Tisdagen börjar lida mot sitt slut....fast klockan är ju inte så mycket men det är så mörkt så det känns som den är mer. Jag har ägnat dagen åt promenad, dammsugning, tvättning och lite divalater framför TV:n. Ägnar också stor del av dagarna till att läsa mina favoritbloggar.

Pratade med min moster idag, det är alltid lika roligt. Vi skrattar ikapp och balanserar upp med lite allvar. Vi har alltid stått varandra nära och jag längtar tills vi kan ses nästa gång.

Byter trosor ungefär två till tre gånger om dagen på grund av Progesteronet som kladdar omkring (intresseklubben antecknar förstår jag) Idag råkade jag blotta mig för grannen....eller rättare sagt en byggjobbare i huset mittemot. När man kommer ut från vår toalett har man hallen utanför och gästrummet rakt fram med fönster. Som sagt mittemot bygger de nya lägenheter och när jag klev ut från badrummet för att hämta nya underbrallor hade jag kläder på mig upptill.....men inte nedtill. Självklart står en av byggjobbarna vid fönstret med näsan åt mitt håll när jag kliver ut i min halva utstyrsel. Mitt hjärta stannade och jag smet snabbt in åt höger och sprang till sovrummet och klädde på mig på den nedre delen fort som fan. Sen stod jag vid byrån och upprepade: Nej, nej, nej, det är inte sant, jag har flaschat mig för en jävla byggjobbare. Jag hade en tvättmaskin som var klar för att hängas, men jag vågade inte närma mig badrummet på en kvart. Men tillslut gick jag dit som om ingenting hade hänt, tog tvätten och gick in i gästrummet där den skulle hängas. Sneglade ut genom fönstret och såg byggjobbaren kliva omkring där inne, men han tittade tack och lov inte åt mitt håll igen....han kanske inte såg mig. Sen började jag fnittra, det är ju lite kul faktiskt. Men fy faaaan va piiinsamt!!!!

Får avsluta med temat tulpaner istället. Köper en ny bukett varje vecka och har på köksbordet. Älskar tulpaner, de är så vackra och jag gillar det frasiga ljudet när man håller i dem. Med rätta metoder står dem sig i över en vecka.

Då var man inne på andra dagen, om exakt två veckor är jag gravid eller inte...känns som en evighet kvar innan jag får veta. När jag vaknade i morse sa jag god morgon till Lilla Stjärnan, undrar hur många celldelningar det sker per dygn.. Låg på rygg och kunde inte låta bli att föreställa mig en stor mage i vägen så jag inte kunde se fotändan av sängen. Fantisera får man väl göra.

Igår var Lilla Stjärnan på bio för första gången:o) Filmen Yes Man var jätterolig. Flera gånger under filmen så överröstade jag alla andra med mitt gapskratt (som vanligt när jag är på bio) Det var så skönt att se en film, slappna av i en mörk biosalong med godis. Under filmen kom jag på mig själv med att tänka: Men gud, jag har ett litet embryo där inne. Magnus och jag växlade blickar några gånger och log mot varandra, han kramade min hand. Vi kände lycka båda två och förhoppning om att det kan gå vägen den här gången.

Vi lyssnar fortfarande på vår ljudbok Brännmärkt i bilen. När vi kom hem igår kväll fortsatte vi lyssna. Vi låg skavfötters i soffan och lyssnade till Katarina Ewerlöfs behagliga röst om livet under 1300-talet i Stockholm.

I morgon får vi veta hur de gått för de andra tre befruktade äggen på Huddinge, åååh va spännande. Hoppas de är kanonfina och hamnar i frysen.

Min man har föreslagit bio ikväll. Jättebra, jag älskar att gå på bio. Vi åker till Heron City för där finns de bästa salongerna. De är stoooora, sluttande, rejält benutrymme och skööööna fåtöljer.

Det blir Yes Man med Jim Carey, det ska bli kul att se om den är så bra som jag tror. Tog en liten promenad till till Ica och köpte lite biogodis så nu är vi beredda:-) Det blir föreställningen som börjar 18:40, eftersom jag måste ta min Progesteron på kvällen. Tänk er själva, mitt i filmen, dyker jag ner på golvet och, tjopp, tjopp, klart, hehe. Och jag har ALDRIG lämnat en film på bio för att gå på toaletten, vill inte missa en sekund. Så sena föreställningen blir det inte tal om.

Britt-Inger ringde när jag kom hem från promenaden, då hade jag slutat gråta i alla fall (se kommentar från tidigare inlägg) Jag är tokkänslig nu för tiden. Men det är nog inte så konstigt med tanke på hur fullproppad med hormoner jag har varit och är.

Det var underbart att höra henne berätta om bilden hon målat, då började underläppen darra igen. Ser fram emot att få se verket, det skulle jag få sa hon:o)

Oj, jag ser ut som ett skatbo i skallen. Måste göra mig lite snygg om jag ska ut bland folk, annars släpper de nog inte in mig. Lilla Stjärnan ska inte behöva skämmas;o)

Har precis pratat med mormor och berättat senaste nytt om vårt lilla embryo.

Hon ringde i söndags från sjukhuset och lät så pigg och glad, det värmde mitt hjärta att höra. Sen frågar hon:

- Hur går det för dig och Magnus då, med barn....skulle ni inte plantera nåt nu?

- Hahahah, skrattade jag som svar så tårarna började rinna. Jo, mormor, vi ska plantera imorgon förhoppningsvis.

Nu har jag precis varit ute på en promenad och rindgde mormor när jag kom hem igen.

- Åh, hur har det gått för er, frågade hon.

- Bra, nu har jag ett litet embryo i mig.

- Vad är det för något, frågade hon.

Hon är så söt, det är så klart inte lätt för en dam född 1929, som födde barn på 40- och 50-talen att veta hur en IVF går till eller veta att det kallas embryo innan det blir ett foster. Jag förklarade och hon blev faschinerad över vad man kan göra nu för tiden. Hon blev lycklig över nyheten och det känns bra att hon kan ha det att fokusera på så kanske rehabiliteringen går lättare. Hon fick också veta att jag ska ta graviditetstest den 10 februari.

-Åh, då måste vi hålla tummarna, sa hon lite lyriskt.

Det skulle vara så underbart om min mormor fick uppleva vår Lilla Stjärna.

Då jag vet att de flesta av er som läser min blogg inte pysslar med IVF kan jag förklara att när man fått tillbaka sitt lilla embryo så ruvar man fram till testdagen. Så idag är det därmed ruvardag 1, visst låter det gulligt:o) Det råder delade meningar om vilket som är dag 1, är det ET-dagen eller dagen efter. Men jag anser att det är idag. Igår var det ju ET. Så enkelt var det. Igår efter ET satt vi en stund och pratade med läkaren om våra befruktade ägg, fick ett gravtest med oss och instruktioner att testa den 10 februari. Fram till dess ska jag ruva för glatta livet, som den finaste panelhönan.

När jag vaknade i morse sa jag god morgon till Lilla Stjärnan och strök handen över magen. Har ständigt som molande mensvärk och fortfarande brutalt ömma bröst. Progesteronet som jag tar tre gånger om dagen har som en biverkning att ge samma symptom som vid mens, så det kan ju vara det jag känner. Jag vet ju inte vad som är normalt i det här läget. Något jag lärde mig idag när jag surfade runt på nätet var att redan vid ET räknas det som att man är i vecka 2.

Jag hoppas Lilla Stjärnan celldelar sig fint där inne.....

Idag har jag varit på akupunktur och fått den behandling som man ska ha samma dag som ET. Det kändes skönt som vanligt och jag slumrade gott. Fick även ett nytt te jag ska drick from idag, det står och kokar på spisen nu. På vägen hem köpte jag kardemummabullar och 1 hg småkakor (Magnus älskar småkakor) på ett bageri på Odengatan. Vi firade när jag kom med varm choklad och vispgrädde som vi doppade kardemummabullarna i. Vi var helt tysta och som i trans när vi åt, det var så gott så det var inte klokt. Vissa firar med Champagnge......överskattat tycker vi, varm choklad är mycket godare, haha.

Känner mig helt slut, det har varit en känslomässig och omtumlande dag. Sitter och zappar mellan Bonde söker fru på 4:an och Design Simon och Thomas på 3:an.

Tack än en gång för värmande kommentarer. Berättade för Magnus att Stella betyder Stjärna på latin:o) Tack för informationen Ellis, vi tyckte båda att var intressant att få veta....:o)

Det är en overklig känsla att jag faktiskt har ett litet embryo i mig. Det känns inte, men det finns där:o)

Vår Lilla Stjärna simmar just nu runt i livmodern och letar boplats.

Du får slå dig till ro vart du vill där inne och jag ska göra allt för att du ska trivas.

Här är en bild på hur ett 3-dagars embryo ser ut som celldelats 8 gånger, visst är det vackert:o)

Jag är hemma igen, det har varit fantastiskt!! Vet ni vad? Av alla fyra ägg blev alla fyra befruktade!! Läkaren sa att det är ett toppenresultat. Alla äggen har odlats i tre dagar och kravet är att det ska delas minst åtta gånger. Två av mina guldägg hade delats åtta gånger:o) De andra två hade delats sju respektive sex gånger. Det kan ske förändring under eftermiddagem. Jag ska ringa i slutet på veckan för att kolla om något eller alla resterande kommit till frysen. De kommer odla dem i sex dagar innan beslut fattas om den saken.

När jag la mig i stolen och lilla behållaren med mitt embryo kom ut ur luckan i väggen från labbet kände jag lycka! Vi tittade på skärmen när de förde in det i livmodern med hjälp av en kateter, och vet ni vad? Det sköts iväg och la sig så fint, barnmorskan sa tom att:

- Oj, vad fint det la sig där. 

Och här kommer det bästa. Det man ser via ultraljudet är en vit fläck i livmodern och den hade formen av en stjärna, jag skämtar inte. Vi såg alla fyra som var i rummet att formen var precis som en stjärna.

- Ja, det där är allt en riktig stjärna du har där inne nu, sa läkaren.

Tårarna brände i ögonen.

Allt jag känner just nu är total lycka.

Nu är klockan 12:15, ingen har ringt, vi åker:o)

Men för fem minuter sen ringer hemtelefonen, jag drar efter andan och känner hur det snörps åt i halsen:

- NEJ, utropar jag medan jag tar mig om strupen.

Det var Magnus:

- Hej, jag är hemma om fyra minuter

- Fan, vad du skrämde mig!!!

- Hehehe, svarade han

Det var lite kul faktiskt. Nu kom han precis innanför dörren. Nu ska vi äta. Sen måste jag dricka vatten så min urinblåsa är full. Det måste den vara för att de lättare ska kunna föra in embryot i livmodern. Shit, nu börjar jag nästa böla.....

Fortsättning följer...