Idag har jag promenerat och tränat mina ryggövningar + styrketräning. Det var skönt att köra lite igen. På fredag när jag träffar min sjukgymnast ska jag fråga om mer personligt program för mina problem.

Hade ett gäng på gränsen till övermogna bananer i fruktskålen och bakade därför en banankaka för en stund sen. Fasen va saftig och god den blev. Det saknas ca en fjärdedel av kakan nu......(ser mycket oskyldig ut nu)

Till Sandra som skrev en kommentar på mitt förra inlägg:

Först och främst GRATTIS till att du är gravid:o) Och Tack för din kommentar. Det värmer mitt hjärta när min blogg kan vara till hjälp och stöd för andra i samma situation. Jag kan lugna dig med att jag kände inte ett skvatt före vecka 7, då började jag må illa. Vissa känner inget alls. Antar att du vilken dag som helst ska på ditt första VUL och se det lilla hjärtat. Du får gärna fråga om du undrar något eller bara vill "prata av dig"

Kram och Lycka till!!

Har suttit nu på kvällen och surfat runt och hittat flera nya bloggar om par som kämpar med IVF-behandlingar och barnlöshet. Det ploppar upp nya hela tiden. Tänk vad många vi är som behöver hjälp och så många som säkert känner sig ensamma i sin kamp att få bli föräldrar. Till er som läser detta kan jag varmt rekomendera IRIS föreningen för barnlösa som har träffar en gång i månaden. Det var underbart att gå dit, att få träffa andra som förstår exakt vad man går igenom. Se att det är människor som finns "på riktigt" med samma dilemma som jag. Låter så knäppt att säga så, men det var faktiskt så jag kände när jag var där första gången: Wow, finns ni på riktigt, ni ser ju ut som vanliga människor?

Det känns så orättvist att vissa måste kämpa så jäkligt och betala en halv förmögenhet för att bli med barn (med vetskapen att det kanske inte ens fungerar). Likaså är det så orättvist att vissa tillslut måste finna sig i att de aldrig kommer få barn. Innan vår andra IVF, var vi mycket inne på adoption (som också kostar en förmögenhet och med LÅNG väntetid), men vi var även inne och nosade på alternativet att förbli barnlösa och verkligen acceptera det. För bitter gammal häxa vägrade jag bli. Men när vi satte igång andra försöket så var jag så klart fokuserad igen, det måste jag vara. Magnus sa från början att jag var mer harmonisk och cool under andra försöket så han kände på sig från början att det skulle lyckas.....och han hade rätt.

Jag är stolt över allt vi gått igenom för att lyckas. Minns hur jag satt hos gynekologen i januari 2007 och hon berättade hur en IVF går till. Över min döda kropp att jag utsätter mig för något dylikt, sa jag då. Som tuppar av för ett blodprov, hur fan ska jag då kunna göra allt som ingår i behandlingen utan att få ett neurotiskt anfall. Men visst, sätt oss på kö du (1 år och 9 månader) om det känns bättre för dig......mina taggar var utåt pga rädsla.

Vips var vi igång och nu har jag tagit så många blodprov att jag tappat räkningen, genomgått IVF, med sprutor i magen och den trevliga äggplockningen TVÅ gånger......frivilligt! Va fan, om jag klarade av det gör vem som helst det. För jag har alltid, sen jag var liten, varit så mesig och rädd för allt som har med sterila rum och vita rockar att göra.

Så jag är förbannat stolt över vad jag klarat av och jag håller tummarna för alla er som kämpar och är mitt inne i processen, ska börja behandling, står i kö inför behandling, blivit gravida.

STOR KRAM TILL ALLA ER!

Är nu inne i den 17:e graviditetsveckan. Snart halvvägs. Magen växer så det knakar, nu syns det definitivt att jag är gravid vilket gör mig varm av lycka. Har läst på några ställen att barnet redan nu kan uppfatta ljud, så idag tog jag på mig mitt Bolasmycke som jag fick av Alexandra. Om inte annat så är det fint i alla fall. Men barnet hör inte tydligt förrän om ca tre veckor.

Jag längtar så till den 18 maj när det är dags för det "stora" ultraljudet. Då kommer vi få se Lilla Stjärnan som en riktig bebis. Jag kommer förmodligen böla ögonen ur mig av kärlek och känslor......och Magnus som ska filma....hur ska det gå;o)

Jag tänker lite på framtiden. Kommer jag att klara den största utmaning jag stått inför i mitt liv - att bli mamma? Kommer jag bli en bra mamma?  Innerst inne är jag ganska säker på att det kommer gå bra, men tankarna finns ändå där. Det gör de kanske för de flesta? Jag vill vara en trygghet för mitt barn, finnas där i vått och torrt. Stötta Stjärnan att nå sina mål och komma dit h*n vill i livet.

Igår blev det ett spontanbesök hos Alex och Sara. Vi satt och mös i deras lilla trädgård i varsin solstol. Värmen kom under dagen så det var riktigt skönt att sitta ute. Vi grillade korv och Sara bakade en citronkaka som vi glufsade i oss som om vi inte sett mat innan:o) Sen på kvällen åt vi speatsoppa med hackade ägg och vitlöksbröd. MUMS! Det var en soft dag med mys och massa prat.

Idag är det mulet och regn, men jag tycker det är lite mysigt. Plus att mina balkongblommor tacksamt tar emot duschen. Det skulle lätta framemot eftermiddagen, då tar jag min obligatoriska promenad. Sen tänkte jag träna när jag kommer hem igen.

Helgen har verkigen varit toppen. Magnus sa igår att han verkligen har känt sig ledig och njutit. Det behövde han verkligen. Som svar till Ellis så tror jag absolut att man får ha hundar med sig. Såg inga skyltar vad jag tänkte på. Det är både grusvägar, stigar, kalhyggen och lite bergigt. Så det är nog ett bra ställe att ta era hundar och träna lite eller bara promenera. Såg hästspår på ett ställe så vovvar är säkerligen ok:o) Tack för tipsen på fler roliga ställen att besöka, det kommer vi garanterat göra snart.

Är inne på min andra maskintvätt, smutshögen hade vuxit till sig upptäckte jag i morse. Skönt att får det gjort. Hm, nu börjar visst solen tränga sig fram genom molnen. Om det torkar upp kanske jag kan sitta ute lite senare och läsa min bok, myyyyyysigt.