Efter min bokstavligt talat omväxlande dag på jobbet var det så äntligen dags att gå på akupunktur igen. Promenerade dit i snöslask, skuttade mellan pölarna för att undvika översvämning i stövlarna. Många tankar surrade i huvudet, jobbet, IVF, TV-kamera, besöket hos doktorn imorgon, äggplockning på fredag.....eller inte.....hur skulle jag kunna släppa alla tankar och känna harmoni under min behandling. Jag behövde inte fundera längre på svaret än tiden det tog att gå dit. Så fort jag klev över tröskeln sköljde allt av mig som en tunn slöja.

Jag uppdaterade Dr Ma om att det förmodligen blir ÄP på fredag.

- Ok, då sätter vi lite el på nålarna idag. Det kan främja mognaden av äggblåsorna och även kvaliten på äggen. Jag vet så klart inte vilka belägg som finns för att det skulle fungera som hon säger. Men jag har förtroende för henne och hennes gedigna erfarenhet och lyckade patientfall väger in en del i mitt omdömme i alla fall.

Nåväl, jag la mig på britsen, hon satte alla nålar och sen kopplade hon på svag ström till de nålar som satt på magen i höjd med äggstockarna . Det pirrade lite, men var inte ett dugg obehagligt. Kom till ro efter ett tag och slutligen var jag så djupt avslappnad att jag försvann ett tag som vanligt. Det är så obeskrivligt skönt hur akupunkturen påverkar mig positivt. Jag kan inte stava till stress när jag går därifrån. Jag ska dit på torsdag igen. Det är bra, för jag behöver den lugnande inverkan dagen före ÄP, som jag redan känner mig nervös inför trots att jag gjort det en gång redan. Men samtidigt längtar jag till att få göra det, konstiga känslor det där, men så är det.

Snart dags för sprutan, sen sova, imorgon är det uppstigning kl 05:00.

God natt mina kära vänner!

Idag har det varit en rolig dag på jobbet....och lite crazy. Klockan 16 idag ringde min mobil. Det var en reporter från SVT:s Rapport som ville komma och göra en intervju. Temat var IT-företag som går bra trots lågkonjunktur och, som i vårt fall, nyanställer. Jag blev eld och lågor och gick in och störde två av delägarna som satt i ett möte. Reportern  ville komma NU. De blev lite tagna på sängen men tyckte det var kanonkul så jag ringde tillbaka till reporten och sa att de fick komma. Cirka 30 minuter senare kom hon och en fotograf som frågade om han fick filma oss när vi jobbar. Visst, sa vi. Kändes lite krystat att se upptagen ut medan det står en stor filmkamera i rummet och zoomar in en, vi försökte bete oss så normalt som möjligt:o) Sen gick de in med vår VD i konferensrummet för själva intervjun. Det kommer att sändas imorgon bitti, då är vi inte hemma utan i Södertälje på kliniken. Tur att det finns web-TV, hihi.

Idag har vi kundbesök här. En av våra säljare frågade om jag kunde hjälpa till med att gå och handla sallader till sex personer, så det finns på plats före kl 11.

- Absolut, jag ordnar det, sa jag.

Gick till ett bageri i närheten som även säljer färdiga sallader inklusive bröd, dressing och dryck för 55 kr, vilket är vansinnigt billigt i den här stan. En medelålders rund och lite mjölig man hjälpte mig. Tror han är ägaren till bageriet. Mycket trevlig och serviceminded. Vi pratade lite och jag valde ut sex blandade sallader med tillbehör, han packade ner i plastkassar och frågade om jag skulle gå långt.

- Nej, det är jättenära, sa jag.

- Vänta lite, sa han då.

Tog en papperspåse och dök ner bakom disken och la ner sex smarriga minibiskvier i påsen.

- Ni måste ha lite goda minibiskvier till efterrätt, sa han och log brett med pliriga ögon.

- Åh, vad gulligt, tack så mycket, svarade jag.

- Ingår du i de sex personer som ska äta?

- Nej, det gör jag inte

- Ok....då får du två i en egen påse, log han igen.

Sen la han ner papperspåsen med de sex biskvierna i en av plastpåsarna och var mycket noga med att ge mig påsen med de två biskvierna direkt i handen.

- Ha en trevlig dag, sa han med glad röst och ett leende som gick från det ena örat till det andra.

Jag strålade som en sol när jag gick därifrån. Tänk vad medmänniskors små extra gester och vänliga bemötande kan göra ens dag.

I morse gick jag upp 05:30, en stund senare gav Magnus mig den andra bromssprutan. Nålen är så jäkla lång så det blödde lite idag också. Satt i soffan och tittade på tv:n över axeln på Magnus medan han gav mig sprutan. Där sitter vi i ottan och injecerar medan TV-shopens fantastiska produkter försöker locka mig till telefonen. Ja, det är en helt vanlig morgon hos Familjen Jenny & Magnus;o)

Normalt sett är jag kontrollmänniska ut i fingerspetsarna. Men jag måste erkänna att det ibland är rätt skönt att släppa den helt. Skulle egentligen titta när Magnus ger mig sprutan, kontrollera att han gör rätt. Men kollar på tv istället och litar på han faktiskt vet vad han gör. Det är samma sak när jag åker bil, då sitter jag i passagerarsätet och bromsar med foten om jag tycker att föraren kör lite för fort. Därför är det så roligt att släppa kontrollen helt genom att sitta och blunda medan man kränger fram och tillbaka i filbyterna i Stockholmstrafiken, som kan vara ganska tuff. Då pirrar det i magen som om jag åkte berg- och dalbana. Mer behövs inte för att roa mig en lördagkväll;o)