Igår kväll började jag få ont i halsen, kände mig lite hängig. Vore så typiskt att bli sjuk nu när vi är här och på fredag ska vi ju ut och äta hela familjen för att fira Jan och bonusbror som båda fyllt år. La mig tidigt igår och 9 timmar senare vaknade jag och mådde faktiskt bättre. Mor och jag tog en promenad, Magnus tog sin joggingrunda. Idag blåste det, men det var inte kallt. Kontrasterna avlöser varandra på västkusten, det är det som är tjusningen. Ena dagen vindstilla och nästa rejäla vindar.

Efter lunch åkte Magnus och jag iväg till Anna och hennes två små kottar. Vi fikade på hembakad äppelpaj med vaniljsås och pratade massor, främst om graviditet så klart. Magnus hade sin dator med sig och jobbade lite medan jag och Anna babblade på, han hade ändå inte fått en syl i vädret. Jag fick låna massor av jättefina och bra mammakläder. Provade allt så fort vi kom hem. Det passade perfekt alltihop. Bonussyster Johanna kom förbi, vi snackade lite och sen åt vi kvällsmat allihopa. Mamma hade bland annat stekt lite kokosplättar, vansinnigt gott. Gjord endast på grädde, kokos, ägg och lite salt.

Nu till orosmomentet. Gick på toa för ca två timmar sen, såg till min fasa svagt laxfärgade flytningar. Stelnade till och kände paniken växa i mig. Torkade en gång till, då syntes ingenting. Gick till Magnus direkt och berättade, han lugnade mig och sa att allt säkert är i sin ordning. Han satte sig på knä och kände på magen och pratade lite med Lilla Stjärnan, jag kämpade mot gråten.

Gick sen till mamma, henne kan jag inte döja något för, hon ser direkt, men det skulle heller aldrig falla mig in att dölja något för henne. Berättade och hon lugnade mig också och sa att det säkert inte är någon fara. Inerst inne tror jag inte heller att det är något fel, men utan referensramar och facit så är det svårt att känna sig helt trygg. Har haft en del molande och stickande värk i magen, vilket jag inte har haft på ca två veckor alls nu. Är det normalt? Kunde så klart inte låta bli att gå till datorn och googla, läste några lugnande svar. Men de gäller ju inte mig egentligen. Är det livmodern som växer igen? Ligger min moderkaka långt ner så det beror på det?  Hur stor är risken att något ska vara fel i fjortonde veckan? Är allt helt normalt? Frågor, frågor, frågor.  På måndag ska vi till MVC, hoppas att barnmorksan kan lugna mig om jag inte redan ringt innan dess...

Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan, det är därför jag häver ur mig allt här. Då kanske jag kan resa mig från skrivbordet sen och känna mig lättare i sinnet. Är glad att jag har min trygghet runtomkring mig, min familj. Har varit på toa några gånger till men då har allt varit som vanligt, men det värker lite i magen nu. Vet att en del kan känna sammandragningar redan i vecka 13 och att man då ska ta det mer lugnt men för övrigt är det ingen fara. Ni som läser och har egna erfarenheter får gärna skriva och berätta.

Om en timme ska jag gå och lägga mig och hoppas att morgondagen bjuder på lugn och ro och himlastormande glädje igen.