Männsikor i min omgivning har visat oro över mig efter att ha läst min blogg senaste tiden. Vill bara säga att det inte är någon ko på isen. Jag fick lite dåligt samvete över allt jag hävde ur mig igår.....men jag vill inte ha dåligt samvete. Genom att få ur mig allt mår jag bättre. Igår var också en riktig skitdag rakt igenom, det enda andningshålet jag hade igår som var positivt var tjejträffen. Jag jobbar konstant med mig själv och lär mig nya saker om mig själv undan för undan. Så låt mig vara grinig och bete mig som ett barn emellanåt;o).......det går över ganska snart. Överlag mår jag faktiskt helt ok. I princip varje dag skrattar jag med hjärtat åt något vilket är väldigt befriande. Idag satt jag och Magnus och skrev larviga saker på msn till varandra så jag fnittrade som en tok på jobbet. Det är ju oftast så att det är de jobbiga tankarna jag har behov att skriva om för att bearbeta dem. Men jag kanske borde försöka förmedla alla roliga tankar också som faktiskt förekommer med tät frekvens hos mig. Jag har ett väldigt rikt liv med underbar man, familj och underbara vänner. Jag är trots min situation lyckligt lottad och känner att jag är på väg åt rätt håll med det mesta. Nåväl, jag ska inte sitt här och föreläsa om hur saker och ting ska vara, kände bara ett behov av att få detta sagt.

Igår var det kaos i stan pga Nobelfesten, skulle till tjejträffen efter jobbet och det var djungelns lag som gällde. Proppfullt på alla bussar då ena T-banelinjen var avstängd pga brand. Hela stan knökad av bilar, limmosar som gled fram lite här och var. Men jag kom fram tillslut:o) Det var underbart att vara där igen, att få prata av sig och få lyssna till deras erfarenheter.

Mötte upp Magnus på vägen hem och kände tröttheten slå ner mig i skorna som en käftsmäll. Fick även blodsockerfall för jag var så hungrig. Satt som ett apatiskt fån vid köksbordet medan Magnus blandade varsin proeteindrink. Efter den kändes det bättre, men jag var grinig som fan. Mina hormoner är för bedrövliga dagarna innan mens, men idag känns det bättre. Känner mig lättare i sinnet, vilket är skööööönt.

Har mycket att göra på jobbet,  måste komma ikapp med massor av grejer så jag kan känna lugn och fokus inför min nästa IVF i januari.

Märkligt hur funtad jag är egentligen......idag skulle jag inte vända på klacken om jag kom in i köket på jobbet och det satt en bebis där i mammans knä.......men igår var det total katastrof........vad händer egentligen i kroppen och i skallen? Kanske lika bra att inte veta...Det är i alla fall bra att få bekräftat att det endast är vissa dagar jag inte klarar av bebisar och gravida magar som vimlar överallt i stan. Jag älskar ju bebisar, att hålla dem, gosa med dem och jollra löjligt med rösten till dem;o) Men jag får inte förneka mina känslor oavsett om de är positiva eller negativa, alla känslor är ju lika mycket värda och viktiga att erkänna, tycker i alla fall jag.