Vad knepigt det kan vara ibland. Igår hade jag en toppendag, kände mig glad och positiv och jäklar anamma. Pratade med min mor och min moster i telefon och vi tjattrade och skrattade och det var jättehärligt. .....imorse vaknade jag och kände mig helt tvärtom. Är trött, irriterad och så jävla less rent ut sagt. Är jag helt kokko i skallen och måste in på tvångsvård eller är jag normal??

Har fortfarande mensvärkar, vilket jag haft sen ÄP, 12 september och idag är det som bekant 2 oktober. Jag blöder fortfarande vilket också bekymrar mig, men det är säkert normalt. Men hur faan ska jag kunna vet vad som är normalt? Min läkare kommer ju ringa på tisdag och då får jag veta. Kan ju ringa någon barnmorska, men just nu orkar jag inte.

I måndags när jag gjorde mitt gravtest, skulle man ju efteråt ringa till kliniken där själva ingreppet gjordes ( i mitt fall ett sjukhus i Stockholm) Den barnmorskan som jag pratade med  var inte den bästa. Jag frågade om jag kan börja nästa behandling efter att den här mensen jag har nu är slut. Då sa hon tillrättavisande till mig: Det är faktiskt inte mens du har, du har en blödning pga misslyckad IVF....?!Osmidiga kärring, i det läget hade jag kunnat strypa henne för hennes okänslighet, nog för att det är helt korrekt det hon säger. Men hur kul är det att få det kastat i ansiktet när man precis fått ett negativt besked och sitter med stor sorg och kämpar för att inte brista i gråt i luren.

Är ofta inne på sidan villhabarn.com, där får jag tröst av andra som gjort detta både en och flera gånger. Där kan vi ställa frågor till varandra och ge stöd och förhoppningsvis ett stort grattis när någon äntligen får ett positivt besked.

Suck....men idag är det en jobbig dag, skönt att ha min lilla dagbok här och få vräka ur mig allt, känns alltid bättre då och det var ju därför jag började med den. Ni behöver inte vara oroliga, ni som känner mig och läser detta. Jag kommer nog må bättre redan senare idag och alldeles säkert imorgon. Behöver bara få ur mig allt.

Tack för att ni orkar läsa mina bittra tankar.

Puss och kram!!

Idag har jag ringt och kollat upp akupunktur, det ska visst vara väldigt bra att göra i samband med IVF-behandling. En docent vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har i en studie påvisat följande fördelar med akupunktur. Kvalitén och kvantiteten av ägg kan påverkas positivt. Det ökar blodgenomströmningen till slemhinnan så att embryot kan växa fast lättare. Behandlingen kan även minska biverkningarna av hormonerna och öka välbefinnandet. Känns lite spännande faktiskt och jag är villig att gripa varje halmstrå. Även fertilitetsläkare rekomenderar akupunktur i samband med IVF.

Jösses, för två år sen om någon sagt att jag ska göra IVF, med alla sprutor och ÄP hade jag sagt, aaaaldrig i livet det törs jag inte. Likaså att jag måste ta blodprov titt som tätt......tror inte det, kommer svimma då. Eller ve och fasa, gå på akupunktur......över min döda kropp att jag går med på att vara nåldyna.

Och nu sitter jag här och är mitt inne i karusellen, frivilligt.....

vad tusan hände?

Nu har vi bokat in en tid för informationsmöte kring adoption hos Familjerätten. Pratade med en jätterar kvinna som höll med om att det är bra att ta adoptionsprocessen parallellt med IVF pga att det tar sån tid med all handläggning, innan tiden rinner ut för oss.

Vi ska vara där den 30 oktober på em.

Igår var jag och Magnus på gymet, jag har inte tränat sen några dagar innan ÄP, pga av smärta och att jag behövde ta det lugnt. Under dagen igår försökte jag komma på alla möjliga ursäkter för att slippa, men så är det alltid när jag inte tränat på länge. Sen när jag väl är där är det jätteskönt att få ur sig alla frustrationer genom att lyfta vikter och springa på löpbandet. Och efteråt är allt bara behagligt och man går med ett fånigt leende därifrån. Min stackars man tog ut sig så hårt att han nästan fick gå baklänges till bilen för att det gjorde så ont i hans ben, jag skrattade så jag nästan kissade på mig. Bara att få skratta så hjärtligt var skönt, då vi varit ledsna så mycket de senaste dagarna.

Väl hemma hade min kära vän Sandra ringt, jag ringde upp och vi tjattrade om allt mellan himmel och jord och fnittrade åt massas larv, det var härligt:-)