Idag kom det ett blombud till mig. Tänk va bortskämd jag börjar bli, två blombud inom loppet av tre veckor. Det var från två av mina kollegor. De två som är områdesansvariga för alla konsulter i våra två regioner. Vi hade mycket samarbete och de hade skrivit ett kort:

"Tack för ett mycket gott samarbete.

Vi kommer att sakna dig"

Visst var det gulligt, jag började nästan gråta, vilken otroligt fin gest och uppskattning! Jag kommer verkligen sakna dem också. Skrev precis ett mail och tackade dem.

Gick en promenad efter lunchen idag på ca 40 minuter, postade samtidigt mitt brev till A-kassan. Nu är alla blanketter och handlingar ifyllda, undertecknade och postade. Så nu är det bara att vänta på besked och att alla pengar ska börja rulla in (*hånskrattar*)

För en stund sen började jag må jätteilla, precis efter att jag pratat i telefon med min moster (haha, det var inte därför:o). Var nästan nära att få springa på toa men det la sig efter några minuter. Shit, ska det börjas nu. Jag ska nog köpa skorpor, som både mor och Ellis tipsat om. Ska be Magnus köpa på vägen hem. Det lustiga är att nu är jag hungrig igen....lustigt och lustigt, snarare liiiiiite jobbigt faktiskt. Känner nästan för att gnälla lite;o)

Imorgon ska jag åka och hälsa på min goda vän Ullis, det var länge sen så det ska bli kul. Hon är opererad i foten och sjukskriven så det blir över dagen imorgon. Får packa med mig skorpor och Proviva att ha som nödproviant mellan målen, hehe.

Nu ska jag ringa min andra moster Britt-Inger, ska hälsa på i Roslagen i slutet på mars. Det lääääängtar jag efter jättemycket.

På grund av att jag biter ihop tänderna när jag sover har jag en bettskena som jag nu haft i nästan två år. Den har hjälp otroligt mycket då min huvudvärk jag ofta hade i princip är helt borta nu. Men igår kväll när jag skulle lägga mig kände jag att det går inte, mådde mer illa av den. Så i natt sov jag utan. Vaknade i morse och kände att käkarna ändå var avslappnade, så skenan har nog påverkat mina käkar positivt. Men jag mådde lite illa när jag vaknade också, det har jag inte gjort förut. Jag öppnade fönstret och lyssnade till vårfåglarna som hade serenad utanför och läste en stund och sen övergick illamåendet till hunger.Då gick jag upp och gjorde mannagrynsgröt och nu mår jag bra igen. Men i magen känner jag knappt någonting, har ju haft konstant molande värk i ca fyra veckor nu så det är klart att jag blir nojjig när symptomen ändrar sig.

Så som svar på frågan hur jag och Stjärnan mår så tror jag vi mår bra:o) Jag vet som sagt att vissa dagar kan vara helt fria från symptom. Ni som är gravida får gärna komma med kommentarer hur ni känner och mår. Det är alltid intressant att höra andras erfarenheter (och lite lugnande kanske;o)

Pratade precis med mamma i telefon och hon berättade att hon fortfarande kan minnas känslan av när jag sparkade för första gången i magen. Wow, vilken häftig upplevelse det måste vara. Det var kul att höra henne berätta om sin graviditet när jag var en liten fjärt i hennes mage:o)

Jag känner att jag har svårt att relatera till det faktum att jag faktiskt är gravid. Det beror nog på att det inte syns eller känns något. Hela situationen är fortfarande så overklig, vi har som sagt kämpat i så många år och nu är vi här. Helt galet....svårt att förklara. Jag är så oerhört lycklig, men jag tror inte att jag kan släppa loss den känslan än till 100 %. Det är nog ett sätt att skydda mig själv mot de faror som fortfarande lurar. Men samtidigt kan jag ofta fnissa till för mig själv och utbrista högt: 

- Jag är gravid!!!!!

Nästa nedräkning är till den 25 mars när vi ska göra  ultraljud nummer två...21 dagar kvar...