Alla inlägg den 1 april 2009

Av Jenny - 1 april 2009 17:28

Igår var jag på ryggkurs på MVC. Vi var fem gravida + sjukgymnasten. Det var mycket intressant och lärorikt. Man kan även kontakta henne om man vill ha behandling eller hjälp att lägga upp ett personlig träningsprogram, superbra! Hon jobbar endast med gravida och de som precis fött barn och vill komma igång igen alternativt få hjälp mot besvär. Jag har haft ont kring svanskotan i ca fyra veckor nu och det fick jag lära mig beror på hormonet relaxin som bildas under graviditeten. Relaxinet förbereder bäckenet inför förlossningen. Vi fick tips på övningar att göra som var superbra. Fick varsitt häfte med information och bilder. Vi provade även vissa övningar och små tips hur man ska sitta, stå och ligga för att förhindra smärta i ryggen eller kring bäckenet. Det gavs även matnyttiga tips på övningar och vad man ska tänka på efter en förlossning. Herregud, vad menar människan, ska jag föda barn??!!


Tänk att jag fortfarande tycker det är konstigt att räkna in mig bland "den gravida skaran". Jag satt där och undrade om jag verkligen hade rätt att vara där. Varför ska jag lära mig det här, är jag gravid eller? Tjejen som satt brevid mig var i trettonde veckan, hon hade redan en rejäl kula men var smal för övrigt. Man såg klart och tydligt att hon var gravid. Då log jag, för det är bara en vecka kvar tills jag är lika långt gången. Som sagt man ser att jag har en liten kula men några skulle nog fortfarande gissa att det beror på för många hamburgare eller nåt. 


Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att nu har det gått en dag till utan problem. Det är med glädje jag släcker lampan på kvällarna för att somna och invänta ytterligare en dag på min gravidresa.


Idag hade jag mitt största skrattanfall jag haft på länge. Såg när jag kom hem från läkaren idag att mamma hade ringt. Bra, tänkte jag, då är hon nog bättre så hon kan prata. Jag ringde upp, hörde endast ett kraxande i andra änden. Min kära mor har totalt tappat rösten. Hon lät som en liten dvärg eller seriefigur, instängd i en konservburk. Jag brast ut i skratt så tårarna började rinna. Hörde hur mor fnissade lite i luren. Mellan attackerna kved jag: förlååååt mor att jag skrattar men jag har aldrig hört något så roligt i hela mitt liv.......sen var det kört igen. Jag brast ut igen så jag nästan tappade andan. Alltså jag skämtar inte, har aldrig hört något liknande. Jag tyckte det var ännu roligare när jag kom på att hon faktiskt ringt på morgonen när jag inte var hemma. Söta mor, du vet att jag var tvungen att slänga in det här i bloggen, för det vill jag inte glömma;o) Jag vet att du bjuder på det:o) Vi la på efter några minuter, jag hann berätta om mina leverfläckar men jag fick hålla mig för skratt och så fort jag var klar så....ja ni fattar. Ca 90 % av samtalet bestod av hysteriskt skrattanfall.


Puss min kära mor, du är bäst!!!!!!!


Bara för det blev jag påmind om den här gamla klassikern. Har hört att den är fejk, men det är skitsamma. Den är hysteriskt rolig. 

Av Jenny - 1 april 2009 13:10

Har varit hos läkaren idag. Det var nervöst att sitta i väntrummet och vänta på att mitt namn skulle ropas upp. Satt och studerade läkarna när de kom in och ropade upp patienterna. Hoppas jag får någon av dem som ser trevligast ut. Ingen butter surgubbe tack. En medelålders kvinna ropade upp mig, hon log och såg trevlig ut. Pustade ut. Hon började med att ställa frågor om ärftlighet för hudcancer, solvanor, mediciner mm. Jag blev glatt överaskad, tidigare när jag kollat upp har läkarna inte frågat ett smack, snarare har jag blivit nonchalant bemött. Sen tog jag av mig kläderna och hon synade noga. Den jag var mest orolig för sa hon var helt ofarlig. Har även en på ryggen som är stor som en ärta, precis där BH-bandet går. Den är också helt ofarlig men av ren bekvämlighet rekomenderade hon mig att ta bort den. Sen visade jag en platt jag har på ena bröstet, mycket mörk. Då rynkade hon lite på näsan och sa:

-Den där skulle jag vilja ta bort.

Jag blev så klart orolig när hon sa det, tänk om analysen skulle visa något. Vi bokade tid men det fanns inget förrän veckan efter påsk och då är vi i Falkenberg. Hon noterade min oro, för helt plötsligt sa hon:

- Föresten, kan du komma imorgon kl 13?

- Eehh, va, redan imorgon. SJÄLVKLART!

Hon sa att det inte är för att det är bråttom utan för att hon ville dämpa min oro (fantasktiska männsiska). Blev överlycklig och tackade så mycket. Det är hon själv som ska ta bort dem. Hon gav mig sitt kort ifall jag skulle ångra mig. Inte en chans, sa jag. 


När jag kom ut igen tyckte jag att solen lyste lite klarare och att luften kändes lättare att andas än på vägen hit. Tog upp mobilen och ringde Magnus, han ville veta hur det gick.

- Men vill du inte att jag följer med imorgon, eller ska du gå dit själv, frågade han.

Hmm, hade inte ens tänkt på det. Jag har haft så fullt upp med att få tid hos en läkare så fort som möjligt och få ta bort dem innan påsk så jag hade alldeles glömt bort att jag egentligen är skraj för själva ingreppet.

- Vet inte ärligt talat, svarade jag. Men jag tror nog att jag fixar det själv.

- Du kan bestämma senare om du vill, sa min underbara man. Jag kan följa med om du vill, inga problem med jobbet.


Men jag har tack vare dessa IVF-behandlingarna jag gått igenom blivit mer härdad. Jag tar tom blodprov själv numera utan att någon håller handen (det är stort ska ni veta). Hade en läkare för bara några år sen sagt att de vill ta bort en eller flera leverfläckar på mig hade jag börjat gråta av rädsla. Har alltid varit en mes i sterila miljöer. Men inte längre verkar det som.....(ler stolt).


Det här med mina leverfläckar är inget som helt plötsligt dykt upp i mitt medvetande. Jag har till och från i flera år oroat mig för dem. Men då jag inte blivit tagen på allvar hos någon så har jag mer blundat för det skulle vara något fel. Har i några fall försökt få tid hos hudkliniker som en gång om året erbjuder gratis koll av leverfläckar, men aldrig lyckats få tid.


Att det händer nu måste jag ändå tacka modiga Sabina för. Utan inblick i hennes liv hade jag förmodligen inte kollat dem nu heller. Hon gav mig, utan att själv veta om det, den spark i baken jag så väl behövde. En av hennes anledningar att gå ut i media var att varna andra för solen och att kolla upp sina leverfläckar för säkerhets skull. Hellre utesluta än att att få ett livsavgörande besked. Hon trodde inte heller att det skulle drabba henne. Hon gick som många andra och kollade sina leverfläckar rutinmässigt, något hon tänkt göra i flera år men aldrig blivit av. När hon väl gjorde det var skadan tyvärr redan skedd. Ingen tror att det ska drabba en själv. Men det KAN det.


Imrogon blir jag av med två-tre stycken och sen blir det väntan på svar från analysen. SEN kan jag pusta ut.

Presentation

Omröstning

Vad tror du? Är Lilla Stjärnan en flicka eller en pojke?
 Flicka
 Pojke

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25
26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards