Nu är jag hemma igen. Det har varit alldeles fantastiskt! Det går inte att beskriva känslan av att se sitt barn ligga och sprattla i magen. Barnmorskan sa att att allt ser jättefint ut. Stjärnan är 18-19 cm lång från huvud till fot. Moderkakan ligger "bakom" så det är inte konstigt att vi börjat känna liv innifrån magen. Bebben ligger rakt över magen med huvudet på min högra sida och fötterna på den andra. Men det kan snabbt förändras då det fortfarande är mycket plats därinne. Magnus filmade fler filmer, men det går bara att lägga upp en åt gången. Så det kommer fler för er som vill se vårt lilla mirakel från alla håll och kanter. På den här första filmen ser man tydligt hur Stjärnan sparkar med båder armar och ben:o)

LYCKA OCH KÄRLEK!

Det känns som att jag har resfeber i hela magen, om bara ett par timmar ska jag åka och möta Magnus för vårt efterlängtade ultraljud. Tänk att jag fortfarande är så trög att jag framför mig ser hur barnmorskan kommer säga enligt följande scenario:

- Men här finns ingen bebis i din mage.....det är bara luft. Visste du inte att MVC endast är för g r a v i d a kvinnor?

Igår var vi i Mariefred och firade Magnus pappa Göran som fyllt år. Vi åt Elvisgryta och till efterrätt chokladcheesecake. Magnus syrra Tessan hade även bakat för att fylla på depåerna lite mer. MUMS för allting.

Vacker och somrig chokladcheesecake. Gissa vilka som fick med sig en bit hem...

Kärleksmums och chokladkakor. Gissa vem som länsade fatet på kärleksmums...

Nu ska jag äta frukost och sen göra mig i ordning. Vi ska vara där 11:30, men jag ska åka in lite tidigare för att köpa mer Ferronol (järn). Barnmorskan ville jag skulle ta med det nästa gång så hon kan se exakt vad det innehåller och hur mycket järn jag får i mig. Hoppas mitt järnvärde har stigit så jag kan fortsätta med det flytande. Efter besöket ska Magnus och jag äta lunch ute och därefter ska jag bege mig till butiken Goodstore på Skånegatan, en ekologisk matbutik, och fynda lite.

Jaha, gott folk. Nästa gång jag skriver på den här bloggen hoppas jag att en film läggs upp på en bölande Jenny med en bedårande bebis i magen istället för luft....

Då den här veckan har varit ganska omtumlande så har jag inte hunnit skriva om graviditetsvecka 18. Idag går jag tom in i vecka 19 (18 + 0). Men det händer så mycket nytt för varje vecka så här kommer en liten beskrivning om vad som händer i magen vecka 18.

Barnet väger ca 150 gram. Den lille är känslig mot ljus och kan göra grimaser. Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.

Imorgon ska vi på vårt ultraljud, det ska bli så spännande samtidigt som det är så nervöst. Då kommer vi få veta hur Lilla Stjärnan ligger í förhållande till moderkakan. Vi kommer få veta längd och vikt och kanske tom vilket kön. Magnus ska filma och jag hoppas att man får höra annat än mitt bölande.

Idag åkte vi iväg och mötte upp Alex och Sara i Sundbyberg för att kolla på bilar. Vi har fått låna Magnus mammas bil till imorgon så vi kan åka runt och kolla. Vi var runt och tittade och provkörde i Sumpan, Kista och i Täby, jättekul var det. Sen avslutade vi dagen med att äta på Max i Solna. När vi sen skildes åt och Magnus och jag satt i bilen slog det mig att nu när vi ändå är här skulle jag vilja åka till kyrkogården.

Min pappa och min farmor ligger i familjegraven på Solna kyrkogård, en av de vackraste kyrkogårdarna jag varit på. Åker inte ofta dit för jag vet att pappa och farmor är någon annanstans. Men det känns ändå skönt att ibland åka dit och titta på graven och prata lite med dem. Saknar dem fortfarande så oändligt mycket, speciellet nu när vi väntar barn. Berättade för pappa och farmor att de snart ska bli morfar och gammelfarmor, men det visste de nog redan:o)

Här är Solna kyrka där de begravdes, en vacker kyrka. Idag var det många finklädda och glada människor där som skulle på bröllop. Kontrasternas hus kan man säga, där både glädje och sorg utspelas.

Vid foten av en vacker björk ligger pappas och farmors familjegrav som startades av min farmors pappa eller farfar, minns inte vem av dem. Köpte två vackra blommor och la på graven, de doftade fantastiskt, minns inte namnet.

Jag står och funderar lite. Tänker på hur det kunde ha varit om pappa och farmor fortfarande levde. De skulle vara så lyckliga över Lilla Stjärnan och jag var nära till gråten när jag stod där och tänkte på vad som kunde ha varit.

Sitter och rensar lite ogräs. Magnus for runt när han inte fotograferade och rensade runt hela graven, främst maskrosblad. Den är väldigt välskött, förmodligen farmors syster som jag inte har någon kontakt med längre.

Jag är så glad över att vi åkte hit idag. Jag tänker mycket på mitt ursprung och min historia nu när jag är gravid. Många tankar och känslor som ploppar upp nu och det kändes så viktigt att åka till graven och besöka mina två närmaste på den sidan som jag tänker på och saknar varje dag.

Jag sa hejdå och på återseende och med en slängkyss gick vi sakta därifrån. Vi läste på gravstenarna vi passerade. En gravsten kan berätta så mycket och vi pratade om allt och ingenting. Vädret var fantastiskt, ljumma vindar och strålande solsken. Känner att pappa och farmor är med mig och min älskade familj.

Vi åkte in till stan för att köpa färgpatron till skrivaren. Slank även in på Stadium för Magnus skulle köpa ett par cykelbyxor. Jag hittade två jättefina bikiniöverdelar att ha i sommar. De jag har hemma är för små nu, hihi.

Så här ser de ut, 99 kr styck på Stadium. Sitter jättebra och är snygga.

Nästan hela Sverige sitter nog bänkade framför skönsjungande människor nu, men vi ska se på film och äta någon efterrätt som Magnus har gjort. Hemlig än så länge så det ska bli en trevlig överaskning att se vad han har hittat på.

Phu, vilken pärs det var igår med alla känslostormar. Jag borde inte tvivla på att jag är gravid i alla fall. Sitter på tunnelbanan på väg till MVC. De kliver på en mamma med sin bebis. Man hör på gråten att det är en hyfsat nyckläckt liten rackare. Och när mamma plockade upp den lille ur vagnen och höll mot sin kropp och det lilla gnyendet hördes, ja då var det kört. Jag försökte koncentrera mig på min bok men fick tillslut titta ut genom fönstret med huvudet högt mot den knallblå himlen som susade förbi, för att hindra tårarna från att välla fram.

När jag skulle åka hem stämplade spärrvakten endast en kupong istället för två (det brukar de aldrig göra annars) efter en stunds tvekan.  Han ansåg att det bara gått en timme sen förra stämpeln slutade gälla och tyckte inte jag skulle behöva ta två till nu så kort efter. I rulltrappan på väg ner till spåret började jag nästa böla igen för att han varit så vänlig mot mig. Herreguuuud va larvig jag är.

Festen var väldigt trevlig. Magnus släktingar är så lättsamma och roliga. Vi åt av en fin hemmagjord italiensk buffé (ja jag höll mig så klart borta från den rökta laxen och parmaskinkan). Hembakat bröd och massa goda små tillbehör. Jag sneglade trånande efter brieosten med avstod naturligtvis. Till efterrätt var det hemmagjord rabarberpaj, äppelpaj, små kakor och massor av vaniljssås. Jag gick flera rundor och satt tillsut och pöste på en stol bredbent som en karl. Dottern i huset hade två råttor som var så bedårande söta. Om man kelade med den ena, så blundade han och höll på att somna för han njöt så mycket. Den andra råttan var lite yngre och ville görna komma upp i famnen och gosa. Åh va rackarns söta dem var.

Det blev massa wii-spelande med både vuxna och barn i en salig blanding, mingel och godisätande. En mycket trevlig kväll. Det blev många gapskratt så tårarna sprutade av den anledningen istället, och det var härligt. Väl hemma var det skönt att lägga huvudet på kudden och sova efter dagens berg-och dalbana av känslor.

Jag är så enormt tacksam för mitt nätverk av stöd som hjälper mig, nämligen NI så klart. Tack för alla underbara kommentarer, ni hade rätt hela bunten. Allt är bra, I rest my case.

Vi fick träffa en annan barnmorksa då "vår" är ledig idag. Hon var mycket vänlig och hade arbetat i över 30 år så om någon hade koll var det hon. Både Magnus och jag fick det fullaste förtroendet för henne. Jag fick beskriva hur det kändes och hon ställde kompletterande frågor. Sen fick jag ta blodtryck. Hon frågade om jag kände mig nervös...det gjorde jag. För mitt övertryck var lite högt men det berodde säkerligen på min nervosititet och därmed högre puls. Sen fick jag ligga ner och hon tryckte och kände över hela min mage. Förklarade för oss hur allt fungerar därinne och sa att det kan vara bäckenproblem alternativt ligamenten (hon trodde mer på ligamenten). Vi fick inte lyssna till hjärtat och jag vågade inte fråga. Men hon var så lugnande och övertygande om att allt är fullt normalt att jag nöjde mig med det.

Sen ställde jag min fråga om laxen jag åt igår. Och hon sa att visst ska man passa sig för vissa saker, men framför allt: ät och njut! Den laxen har garanterat inte gjort något fuffens. För det första måste mamman själv insjukna för att barnet ska påverkas. Det föds ca 110 000 barn i Sverige varje år och mindre än 5 råkar ut för elände pga mammans kost. En hyfsat konstant siffra år efter år sa hon.

Vi gick lättade därifrån och jag fick snabbt bege mig till sjukgymnasten. Hon satte ihop ett träningsprogram åt mig och jag fick akupunktur. Läste lite under behandlingen, men tillslut åkte ögonen igen och jag vilade de sista 20 minuterna. Det behövdes. All musten gick ur mig kan man nog säga.

Nu sitter jag lite lagom uppklädd och väntar på att Anne-Lie och Thommy (Magnus bror) ska hämta mig. Sen åker vi till Kista och samlar upp resten och därefter till 40-årskalaset.

Ville hinna med ett inlägg till så ni inte oroar er för oss (om ni nu är oroliga). Vi mår ok, jag känner inte smärta på samma sätt. Det är mer molande nu och det är ju bra.

Ha en fin fredagkväll allihopa.

Puss & Kram och tack för att ni finns!

Det blir ju bakslag ibland, att vara gravid är inte alltid rosaskimrande. Minsta avvikelse så gror oron i en och växer som ogräs i rabatten. Igår kväll när jag skulle ta av mig byxorna högg det till i magen. Vafan vad det? Böjde kroppen fram och lyfte ett ben i taget som en fällkniv, pang, smärta. Magnus tittade på en serie på TV men började titta oroligt på mig istället. Han misstänkte först blindtarmen. Men det gjorde ont över hela sträckan, inte bara ena sida. Magnus gjorde flera blinttarmstrest men vi kom fram till att det inte var det i alla fall. När jag böjde fram kroppen och drog upp benen så kändes det som ett konstigt tryck, skitsvårt att förklara. La mig och somnade tillslut av ren utmattning.

Imorse kändes det skumt igen, men på ett mer diffust sätt. Magnus tyckte jag skulle ringa BM (barnmorskan). Sagt och gjort, men min barnmorska var inte där idag. Fick prata med en annan gullig person istället som ställde massa frågor och sa att jag gärna får komma idag och kontrollera hjärtljuden om jag vill. Det vill jag. Vi bokade in 13:00, en halvtimme innan sjukgymnasten.

Slängde igång en kastrull med pasta att ha till kycklingstroganoff (som redan är klar) till lunch. Hinner ju inte laga mat efter besöket på arbetsförmedlingen om jag nu förlorar ytterligare en halvtimme på min redan fullbokade dag. Magnus kommer också med, jag pallar inte att gå själv. Han sa att jag och Stjärnan kommer i första hand och att jobbet kan vänta.

Rörde samtidigt ihop gröten på spisen, då kom reaktionen. Började gråta och kände att jag mådde så jävla dåligt av all stress som blev. Magnus som tack och lov inte åkt till jobbet än, kramade mig och lovade att allt skulle ordna sig. Han tyckte jag även skulle ringa till arbetsförmedlingen och fråga om jag inte kan få rapporera mina sökta jobb via telefon istället. Han tog över att röra i gröten och puttade mig milt mot telefonen. Jag ringde, fick plats 39 i kö. Men kom fram hyfsat snabbt. En kille svarade och jag förklarade att jag egntligen skulle på personligt besök idag enligt min handlingsplan men undrade om jag får ta det via telefon istället. Då skratatde han lite, tänkte nog att jag var bekväm av mig. Men förklarade snabbt att jag är gravid och fått akuttid hos BM pga smärtor i magen. Då blev han genast orolig för mig men sa att det absolut går bra att jag tar det via telefon idag. Sen avslutade han samtalet med att önska att allt ska gå bra idag. Han var så rar att jag började gråta igen när vi lagt på luren.

Så nu sitter jag här och andas. Förmodligen är det mina ligament som håller upp livmodern som smärtar pga att livmodern växer igen. Men första graviditeten, hur många refernsramar har man? Nada, zero, noll!

Vill bara att klockan ska bli 13:00, tre timmar kvar...

Jag kände mig som en lantis när jag skulle åka tåget till Mariefred idag. Det är sådana moderna dörrar inne i tåget att man bara behöver vifta med handen framför en sensor så öppnas den. Men det fattade ju inte jag utan började dra och slita i dörren för att komma in till sittplatserna. Såg efter en stund den lilla skylten att jag skulle vifta med handen. Det satt redan folk inne i vagnen (naturligtvis är det en glasdörr). Åh, va pinsamt. Först står jag och försöker få upp dörren med milt våld och sen står jag och vinkar frenetiskt (men så diskret jag kan) för att hitta den jäkla sensorn. Hej, hej alla glada männsikor i tågvagnen........tillslut öppnade sig dörren med ett nästan ljudlöst sus. Tack. Satte mig jäkligt fort på en ledig plats och böjde näsan över min pocket och fnissade så tyst jag kunde.

Svärmor Anne-Lie mötte mig vid tåget, vi åkte in till Mariefred och gick runt i affärerna en stund. Det finns så mysiga affärer i den lilla stan att jag nästan storknar. Köpte en present till min bonussyster Malin som tar sin sjuksköterskeexamen 5 juni. Vi gick förbi en barnklädesbutik med bedårande kläder. Vi "råkade" stanna vid en krog utanför med lite reaplagg på bebiskläder. Mamma Mia, va söta de var. Anne-Lie köpte två par ursöta små minibyxor som inte gick att motstå:o) Jag kände att nu jäklar vill jag börja shoppa liiiiite kläder i alla fall. Och för blivande mor- och farföräldrar och annat löst folk är det fritt fram, hihi. Jag gick runt i butiken, medan Anne-Lie var framme och betalade och fick det inslaget, och sa: Åååååhh, hihihihhi, nääääää, var och varannan sekund medan jag pillade på allt sött. Det börjar faktiskt gå upp för mig att det är till Lilla Stjärnan jag kollar åt och som Anne-Lie köpte till. Det är väl ett framsteg.

Sen bjöds jag på lunch på ett litet mysigt café som heter Blå Katten. Jag beställde Lax- och spenatpaj. Åt hälften innan det slog mig som en blixt, satte nästan i halsen. Shit, pajen innehåller väl för tusan RÖKT LAX. Får jag äta det??? Kände mig nojig ganska länge, petade bort resterande lax och åt upp resten av pajen (som för övrigt var mycket god) men med ångest över hur klantig jag var som inte tänkte på det. Har googlat som en dåre nu på kvällen och läst både negativa och lugnande besked. Fortfarande lika förvirrad men det lilla borde väl inte göra något?

KOMMENTARER I ÄMNET MOTTAGENS TACKSAMT! BEHÖVER JAG FORTSÄTTA VARA NOJJIG ELLER SKA JAG COOLA NER MIG?

Släppte dock nojjeriet resten av dan för jag ville ha trevligt och inte tjata hål i huvudet på stackars svärmor om något som kanske inte ens är någon fara. Vi åkte hem till stugan och tittade på bilder från när Magnus föddes. Han var så sööööt. Han är sig lik från födslen till nu:o) Det var jättekul att se. Men det var dramatiskt. Magnus föddes med navelsträngen ett par varv runt halsen så när endast huvudet var ute blev det tyst i rummet berättade Anne-Lie. De var tvunga att klippa av navelsträngen då innan resten av Magnus kom ut. Annars hade han förmodligen inte funnits idag. Fruktansvärda hemska tanke. Sen när första skriket kom andades alla i rummet ut.

Åkte hem med 18:30 tåget. Nu var jag lite mer resvan och fixade dörren galant. Men ingen verkade dock bry sig över hur kompetent jag var.

När jag kom hem var det förberedelser inför morgondagen som gällde. Prova kläder så jag vet vad jag ska ha på mig på kalaset imorgonkväll. Tvätta och plattånga håret så det är gjort. Kolla tider för att åka till Arbetsfömedling respektive sjukgymnasten. Så nu är jag laddad till tänderna (kontrollmänniska....näää vaddå?)

Min mage är enorm idag. Både Anne-Lie och Göran (svärfar) påpekade att magen vuxit:o) Magnus kom hem för två timmar sen och sa att den är extremt stor nu:o) Han har tränat stafett och löpning på Stadion nu på kvällen och kom inspringande genom dörren som en annan hurtbulle.

Nu ska jag göra min kvällstoalett och sova min skönhetssömn så jag orkar med morgondagen.

Natti natti!