Nu har vi packat och ätit en rejäl frukost med gröt, ägg och bröd så vi ska klara oss i ett par mil. Vi kommer handla lite på vägen hem och sen packa upp och kanske kolla på film:o) Imorgon ska vi åka hem till Alex och Sara hela dan. Det ska bli kul att ses, det var ett tag sen vi sågs alla fyra samtidigt. Vi ska sitta och mysa på deras uteplats i solen och bara umgås.

Jag har inte haft några mer oroväckande symptom. Men jag är fortfarande lite nervös inför varje toabesök. Tänk att ett toalettbesök, som är det naturligaste i världen, kan vara så känsloladdat och nervöst. Lite komiskt men ändå inte. Men jag är definitivt lugn igen och det känns bra. Trivs inte med att vara neurotisk, så det brukar gå över så fort jag märker att orsaken till det har försvunnit.

Nu ska vi packa in i bilen och brumma hemåt, sköt om er alla, så hörs vi igen.

Nu har vi kommit hem efter en trevlig måltid på Källaren Laxen i Falkenberg och firat Daniel och Jan som fyllt år. Vi åt otroligt god mat av superb kvalitet där alla råvaror kommer från närliggande producenter. Min mage är nu tre gånger så stor nu på kvällen. Det var svalt i luften när vi kom ut igen och väl hemma på gården möttes vi av en sprakande stjärnhimmel när vi klev ur bilen.

Nu ska vi spela Tjo, världens roligaste kortspel. Imorgon styr vi kosan hemåt igen.

Idag mår jag bättre både fysiskt och psykiskt. Hade ytterligare en färgad flytning igår, men väldigt liten. Sen dess ingenting. När jag gick på toa i morse så var jag nervös, har drömt konstigt inatt och kände oron kvar i kroppen när jag vaknade. Men blev så glad att jag nästan ville ropa halleluja när jag var klar på toa.

Igår åkte vi iväg för att kolla på bilar, hade vid ett tillfälle pickande småhugg som gick över hela nedre delen av magen, mycket obehagligt och jag blev så klart rädd. Men jag sa inget till Magnus förrän vi kom hem. Ibland är jag sån, säger inget förrän senare bara för att det ibland känns värre när jag sätter ord på det obehagliga. Han är så bra, satte dirket örat mot magen för att lyssna efter det lilla pickandet och bekräftade att det fanns där. Hade en molande huvudvärk på gång som lurade bakom ena ögat hela dan. Men det gick bra att kolla bilar, vi provkörde en. Jag fick även min glass som jag tacksamt och tröstande slurpade i mig.

När vi kom hem sprängde huvudvärken ännu värre, tog ett par panodil och la mig att vila en stund. Det gick snabbt över tack och lov. Alla mina spänningar och all min gråt gjorde att huvudvärken kom som ett brev på posten. Mamma och Jan åkte till Glommen för att klippa sig, Jan klippte sig först och tog bilen hem. Mamma promenerade hem efteråt (ca 5 km). Hon ringde och frågade om jag ville möta henne och jag kände att en promenad vore skönt. Tog på mig joggingskorna och munkjackan och solglasögonen. Det var en magsik kväll, klockan var strax innan 19 och solen strålade, det var vindstilla. Tofsviporna störtdök över åkrarna och harar mumsade i sig goda frön efter böndernas gödsling och sådd. Efter en stund såg jag mamma på håll i full fart med sina stavar, jag vände och tillsammans gick vi hem med utiskt över det spegelblanka havet.

Jag var trött på kvällen och somnade tidigt, hade värk, stick och hugg i magen. Magnus lyssnade flera gånger och hörde ett pickande, det lugnade något trots att vi inte är säkra egentligen om det är ett hjärta han hör eller ej.

Vaknade i morse efer 9 timmars sömn, oron var kvar men det kändes ändå annorlunda. Och efter morgonens toabesök var det som att vända på en hand. Jag kände frid och lugn igen. Mamma och jag tog vår obligatoriska morgonpromenad och Magnus sprang. Jan jobbar från morgon till kväll på gården. Det kändes skönt, det var riktigt varmt och skönt ute. Nu har halva dagen gått och jag har endast haft svagt molande men inget mer, det vet jag är normalt och gör mig inte rädd. Faran verkar vara över, även om det förmodligen inte varit någon fara alls, så har de senaste två dagarna varit fruktasnvärda. Jag vill aldrig mer vara med om något liknande igen. Det har varit rent vidrigt. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Att bära på ett liv i magen väcker sådana känslor jag inte visste fanns. Skräcken över att förlora det är värre än något jag upplevt. Jag är redan kär i Lilla Stjärnan fast vi inte träffats än och fast jag inte känt sparkar än, min instinkt att försvara och skydda den lilla är som en enorm kraft. Just nu är jag så lättad över att allt känns bra igen och nu är det bara tre dagar kvar tills vi får vår efterlängatde bekräftelse på att det lilla underverket mår bra.

Tack alla ni som ringt, sms:at och kommenterat på min blogg. Att så många bryr sig om mig och mina rädslor värmer mitt hjärta. Ni är underbara. Puss till er allihopa!!!

Imorse hade jag ytterligare flytning, fast mer beigefärgad. Både igår och idag har de kommit i samband med att jag gjort nummer två för att utrycka mig rumsrent. Brast i gråt av ren frustration. Däremellan har det inte synts någonting vid "vanliga" toabesök. Men hugg i magen som kommit och gått förstärkte min oro så jag ringde min barnmorska. Lämnade ett meddelande och väntade att hon skulle ringa upp. Under tiden kände jag en otålighet att jag bestämde mig för att även ringa MVC i Falkenberg. Fick prata med en barnmorksa som var kall och okänslig. Jag förklarade att jag var här och hälsade på min mamma, gravid genom IVF och nu fått färgade flytningar och rädd att allt inte är som det ska. Hon svarade bara att jag måste vända mig till gynmottagningen i Varberg eller Halmstad, ingenting för att dämpa min oro genom kunnig rådgivning.

- Jaha, sa jag bara lite förvånat och osäkert.

- Ja, lycka till då, sa hon och avslutade samtalet.

Kände mig så illa bemött och blev ledsen, men började inte gråta. När mamma kom in och frågade hon vad de hade sagt, blev hon arg när jag berättade. Kärringen kunde väl åtminstone ge mig ett telefonnnummer jag skulle ringa.

Vi letade upp det själva och jag ringde Varberg. Då fick jag äntligen prata med en jätterar barnmorska som ställde massa frågor. Hon förstod så väl att jag kände oro då vi kämpat så länge för att lyckas bli gravida. Så länge det inte kommer rent blod tyckte hon jag skulle avvakta, men blir det så är jag välkommen att ringa tillbaka. Hon gav mig växelnumret ifall det sker på kväll eller helg och sa att de har sökare på sig. Men hon trodde allt var helt normalt och att huggen i magen är för att lvimodern växer och drar för fullt nu. Att äntligen bli vänligt bemött när jag inte mådde bra, blev för mycket för mina svallande hormonkänsliga nerver. Jag brast återigen i gråt så det skvalade. Det var ändå skönt, för det var länge sen jag grät så rejält, det lättade en del på trycket.

Min fina vän Anna som jag var hos igår blev orolig när hon läste min blogg så hon ringde mig idag, vi pratade länge. Hon hade tom googlat för att hitta svar på mina symptom. Hon delade med sig av sina erfarenheter från sina egna graviditeter. Tack Anna, det hjälpte massor att prata med dig!

För en liten stund sen ringde även min alldeles egna barnmorska. Hon sa ungefär samma saker som barnmorskan i Varberg. Att ljusrosa flytningar förekommer hos vissa, men ingen vet egentligen varför. Huggen är garanterat livmodern som växer. Men om jag får värre symptom ska jag absolut kontakta Varberg igen, men hon trodde inte det var någon fara. Vi ska ju ses på måndag. Hon sa att vi först ska fösöka lyssna på bebisens hjärta och om det inte hörs något (inte alltid det gör det i vecka 14) så kollar vi med ultraljud. Hon lovade att vi när vi går därifrån ska ha fått en bekräftelse på att bebisen lever och mår bra.

Sen kan ni gissa tre gånger vad jag gjorde igen....böla så klart. Jag är så labil idag, har gråtit så enormt mycket. Känslorna svallar och så här jäkla nojig har jag inte varit en enda gång sen jag blev gravid. Nu skulle jag ju gå in i en lugnare period av min graviditet, jo tjena. Men som jag skrev i förra inlägget, inerst inne känner jag en känsla av att allt är som det ska. Magnus satte sitt öra tätt mot min mage igår och idag och sa att han hörde pickande ljud, som ett hjärta som slog fort. Jag har ingen aning om det är möjligt att höra, det ska jag fråga på måndag. Beroende på hur barnet ligger kan man höra tidigare och lättare på vissa magar har jag dock läst.

Känner mig något lugnare och trött, har lite huvudvärk som ligger och lurar bakom ena ögat, på grund av alla spänningar sen igår. Jag har gjort vad jag kan, nu kan jag inte göra mer än att bara ta det lugnt och invänta måndagens besök på MVC.

Tack Emelie, Pia och Jenny för era kommentarer!!!

Nu ropar mamma att maten är klar, sen ska Magnus och jag eventuellt åka iväg och kollar på bilar.......kanske jag tigger till mig en glass också....

Igår kväll började jag få ont i halsen, kände mig lite hängig. Vore så typiskt att bli sjuk nu när vi är här och på fredag ska vi ju ut och äta hela familjen för att fira Jan och bonusbror som båda fyllt år. La mig tidigt igår och 9 timmar senare vaknade jag och mådde faktiskt bättre. Mor och jag tog en promenad, Magnus tog sin joggingrunda. Idag blåste det, men det var inte kallt. Kontrasterna avlöser varandra på västkusten, det är det som är tjusningen. Ena dagen vindstilla och nästa rejäla vindar.

Efter lunch åkte Magnus och jag iväg till Anna och hennes två små kottar. Vi fikade på hembakad äppelpaj med vaniljsås och pratade massor, främst om graviditet så klart. Magnus hade sin dator med sig och jobbade lite medan jag och Anna babblade på, han hade ändå inte fått en syl i vädret. Jag fick låna massor av jättefina och bra mammakläder. Provade allt så fort vi kom hem. Det passade perfekt alltihop. Bonussyster Johanna kom förbi, vi snackade lite och sen åt vi kvällsmat allihopa. Mamma hade bland annat stekt lite kokosplättar, vansinnigt gott. Gjord endast på grädde, kokos, ägg och lite salt.

Nu till orosmomentet. Gick på toa för ca två timmar sen, såg till min fasa svagt laxfärgade flytningar. Stelnade till och kände paniken växa i mig. Torkade en gång till, då syntes ingenting. Gick till Magnus direkt och berättade, han lugnade mig och sa att allt säkert är i sin ordning. Han satte sig på knä och kände på magen och pratade lite med Lilla Stjärnan, jag kämpade mot gråten.

Gick sen till mamma, henne kan jag inte döja något för, hon ser direkt, men det skulle heller aldrig falla mig in att dölja något för henne. Berättade och hon lugnade mig också och sa att det säkert inte är någon fara. Inerst inne tror jag inte heller att det är något fel, men utan referensramar och facit så är det svårt att känna sig helt trygg. Har haft en del molande och stickande värk i magen, vilket jag inte har haft på ca två veckor alls nu. Är det normalt? Kunde så klart inte låta bli att gå till datorn och googla, läste några lugnande svar. Men de gäller ju inte mig egentligen. Är det livmodern som växer igen? Ligger min moderkaka långt ner så det beror på det?  Hur stor är risken att något ska vara fel i fjortonde veckan? Är allt helt normalt? Frågor, frågor, frågor.  På måndag ska vi till MVC, hoppas att barnmorksan kan lugna mig om jag inte redan ringt innan dess...

Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan, det är därför jag häver ur mig allt här. Då kanske jag kan resa mig från skrivbordet sen och känna mig lättare i sinnet. Är glad att jag har min trygghet runtomkring mig, min familj. Har varit på toa några gånger till men då har allt varit som vanligt, men det värker lite i magen nu. Vet att en del kan känna sammandragningar redan i vecka 13 och att man då ska ta det mer lugnt men för övrigt är det ingen fara. Ni som läser och har egna erfarenheter får gärna skriva och berätta.

Om en timme ska jag gå och lägga mig och hoppas att morgondagen bjuder på lugn och ro och himlastormande glädje igen.

Idag var mor och jag på en promenad igen. Vi gick ner till havet och det var alldeles vindstilla, vattnet låg spegelblankt vilket inte hör till vanligheterna här. Två svanar gled fram på vattnet, temperaturen låg på 17 grader i skuggan. Endast de nakna trädgrenarna skvallarade om att det inte är sommar än, men det knoppas för fullt överallt. Jag njuter av att vara här. Har hjäpt till ute på gården idag. Jan har klippt häcken och jag gick efter och samlade ihop pinnarna. Det är skönt att få jobba med kroppen utomhus, då trivs jag. Blev trött efteråt, men det var det värt. Blir ju fortare trött nu för tiden och lättare anfådd har jag märkt, men hellre det än att må illa;o) Vi fikade ute och plirade mot solen och njöt av att få lite värme och färg på de bleka benen.

Pratade i telefon med Sandra och Jenny igår. Tyvärr hinner jag inte träffa mina vänner i Halmstad den här veckan. Det är Sandra, 2 Jennysar, Louise och Anna som jag gärna skulle se. Ena Jenny ligger förmodligen på BB i dagarna och pluppar ut sin tredje lilla solstråle. Ser fram emot att hon ska höra av sig och berätta, det är så spännande.

Men imorgon får jag  i alla fall träffa min andra Anna i Falkeberg. Ska dit på fika och prova lite mammakläder hon letat fram bland gömmorna som jag ska få låna. Idag fick jag även en slags tunikatröja av mamma som jag får låna att växa i som är lite för stor för henne. Det är som rena julafton att få lite extra kläder till låns.

Vi har precis avnjutit lite kvällsmat bestående av avocado, räkor, ägg, skarpsåsen som vi tog med från Mariefred, bröd, ost, tomater mm mm. Till lunch idag gjorde mor en av de godaste soppor jag ätit gjord på spenat, broccoli, vitlök och smaksatt med bland annat en 18-årig lagrad balsamvinäger de köpte på en gård utanför Barcelona. Till efterrätt hade hon gjort en ostkaka med rårrörda jordgubbar och vispgrädde. I´m in heaven!

Nu har jag gått 13 fullgångna veckor plus två dagar på den 14:e veckan. Tänk vad tiden går.

Vecka 13

Nu är barnet fullt utveckalt om än mycket litet. Alla organ är anlagda och har börjat fungera. Nu återstår två tredjedelar av graviditeten. Under denna tid ska barnet växa och alla organ ska mogna fullt ut. Den lilla kroppen blir allt stadigare. Delar av brosket börjar ersättas av ben och barnet rör sig mer och mer för varje dag som går. Små pojkar bildar manligt könshormon och hos flickorna finns det miljoner primitiva ägganlag i de omogna äggstockarna. Barnets ögon är fortfarande slutna och svettkörtlarna är färdigbildade. Det går att ana de linjer på fingertopparna som senare blir barnets speciella fingeravtryck.

Nu går mamman in i den andra tredjedelen, trimestern, av graviditeten. Många upplever att de går in i en lugnare period.

Jag känner att jag mår bra, mår inte illa längre. Är mycket lugnare och mindre nojig, endast vissa saker som jag är osäker på om jag får äta eller inte kan fortfarande göra mig osäker, men då äter jag det inte för att vara på säkra sidan. Känner mig dock mer trött, trots sol och dagliga promenader med mor vid havet. Kissar fortfarande på nätterna men det är inga problem, somnar fort om. Här får man sällskap av en liten Skrållan (se bilden nedan) som vill gosa när uret står på 04:30 och jag knappt kan få upp ögonen i min vandring till toan.

Nu har vi anlänt till Falkenberg, vi kom igår kväll och var så trötta att vi stöp i säng innan 22.

På långfredagen åkte vi till Mariefred efter lunch. Vi stannade först vid Kungens kurva för att kolla på skor. Både Magnus och jag behöver nya skor att ha på sommaren. Jag hittade tre par tygskor som var supersköna och supersnygga (enligt mig;o) Magnus köpte ett par finskor att ha på jobbet till sin kostym och ett par sneakers. Vi var kanonnöjda båda två. Lassade in i bilen och brummade vidare söderut. Vi lyssnade på ljudboken, Förföljd, som är så bra och spännande. 

Det var så skönt att kliva ur bilen och dra in doften av skog. Vi gjorde egen pizza till kvällsmat och sen blev det ganska tidigt i säng. På påskafton kom Magnus faster på förmiddagen för att fira med oss. Vi åkte hela familjen till Gripsholms slott som hade extraöppet under påskhelgen. Vi gick på guidad visning med en väldigt duktig guide. Det var så intressant. Jag älskar historia och suger in allt som en svamp. Måste även ta på allt som är så gammalt, är så faschinerad över att kunna känna på föremål som andra känt på för över 500 år sen. Efter turen blev det glass i solen och sen hem till stugan igen. Magnus syster och sambo kom lite senare. Tyvärr kom inte bonusmoster, hon var lite krasslig.

Magnus mamma hade förberett med att lägga in sill och gravat lax dagen innan. Sen stod hon och jag i flera timmar och lagade till en enorm påskbuffé som hon hittat i tidningen Hemmets Journal. Vi gjorde spenattimbal, potatispaté, skarpsås, quinoabröd, örtbröd med flingsalt och olivolja, kyckling marinerat med citrongräs och chilli i ugn (som blev så mört att man knappt behövde tugga), fläskfilé i ugn, fruktig sallad med sparris och ananas, ägghalvor. Plus citronsill, senapssill, ansjovis, gravad lax som redan var klart. Magnus mamma hade även gjort egen citrussnaps. Gissa om det var gott att hugga in på buffén:o) Jag tog kort på alla rätter men fick inte med sladden att kunna lägga in på datorn, så jag får visa lite bilder när vi kommer hem istället. Vi åt så vi storknade hela bunten, det var definitivt en av de godaste påskbufféer jag ätit någonsin. Kände mig så stolt som var delaktig i att laga maten. Svärmor och jag var ett bra team.

Senare på kvällen tittade vi på filmen Parfymen. Den utspelas i 1700-talets Paris och handlar om Jean-Baptiste Grenouille, som utvecklar ett överlägset luktsinne som han använder för att skapa världens finaste parfymer. Men hans sökande efter den ultimata doften gör att han måste ta till drastiska handlingar. Det är en väldigt vacker och snygg film rent fotografiskt. En, för mig, okänd skådespelare gör en grymt bra insasts som den väldigt speciella Jean-Baptiste. Otroligt bra handling hela vägen, jag var trollbunden från början till slut.

Det blev sent i säng, men vi hade otroligt trevligt så det gjorde inget:o) Sov lite halvdåligt pga all mat och godis som kroppen kämpade att med att smälta. Vaknade tidigt och var hungrig...igen. Kroppen är intressant på det viset. Kan ofta känna mer hunger dagen efter man svullat.

Vi åt frukost och umgicks på förmiddagen innan det var dags för avfärd mot västkusten. Vi kom iväg strax efter 13. Det var lite drygt att köra, jag var trött som en gnu. Höll på att somna flera gånger medan Magnus körde och vi lyssnade på ljudboken. Nu förstår jag att små barn somnar när man läser god natt sagor:o) Vi turades om att köra och var framme strax innan 20. Vi åt lite kvällsmat, sen var det i princip sängen som gällde. Somnade som två små grisar och vaknade äntligen utvilad i morse. Mamma och jag har tagit en promenad och Magnus har sprungit. Nu ska vi snart äta lunch. Jan bygger och renoverar för fullt, de ska renovera båda sina toaletter/badrum i huset. Njuter av doften från havet, här sprakar våren.