Läste nyligen en bok jag vill rekomendera: "Mig äger ingen" skriven av Åsa Linderborg. Den skildrar ärligt och naket hennes barndom med sin ensamstående alkoholiserade pappa som jobbade som härdare på Metallverken. Boken är känslosam, sorlig, kärleksfull och otroligt humoristisk. En pappa som älskar sin dotter över allt annat men på grund av alkoholen inte alltid fattar de bästa besluten.Tänkte skriva ett litet stycke ur boken som smakprov:

"Farfar ringde varje morgon kvart över sex, han var rädd att vi skulle försova oss. Han kunde omöjligt acceptera att hans egen tid på Metallverken var förbi och som pensionär gick han fortfarande runt som en gårdvar och såg till att allt fungerade och att sönerna var på plats i fabriken. Ibland gick han in med reservnyckeln när vi fortfarande sov, satte sig på en stol brevid sängen och väntade tills det var dags för väckning. Han böjde sig fram och buffade på pappa med senig arm.

- Leffe, vakna! Leffe! Dags att gå till jobbet, Leffe! Gå upp, jänta!

Det var otäckt att ryckas ur sin sömn av dem gamle mannen i mörkret. Pappa, först skrämd och sedan kränkt, for upp i kalsongerna och började skälla. Farfar ställde oberörd tillbaka stolen och cyklade hem till farmor bara för att göra om samma sak några dagar senare.

Tre minuter i sju stämplade pappa in. Innan dess lämnade han mig på dagis och några år senare på fritids. Upp på cykeln, jag på pakethållaren. Jag minns inte att vi mötte någon. Alla andra satt och åt frukost. Läste tidningen, lyssnade på radion, bäddade sängen. Plockade fram fina kläder ur garderoben. Jag var första barn på dagis. Hade pappa mycket att göra på jobbet var jag där innan de ens öppnat.

- Det kommer snart någon, sa han och släppte av mig utanför porten.

Jag stod ensam i mörkret invid den låsta tvåvåningsbyggnaden i vitt tegel och tittade upp mot hyreshusen där kökslamporna tändes en efter en. Trampade på stället för att hålla kylan och rädslan borta. Jag väntade på att Gun, kokerskan, skulle visa sig mellan husen.

- Står du här Åsa? frågade hon och släppte in mig i det stora köket.

Gun serverade varm O´boy och Mariekex med smör. När dagisfröknarna kom och upptäckte att jag redan var på plats, sa Gun alltid att jag hade kommit samtidigt. Jag hade hemlisar med många vuxna.

Han kunde göra så där helt i onödan också. Gå upp som vanligt och skjutsa mig till ett stängt dagis eller fritids, säga att det snart skulle komma någon och trampa vidare. Efter några minuter hämtade han upp mig och körde mig hem, lade sig i sängen och somnade om. Han hade hela tiden vetat om att det var söndag, han ville bara uppleva känslan av att kunna vända på halva vägen: Jag ger fan i det här, jag åker hem och sover istället!

Har tittat på Lets Dance, intressant startfält. Har några favoriter redan: Magnus, Magdalena och Morgan. Men det kan ju snabbt förändras:o)

Var på massage igår efter jobbet. Jösses vad duktig tjejen var, kan varmt rekomendera henne för er som bor i Stockholm. Det kändes så otroligt mycket bätre efteråt och idag vakande jag som en ny människa.......förutom att mensen fortfarande lyser med sin frånvaro, nu är det morgondagen det hänger på, den MÅSTE komma då.

Idag har det gått som i raketfart på jobbet. Vi hade stora rensardagen på mitt bestämda initiativ;o) Vi fyllde 5-6 sopsäckar med skräp som jag sen släpade ner i källaren för att slänga. Guuuud va skänt och befriande det kändes, jag älskar att rensa och kasta skit. Det blir liksom lättare att andas och roligare att befinna sig i rummet efteråt, energierna stoppas inte utan flödar härligt och fritt. Pinnade på med resten av arbetsuppgifterna resten av dagen och det var riktigt kul. Den delen av jobbet som jag länge tyckt vara jobbigt börjar äntligen klarna och nu känner jag mig mer och mer självständig på den punkten vilket känns bra för mitt självförtroende.

Lämnade kontoret strax efter 16:30, Magnus och jag åkte till gymmet, vi har inte tränat sen 23 december. Normalt sett skulle jag sitta och dregla sovande i soffan vid den här tiden en fredagkväll, men tack vare att vi tränade så känner jag mig pigg och stark. Äntligen igång igen! Ska försöka träna varannan dag fån och med nu, styrketräning blandat med ren konditionsträning (promenad eller löpning) Sprang/gick 3 km på löpbandet idag plus styrketräning överkropp.

Min mormor har ramlat och skadat höften och legat på sjukhus i ca en vecka. Hon bor i Rimbo. I morgon ska vi till min underbara vän Rebecca på kalas (hon fyllde i onsdags), som bor i Norrtälje. Innan dess åker vi förbi mormor spontant och oanmält, det kan bli kul. Hon kommer bli paff. Vet att hon kommer vara hemma då hon har svår värk och knappt kan gå. Jag vill gärna passa på att träffa henne när vi ändå är i krokarna (och ofta blir det tyvärr inte).