Min underbara man har lyckats konvertera ljudfilen till ett Youtub-klipp. Ultraljudsbilden är från vecka 10 som ni redan sett. Nästa gång vi ska till MVC för "stora" ultraljudet ska Magnus filma med kameran så vi kan visa hela förloppet med både ljud och bild. Det ser jag fram emot.

På detta klipp hör ni tydligt Stjärnans fantastiska hjärtslag, jag börjar nästan gråta varje gång jag lyssnar. I bakgrunden hörs barnmorskans och Magnus röster. Själv ligger jag och kämpar för att inte brista ut i gråt. Några gånger hörs ett högre skrapigare ljud, det är när jag inte kan hålla mig så magen hoppar lite.

Är inne i 15:e veckan, men ska först skriva lite om vad som hände i vecka 14. Sen kommer jag om ett par dagar skriva om vecka 15 så jag kommer ikapp. Innan har jag varit så nojig att jag inte vågat skriva vad som händer den specifika veckan förrän den är slut:o) Men nu vill jag göra som man ska. 

Vecka 14

Barnet är ca 8-8,5 cm och är inne i en intensiv tillväxtfas som sträcker sig fram till vecka 22. Den blir allt starkare och dess rörelser allt mer målmedvetna. Nu orkar barnet hålla upp sitt huvud en liten stund. Dess hand kan gripa, om än lite fumligt. Fötterna kan sparka. Benen är längre än armarna och en del barn har hår på huvudet. Fostervattnet nybildas hela tiden fram till fullgången tid.

Mamman är förhoppningsvis inte lika trött och illamåendet har troligen släppt helt. Magen blir allt större, blir lättare andfådd och pulsen slår lite fortare än den annars brukar göra. De flesta kvinnor upplever att de börjar må riktigt bra nu när de vant sig vid graviditeten och alla nya hormoner. Kanske syns början till den mörka pigmentrand på magen som kallas linea nigra.

Jag verkar följa den "normala" graviditetskurvan med tanke på symptomen. Mitt illamående är helt borta och förutom mardrömmen för ett par dagar sen så mår jag toppenbra. Blir dock mer trött på kvällarna, men sover väldigt gott på nätterna för det mesta. Andfåddhet känner jag av, men samtidigt känner jag mig stark och pigg när jag är ute och går. Min värk kring svanskotan är helt borta. Kan få lite ont i ryggen bara om jag sitter i djupa soffor. Min mage växer så det knakar. Den är fortfarande mindre på morgnarna och ökar på under eftermiddagen och kvällen. Sara sa igår att hon också la märke till det. Vi var ju där från från morgonkvisten till sen kväll. Tänkte ta nya magbilder i helgen, då har det gått två veckor sen sist.

Jag åkte in till Slussen och mötte Magnus, vi tog en mumsig lunch på Muggen, där jag var med Alexandra för några veckor sen. Det är lite dyrt, men vansinnigt gott och därmed värt slantarna. Sen promenderade vi mot MVC, gående på den soliga sidan av vägen. Kände mig lite nervös men hyfsat lugn.

Vi satt en stund i väntrummet. Ett annat par kom in med en alldeles nyfödd bebis. Pappan tog upp den lille och la i sitt knä. Både Magnus och jag tittade på dem och log fånigt. Jag fick tårar i ögonen, tänkte på den dagen när vi sitter med vår lilla bebis på samma sätt. Förstår fortfarande inte att det faktiskt kommer komma ut en liten bebis, på riktigt, skapad av våra gemensamma gener!!

Vi fick komma in nästan på en gång. Vi började med att prata lite om oron som varit. Sen frågade hon om jag börjat med järntillskottet. Jag sa då att jag tar flytande istället för tabletterna. Glädjande nog verkade hon anse det helt ok. Har ju hört om barnmorskor som blir lite griniga för att deras patieneter inte tar det som de får rekomenderat. Hon bad mig bara ta med flaskan till nästa gång (jag hade glömt namnet) så hon kan kolla hur mycket jag får i mig mm.

Sen var det äntligen dags att kravla sig upp på britsen. Drog upp tröjan och drog ner byxorna en bit. Fick samma slags gele på magen som man får vid ultraljud. Hon hade en stav kopplad till en liten manick med högtalare. Hon förde runt staven över magen för att leta efter hjärtljudet. Hon sa att då jag är smal så är chansen större att höra, men lovade återigen ultraljud om det inte skulle lyckas. Oftast låter hjärtat väldigt avlägset så här tidigt, kan vara svårt att uppfatta. Jag låg och andades lugnt medan mitt eget hjärta bultade hårt. Hon lyssnade lite för högt upp gissade jag, borde prova längre ner (Magnus sa efteråt att han tänkte samma sak). Efter ett par minuter sa hon att hon skulle lyssna längre ner mot blygdbenet. Hon hann knappt sätta ner staven mot magen så hörde vi hjärtljuden. Hon lät nästan förvånad över hur bra det lät:

- Åh, här är hjärtat, det låter otroligt bra och tydligt, va roligt. Hjärtat slår med 145-148 slag i minuten, helt normalt.

Lyckan visste inga gränser, det gick inte att hålla emot gråten, jag grät som ett barn. Men kämpade ändå emot för magen började hoppa och det brusar för mycket i apparaten då.

Magnus tog fram mobilen och spelade in ljudet, vår Lilla Stjärnas hjärtslag. Det var en otrolig upplevelse, jag hade inte riktigt förväntat mig det. Att få höra ett ljud från vår lilla bebis var obeskrivligt.

I hissen på väg ner lyssnade vi på inspelningen, jag bubblade av glädje när jag hörde de tydliga hjärtslagen. Vi ska se om det går att lägga upp ljudfilen på min blogg ikväll så får ni som är intresserade också höra.

Vi firade med att gå och fika på ett bageri vid Mariatorget. Vi satt där och mumsade chokladmuffins, maräng och chokladboll och skämtade och pussades som två nykära tonåringar.

Det var en mysig dag igår hos Sara & Alex. De bor norr om stan, så det blev spännande kapitel i ljudboken på väg dit. Magnus och Alex försvann på sitt håll, medan Sara och jag satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi satt även och kollade in hemnets hemsida på de dyraste lägenheterna och husen i Stockholm, det var roligt:o)

Hon bjöd på god lasagne till lunch och på kvällen blev det grillad fläskkarré med mumsiga tillbehör och däremellan, för att inte svälta ihjäl, blev det kanelsnäckor och överblivet påskgodis.

Efter middagen kollade vi på en film: An American Crime. Den handlar om två unga flickor som lämnas att tas om hand av singelmamman Gertrude. Hon uppfostrar ensam sex egna barn. Situationen kulminerar i ett av de mest sadistiska och förnedrande fallen av övergrepp någonsin...

Bra men fruktansvärd film om vad en vuxen människa kan göra mot ett barn...

Idag har jag varit hos optikern på morgonen och kollat synen. Jag nämnde att jag var gravid, vilket var tur. För tydligen kan man tillfälligt bli mer närsynt när man är gravid plus att slemhinnorna i ögonen kan bli torrare. De provar helst inte ut nya linser till gravida. För den sämre synen kan återställas efter att man ammat klart. Detta hade jag ingen aning om, alltid lär man sig något nytt. En graviditet påvarkar det mesta har jag märkt, vilket det gärna får göra för mig så länge allt går bra.

Nu ska jag strax åka till söder och träffa Magnus för lunch och sen ska vi vara på MVC kl 13 för att lyssna till Stjärnans hjärta alternativt ultraljud. Håll tummarna att allt går som en dans.