Varje kväll när jag ligger och läser i sängen innan sovdags, ligger Magnus på mage och stirrar, känner och lyssnar på min mage. Han är bombsäker på att han både ser, känner och hör något därinne som lever runt. I lördagskväll när vi kommit hem från bion och hade lagt oss, ryckte jag till mitt i en mening i boken. Jag kände något lustigt i magen, men kan inte svära på att det var Stjärnan. Kan ju vara tarmarna eller rent önsketänkande också.

Iiiiiii, va spännande ändå. Sen dess har vi varit som Sherlock Holmes varje kväll och analyserat alla detaljer med magen, riktigt kul faktiskt. Magnus pratar med Stjärnan och ber lilla skrutten att slå lite volter eller boxas så vi kan känna något:o)

Tänkte göra ett förtydligande om mina kläder jag köpte, har fått en del frågor vilket är roligt. Blev tipsad av Emelie från början att dessa fanns överhuvudtaget, yaaay:o). Märket heter Mamalicious och säljs bland annat på vissa Vero Modabutiker. Klicka in på Mamalicious hemsida och hitta en återförsäljare närmast där du bor. Underbara kläder, där flera går att använda även när man inte är gravid.

Hej Ninna,

Jag har skrivit flera kommentarer på din blogg men de verkar inte vilja komma fram:o( Vill inte skriva massa här, men jag tänker på er och önskar jag kunde framföra det på annat sätt.

STOR KRAM!!!

Det trevliga paret som köpt vår bil kom vid 19-tiden. Jag hade förberett så fint på datorn, med att fylla i en pdf på ett köpekontrakt taget från konsumentverkets hemsida.  Det rara paret sitter här i gästrummet/kontoret medan jag ska öppna dokumentet och fylla i köparens uppgifter. Men den förifyllda pdf:en var försvunnen från datorn. Varför? Jo (kom jag ju på då), när jag skulle dammsuga tidigare idag gick en säkring. Vilken då? Den som bland annat går till datorn SÅ KLART. Suck. Ok. Men det finns även köpekontrakt att ladda ner från blockets hemsida. Perfa. Men då vägrade datorn öppna filen. Efter tre försök bestämde sig datorn för att sluta dryga sig och öppna det förbannade dokumentet. Tack.

Medan allt det här pågår är Magnus i källaren för att släpa upp sommardäcken (vi har allround på nu) och tokletar efter bultarna som hör till aluminiumfälgarna. Jag trycker på print för att skriva ut två ex av kontraktet från blocket så vi kan fylla i alla uppgifter.

Men just idag....I D A G ....när vi mer än någonsin behövde skriva ut så tog varenda jävla färgpatron slut i skrivaren. Ler lite vänligt mot rara paret med något desperat i blicken (pinsamt, pinsamt). Kommer strax. Går ut i köket och ringer Magnus som svettas i källaren med de otympliga däcken.

- Du måste komma upp, datorjävlen är i maskopi med skrivaren. De vägrar samarbeta, väser jag.

- Stöööön, jag kommer.

Jag glider leende in i rummet igen och paret är så vänliga (känner mig som Mr Fawlty när han ska försöka dölja sina dagliga katastrofer)

- Det gööör inget, vi har ingen brådska. Åh, vilket fint överkast ni har till sängen.

Magnus kommer inramlandes och flåsar värre än en Maratonlöpare som precis kommit i mål. Han grejar och pillar på datorn och skrivaren, men för att slippa erbjuda sovplats för natten så får vi ta plan B istället.

Ja, kära vänner. Vi fick slutligen, medan jag satt och kände mig så jävla korkad, köra gammalt hederligt papper och en bläckpenna. Det är naturligtvis lika bra och bindande, men då vi varit så duktiga och förberett så kan man säga att det sket sig totalt med den ansträngningen.

Att det skulle vara så här svettigt att sälja en bil var jag oförberedd på. Men när vi såg det rara paret blinka ut och köra iväg med "vår" bil så kom vemodet. Magnus tyckte jag var larvig, det är väl inget husdjur, sa han och flinade. Nää, men det var vår söta bil.....nästan samma sak, muttrade jag (tack och lov kan jag skylla på hormonerna).

Då var den här eran slut....med bilen. Idag fick vi den såld. De kommer och hämtar den ikväll. Vi är jättenöjda och glada. Men varför känns det ändå vemodigt? Är det för att man ska skiljas från sin fyrhjuliga vän som tagit en runt. Vi kommer nu vara utan bil ett tag tills vi hittar en Prius vi vill slå till på. Magnus rara syster lånar oss sin bil i helgen så vi kan åka och kolla bilar.

Har kollat på Toyotas hemsida och noterat vilka återföräljare som har intressanta objekt inne. Så vem vet, det blir kanske ny bil väldans snart. Var nere och rensade ut alla våra prylar i bilen så nu är den tom och som ny igen då den även är hyfsat nytvättad.

De har sprängt flera gånger idag. Varje gång det där jäkla pipet kommer  springer jag in i köket, sätter mig på en stol och håller för öronen tills det smäller. Och varje gång hoppar jag till fast jag är beredd. Måste se ganska roligt ut om någon skulle tjuvkika.

Nu måste jag ringa mamma och fråga hur det gick hos ögonläkaren idag.

För att få till en cykelbana måste farbröderna spränga bort lite sten och berg här utanför. Gick här hemma i godan ro när jag hörde de höga korta signalerna: tut tut tut tut tut tut.........tystnad.....mer tystnad.... Ok, det låter kanske inte så man hör in till lägenheten. Strosade vidare genom hallen och DÅ:

KAAAAABOOOOOMMM!!!!!!

Sen det efterföljande långa tutet att sprängningen är klar: tuuuuuuuuuuuuut.

Jag satt fan som ett frimärke i taket av chocken. Det sitter en lapp på varje port om sprängningarna. Sprängledare Kenneth uppmanar att man ska hålla sig borta från fönster vid sprängning och omedelbart ringa vid eventuell skada.

- Hurru Kenneth. Jag sitter fastklistrad i taket och Lilla Stjärna sitter i halsgropen. Finns det möjlighet att få hjälp att komma ner kanske?

Idag tog vi nya bilder på magen. Magnus satt i telefon i över en timme. Men en riktig kvinna reder sig själv så jag tog egna bilder först med hjälp av hallspegeln igen. Baxade in den i vardagsrummet och satte igång min fotosession.

Här är vi, Stjärnan och jag första dagen på vecka 18 i min nya blå tunika.

Skalade av mig tunikan och tog med bara linne. Värsta kulan....både fram och bak...;o)

Magnus lyckades tillslut slita sig från telefonen och tog en bild när jag står och beundrar min mage. Tänk att det ligger en bebis därinne och slår volter! Helt otroligt, hur i hela friden kom den dit? Men å vad jag älskar min Stjärna.

Nu ska vi ta en kvällspromenad. Häggen doftar så berusande förföriskt efter regnet att vi bara måste ut och sniffa lite.

Idag åt vi kycklingfiléer som marinerades i olivolja rivet citronskal, vitlök och honung. Till det hade vi pasta där vi kokade med färsk spenat på slutet och sen pressade i citron. Sen lite hackad gräslök på toppen. Fy bövelen va gott. Receptet kommer från en kokbok jag fått låna av Sara. Till efterrätt gjorde jag en mangoglass, gjord på:

250 g Kesella vanilj

2 dl frysta mangotärningar

1 msk kokos

Mixa ihop allt och ställ in i frysen i ca en timme.

Serverades med hallon och jordgubbar.

Åååååååh så gott det var. Så nu har vi ätit en riktigt god söndagsmiddag.

Idag kom även de som ville titta på bilen, de kände och klämde på den från alla håll. Vi åkte med ut på provtur och de verkade gilla den. De ska fundera hemma på kammaren och återkomma. Hoppas de vill köpa den, då kommer vi ett steg närmare vår Toyota Prius.

Snart kommer ett inlägg med lite efterlängtade magbilder på skribenten.

Sitter med turban på huvudet efter hårtvätt brevid min man - vid varsin dator. Tänk att man förr i tiden faktiskt umgicks med varandra på fritiden.....konstigt va.

Idag verkar mitt humör vara mer stabilt, än så länge. Blev bara lite irriterad vid frukosten när jag kände smulor under fötterna på golvet. Jag som dammsög och skurade för bara två dagar sen. Ska kanske införa brödförbud en vecka efter varje städning.

Idag knallar jag in i den 18:e graviditetsveckan. Sara häpnade återigen igår över hur mycket magen vuxit på en vecka. Själv ser jag nog inte det på samma sätt. Ändå tar jag ju alla tillfällen i akt att spegla mig, tom när jag går föbi vår enorma platt-TV (hehe, det var skönt att få säga det) så kikar jag på magen i profil, så jag verkar vara blind för att den växer. Men igårkväll när vi kom hem från bion så blev både Magnus och jag imponerade över hur stor magen var. Det drar i livmodern och jag har fortfarande svårt att fatta att jag faktiskt är gravid. När ska det gå in i skallen??? Nu är det 8 dagar kvar till det stora UL. Kommer det DÅ gå in i min tjocka skalle att jag faktiskt är gravid? Ingen aning. Många par har redan i det här stadiet inrett hela barnrummet. Vi har inte köpt en pryl ännu. Men det är nog mer för att det känns så knasigt än att jag är orolig och nojjig, för det har för tillfället gått över (tack och lov). Men jag erkänner att jag sneglar in i barnbutiker jag passerar i stan. Men fortfarande känns det som att jag ska köpa present till någon annan om jag skulle gå in. Har alltid längtat efter att få gå in i en butik och köpa till min bebis för en gång skull. Och nu när jag verkligen K A N göra det så är jag så trög att inte fattar det ändå.

Äh, koman går väl över någongång får vi hoppas. Annars får vår stackars bebis sova i vår säng tills h*n flyttar hemifrån samt låna våra kläder och gamla leksaker.

Tack för alla fina kommentarer jag fått. Det glädjer mig att ni tycker om min blogg, det betyder mycket för mig.