Vaknade 05:58 i morse och hade magen full med miljarder fjärilar. Låg en stund och andades, tog på mig mina sea-band i förebyggande syfte. Blir lättare illamående nu om jag är nervös. Tillslut gick jag upp och utförde lite Qigong och mediterade en stund, det hjälpte.

Vi åt frukost och jag sa att det är synd att vi inte har någon ljudbok längre som vi kan lyssna på i bilen, det är så avslappnande att lyssna på det.

Vi hoppar in i bilen och Magnus fiskar upp en CD ur innerfickan, då hade han på morgonen i smyg bränt ner nästa del av boken Brännmärkt som heter Förföljd. Jag blev totalt överaskad och sa: Nä, nä, nä, har du nästa bok där? Nä, nä, nä. Mangus asgarvade. Nåväl, vi lyssnade hela vägen ner under tystnad och höll varandra i handen, det var ljuvligt.

Vi satt i väntrummet, en kvart kvar, suck. Sen öppnade Gunnar dörren och jag hörde hans röst:

- Jenny!

Gulp, vi reste oss och jag log blekt när vi hälsade. Tänk att vara så nervös, men jag vet ju att det inte finns några garantier. När vi satte oss frågade han hur jag mådde. Sen pratade han med Magnus en stund om skidsemster i alperna. Men vafan, kan vi kolla någongång satt jag och tänkte.

- Du, ser lite blek ut. Jag föreslår att du hoppar upp i stolen så kollar vi, sa han slutligen.

Jag var inte sen på att lyda. Av med brallorna och upp. Hjärtat bultade, Magnus tog min hand. OCH DÄR.....då såg vi. 

- Oj, här var det stort, det har vuxit, sa Gunnar.

Lilla Stjärnan var livlig, hade växt normalt, var 36 mm precis som det ska vara i vecka 10 + 3. Vi såg hjärtat som slog. Huvudet nästan lika stort som kroppen. Och det mest fantastiska var att se hur h*n sprattlade med både armar och ben, väldigt livlig. Tårarna började rinna, lyckan bubblade. Herregud, det finns en bebis i min mage, den ligger där och sprattlar.

- Det är svårt att få en bra bild, sa Gunnar. Du har en bakåtliggande livmoder så det är lite vävnader i vägen som skymmer sikten. 

Men han trixade lite så tillslut fick vi vår stillbild. Här ser ni vår Lilla Stjärna....jag fattar ingenting!? Är bara lyckligast i hela världen just nu.

Till vänster ser ni huvudet, det lilla plusset är precis där bålen och hjärtat är. På var sida ser ni två runda bollar, det är Stjärnans små händer som sprattlade:o) Fötterna syns inte, Gunnar ville gärna ha med dem också men på grund av vävander i vägen så skyms dem. Vi såg även ryggraden när han hade sin rundvisning för oss och i vissa lägen såg vi endast de små fötterna som vevade omkring.