre då och det var ju därför jag började med den. Ni behöver inte vara oroliga, ni som känner mig och läser detta. Jag kommer nog må bättre redan senare idag och alldeles säkert imorgon. Behöver bara få ur mig allt.

Tack för att ni orkar läsa mina bittra tankar.

Puss och kram!!