Jag kände mig som en lantis när jag skulle åka tåget till Mariefred idag. Det är sådana moderna dörrar inne i tåget att man bara behöver vifta med handen framför en sensor så öppnas den. Men det fattade ju inte jag utan började dra och slita i dörren för att komma in till sittplatserna. Såg efter en stund den lilla skylten att jag skulle vifta med handen. Det satt redan folk inne i vagnen (naturligtvis är det en glasdörr). Åh, va pinsamt. Först står jag och försöker få upp dörren med milt våld och sen står jag och vinkar frenetiskt (men så diskret jag kan) för att hitta den jäkla sensorn. Hej, hej alla glada männsikor i tågvagnen........tillslut öppnade sig dörren med ett nästan ljudlöst sus. Tack. Satte mig jäkligt fort på en ledig plats och böjde näsan över min pocket och fnissade så tyst jag kunde.

Svärmor Anne-Lie mötte mig vid tåget, vi åkte in till Mariefred och gick runt i affärerna en stund. Det finns så mysiga affärer i den lilla stan att jag nästan storknar. Köpte en present till min bonussyster Malin som tar sin sjuksköterskeexamen 5 juni. Vi gick förbi en barnklädesbutik med bedårande kläder. Vi "råkade" stanna vid en krog utanför med lite reaplagg på bebiskläder. Mamma Mia, va söta de var. Anne-Lie köpte två par ursöta små minibyxor som inte gick att motstå:o) Jag kände att nu jäklar vill jag börja shoppa liiiiite kläder i alla fall. Och för blivande mor- och farföräldrar och annat löst folk är det fritt fram, hihi. Jag gick runt i butiken, medan Anne-Lie var framme och betalade och fick det inslaget, och sa: Åååååhh, hihihihhi, nääääää, var och varannan sekund medan jag pillade på allt sött. Det börjar faktiskt gå upp för mig att det är till Lilla Stjärnan jag kollar åt och som Anne-Lie köpte till. Det är väl ett framsteg.

Sen bjöds jag på lunch på ett litet mysigt café som heter Blå Katten. Jag beställde Lax- och spenatpaj. Åt hälften innan det slog mig som en blixt, satte nästan i halsen. Shit, pajen innehåller väl för tusan RÖKT LAX. Får jag äta det??? Kände mig nojig ganska länge, petade bort resterande lax och åt upp resten av pajen (som för övrigt var mycket god) men med ångest över hur klantig jag var som inte tänkte på det. Har googlat som en dåre nu på kvällen och läst både negativa och lugnande besked. Fortfarande lika förvirrad men det lilla borde väl inte göra något?

KOMMENTARER I ÄMNET MOTTAGENS TACKSAMT! BEHÖVER JAG FORTSÄTTA VARA NOJJIG ELLER SKA JAG COOLA NER MIG?

Släppte dock nojjeriet resten av dan för jag ville ha trevligt och inte tjata hål i huvudet på stackars svärmor om något som kanske inte ens är någon fara. Vi åkte hem till stugan och tittade på bilder från när Magnus föddes. Han var så sööööt. Han är sig lik från födslen till nu:o) Det var jättekul att se. Men det var dramatiskt. Magnus föddes med navelsträngen ett par varv runt halsen så när endast huvudet var ute blev det tyst i rummet berättade Anne-Lie. De var tvunga att klippa av navelsträngen då innan resten av Magnus kom ut. Annars hade han förmodligen inte funnits idag. Fruktansvärda hemska tanke. Sen när första skriket kom andades alla i rummet ut.

Åkte hem med 18:30 tåget. Nu var jag lite mer resvan och fixade dörren galant. Men ingen verkade dock bry sig över hur kompetent jag var.

När jag kom hem var det förberedelser inför morgondagen som gällde. Prova kläder så jag vet vad jag ska ha på mig på kalaset imorgonkväll. Tvätta och plattånga håret så det är gjort. Kolla tider för att åka till Arbetsfömedling respektive sjukgymnasten. Så nu är jag laddad till tänderna (kontrollmänniska....näää vaddå?)

Min mage är enorm idag. Både Anne-Lie och Göran (svärfar) påpekade att magen vuxit:o) Magnus kom hem för två timmar sen och sa att den är extremt stor nu:o) Han har tränat stafett och löpning på Stadion nu på kvällen och kom inspringande genom dörren som en annan hurtbulle.

Nu ska jag göra min kvällstoalett och sova min skönhetssömn så jag orkar med morgondagen.

Natti natti!