Det kan inte riktigt bestämma sig ute vad det ska vara för väder. Ena gången jag tittar ut strålar solen för att i nästa vara piskande snö med snålblåst.

Igår kom min skidhjälte hem:o) Vi satt länge skavfötters i soffan och berättade om våra helger, det var mysigt. Han dök ner och pratade med Lilla Stärnan, sa att pappa är hemma nu, mitt hjärta smälter. Sen var vi båda trötta så det blev date med John Blund för oss båda. Magnus rum på resan (som han delade med tre andra låg ovanför nattklubben så rutorna skallrade när de skulle sova. Usch, jag skulle bli skogstokig.

Imorse efter frukost åkte jag direkt och storhandlade på Coop, sen hem och laga mat. Fiskgratäng med potatismos blev det och när jag ändå var i farten så svängde jag ihop en chokladsås som jag hade till efterrättsglassen, hihi. Så nu är jag återigen mätt och belåten...

Mamma ringde för en stund sen, de har kommit fram välbehållna till Barcelona. De ska bo en bit utanför stan (ni kan läsa mer om resan på hennes blogg) De hade precis avnjutit en god lunch hemma hos de som bor där. Skönt att veta att de är framme, jag är alltid lite hönsig när folk ska resa, vill veta när de landar så jag kan slappna av.

Imorgon ska jag träffa mina fina vänner Sara och Fia, vi ska äta på O´Learys, Caesarsallad för min del utan tvekan:o) Det ska bli superkul för det var evigheter sen vi sågs! Innan dess ska jag till min frisör och klippa luggen för snart ser jag inget. Hon är så schysst, jag får göra det gratis mellan de "vanliga" besöken. Hoppas snöyran håller sig låååångt borta, för jag vill ta på mig vårjackan snart och jag vill se tussilagosar och njuta av vårsolens värme. JAG VILL, JAG VILL;o)

Har tjatat om det förr och jag gör det igen. Jag är pirrig till tusen inför morgondagens VUL. Det finns aldrig några garantier att allt är som det ska även om jag faktiskt innerst inne tror att allt är bra. Magnus tror också att allt är bra, men är så klart nervös han också. Jag är nog mest rädd för att något ska ha hänt som jag själv orsakat. Varje gång jag bär tunga matkassar eller som i helgen, tunga väskor, så får jag alltid mer molvärk. Det har även kännts som små hugg ibland, då blir jag rädd, är det normalt att känna så?? Tänk om det är farligt, tänk om något påverkas. Samtidigt tänker jag att kvinnor förr i tiden stod och jobbade hårt i potatisåkern fram till dagen de föder så vafan slappna av. Men det så klart lättare att säga än att faktiskt göra. Som jag sagt förut, vi har kämpat i så många år, jag är skiträdd att något ska gå fel. Åååååhh, om bara morgondagen kan komma så jag får svar på mina våndor. 08:45 ska vi vara där ifall någon sitter sysslolös och vill ägna oss en liten tanke då.  Får nog dänga en stekpanna i skallen så jag somnar ikväll:o)