Jag går bara runt och ler, var ute och på lunchen och gick i solen och bara log:o) Känner ett lyckorus och kan helt spontant börja fnissa. När jag var ute fick jag dyka ner med näsan i kragen när jag gjorde det för att folk inte skulle börja undra, haha. Egentligen ville jag vråla: JAG ÄR GRAVID; FATTAR NI DET!!!! (men jag avstod;o) Samtidigt är det så overkligt, att JAG är gravid. Vi har kämpat i fyra år och nu äntligen är det plus och streck till höger och vänster. Blivande mormor och farmor har nog lika svår att förstå att de ska bli just mormor och farmor:o)

Några kollegor som känner till behandlingen har fått veta idag och de är överlyckliga för vår skull. Har tom börjat surfa på nätet och hittat en sida som heter minbebis helt galet, sådana sidor har jag noga undvikit förut, hihi.

Jag veeeet att det är vansinnigt tidigt att ropa hej, är medveten om att mycket kan hända. Men jag vill inte oroa mig massor i onödan (det kommer jag periodvis göra ändå) Vill njuta av mitt positiva besked. Jag kommer ändå inte fatta något förrän jag varit på första VUL. Då får vi se med egna ögon.

Som Magnus sa igår. När man blir gravid på naturlig väg vet man ju inte vad det är för kvalitet på ägget. Tre av mina befruktade fick tex kastas, dvs det hade garanterat blivit missfall. De satte in ett befruktat ägg som det visste var av god kvalitet. Därmed borde chanserna öka. Smart tänkt av min man:o)

Tack för era svar angående Progesteron, tänk att det är så olika. Vissa ska sluta nästan direkt och andra tar dem fram till vecka 12. Ja, imorrn får jag veta hur jag ska göra. Då är det riktiga testdagen och då ska jag ringa Fertilitetsenheten på Huddinge och min läkare i Södertälje.

Nu ska jag drömma vidare på jobbet, sen ska jag på akupunktur.

Först vill jag säga TACK till ALLA som skrivit på min blogg, ringt, sms:at. Vilket fantastiskt stöd ni har varit och är fortfarande!

Hela världen är upp och ner just nu. Men jag kan lugna er med att jag fortfarande är gravid. Vaknade i natt men var inte så farligt kissnödig så jag höll mig och somnade om (ville spara till test nummer två;o) Klockan ringde 05:50, då blev jag lite nervös igen. För tänk om det inte syns något idag. Vi var på apoteket igår och köpte ett tvåpack Clearblue. Det gravtest jag fick med från kliniken ska visa ett streck om det är positivt, medan Clearblue visar det klassiska plusset. Har ingen bra realtion med Clearblue då jag tagit det så många gånger med resultatet, ett envist vitt fält utan tillstymmelse till något blått plus. Men, imorse pinkade jag på pinnen, la den sen plant som vanligt. Kunde inte låta bli att kolla direkt. Ta mig tusan, plusset framträdde snabbare än strecket i kontrollrutan som talar om att testet fungerar, haha. Så nog tusan är jag gravid minsann:o)

Men imorrn gör jag om det igen, för då är det riktiga testdagen!

Fick en fråga hur länge jag ska ta Progesteronet. Imorgon när jag ringer kliniken kommer de tala om för mig hur länge till jag ska ta det. Så jag bollar över frågan till Toksmula och Pia och om det är någon mer som läser och har erfarenhet av IVF. Hur länge fick ni ta Progesteron när ni testat positivt? Känns ju lite läskigt att sluta då det är det som  är så livsviktigt för embryot/fostret (vet inte ens vad det kallas i det här läget) Jag måste läsa på lite mer:o) Imorgon får jag även tid till första VUL för att se att allt ser bra ut därinne...

Men just nu är jag bara rusig av lycka!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har tänkt på alla era kommentare om att Lilla Stjärnan faktsikt vill bo kvar och att flera av er skulle tjuvtestat för länge sen om ni vore i mina kläder.

Vi kom hem vid 01:30 inatt efter att har varit på middag hos Magnus syster och spelat Wii som dårar. Innan dess fick vi upp vår platt-TV på väggen av Magnus pappa. Det blev ruskigt snyggt:o)

Gick upp vid 04:00 i morse och kissade, sen ringde klockan igen 06:00 då det var dags att ta Progesteron. Somnade om igen och vaknade vid 09:30. Då började jag fundera på det flera sagt och det jag själv tänkt. Ska jag testa tidigare eller ska jag vänta till tisdag? Till slut bestämde jag mig, vek undan täcket och klev upp. Kände efter om jag var kissnödig och smög in på toa. Tog fram mitt gravtest och stirrade på det en stund, sen kissade jag på den. La på "locket", la den plant på golvet och gick tillbaka till sovrummet och tittade ut genom fönstret under de tre minuter man ska vänta på att testet ska bli klart. Mitt hjärta slog, händerna var klibbiga av handsvett. När de tre minuterna gått (tittade på klockan ungefär 100 gånger) gick jag tillbaka mot badrummet, så som jag gjort så många gånger förut för att mötas av besvikelse. Det kändes som "Dead man walking"

Böjde mig ner över testet, såg ingenting och kände besvikelsen skölja över mig. Plockade upp testet i handen och DÅ såg jag det!!!! Ett svagt streck!!!

Gick in till Magnus och väckte honom, han sa att han spelade Wii fortfarande (drömde) Jag sa att jag inte kunnat hålla mig. Ok, sa han och lät först oroligt.

- Det är ett streck, men svagt....men det är ett streck.

Han tittade och såg det trots dunklet i det mörka sovrummet. Sen kramades vi och började gråta båda två, uppblandat med små hysteriska skratt.

Kära familj och vänner: Jag tror jag är gravid!!!!!!

Men vi ska åka och köpa två nya tester så jag kan ta ett i morgon bitti och på tisdag igen. Bara för att vara helt säker:o)

Har pratat med mamma, svärmor, mormor och moster. Sandra ringde också, så då berättade jag för henne med. Det är därför mitt blogginlägg kommer lite sent idag, har suttit i telefon:o)

Allt känns så overkligt. Tänk om det inte är sant, jag kanske bara hittar på. Det kanske är fel på just det testet jag tog. Strecket kanske är för svagt (har sprungit och tittat på det ungefär 5000 gånger för att se att det fortfarande är ett streck där).

Men jag har känt att det är annorlunda den här gången. Efter fyra års kamp så känner jag för första gången att det är något på gång.

Shit, nu börjar jag böla igen....snörvel.....haha.

Nu ska vi äta frukost.

Puss och kram alla ni som följer och stöttar oss!!!!!

Tolfte dagen är halvvägs förbi och allt är fortfarande som det ska. Sovit bra inatt, har enorma smärtor i brösten på nätterna men på dagarna nästan ingenting. Går upp en gång varje natt och kissar (det gör jag aldrig i vanliga fall) Svag molande värk i livmodern, toapappret färglöst, puh!

Idag vid frukostbordet satt vi helt seriöst och planerade hur vi ska ändra om när vi får barn. Det kändes faktsikt helt naturligt även om vi fortfarande inte har en aning om utfallet än. I morse medan vi fortfarande låg kvar i sängen pratade vi till och med namn!!!! (galningar) Vi frågade varandra: vad säger din magkänsla helt ärligt? Båda svarade vi att vi faktiskt tror att jag är gravid.....men att vi självklart blir nervösa av att sätta ord på det vi tror, för vi veeet ju inte ännu.

Min puls har säkert med all säkerhet ökat.....men samtidigt känner jag mig konstigt nog så otroligt lugn. Kontrasternas tid.

Om en timme ska vi vara i bowlinghallen och titta när Magnus mamma tävlar, det ska bli spännande. Sen följer både svärmor och svärfar med hem och hjälper till att sätt upp vår nya TV på väggen, en hjälp vi verkligen uppskattar. Sen ikväll ska vi hem till Magnus syster och pojkvän på middag och Wii-spel.

Pratade med Sandra igår, vi fnissade och pratade om den stundande Madonna-konserten i sommar:o) vi ska höras imorgon igen.

Idag håller jag tummarna för Ellis fina hund Extra som ska tävla för första gången i ett jaktprov. Hon är 11 månader och sååå söööt. Lycka till voffsen!

Fru Papagelos skrev en intressant kommentar på mitt förra inlägg. Jag ber och hoppas att du har rätt!!! Tanken har slagit mig också att det är något liknande, men jag vågar aldrig tänka tanken helt ut, utan stoppar den lite innan. För varje timme som går ökar mina förhoppningar....likaså kommer besvikelsen bli desto större om det inte skulle gå vägen. Pendlar fram och tillbaka. Men mellan toabesöken är jag ändå trots allt ganska lugn. Magnus har också påpekat att jag är så väldigt lugn:o)

Pratade med mormor för en stund sen, hon lät pigg och glad. De hade tagit bort stygnen idag, 18 stycken. Inte dåligt med tanke på att hon själv trodde hon var på röntken under operationen, haha.

Vill här också säga till min nyfunna vän Nina: Jag är så ledsen för din skull att det inte gick vägen den här gången! Förstår precis hur du känner nu. Tänker på dig och hoppas du mår ok!

Kram till dig!

Än så länge inga katastrofer....;o) Var precis på toa och allt ser bra ut. Pust, jag kommer behöva en lång semester när det här är över (dvs testet på tisdag). Min svärmor ringde idag och hon sa något som verkligen stämmer in: Jag ruvar och gruvar. För så är det, jag ruvar och samtidigt gruvar jag mig för hur det ska gå. Klockrent! Bra rim blev det också, hihi. Jag vet inte när man egentligen kan andas ut. Hur nära på testdagen kan man få blödning? (förmodligen fram till den dagen). Har inte heller bestämt mig om jag ska våga "tjuvtesta", som person är jag ju sådan att jag alltid ska följa regelboken till punkt och pricka....INTE fuska. Men som Pia skrev till mig häromdagen, hon tjuvtestade bara för att inte bli alltför besviken när mensen väl skulle komma. Förbereda sig mentalt. Men nu hade hon lyckan att det var positivt, det kom ingen mens:o) Och det är det jag sitter och klurar på, tänk om jag också skulle lyckas, då slipper jag oroa mig i helgen...ja ni fattar vad jag menar.

AAAARRRGGGHHH............Åh det var skönt med ett litet känsloutbrott;o)

Jag kan tala om hur det känns så ni alla förstår. Det känns som resfeber, ja det var banne mig den bästa jämförelsen jag kunde komma på. Tur man inte har både och.....jösses.

Slutsats: Ruvfeber + Resfeber = Kortslutning

Är lite extra pirrig idag. Under min förra IVF fick jag lite småblödning på ruvardag 11. Så idag kniper jag extra hårt för att inte bevhöva gå på toa. Kör med förnekelsetaktiken, det som inte syns finns inte;o) Har de tre sista nätterna sovit bra i alla fall. Vaknade i natt av att jag, som vanligt, låg på min högra sida. Kände en enorm smärta i mitt högra bröst, vände mig långsamt till rygg och stånkade lite för att det gjorde så ont. Men efter ett par minuter var det borta?? Ändå låg jag där och tänke, yaaay ont i bröstet, kanon...

So far so good.....

Slutsats: Var finns det nervlugnande när man behöver det som mest?

Idag har det varit en bra dag trots min nervositet. Tack vare jobbet får jag annat att tänka på. Har suttit med vår marknadsansvariga och planerat in alla våra aktiviteter fram till juni, känns kanon att ha planen klar. Då är det bara att börja jobba med ett event i taget nu när vi spikat allt.

Att gå på toaletten är som en thriller. Drar ner brallorna, hjärtat bultar.....tittar och pustar ut. Kissar, pulsen ökar..... tittar på pappret och pustar ut igen. Frid och fröjd till nästa toabesök. Snacka om att jag är på gränsen att bli tvångsintagen snart;o)

När jag kom hem var det bara att slänga in ryggsäcken (gå på toa vilket blev en thriller igen) för att sen åka till min hudterapeut och vaxa ben och bikinbilinje. Det är avkopplande att vara där, lugn relaxmusik blandat med prat och skratt. Min hudterapeut är så rar, hon känner till vår IVF och bad mig skicka ett sms och berätta nästa vecka hur det gått. Det kommer jag självklart att göra.

Alex var här ikväll, Sara är på konferens i Göteborg. Vi beställde pizza som kom efter en timme. Vi var så hungriga att vi nästan började knapra på tapeterna. Det var gudomligt när den väl kom, men nu har min mage bubblat en stund så ni ska vara glada att ni inte sitter i soffan med mig nu, haha.

Alex har åkt hem nu, Magnus och jag har precis druckit en varsin god kopp örtte från min mammas gård. Det blev magen väldigt glad och lugn av. Saknar alltid mamma när jag dricker hennes teer, doften och smaken påminner om gården och om mamma. Vi bor långt ifrån varandra och träffas i genomsnitt tre gånger om året, det tycker vi båda är för lite. Men det är svårt att få till det oftare. Vi har alltid stått varandra nära och och har en superbra relation. Så ni som bor nära era föräldrar är lyckligt lottade. Jag kan sakna att bara komma förbi utan att behöva planera i förväg. Ringer alltid min mamma när jag är sjuk, hon har alltid så bra tips och knep som faktiskt funkar. Hon skulle garanterat bli betraktad som häxa om hon levt på 1700-talet, haha. Eftersom min pappa dog när jag var 14 och då jag inte har några syskon så är mamma extra viktig för mig. Hon är min trygghet och kommer alltid att vara det oavsett hur gamla vi blir.

Måste ringa mormor imorgon och höra hur hon mår. Mamma kommer upp i februari, då ska hon och min moster rensa hemma hos mormor. Det är rena dödsfällan där med massa prylar och prydnadssaker överallt. Det kommer bli kalasbra. Så mormor kan ta sig fram med sin kompis rullatorn utan att dratta omkull för att hon snubblar på en pryl som hon haft sen 1972.

Hmm, har fortfarande molande värk i magen, men det är som att det har flyttat ner en våning, dvs känns längre ner än det normalt sett gör vid mens, känns lite skumt, men så svårt att förklara.....undrar om det är ett bra tecken....

Nähä, snart dags för kvällens Proggis och sen boken och sängen.