Mår inte bra just nu, känner mig ledsen och nedstämd. Har nära till gråten. Det är mycker som tär på mig just nu och jag känner att jag inte riktigt kan skriva om det öppet. Men är rädd att vissa saker ska påverka min Lilla Stjärna. Behöver lugn och ro i en kravlös omgivning känner jag. Är helt tömd på energi just nu. Matt och orkeslös på grund av psykisk utmattning. Vill bara åka hem.

Magnus och jag har det bra på flera sätt. Bland annat har vi så händiga föräldrar. Igår kom Mor och Jan till storstaden. Vår tvättmaskin som är trasig fixade Jan på 10 minuter!! Så idag har Magnus bokat av reparatören som skulle komma imorgon och ta minst 700 kr i betalning:o)

Mamma sa igår att hon tänkte baka bröd åt oss idag. Så medan vi jobbar idag bakar mor bröd som är klart tills vi kommer hem, vilken LYX! När man äter mammas bröd vill man inte äta det som säljs i affären, det är en enorm skillnad i fluffighet och smak. Hon är världsbäst på att baka gott bröd.

Skulle egentligen på akupunktur idag men bokade om till imorgon så jag inte kommer hem så sent idag. Vill inte missa dyrbar tid med mor då vi ses så sällan. Dr Ma var så gullig och frågade direkt hur jag mår, om jag känner något osv. Jag har ju liiiiite noja över att något ska gå galet, men det är nog helt normalt. Känner att jag har lite svårt att ta till mig att jag faktiskt är gravid. Vågar inte släppa helt på känslorna förrän mitt första VUL är avklarat. DÅ kommer jag kunna tro på det som faktiskt hänt, det vi kämpat för så länge. Tänk att komma dit och det är tomt....att jag bara inbillat mig alltihopa (obs, att bli knäpp ingår tydligen)

Igår innan mor och Jan anlände och Magnus var iväg med sina vänner, satt jag i soffan med min Ipod. Lilla Stjärnan och jag lyssnade på musik tillsammans. Jag blundade och sjöng med och smekte med handen över magen. Blev väldigt känslosam och fick vid några tillfällen tårar i ögonen. Vardagen lunkar ju på som vanligt, jag gör det jag alltid gör, lagar mat, tittar på TV, tvättar, pratar i telefon, jobbar mm. Men ibland så kommer det över mig med en enorm kraft....JAG ÄR GRAVID.....då blir jag fanatiskt känslosam och kan nästan börja gråta. Ibland kan jag även börja skratta lite smått hysteriskt medan tårarna rinner för att det bubblar upp så mycker känslor. Sen går det över och jag fortsätter med mina "vanliga" saker. Snacka om personlighetsklyvning;o)