Igår kväll började jag få ont i halsen, kände mig lite hängig. Vore så typiskt att bli sjuk nu när vi är här och på fredag ska vi ju ut och äta hela familjen för att fira Jan och bonusbror som båda fyllt år. La mig tidigt igår och 9 timmar senare vaknade jag och mådde faktiskt bättre. Mor och jag tog en promenad, Magnus tog sin joggingrunda. Idag blåste det, men det var inte kallt. Kontrasterna avlöser varandra på västkusten, det är det som är tjusningen. Ena dagen vindstilla och nästa rejäla vindar.

Efter lunch åkte Magnus och jag iväg till Anna och hennes två små kottar. Vi fikade på hembakad äppelpaj med vaniljsås och pratade massor, främst om graviditet så klart. Magnus hade sin dator med sig och jobbade lite medan jag och Anna babblade på, han hade ändå inte fått en syl i vädret. Jag fick låna massor av jättefina och bra mammakläder. Provade allt så fort vi kom hem. Det passade perfekt alltihop. Bonussyster Johanna kom förbi, vi snackade lite och sen åt vi kvällsmat allihopa. Mamma hade bland annat stekt lite kokosplättar, vansinnigt gott. Gjord endast på grädde, kokos, ägg och lite salt.

Nu till orosmomentet. Gick på toa för ca två timmar sen, såg till min fasa svagt laxfärgade flytningar. Stelnade till och kände paniken växa i mig. Torkade en gång till, då syntes ingenting. Gick till Magnus direkt och berättade, han lugnade mig och sa att allt säkert är i sin ordning. Han satte sig på knä och kände på magen och pratade lite med Lilla Stjärnan, jag kämpade mot gråten.

Gick sen till mamma, henne kan jag inte döja något för, hon ser direkt, men det skulle heller aldrig falla mig in att dölja något för henne. Berättade och hon lugnade mig också och sa att det säkert inte är någon fara. Inerst inne tror jag inte heller att det är något fel, men utan referensramar och facit så är det svårt att känna sig helt trygg. Har haft en del molande och stickande värk i magen, vilket jag inte har haft på ca två veckor alls nu. Är det normalt? Kunde så klart inte låta bli att gå till datorn och googla, läste några lugnande svar. Men de gäller ju inte mig egentligen. Är det livmodern som växer igen? Ligger min moderkaka långt ner så det beror på det?  Hur stor är risken att något ska vara fel i fjortonde veckan? Är allt helt normalt? Frågor, frågor, frågor.  På måndag ska vi till MVC, hoppas att barnmorksan kan lugna mig om jag inte redan ringt innan dess...

Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan, det är därför jag häver ur mig allt här. Då kanske jag kan resa mig från skrivbordet sen och känna mig lättare i sinnet. Är glad att jag har min trygghet runtomkring mig, min familj. Har varit på toa några gånger till men då har allt varit som vanligt, men det värker lite i magen nu. Vet att en del kan känna sammandragningar redan i vecka 13 och att man då ska ta det mer lugnt men för övrigt är det ingen fara. Ni som läser och har egna erfarenheter får gärna skriva och berätta.

Om en timme ska jag gå och lägga mig och hoppas att morgondagen bjuder på lugn och ro och himlastormande glädje igen.

 

Emelie

15 april 2009 23:10

Hej vännen! Har hört att det är väldigt vanligt att man tom blöder under graviditeten... ca 40% gör det. Ang molvärk och stickningar så har jag haft det hela tiden... till och från. Mest fram till vecka 20. Till mig har barnmorskan sagt att det är livmodern som gör sig påmind genom att det växer som bara den. Jag hade ändå ringt till barnmorskan för att få ett lugnande besked så du kan lugna din oro och få en skön helg. Förstår om det blir lite av en panik när det kommer så där... man vill ju att allt ska vara frid och fröjd... men så är det ju oftast inte. Alltid är det nåt man ska gå och grunna på. =) Lilla stjärnan mår säkert alldeles utmärkt och ligger där inne och sparkar och gör frivolter! Stor kram!

http://semlesara.wordpress.com

 

Pia

16 april 2009 08:45

Visst är det lite orättvist att man ändå aldrig får vara riktigt lugn. Med allra största sannolikhet så är det ju ingenting, men jag förstår din oro! Jag hade blödningar när jag var runt vecka 7 (då jag var i Thailand och var sjuk dessutom!) men det har ju gått bra =)Molvärk och stickningar är normalt, har min bm sagt till mig, för det har jag haft rätt mycket.Sammandragningar känns på annat sätt, min mage blir liksom helt hård i någon minut och sen går det över.

Jag tycker som Emelie, ring hellre en gång för mycket till din bm. Det har t.o.m min bm uppmanat mig att göra, just för att det är ett IVF-barn och hon vet hur orolig man kan vara.

Allt gott!
kram

 

jenny-k

16 april 2009 09:37

Usch, vad oroligt för dig! Jag hade blödningar till och från fram till v16 när jag väntade Josse så jag förstår känslan. Men du vet ju hur hon är idag;) Håller med om ovanstående: ring hellre en gång extra!! Ta det lugnt vännen! Kram Jen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu fungerar bloglovin för min nya blogg: www.barnlangtan.se Så ni som prenumerar kan nu lägga in den nya istället.   Detta blir mitt allra sista inlägg på bloggagratis.   Välkommen att fortsätta följa mig och min blivande familj på nya bloggen! ...

Nu finns ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns tre nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns två nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...

Nu har jag skrivit ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...