Jag kom till kontoret strax innan 14:00. Slank direkt in på Malins rum (hon arbetar som rekryteringsansvarig på det företag som sitter på samma våning som "oss") Hon var ju ledig förra veckan och hade blivit så chockad när hon fick veta att jag inte jobbade kvar längre. Hon kom fram och kramade om mig och stängde dörren. Vi satt och pratade en stund om allt. Hon ville ha min CV igen och vi ska äta lunch på tisdag, hon ska se om de kan hjälpa mig att få ett jobb. Hon är supergullig och vi har blivit mycket goda vänner sen vi lärde känna varandra för ca ett år sen.

Därefter gick jag in till kollegorna, det kändes konstigt att komma in på kontoret utan att gå fram till sitt skrivbord och börja jobba. Märklig känsla. Alla från styrelsen var där och tog leende emot mig, några kollegor var där också. Vi gick till matrummet och fikade. Jag fick även en present, en mullvadsfärgad keramikskål, jättefin. En av styrelsemedlemmarna som jag varit mest nerövs för att träffa sa att om vi får en flicka så skulle jag höra av mig. Han och hans fru har två döttrar och massor av barnkläder kvar i flera kartonger. Det uppskattade jag natrurligtvis. Såg på hans blick när jag kom att han var nerövs över hur jag skulle vara. Men jag har sen innan bestämt att inte bli bitter utan acceptera det som hänt och snarare se det som att det kommer leda till något bättre. Min tid fram till mötet med vår Stjärna ska vara fylld av lugn och ro och "må-bra-saker". Jag ska ta hand om mig själv och njuta av den extra tid jag fått. Om ett nytt jobb dyker upp, kommer det ändå vara mer på mina villkor.

De två senaste dagarna har jag inte känt lika mycket graviditetssymptom, vilket oroat mig. Men flera har sagt att vissa dagar känns det mindre. Men nu när jag kom hem började jag må illa igen, drack mitt beska örtte och vips var det borta. Så ljuvligt. Men samtidigt satt jag i soffan innan tedrickandet och mådde illa med ett leende på läpparna, hehe, jag är gravid. Det blir ju en bekräftelse på att allt är som det ska. Oron kommer komma och gå, men för det mesta är jag faktsikt lugn. Det finns inget jag kan göra, det är upp till min kropp.

Nu ska Magnus ge sig ut för att springa. Själv ska jag gå och lägga mig på soffan. Känner mig trött efter alla spänningar som varit i veckan. Imorgon har jag inget jag ska iväg på. Det känns så skönt, för vissa dagar vill jag bara helt kravlöst vara hemma och inte göra ett skvatt. Det enda jag måste göra imorgon är att posta till A-kassan, men det ska jag nog klara utan att säcka ihop;o)

Ska åka nu vilken minut som helst. Ska till kontoret för avtackning, känner mig nervös. Men det är klart det kommer gå bra. Bara det att situationen är lite speciell och jag känner mig lite osäker på hur jag ska vara (mig själv så klart, men...ja ni fattar) Ska posta lite till facket också, en ansökan angående inkomstförsäkringen så jag får högre a-kassa.

Skriver mer när jag kommer hem, håll tummarna att jag och Lilla Stjärnan står pall;o) Snart är det över...

Kram till er alla.