Jag skrattade när jag läste Ellis kommentar, att hon inte kan se mig som sur och gravid. Sur är nog fel ord, men jösses vilka humörssvängningar jag har. Min stackars man fick sig en skopa innan idag för en skitgrej som hade med datorn att göra. Ringde upp efter en stund och sa Förlåt! Han sa att han förstod och skrattade till och med när jag berättade om mina akuta humörssvängingar. Kommer sånt redan nu?

Jag har tänkt att byta namn lite försiktigt snart, men jag väntar nog ett tag till....är alldeles för skrockfull för att våga nu.

Tänk, jag känner också på mig att det kommer bli en liten tjej. Nästan så jag vill veta i förväg......men ändå inte;o)

Äntligen helg, vi ska åka och handla ikväll och imorrn ska vi förmodligen gå på bio och se Australia. Tänkte faktiskt se melodifestivalen också (får bli reprisen, Magnus är inte så väldigt exalterad) Gillar inte att den är så utdragen flera veckor så jag kollar inte längre. MEN...imorgon ska ju bombnedlsagen från 80-talet Lili & Susie göra comeback efter 20 år, det vill jag gärna se. Minns så väl 1987, när de slog igenom med dunder och brak med sin Oh Mama. Jag tyckte de var skitbra, köpte tom två CD-skivor med dem några år senare (fanns ju inte CD 1987, hihi)

På söndag kommer blivande mormor och morfar till oss:o) Det ska bli toppenkul att ses. På måndag åker Jan till Norrköping för att jobba och sen hem till Falkenberg igen. Mamma åker till Norrtälje på måndag, bor hos moster. Hon stannar där några dagar inklusive röjning hos mormor så lägenheten går från dödsfälla till trygg bostad. Sen nästa fredag kommer mamma till oss igen och stannar över helgen innan hon tar kvällståget hem till Falkenberg på söndag.

För övrigt mår jag bra, har fortfarande molande värk och ont i bröna. Men jag njuter av det för det är ändå bekräftelse på liv. En sak till som jag märkt men glömt skriva är att jag är så vansinnigt törstig på vatten OFTA. Det har jag känt ända sen ruvningstiden. Har det med graviditeten att göra?? Känns ju lite rubbat. Men jag känner verkligen skillnad på den fronten.

Åh, nu fick jag en present av en kollega. Gelehjärtan-godis:o)

Jag är så ofantligt trött. I morse när klockan ringde drömde jag och då blir jag alltid extra seg när jag ska gå upp. Jag tvingade mig upp efter ett par minuters koma för att ta min Progesteron, sen gick jag och la mig en stund igen. Som tur var skulle Magnus just idag vara tidigare på jobbet för möten, så han fick se till att jag kom upp. Många säger att de måste ta en dusch för att vakna, jag har aldrig förstått det. Om jag är så trött är duscha det sista jag tänker på. Men i morse fick jag banne mig kliva i badkaret huttrandes och duscha av mig för att väcka liv i kroppen. Det hjälpte nog lite tror jag.

Klev av på centralen för att gå till apoteket, men de kunde fortfarande inte se att mitt recept kommit. Då blev jag lite smått irriterad. Knatade till jobbet och ringde kliniken. De hade skickat iväg igår, så någon på apoteket måste ha slarvat bort det. Men sköterskan skulle se till att Gunnar skickade igen inom en halvtimme. Jag gav dem en timme sen gick jag bort till apoteket igen, då hade det äntligen kommit. Och tillbka till jobbet igen. Så min dagliga dos promenad har jag verkligen uppfyllt:o)

Varje kväll när jag lägger mig i sängen för att läsa (lägger mig alltid före Magnus) så kommer Magnus och lägger sig vid mig, pussar på min mage och pratar med Lilla Stjärnan. Han börjar alltid med att säga:

- Hej, det är pappa som talar:o)

Det är så gulligt så jag nästan storknar.

Har äntligen lyckats klura ut hur man räknar graviditetsveckor, jag går in i vecka 5 på lördag. Dvs varje lördag påbörjas nästkommande graviditetsvecka. Kommer dubbelkolla med Gunnar den 24 februari om jag har rätt:o) Har skrivit en lista med frågor.

Åh, om ca tre timmar ska jag till frisören. Det har jag längtat efter. Ser ut som en fågelskrämma i skallen nu. Men nu måste jag fortsätta jobba lite och försöka få tag på svärmor, vi har ringt om varandra några gånger:o)

Idag gick jag från kontoret vid 16, minglade runt lite på stan innan jag skulle bege mig till apoteket. Mobiltelefonen ringer, det är min läkare Gunnar.

- Jag får börja med att säga ett försiktigt grattis, säger han och skrattar.

Jag blev glad att han ringde, är så van att prata med honom om hormonbehandling, äggblåsor som ska mogna och äggplock mm. Nu fick vi prata om det faktum att jag är gravid. Han frågade om det var Huddinge som sagt att jag ska fortsätta med Progesteronet.

- Nä, det var nog sköterskan på kliniken, sa jag.

Då berättade han att man inte behöver ta Progesteron längre än 14 dagar från ET. Sen tar kroppen över. Det är endast vid äggdonation som kvinnan behöver ta det till vecka 12 då hennes kropp inte producerar det själv, eftersom det inte är hennes egna ägg. Han sa även att i USA envisas de också med att ge Progesteron till alla IVF-patienter till och med vecka 12. Forskning visar att kroppen tar över själv så fort man testat positivt.

- Men vi kan kompromissa med att du tar fram till vi kollar första ultraljudet om två veckor, sa han.

Jag svarade att han definitivt vet det här bättre än mig, men jag blir så förvirrad och orolig av att det är så olika för olika kliniker. Han förstod det mer än väl, det är en djungel av alternativ. Synd att inte alla har samma ståndpunkt då det ändå är forskat i ämnet. Men han intygade mig att det inte är farligt att fortstätta ta, för det undrade jag också så klart;o)

Nöjd och glad gick jag till apoteket, men han hade inte hunnit ringa in receptet än så jag går förbi i morgon bitti innan jobbet istället. Apoteket har öppet dygnet runt tack och lov.

Nu har vi slängt in två tvättar i tvättstugans enorma maskiner, pizzan är precis uttagen ur ugnen och doftar ljuvligt och nu börjar Sex and the City:o)

I går kväll kom det som skärande smärta i livmodertrakten, usch vad jag blev rädd. Men det kanske är helt normalt. Har ringt kliniken och dubbelkollat att mitt recept på Progesteron faxas till apoteket idag, det kommer faxas i eftermiddag så vid 16-snåret går jag från jobbet förbi apoteket. Har bara tre kvar, så det är därför jag är så angelägen.

På lunchen gick jag och köpte en annan sort Omega 3, som även innehåller Omega 6, vilket är viktigt för nervtrådarna i fostrets hjärna. Den är speciellt framtagen för gravida (fick tips av en nära vän) Plus att tjejen på Hälsokosten är så otroligt duktig (har varit där många gånger och rådfrågat om annat) Börjar knapra på dem imorgon.

Igår ringde mormor:

- Åh, vad jag har väntat!!

- ?????

- Ja, är det fortfarande på riktigt? Att du är gravid? Idag är ju riktiga testdagen!!

- Wow, vilken koll du har mormor (hon skriver visserligen dagbok;o)

Jag sa förlåt att jag inte ringt, visste inte att hon ville jag skulle ringa även på tisdagen. Jag ringde henne i söndags när jag tjuvtestade. Men mormor är tack och lov en fårstående varelse och förlät mitt stora misstag att informera blivande gammelmormor om mitt tillstånd.

Så jag kan ju redan nu i förväg be om ursäkt ifall jag säger att jag lovat höra av mig och sen inte gör det......har redan märkt tecken på förvirring och glömskhet hos mig, dvs värre än vanligt;o)

Ikväll blir det invigning av tvättstugan och pizzabak.

Den 5 februari fick jag en frågeutmaning av min bloggkompis Ellen. Jag tänkte svara på dem nu, det har ju varit lite positiva graviditetstest som kommit emellan (alla tre testen ligger för överigt kvar på byrån i hallen, de har börjat blekna nu, så jag ska nog kasta dem. Men vi har båda två gått förbi, stannat och tittat, fnissat lite, och gått vidare).

Här är frågorna och mina svar:

Vad gillar jag för färg?

Om det är kläder gillar jag vitt, brunt och turkos väldigt mycket.

Inredning, då gillar jag vitt, brunt och matt guld, även rätt grå färg är fint.

Det molar och har sig för fullt i livmodern, den växer visst mycket i början. Jag tycker fortfarande att allt är så overkligt. Ursäkta om jag tjatar, men kan ni fatta att jag, Jenny, är på smällen, hahaha. Är så glad att det bara är 14 dagar tills jag får träffa min läkare igen och kolla att det verkligen är en liten stjärna som gror där.

Vill också lugna min kära vän Anna T, jag har ätit folsyra varje dag i fyra år så det är lugnt:o) Men tack för omtanken, jag blir glad av sånt.

Skönt att höra att en konsert kan gå bra, men för säkerhets skull ska jag dubbelkolla med min läkare, som jag faktiskt kan tala om vad han heter nu: Gunnar Möllerström. Han arbetar på Oxbackskliniken i Södertälje. Vill ju även rekomendera honom så klart, så otroligt bra är han! Har även lagt till kliniken under "Mina länkar" för er som är intresserade. Sådär ja, det var ju inte så svårt att skriva det;o) Jag har varit så förbaskat anonym, men börjat lätta lite på det. Måste vara mån om min integritet och även andras så klart. Men då både mor och svärmor länkar till sina sidor så är det ju inte så svårt att luska ut för en Einstein att jag egentligen inte är så hemlig. Har ju tom en bild på mig på en av mina hittills bästa dagar i livet. En annan av mina bästa dagar i livet var i söndags morse:o)

Har haft massor att göra på jobbet idag och tom känt lite stress. När inkorgen fylls på och jag knappt hinner beta av och alla ska ha hjälp samtidigt så blev det lite för mycket. Men de är ändå gulliga och förstår att jag faktiskt bara kan göra en sak i taget. Alla vet heller inte om min situation ännu, bara några stycken. Jag är ensam på kontoret idag så konsulterna ringer och mailar då. Kände lite stress och irritation och blev så klart rädd att det ska påverka negativt. Tog en promenad på lunchen och då ringde Mia för att gratta, det var skönt att få prata av sig lite, behövde det. Och Mia lugnade mig med att säga att en viss stress, eftersom man ska leva normalt, är ingen fara. Tror inte någon gravid kvinna går runt i ett konstant harmoniskt lugn i nio månader.

Men nu ska jag gå hem. Han faktistk kommit ikapp det mesta nu på eftermiddagen. Går inte gärna hem innan jag känner att läget är under kontroll, vilket det är nu:o)

Ikväll är det Top Model:o)

Mitt förra inlägg, om någon nu hann läsa det, var jag tvungen att ta bort. För informationen jag hittade på nätet stämde inte:o(

Så jag börjar om:o) Idag är stora testdagen, jag tog ett gravtest till i morse och det visade ett lika fint plus som igår:o) Ringde till Huddinge och pratade med en barnmorska som blev glad för nyheten. Hon sa att min läkare i Södertälje brukar vilja göra första VUL, vilket gladde mig. Jag trodde det var Huddinge som gjorde det, men jag åker hellre till Södertälje som har följt oss sen starten i maj 2008. Ringde dit och fick prata med en av barnmosrkorna där som är den raraste, hon blev eld och lågor. Vi bokade in en tid för VUL redan 24 februari!!!!  Det känns kanonbra för då är jag så tidigt som i vecka 6, det är då tidigast man kan se något på ultraljud. Tryggt att få besked redan då att allt ser bra ut.

Ska fortsätta med Progesteronet i två veckor till, fram till besöket på kliniken. Sen får vi se då om jag ska fortsätta eller inte.

Hittade mer rätt info på nätet om hur min status är nu ungefär:

Vecka 4

Embryot är mellan ca 0.36 till 1 millimeter stor.

Embryot bäddar ned sig djupare i livmoderns vägg och moderkakan som skall förse fostret med syre och näring börjar växa till.

Embryot består av tre distinkta lager som kommer att bilda olika typer av vävnad; det inre lagret bildar lungor, lever, matsmältningssystemet och mjälten. Mellanlagret bildar skelett, muskler, njurar, blodkärl och hjärta, medan det yttre lagret bildar hud, ögats linser, hår, tandemalj och nervsystem.

Kolla in den häftiga bilden som visar själva befruktningen.

Idag när jag kom till akupunkturkliniken frågade Dr Ma direket när jag får veta besked.

- Jo, jag har testdag imorgon men kunde inte hålla mig utan har testat både igår och idag, svarade jag lite smått allvarlig.

- Ooooookeeeeej?.......... sa hon lite försiktigt.

- Ja, och jag är gravid.

- OOOOOHHHHH!!!!! fick jag till svar.

Hon blev överväldigande glad och började undersökningen genom att känna på min puls.

- Du har stark puls. Hon bläddrade i pärmen och kollade gamla anteckningar om mig och läste att jag hade ganska svag och ojämn puls när jag började gå där i oktober. Jag minns det så väl. Men det är inte så konstigt, jag känner själv stor skillnad, att jag mår så mycket bättre nu än innan årsskiftet.

- Du måste ta det lugnt och INTE springa efter bussen och sånt, sa hon. Jag bara skrattade och försäkrade henne om att det skulle jag inte.

Hon frågade om jag ville fortsätta komma en gång i veckan, för att hjälpa till att förebygga missfall. Naturligtvis vill jag det! Hon noterade lite leende att det min akupunktur kostat en del pengar för mig. Men jag sa bara att om det kan hjälpa mig i den här processen så är det värt varenda öre. OM det hjäpt kan jag aldrig veta, men i mitt hjärta tror jag det. Och om inte annat så mår jag så ofantligt bra av akupunkturen. Jag vill fortsätta med den.

I söndags när jag testade positivt (fan va skönt att få skriva så:o) märktes det hur förvirrade både Magnus och jag var. När vi skulle laga mat, la Magnus en rejäl klíck smör i stekpannan när han skulle steka bacon (vi steker självklart utan annars) När jag skulle ställa in parmesanosten i kylen, öppnade jag skafferidörren och höll på att lägga in den där.....Vi var ganska tankspridda.

Mitt i allt pajjade tvättmaskinen. Vi sa då att inte ens tvättmaskinen ska få oss ur humör en sån här underbar dag.....vad händer.....jo en kvart senare svär vi grinigt båda två, haha. Vardagen gör sig gärna påmind trots lyckorus: Glöm inte den trista vardagen, var det som om den sa till oss. Så vi ägnade resten av söndagen att febrilt leta efter tvättstugan i området och rätt nyckel dit. Slutligen fann vi den och har nu bokat tvättid på onsdag. En reparatör kommer nästa tisdag för att laga eller dödförklara vår egen maskin.

Avrundar med att VI HAR FÅTT TAG PÅ MADONNA BILJETTER:O) Det var helt galet tryck på dem, jag kom inte in på Ticnet i morse, det var för hög belastning. Men snälla Peter köade i Halmstad och det var tjugo personer för honom i kö. När han kom fram var de bästa biljetterna slut, men han lyckades fixa två hyfsat bra sittplatser till mig och Sandra. När han gick ut därifrån var det över hundra meter kö, snacka om flax. På fyra timmar var det slutsålt. Så nästa steg är att ta reda på om jag får gå på konsert eller inte, vet inte om det kan vara farligt för fostret. Ljudnivån i magen är visserligen på ca 85 decibel, som på en högt trafikerad gata. Men en konsert är ju liiiite mer högljudd. I så fall säljer jag min biljett billigare till någon som kan gå med Sandra. Det ordnar sig.