Tvekade innan jag började skriva det här inlägget för det är så privat. Men kom fram till att ingen har någon aning om vad det handlar om ändå, så jag gör det för att få lätta på trycket. Idag har jag fått veta något hemskt. Tänker inte tala om vad eller av vem. Behöver bara få ventilera mina tankar och känslor här på min blogg, skriva av mig utan att blotta ut någon. Fick veta något idag som gjorde mig så ledsen, jag började gråta och sprang ut från kontoret och låste in mig i ett konferensrum på våningen under och grät floder. Det har inte hänt mig eller Magnus något, så oroa er inte. Men i min närhet. Önskar det fanns något jag kunde göra. Tårarna bränner fortfarande i ögonen och det är svårt att koncentrera sig på jobbet, men snart är det äntligen dags att gå hem för dagen och få lite helg. Ska iväg på akupunkur om en timme, då ska jag meditera och sända positiv energi och massor av kärlek till er.

KRAM!

Jaha, då är vi inne på den sjunde dagen. Igår var det maxdos som gällde, det gick bra, förutom att en stor droppe hamnade utanför. Vet inte om det betyder något men jag blir lite nojjig för allt ska ju in. Men förmodligen är det ok. Det blir lätt att jag överanalyserar allt i den här situationen, men det beror ju på att jag vill göra allt jag kan för att göra rätt, eliminera risken för misstag. Känner att det kör mycket i magen på morgnarna, jag har ingen aning om det beror på hormonerna jag pumpar in eller om det är något annat. Hämtade fler ampuller på apoteket igår så jag klarar mig över helgen, det kommer gå samamnlagt 18 st fredag till söndag.

I eftermiddag är det akupunktur igen, det ska bli skönt. Jag får be henne sätta lite nålar som gör att blåsorna mognar fint över helgen, gärna väcka min högra äggstock också:o)

Har fantiserat om hur det känns att vara gravid, hur det känns att få se sitt embryo för första gången på ultraljud, se ett litet hjärta som slår. Det måste vara det mest fantastiska man kan uppleva.