Vad härligt det är att slå på datorn nu på morgonen och se alla kommentarer jag fått:o) Blir så glad varje gång någon skriver till mig. Känns som vi är gravida tillsammans, haha. Bättre stöd får man leta efter. Tack!

Igår åkte jag först till frissan och klippte luggen och visade den lilla bulan på magen. Sen promenerade jag på Drottninggatan i solskenet och bara njöt. Jag gick där och tänkte: Här går jag och är gravid:o) Gick först till Åhlens och köpte genomskinliga pillerburkar som är perfekta att ha när man reser bort. Sen strosade jag Hamngatan ner mot Saras jobb och gled in på H&M. Då var det som att någon ande tog över min kropp. Helt utan förvarning styrde jag stegen mot ett bestämt mål i butiken och vips stod jag vid mammakläderna (obs, jag är helt sokyldig till detta initiativ). Det gick en tjej där och plockade bland kläderna, hon hade en rejäl mage. Hehe, här går jag bland mammakläderna helt lagligt. Men jag blev faktiskt besviken över hur trista kläderna var så jag avlägsnade mig väldigt snabbt när anden i kroppen beslöt sig för att dra.

Promenerade till Saras jobb och träffade lite gamla kollegor (jag jobbade en kort period där förut). Det var jättekul att ses. Sen blev det äntligen dags att tänka på det här med mat. Vi gick så fort hon slutade klockan 17 och mötte Fia på O´Learys vid centralen där jag tryckte i mig otroligt god Caesarsallad, de andra två åt Fajitas. Vi pratade om allt och det var så kul för nu var det ett tag sen som vi sågs alla tre samtidigt. Vi hängde där i ca 4 timmar och hade det inte varit för min smygande trötthet och mitt tråkiga illamående som började gro så hade jag kunnat stanna längre. 

På vägen hem när jag skulle ta tunnelbanan satte jag igång min radar: att inte sätta mig brevid någon som är full eller någon otvättad gammal gubbe för jag skulle inte klara de ljuva dofterna. Satte mig mittemot en kvinna som läste, brevid mig satt en yngre kille med trasiga jeans och brevid kvinnan en prydlig man. Han var så korrekt så jag kunde inte låta bli att studera honom i smyg. Han hade benen i perfekt 90 graders vinkel och händerna i knät. Väldigt fint klädd och med jämna mellanrum rättade han till kragen eller sitt hår där inte ett hårstrå låg fel. Han såg lite högfärdig ut. Rätt vad det är som vi sitter där känner jag hur det doftar lite fylla....hmm...vem kan det vara som krökat? Den prydliga mannen börjar prata med killen som har trasiga jeans....om hans jeans kontra sina egna perfekt strykta finbyxor, väldigt trevlig och välartikulerad var han. Sen kliver unga killen och kvinnan av och prydliga mannen sätter sig mittemot mig. Då ser jag i hans ögon att de är alldeles rödsprängda och glansiga, shit han är ju packad...och snart kommer han garanterat börja prata med mig. Jodå, efter en stund höjer han ena pekfingret och pekar mot mitt knä där jag har mina händer vilandes mot min väska.

- Ursäkta......har du satt fast ett gem där, säger han och pekar.

- Vart då, frågar jag och börjar kolla min väska, vrider mina händer för att kolla vantarna jag har på mig.

- Nä, där, säger han och pekar mot min kappärm.

Jag vrider på armen och där sitter en dragkedja.

- Det är min dragkedja, sa jag

Han höjer sina händer och utbrister förskräckt:

- Ååh, förlåt jag såg inte. Sen lägger han sina händer i knät igen och tittar ut genom fönstret som om inget hänt.

Jag fick bita mig i tungan för att inte börja asgarva, ville inte såra den prydliga mannen. Han for upp för att låta en äldre dam sitta, han stod spikrak i ryggen och höll i ledstången. Sen när han skulle kliva av gick han med raka steg och pendlade flott med armarna, koncentrerade sig hårt på att se så politiskt korrekt ut som möjligt......dyngrak som han var.

Dessa små vardagliga händelser tycker jag är hysteriskt roliga.