Imorse hade jag ytterligare flytning, fast mer beigefärgad. Både igår och idag har de kommit i samband med att jag gjort nummer två för att utrycka mig rumsrent. Brast i gråt av ren frustration. Däremellan har det inte synts någonting vid "vanliga" toabesök. Men hugg i magen som kommit och gått förstärkte min oro så jag ringde min barnmorska. Lämnade ett meddelande och väntade att hon skulle ringa upp. Under tiden kände jag en otålighet att jag bestämde mig för att även ringa MVC i Falkenberg. Fick prata med en barnmorksa som var kall och okänslig. Jag förklarade att jag var här och hälsade på min mamma, gravid genom IVF och nu fått färgade flytningar och rädd att allt inte är som det ska. Hon svarade bara att jag måste vända mig till gynmottagningen i Varberg eller Halmstad, ingenting för att dämpa min oro genom kunnig rådgivning.

- Jaha, sa jag bara lite förvånat och osäkert.

- Ja, lycka till då, sa hon och avslutade samtalet.

Kände mig så illa bemött och blev ledsen, men började inte gråta. När mamma kom in och frågade hon vad de hade sagt, blev hon arg när jag berättade. Kärringen kunde väl åtminstone ge mig ett telefonnnummer jag skulle ringa.

Vi letade upp det själva och jag ringde Varberg. Då fick jag äntligen prata med en jätterar barnmorska som ställde massa frågor. Hon förstod så väl att jag kände oro då vi kämpat så länge för att lyckas bli gravida. Så länge det inte kommer rent blod tyckte hon jag skulle avvakta, men blir det så är jag välkommen att ringa tillbaka. Hon gav mig växelnumret ifall det sker på kväll eller helg och sa att de har sökare på sig. Men hon trodde allt var helt normalt och att huggen i magen är för att lvimodern växer och drar för fullt nu. Att äntligen bli vänligt bemött när jag inte mådde bra, blev för mycket för mina svallande hormonkänsliga nerver. Jag brast återigen i gråt så det skvalade. Det var ändå skönt, för det var länge sen jag grät så rejält, det lättade en del på trycket.

Min fina vän Anna som jag var hos igår blev orolig när hon läste min blogg så hon ringde mig idag, vi pratade länge. Hon hade tom googlat för att hitta svar på mina symptom. Hon delade med sig av sina erfarenheter från sina egna graviditeter. Tack Anna, det hjälpte massor att prata med dig!

För en liten stund sen ringde även min alldeles egna barnmorska. Hon sa ungefär samma saker som barnmorskan i Varberg. Att ljusrosa flytningar förekommer hos vissa, men ingen vet egentligen varför. Huggen är garanterat livmodern som växer. Men om jag får värre symptom ska jag absolut kontakta Varberg igen, men hon trodde inte det var någon fara. Vi ska ju ses på måndag. Hon sa att vi först ska fösöka lyssna på bebisens hjärta och om det inte hörs något (inte alltid det gör det i vecka 14) så kollar vi med ultraljud. Hon lovade att vi när vi går därifrån ska ha fått en bekräftelse på att bebisen lever och mår bra.

Sen kan ni gissa tre gånger vad jag gjorde igen....böla så klart. Jag är så labil idag, har gråtit så enormt mycket. Känslorna svallar och så här jäkla nojig har jag inte varit en enda gång sen jag blev gravid. Nu skulle jag ju gå in i en lugnare period av min graviditet, jo tjena. Men som jag skrev i förra inlägget, inerst inne känner jag en känsla av att allt är som det ska. Magnus satte sitt öra tätt mot min mage igår och idag och sa att han hörde pickande ljud, som ett hjärta som slog fort. Jag har ingen aning om det är möjligt att höra, det ska jag fråga på måndag. Beroende på hur barnet ligger kan man höra tidigare och lättare på vissa magar har jag dock läst.

Känner mig något lugnare och trött, har lite huvudvärk som ligger och lurar bakom ena ögat, på grund av alla spänningar sen igår. Jag har gjort vad jag kan, nu kan jag inte göra mer än att bara ta det lugnt och invänta måndagens besök på MVC.

Tack Emelie, Pia och Jenny för era kommentarer!!!

Nu ropar mamma att maten är klar, sen ska Magnus och jag eventuellt åka iväg och kollar på bilar.......kanske jag tigger till mig en glass också....