Min man har föreslagit bio ikväll. Jättebra, jag älskar att gå på bio. Vi åker till Heron City för där finns de bästa salongerna. De är stoooora, sluttande, rejält benutrymme och skööööna fåtöljer.

Det blir Yes Man med Jim Carey, det ska bli kul att se om den är så bra som jag tror. Tog en liten promenad till till Ica och köpte lite biogodis så nu är vi beredda:-) Det blir föreställningen som börjar 18:40, eftersom jag måste ta min Progesteron på kvällen. Tänk er själva, mitt i filmen, dyker jag ner på golvet och, tjopp, tjopp, klart, hehe. Och jag har ALDRIG lämnat en film på bio för att gå på toaletten, vill inte missa en sekund. Så sena föreställningen blir det inte tal om.

Britt-Inger ringde när jag kom hem från promenaden, då hade jag slutat gråta i alla fall (se kommentar från tidigare inlägg) Jag är tokkänslig nu för tiden. Men det är nog inte så konstigt med tanke på hur fullproppad med hormoner jag har varit och är.

Det var underbart att höra henne berätta om bilden hon målat, då började underläppen darra igen. Ser fram emot att få se verket, det skulle jag få sa hon:o)

Oj, jag ser ut som ett skatbo i skallen. Måste göra mig lite snygg om jag ska ut bland folk, annars släpper de nog inte in mig. Lilla Stjärnan ska inte behöva skämmas;o)

Har precis pratat med mormor och berättat senaste nytt om vårt lilla embryo.

Hon ringde i söndags från sjukhuset och lät så pigg och glad, det värmde mitt hjärta att höra. Sen frågar hon:

- Hur går det för dig och Magnus då, med barn....skulle ni inte plantera nåt nu?

- Hahahah, skrattade jag som svar så tårarna började rinna. Jo, mormor, vi ska plantera imorgon förhoppningsvis.

Nu har jag precis varit ute på en promenad och rindgde mormor när jag kom hem igen.

- Åh, hur har det gått för er, frågade hon.

- Bra, nu har jag ett litet embryo i mig.

- Vad är det för något, frågade hon.

Hon är så söt, det är så klart inte lätt för en dam född 1929, som födde barn på 40- och 50-talen att veta hur en IVF går till eller veta att det kallas embryo innan det blir ett foster. Jag förklarade och hon blev faschinerad över vad man kan göra nu för tiden. Hon blev lycklig över nyheten och det känns bra att hon kan ha det att fokusera på så kanske rehabiliteringen går lättare. Hon fick också veta att jag ska ta graviditetstest den 10 februari.

-Åh, då måste vi hålla tummarna, sa hon lite lyriskt.

Det skulle vara så underbart om min mormor fick uppleva vår Lilla Stjärna.

Då jag vet att de flesta av er som läser min blogg inte pysslar med IVF kan jag förklara att när man fått tillbaka sitt lilla embryo så ruvar man fram till testdagen. Så idag är det därmed ruvardag 1, visst låter det gulligt:o) Det råder delade meningar om vilket som är dag 1, är det ET-dagen eller dagen efter. Men jag anser att det är idag. Igår var det ju ET. Så enkelt var det. Igår efter ET satt vi en stund och pratade med läkaren om våra befruktade ägg, fick ett gravtest med oss och instruktioner att testa den 10 februari. Fram till dess ska jag ruva för glatta livet, som den finaste panelhönan.

När jag vaknade i morse sa jag god morgon till Lilla Stjärnan och strök handen över magen. Har ständigt som molande mensvärk och fortfarande brutalt ömma bröst. Progesteronet som jag tar tre gånger om dagen har som en biverkning att ge samma symptom som vid mens, så det kan ju vara det jag känner. Jag vet ju inte vad som är normalt i det här läget. Något jag lärde mig idag när jag surfade runt på nätet var att redan vid ET räknas det som att man är i vecka 2.

Jag hoppas Lilla Stjärnan celldelar sig fint där inne.....