Har vägt saker fram och tillbaka, men tillslut insett att jag inte kan sluta blogga. Magnus har puschat mig att bloggen gör mig så gott...och han har rätt. Har dock hållt mig härifrån ett litet tag nu för att få perspektiv på saker. Men idag har jag, med Magnus hjälp och spark i baken, jobbat med designen på min nya blogg som jag ska byta till inom kort.

Döm om min glädje när jag såg alla era kommentarer på mitt förra inlägg. Blev helt tagen på sängen, grät mig igenom allt fint ni skrivit. Ni är mina fina vänner oavsett om vi träffats eller ej. Har även blivit sms-bombad av vänner som inte vill att jag ska sluta blogga. Alla era kommentarer har självklart även bidragit till att min blogg banne mig ska leva vidare!

TACK ALLA NI SOM HÖRT AV ER!!! Ni anar inte vad det betyder för mig.

Livet är inte lätt alla gånger. Man kan inte tillfredställa allas behov. Risken finns då att man utplånar sig själv, och det är det ingen som tackar en för. Jag borde vara lyckligast i världen men har känt mig som en rutten sill och jag avskyr det. Men nu har jag slickat mina sår och jag vägrar ligga inne på sofflocket och tycka synd om mig själv. Jag är värd mer än så och det är även Magnus och vår Lilla Stjärna som boffar i magen.

Känner mig bättre, tänker njuta av livet, vår Stjärna och alla människor som gör mig gott!

Tack än en gång alla ni fina som stöttar oss, ni är mer än guld värda!

Önskar jag kunde krama er alla!!!