Nu har jag varit på lite praktik med en bebbe på snart 6 månader. Dessan och barnen kom knatandes från dagis medan jag väntade utanför porten. Jag hann med en tidigare buss och kom lite före. Vi gick upp i lägenheten, satt och pratade när plötsligt glassbilen kom. Lilla Miranda, snart 3 år, ville så klart shoppa lite. Så mor och dotter sprang ner medan jag underhöll Ludde med skönsång och kill på magen. Han skrattade förnöjt. När han ledsnade, bar jag upp honom och gick omkring lite i lägenheten. Då kräktes han så klart på mig efter att ha rapat ljudligt. Log sen brett med hela ansiktet. Så söt han var. Dessan hade precis ammat innan de drog till glassbilen. Ungar är väl för härliga..;o)

När de kom tillbaka fikade vi och åt glass så klart. Sen satt vi och pratade massor med ett halvt öga på storasyster som busade omkring. Åkte hem vis 19-tiden efter att ha bestämt att Dessan och Ludde ska komma och hälsa på någon dag. Så jag får skämma bort någon med allt jag bakar och lagar;o) Det var så roligt att äntligen ses igen.

Till Sandra

Det är helt ok att svara på bloggen för min del:o) Men jag mailar dig min adress sen så kan vi höras den vägen också. Jag var mycket trött i början, ögonen gick i kors vid 20-21 tiden på kvällarna. Nu för tiden är jag piggare. Har en svacka på eftermiddagarna då jag gäspar frenetiskt. Sen blir jag pigg igen. Är tom uppe till 23-tiden, inte illa;o) Jag var otroligt nervös inför vårt första VUL. Så fort jag såg det lilla hjärtat slå på skärmen började jag gråta floder. Läkaren sa lite försiktigt att magen hoppar så mycket så det vore bra om jag kunde försöka vara lite mer stilla. Men han log och hade full förståelse för känslorna och lättnaden över att se att det fanns ett liv därinne. Magnus kände hela tiden på sig att det skulle slå ett hjärta, han var mer förväntansfullt pirrig. Så, ja, det vore nog konstigt att inte vara nervös och/eller pirrig. Åh, så spännande, ser fram emot att höra hur det går för dig den 15:e.

Till Lila

Kul att du gillar min blogg:o) Jag klickade på din länk, men kom inte till din blogg. Om du har någon får du gärna skriva igen. Jag tycker om att följa andras bloggar:o)

Kram till alla mina goa läsare!!!

Hm, våra kabelkanaler slutade helt plötsligt att fungera mitt under Sjukhuset på trean. Jag måste nog ringa Comhem och kolla om någon dragit ur sladden...

Varje morgon väcker Magnus mig och säger hejdå när han går till jobbet. Vaknar efter någon stund för att en hand stryker mig på armen. Det börjar med att jag drömmer vidare så det tar tid innan jag kommer upp till verkligheten. Är tydligen väldigt svårväckt, men gillar att det går långsamt. Skulle vara lite mer traumatiskt om han skulle komma in med två kastrullock och dänga till ovanför huvudet.

Jag blir alltid pigg ganska snabbt, men ögonen är lite torra och sega. Jag klev upp och sa hejdå i hallen. Magnus står där med kavaj och snygga jeans och frisyren på plats. Jag sneglar på mig själv i hallspegeln och kan inte låta bli att fnissa lite. Linnet jag har på mig sitter snett efter nattens sömn, det är lite kortare så det täcker inte kulan på magen. Håret ska vi inte ens tala om och som pricken över i:et är jag så vansinnigt snygg innan jag tar ut bettskenan.

När Magnus gått ställde jag mig på vågen, nu väger jag 64,2 kg. Min normalvikt är 63 kg. I början av min graviditet hade jag gått ner ca 2 kg så nu har viktökningen börjat. YES! Det ser jag som ett gott tecken på att bebben växer:o)

Hittade en sida på nätet där man kan räkna ut sin viktuppgång utifrån startvikten och sin längd (BMI). Det kommer säkert inte stämma alls, men lite roligt att testa i alla fall. Se här. Där står det att jag ska väga 66,6 den här månaden och att jag slutligen kommer väga 77 kg i nionde månaden. Ska faktiskt försöka komma ihåg det och jämföra månad för månad om det stämmer. Som sagt, jag älskar statistik och att räkna och jämföra siffror. Bryr mig egentligen inte ett dugg hur mycket jag kommer gå upp så länge jag och Lilla Stjärnan mår bra.

Jaha, vad har den här dagen att bjuda på? Jag ska äta frukost nu och slänga in tvätt i maskinen. Sen i eftermiddag ska jag till Nacka och hälsa på min fd kollega och numera vän från när vi jobbade på SAS. Hon har två små kottar, en på snart 3 år och en på ca 6 månader. Vi har inte träffats på över två år så det ska bli kalaskul att göra det nu. Men vi har ofta kontakt via msn, så hon är nog en av de jag "pratar" mest med ändå:o)