Så kom floden, dvs gråten, äntligen. Satt och tittade på bilder på Magnus när han var liten, såg framför mig hur vårt blivande barn kommer se ut som honom. Längtan efter den lyckan fick mig att börja gråta.

Anne-Lie, du får inte sluta skicka bilder för att jag gråter lite:-)

Jag formligen storbölade så Magnus kom springande till arbetsrummet. Det tog säkert 5 minuter innan han fick ur mig vad det var. Det är längtan efter en go bebis och skräcken över att kanske aldrig få uppleva det som gjorde att fördämningen brast. Jag kunde inte sluta gråta, men det var väl lika bra det. Magnus kramade mig och tillslut sa jag att jag befinner mig i ett mörkt jäkla hål och vill gärna ta mig därifrån, han svarade: tänd lampan så ser du stegen som du kan klättra upp på. Då började jag frusta av skratt blandat med gråt och Magnus stämde in med fnitter.

När jag ändå var i farten ska jag erkänna en sak. Jag sa att han fortfarande har chansen att bli ihop med någon annan som kan ge honom barn (patetisk-martyr-fason-beteende) Helt korkat, jag vet, men det är sådana knäppa tankar som far runt i skallen. Tack och lov är jag inte ensam om att känna så, det är många ofrivilligt barnlösa som tänker så. Magnus blev så klart arg, men sa vänligt men bestämt att jag snackade blaj. Detta hör till den patetiska-dåligt självförtroende-ge mig bekräftelse-fasen.

Vi pratade en stund om biologiska barn och om adoption, i helgen ska vi kolla på Adoptionscentrums hemsida för att vara lite pålästa inför mötet nästa vecka. Tanken att ev adoptera börjar mogna hos båda. Vi måste ju se till alternativen om vi vill bli föräldrar, och det vill vi ju otroligt mycket båda två. Men vi verkar få kämpa lite mer för att nå dit än vad vi hade tänkt oss.

Nu har vi ätit glass och snart börjar Desperate Houswives, sen ska jag sova.

Jag vet att jag är en stark person som pallar det mesta, men ibland är jag svag, precis som alla andra dödliga. Jag får helt enkelt tända den där lampan och klättra upp för stegen så är jag förhoppningsvis uppe imorgon.

 

Anne-Lie

21 oktober 2008 22:00

Älskade vännen, jag tror att det är bra att gråta. Ibland behöver kroppen få gråta och hela sig.

Jag lovar att inte sluta skicka bilder på Magnus så länge du inte säger ifrån.
Jag har snart skannat så pass mycket att jag snart är framme vid några favoritbilder som jag skickar i morgon.

Kram - God Natt & sov gott!

http://www.anne-lie.net

 

Britt-Inger

21 oktober 2008 23:06

Men vad ni kämpar kära ni, allt smärtsamt fysiskt förståss och sen allt med tankeriet - ibland kan man önska det fanns en knapp där man kom i standbyläge.
Mycket klokt sagt av Magnus: tända lampan så du ser klättra upp för stegen...
Förstår att det känns bra med bloggen - du får skriva av dig (du är duktig i skrivandets konst) - samtidigt som vi - mottagarbloggarna får näring av det du skriver - givande, tagande. Som sagt, rena gratisterapin.
Allt är egentligen -- konst -- uttryckande skriv-retorik-målar-keramik-musik-sång-dans-mat-läkar-konst.
Jag tog hem mina målningar från terapin idag, mottagningen ska ha öppet hus i Norrtälje folketshus. Vi har valt ut 4 målningar var som ska sättas upp där. Alltså ett givande och tagande. Vi lämnar ut våra målningar till beskådande och hoppas på så sätt hjälpa andra i samma situation, våga söka hjälp i terapi. Sänder dej smakprov på din mail.
Förresten, Stockholm har världens längsta konstutställning på de 90 tunnelbanestationerna - tänk på det när ni åker till jobbet.
Många kramar till er superkämpar./Britt-Inger

 

jarven

22 oktober 2008 10:18

Har inte så mycket att säga idag, är trött och tom i huvudet. Men jag ville bara skicka en kram så du vet att du finns i mina tankar...
KRAM!

 

Mia

22 oktober 2008 11:18

Hej vännen!! Tänker på dig, får en liten tår i ögat när jag tänker på allt ni måste gå igenom.
KRam kram!!

http://miascrapparochler.blogg.se

 

Moster

22 oktober 2008 11:28

Jag förstår att livet är lite som en berg och dalbana för er.
Men jag vet att ni tar er igenom det här.
Även att ni har era svackor så måste jag säga att ni är otroligt starka.
Och framför allt att ni har en sådan stark kärlek till varandra. Plus en j...la massa humor mitt i allt ihopa.
Tänker på er jättemycket även fast jag inte skriver så ofta i din blogg.
Idag ska vi till Skogskyrkogården, det är urnsättning (tror att det heter så) för Bernts pappa.
Vi hörs snart igen.
Många Kramar och Pussar till er båda.
P.s Bernt hälsar så mycket till er.
Eva//

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu fungerar bloglovin för min nya blogg: www.barnlangtan.se Så ni som prenumerar kan nu lägga in den nya istället.   Detta blir mitt allra sista inlägg på bloggagratis.   Välkommen att fortsätta följa mig och min blivande familj på nya bloggen! ...

Nu finns ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns tre nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns två nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...

Nu har jag skrivit ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...