Inatt sov jag i 10 timmar, det var ljuvligt. Undrar om kroppen behöver mer sömn kanske. Har tagit det lugnt på morgonen och mår bra, har inte ens tagit på mig mina sea-band. Har känt som stickningar i livmodern, det liksom småhugger lite. 

Vi gjorde varma mackor igår med squash, färska champinjoner och egen tomatsås och ost. Till det åt vi avocado och ruccola med balsamvinäger och olivolja. Det smakade himelskt gott. Sen tryckte Magnus i sig lite tryfflar som jag köpt till honom. Vi kollade lite på en fånig film som gick på TV, sen däckade jag vid 22-tiden och vaknade 8 i morse (förutom nattligt toabesök)

Har i ca 1-2 veckor tagit 1 progesteron om dagen bara för att jag hade kvar och för att det kändes bättre att göra det. Men igår på MVC fick jag veta att min kropp nu har tagit över försörjningen av Lilla Stjärnan, navelsträngen är på plats och pumpar in blod till pyret. Så med fyra progesteron kvar tog jag det mogna beslutet i morse att inte ta några fler. Så nu står jag på egna ben. Låter kanske knäppt, men det är så jag känner. Har ju genom hormoner och diverse behandlingar blivit gravid. Har fått tillföra extra gulkroppshormon för att bibehålla det lilla livet då min kropp inte producerade det själv pga IVF-behandlingen. Och nu, helt plötsligt ska jag klara mig själv. Det är lite läskigt men samtidigt skönt att slippa sätta larm på mobilen för allt som jag ska ta. Har gjort det nu ca två månader.....varje dag. Nu är det verkligen jag själv och min kropp som tar över efter all hjälp utifrån. Det är som att gå i skolan och ta studenten, helt plötsligt ska man efter tryggheten klara sig själv.

Idag ska jag träffa en gammal kollega och god vän, Alexandra. Vi ska gå på Muggen, haha. Det är ett jättemysigt café vid Slussen som heter Muggen. Det ser jag fram emot för det var länge sen vi sågs....i höstas någon gång. Så nu är det banne mig på tiden:o)