Den 11 juni fick jag ett paket med posten. Det var från en av mina bästa vänner Rebecca. En vacker liten ljusstake.

Tänkte direkt att det så klart är Lilla Stjärnan som ligger och sussar där. Hörde av mig direkt till Rebecca och tackade med gråten i halsen, blev så oerhört glad av den fina gesten. Skulle naturligtvis lagt upp detta på bloggen tidigare, men är ju som bekant glömsk trots fina handlingar från mina nära och kära (förlåt). Då berättade Rebecca att hon sett den lilla ljusstaken redan innan jag gjorde mitt graviditetstest i februari. Hon köpte den för nästan två månader sen och har haft den hemma tillsammans med ett vadderat kuvert, utan att riktigt veta när hon skulle ge den till mig. Men när hon läste mitt inlägg 9 juni så kände hon att det var dags. Det gladde mig enormt, kunde inte komma mer lägligt med tanke på hur jag mådde då.

 Den pryder vårt köksbord tillsamans med inramat foto av Lilla Stjärnan i vecka 19.

Vad vore livet utan fina vänner!

Förhoppningsvis får vi träffas i helgen. Vi ska göra nytt försök att åka till morbror Lasse och moster Britt-Inger, lördag till söndag. Så det vore kul att åka förbi Rebecca på söndag eftermiddag/kväll innan vi åker hem. Får se om hon kan då.

Barnet väger nu ca 700 gram. Nu, mer än halvvägs in i graviditeten börjar barnet alltmer likna ett nyfött barn. Allt det behöver av värme, föda och stimulans finns inom en omkrets på ett par decimeter i livmodern.

Barnet reagerar på allt fler sinnesuttryck. Det känner, det upplever smak och hör ljud. Ögonen är fortfarande slutna men det har börjat blinka med ögonlocken. Barnets hörsel har utvecklats så att det kan lära känna de röster som pratar eller sjunger i dess närhet, röster som det vid födseln redan känner väl.

Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan.

Lungorna är fortfarande omogna men tillverkningen av ett ämne som kallas surfactant startar. Det har till uppgift att hålla lungblåsorna, alveolerna, i lungorna utspända så att lungorna inte faller ihop och klibbar samman när barnet föds och ska fylla sina lungor med luft för första gången.

Barnets röreslsebehov är stort och det är fortfarande gott om plats.

Det blir alltmer påtagligt att man snart ska bli mamma. Många planerar och förbereder sig för ankomsten. Är det en pojke eller flicka? Vilka namn tycker föräldrarna om? Hur kommer barnet se ut? Vem kommer han eller hon att likna? Är det en lugn eller aktiv krabat som växer inne i magen? Kanske kan man få tag i en liten fot när barnet trycker ut den från insidan. Stryker man med handen längs barnet på magens utsida kanske det svarar genom att stanna upp och komma till ro. Om barnet sover kanske det istället svarar genom att röra sig eller ge en spark tillbaka.

Jag kan inte annat än säga wow! Nu händer det verkligen grejer i magen. Det är faktiskt en R I K T I G bebis som ligger därinne.

De två senaste dagarna har inte Stjärnan varit så aktiv. Vet att vissa bebisar är lugnare vissa perioder. Men så klart kommer oron att något är fel nu när jag är så van vid tät aktivitet därinne. Men om jag ligger ner på soffan så kommer det små boffar. Har även stykt med handen över magen och buffat lite - och fått svar från lillskrutten. Igår morse när jag vaknade var det helt stilla i magen, ytterst ovanligt. Magnus kom in i sovrummet för att säga hejdå. Jag berättade att Stjärnan är alldeles stilla. Då la Magnus örat mot min mage och kallade på Stjärnan:

- Stjäääärnan, pappa här, vad har du för dig därinne?

BOFF - han fick en spark i tinningen som svar. Åh, så lättad jag blev.

Magnus jobbar hemifrån idag, han har under ett par kvällar och in på nattkröken jobbat med att koda min nya blogg, så jag tänkte överaska honom med att baka hans favoritkakor. För det ska ni veta, om ni någongång vill fjäska för min man eller bara bli kompis med honom - baka kolakakor - och han är din vän för livet.

Till saken hör att jag har a l d r i g bakat småkakor någongång i hela mitt liv. Endast mjuka kakor, bullar, kladdkakor mm. Så nu jäklar gällde det. Direkt efter maten satte sig Magnus i arbetsrummet igen, jag letade febrilt efter min mormors systers recept på kolakakor men utan resultat. Googlade och tog första bästa i stället. Okej, blanda alla ingredienser i en skål.....men ska det vara så här kladdigt? Det gick inte att forma degen alls...lite mera mjöl. Båda händerna fulla med kladd, hmm, hur ska jag hälla i mer mjöl utan att kladda ner hela påsen? Det blev en invecklad historia och jag kämpade febrilt för att inte bryta ut i hysteriskt skrattanfall, önskar nästan att någon filmat. Kladdade ut några sorts korvar på en plåt och in i ugnen.

Ser ut som brödlimpor, ska säkert inte se ut så här, men det blir nog bra. Satt och stirrade in i ugnen, öppnade och kände ibland. Hur i hela friden ska jag veta när de är klara? Chansade lite och tog ut dem efter ca 10 minuter.

HA! Inte så pjåkigt va? Det var som att skära direkt i smör. Blev lite nervös om de verkligen skulle lyckas stelna till hårda kakor. Ut på balkongen med dem. Innan dess hade naturligtvis den fantastiska aromen nått Magnus näsa i arbetsrummet. Hörde hans steg i hallen, jag ut och pekade:

- Gå in på ditt rum!

- Vad göööör du.....det är något som luktar vääääldigt gott, log han.

- Du får se sen.

När de svalnat fick han komma ut på balkongen och det var så sött att se hans ögon förstoras av glädje vid synen av hans nybakade favoritkakor. Visserligen kände han på sig att det var kolakakor på doften men han visste inte säkert. Ungefär hälften gick väl åt, resten la jag på ett fat, stolt som en tupp. Vill även tillägga att kakorna smakar fantastiskt gott:o)

Då var det som sagt "bara" köket kvar.......

Matlagning och bakning ger ofta ett lite rörigt resultat...

Men med lite arbetsglädje så säger det bara "poff"....fint igen.

Åh, vad ni tänker att den där Jenny, hon lägger minsann upp intressanta bilder på sin blogg. Före- och efterbilder på sitt kök....hmm....hon har nog inte mycket att göra på dagarna.

...ledde mig till affären och tvingade mig att köpa en glass. Jag försökte verkligen stoppa det oundvikliga....men ack...det gick ju bara inte.

Nu har jag uppdaterat inlägget från midsommar med lite nya bilder på övriga deltagare:o)

Det är skönt att sova, har precis vaknat efter en timmes god sömn på soffan. Var ute på en promenad tidigare och slängde skräp, lämnade tillbaka filmer och handlade lite. När jag kom hem skulle jag "bara" vila lite och somnade så klart. Vaknade en timme senare, for upp snabbare än när Lucky Luke drar sin pistol.......pga kramp i foten. Fattade noll, från att vakna gott i soffan utan att komma på vilken tid på dygnet det är sprang jag helt plötsligt runt på vardagsrumsgolvet och visste fortfarande inte om det var morgon, dag eller kväll (nej jag tänkte inte på att solen gassade utanför;o). Krampen klingade av och jag la mig tacksamt en stund till på soffan.

Idag är jag stabil i humöret, gårdagen var väl en sorts överdos av hormoner. Kollade lite på Sjukhuset på kanal 3 innan jag somnade idag och såg bland annat en förlossning, då bölade jag så tårarna sprutade. Men det är väl ändå helt naturligt, har väl inget med hormoner att göra;o)

Nu längtar jag som en galning efter semestern som startar den 10 juli. Vi ska först upp till Sundsvall och hälsa på Magnus morbror med familj. Jag har aldrig träffat honom eller varit i Sundsvall så det ska bli roligt. Sen bilar vi efter några dagar ner mot västkusten. Stannar förhoppningsvis en liten snabbvisit i Mora och hälsar på Emelie;o) Hon ska ha barn vilken dag som helst och jag är så pirrig!!!! Vi kommer i alla fall sova över på något mysigt Bed & Breakfast kring Siljan. Om någon av er har några tips tar vi tacksamt emot dem. Sen landar vi i Falkenberg och lite i Halmstad, där min familj och vänner bor. Stannar där i ett par veckor. Därefter blir det Mariefred till Magnus familj. Så - nu har ni lite koll på oss framöver;o)

Läääääääängtaaaaaaar!!!!!!!!

Idag har jag varit allt annat än stabil. Vaknade och strosade runt, läste lite, tills Magnus vaknade. Då kände jag att jag var rejält hungrig, det kommer så snabbt ibland. Så redan innan frullen var jag grinig. Juicen läckte när jag skakade den, blev skitarg och slet åt mig pappersrullen och torkade bordet. När jag sen åt min gröt märkte jag att det var väldigt svårt att träffa munnen, så det rann utmed hakan....GRRRRRR.....vad irriterad jag blev. Magnus satt mitt emot och försökte mest hålla sig för skratt. Jag muttrade och svor och var allmänt trevlig.

Förmiddagen fortskred och jag gick runt och kände mig allmänt olustig, som en kastrull med vatten som när som helst kommer koka över. Åt min förmiddagsmacka med chokladmjölk, Magnus tog lite också. Han frågade lite försiktigt hur det var med mig.

- INGENTING, sa jag lite lagom trevligt. Jag är inte arg på dig, jag vill inte ta ut skilsmässa. Men när den jävla juicen läcker och jag inte kan göra något utan att klanta till det blir jag så irriterad.

Då började båda tack och lov skratta, för det lät ju superlarvigt....och lite charmigt på samma gång.

Kände att solen sken ute och här inne sitter vi som två ugglor och trycker. Jag behövde frisk luft, komma ut och iväg någonstans. Jag sa att jag kan gå ut själv med min Ipod om inte Magnus kände för att följa med med tanke på mitt tråkiga humör.

Då började Magnus göra som killar gärna gör....lösa problemet med att ställa olika frågor om hur vi skulle lägga upp dagen. Han föreslog Babyland, Heron City, Mio möbler. Det blev för mycket för min lilla russinhjärna. Orkade inte komplicera till saker, bara gå ut och gå. Tårarna vällde upp och vips kokade kastrullen över och jag började stortjuta:

- Faaaan, nu börjar jag böööla också....och jag har ingen aning om vaaarfööör....uuuäääähh....hulk, hulk.

Då reser sig min underbara man sig upp och går fram till mig, drar upp mig och kramar mig. Sen står vi där i köket, håller om varandra tills mina tårar ebbar ut. Det var så skönt, precis vad jag behövde. både gråta och kramas.

Sen tittar jag upp med mina Rocky-svullna ögon och säger:

- Jag vill nog åka till Babyland.

Magnus skrattade, torkade mina tårar och sa att det gör vi.

Snacka om att vara labil, idag kände jag rejält hur mitt humör var helt ur balans, superjobbigt verkligen. Men efter gråten kändes det lättare. Det var till att blaska av sig med kallt vatten för att inte se ut som knölig potatis. Det är väl skit att man inte kan gråta lika snyggt som på film.

Vi åkte iväg till Babyland och det var nog bra beslut för vi lärde oss mycket om vad man bör tänka på vid barnvagnsköp. Vi provkörde flera stycken i butiken ihop med andra par som var ute i samma ärende. Magar i olika storlekar som vaggade runt i butiken (jag har inte börjat vagga än). Hittade ett märke som vi gillade mycket: Teutonia. Vagnarna är flexibla, många smarta funktioner och de har minst antal reklamationer. Ska kolla upp märket mer på nätet för att läsa omdömen mm.

Tycker min man passar väldigt bra med barnvagn. Han var väldigt engagerad och vek ihop, fällde ut, tryckte på knappar, bytte liftar, kände, klämde och ställde massor av frågor. Mitt hjärta svämmade över av kärlek när jag såg honom i sitt esse.

Vi fick med oss en lapp med modeller och priser så vi kan klura lite hemma. Senast i augusti måste vi ha bestämt oss pga att vissa modeller har längre leveranstid än andra. 

En återställd hormonstinn tjockis. Babyland och TipTop var dagens räddare i nöden.

Åker i vår nya fina bil som är som en dröm. Susade fram och poppade till stereon. Stjärnan boffade och diggade......eller protesterade;o)

Har gjort av med mer överskottsenergi och dåliga hormonvibbar genom att skura hela badrummet från topp till tå, bäddat rent, lagat mat och tvättat en maskin tvätt som ska hängas nu. Sen är det filmtajm. Känner mig normal igen och stabil. Får väl räkna med sådana här utbrott med jämna mellanrum kan jag tänka mig. För visst är det inte bara jag? Alla ni som har varit eller är gravida, säg att ni också är hormonstinna häxor ibland;o)

Barnet väger nu ungefär 600 gram och är ca 22 cm lång. Huvudets diameter är ungefär 4 cm. Bebisen är stor att man nu kan känna de olika kroppsdelarna. Hudens pigment bildas. Barnet gör andningsrörelser och lungorna bildar lungblåsor. De är fyllda med fostervatten ända fram till förlossningen då det pressas ut när barnets bröstkorg kläms ihop i förlossningskanalen precis i födelseögonblicket.

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn. Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Det är mer vanligt mot graviditetens sista veckor men en del kvinnor upplever redan nu hur livmodern av och till drar ihop sig. Dessa sammandragningar ses som ett tecken på att livmodern tränar sig inför det stora förlossningsarbetet. Samtidigt förbättras också blodcirkulationen till moderkakan vilket är gynnsamt för barnet. Man får lättare den här typen av samamdragningar vid fysisk aktivitet. Man kan även känna att barnet hickar som ett regelbundet pickande i någon minut.

Viktigt att tänka på att inte stressa. När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid!

Det kändes bra att läsa om sammandragningarna, att de tom är bra för barnet i form av ökad cirkulation. Någon hicka har jag inte känt av än, vad jag vet. Såg på serien Sjukhuset på kanal 3 hur en liten bebis föddes i vecka 23, precis där jag befinner mig nu i graviditeten. Den var så liten och skör och kan inte andas själv så tidigt. Lilla Stjärnan får allt gärna hålla sig på rummet ett tag till. Jag kan inte påstå att jag kan urskilja Stjärnans kroppsdelar än, å andra sidan har jag inte klämt omkring direkt utan har mest handen vilande på magen när jag känner på de ljuvliga buffarna.

Vad gäller stress så är jag väldigt känslig numera. Tar åt mig för saker har jag alltid gjort tyvärr, men ännu mer nu. Gråter för ingenting och allt, men har tack och lov lika nära till skrattet. Som sagt, känslorna svallar och därför behöver jag stabilitet. Jag behöver lugn och ro ihop med stöd och uppmuntran - och inget annat! Alla typer av stresstriggare göre sig icke besvär att komma i närheten av mig tack. Det är verkligen det sista jag behöver. Och jag skäms inte över att vara egoist i det sammanhanget.

Mitt mål är att ta hand om mig, min man och den fantastiska lilla människan som bor i min kropp. Det är väl en självklarhet att det ska komma i första hand! 

Bilden togs igår morse på midsommarafton 2009 före alla matintag:o) Det är så fantastikst hela den här grejen. Det kan fortfarande komma över mig att jag faktiskt ÄR GRAVID!!!

Igår var även första gången jag kände sparkar när jag står upp, innan var det endast om jag la mig ner och vilade. Idag kände jag också sparkar när jag stod i köket och lagade mat. Blev paralyserad och stod blickstilla med kniven i handen. Magnus kom fram och tog över, båda fnissade över Stjärnans uderbara "här-är-jag"-tecken.

Det som plågar mig nu är ryggen och den förlamande tröttheten som kommer ibland. Igår när klockan passerat midnatt sa mamman på midsommarfesten att hon var imponerad och förvånad över att jag fortfarande var vaken:o)

Undrar hur många bakfulla vi har i vårt avlånga land idag? En sak är dock säker, jag är inte en av dem:o) Vi sov länge och har precis varit på en rejäl långpromenad, vilket vi båda behövde för att kompensera allt matintag igår. Varje dag den här veckan har jag vägt mellan 67,0 - 67,3 kilo. Men i morse när jag ställde mig på vågen vägde jag 68,5 kilo!!!! Hahaha, det är all mat som jag åt igår, då förstår ni temat för vår midsommar...som jag tänkte berätta om nu.

Vi mötte upp Magnus syster Tessan och hennes sambo Thord vid Coop igår och inhandlade all mat. Framme i kassan hade vi en fullproppad vagn med läckerheter. Vi firade midsommar i Thords systers hus med ytterligare ett par vänner till Tessan och Thord som hade sin bedårande dotter på snart 9 månader med sig. Sammanlagt var vi sex vuxna och en minisötnos.

En liten bedårande raring vid namn Klara.

Vi åt en silllunch ute i trädgården med massa tillbehör. Vi tog fel på gräslök och dill, så det blev dill till gräddfilen:o) Men det var väldans gott och somrigt det också.

Thord står vid sillbordet och förbereder. Solen sken så vi passade på att duka upp utomhus trots de hotfulla molnen i bakgrunden. När vi tog första skålen började det blåsa upp (typiskt va) Men vi lyckades sitta kvar hela lunchen utan några droppar från himlen.

Lyckliga turturduvor innan lunchen.

Vi bestämde oss för att ta tårtan under tak istället och vi hann precis, ta mig tusan på sekunden, duka av den sista tallriken från bordet när regnet kom.

Det står en studsmatta i trädgården och gissa vem som hoppade jämfota av glädje.....

...min man så klart:o) Han studsade som en tok och slog volter så säkert alla grannar såg. OBS, detta skedde innan vi åt, hihi.

När vi kom in satte jag mig på en pall och pustande bökade jag omkring för att ta av mig skorna själv (magen är liksom lite i vägen). Mamman till 9-månaders bebisen tittade medlidsamt på mig och sa:

- Åh, vad jag minns det där....

Det var samma goda vän (mamman) som gjorde tårtan och det var nog en av de godaste tårtor jag ätit.

Ser det inte smarrigt ut så säg...Vill även pängtera att det är jag som rivit chokladen över tårtan, mycket bra gjort måste jag säga;o) Det var minst en 20-personers tårta...vi klämde i oss tre fjärdedelar i ett nafs.

Tyvärr började min rygg smärta efter ett tag, blir lite tufft att sitta så länge på en stol, även om jag bullade upp med kuddar och alla var så rara och lät mig välja sittplats först. Smärtan blev tillslut så jobbig att jag var tvungen att lägga mig på soffan inne i huset. Magnus kom in och underhöll med lite Wii-spel. Stjärnan levde rövare i magen, så Magnus ropade på sin syster som kom springande och undrade förmodligen om det brann någonstans. Men han ville, precis som jag, att hon skulle få känna sitt brorsbarn sprattla. Så hon la handen på min mage och fick känna Stjärnans sparkar, vi skrattade, det var så härligt.

Lite  senare var det så dags att äta igen. De andra förberedde och jag kravlade mig ur soffan och hjälpte till så gott det gick. Till förrätt blev det en kall avocadosoppa med parmesan och stenbitsrom som tillbehör. Det var Tessan som gjorde den och det var vansinnigt gott.

Tessan strör lite persilja i varje tallrik som dekoration.

Sen var det dags för varmrätten. Vi grillade kyckling, nötkött och fläskfile. Till det ugnsrostade rotfrukter och två olika kalla grillsåser som vi gjorde själva och sallad. Till efterrätt jordgubbar, choklad och vispgrädde. Sen satt vi alla sex och kände oss mer eller mindre gravida:o)

Tre midsommarflickor bland blommorna innan varmrätten.

Står mellan två Tessantöser. Min svägerska Tessan i grönt och hennes

vän Tessan i rosa.

Pojkarna som vanligt vid grillen och övervakar med varsin öl i fast grepp. Klassisk midsommarbild;o)

Vi pratade och hade supertrevligt till in på natten. Jag vankade av och an med jämna mellanrum brevid bordet för att avlasta ryggen så gott det gick. Regnet smattrade mot plåttaket både under och efter middagen. Kändes som vi satt i en stuga ute i skärgården, jag filmade bara för att få med ljudet. Det är maxpoäng på mysfaktorn att lyssna till regnet när man sitter inomhus med god mat och trevligt sällskap. Vi hade ändå tur att det var uppehåll under sillunchen och när vi grillade. Kändes som att regnet tog hänsyn till oss och skvätte loss först när vi var klara utomhus och befann oss under tak.

Tillslut var det dags att åka hem, jag körde. Tack och lov var det inte alltför lång resa för ryggen värkte så jag nästan började gråta. Magnus satt med sin arm bakom min rygg för att ge stöd och det hjälpte. När jag klädde av mig utbrast Magnus:

- Oj, vad stor din mage är nu.

- Hehe, no shit Sherlock, nu ligger där både en bebis och massa god midsommarmat.

Magnus tog en bild bara för att få föreviga kanonkulan.

Ja vad säger man. Vågen visade även över ett kilo mer i morse så nog fick stackars Stjärnan trängas med sill, grillad kyckling och massor av jordgubbar.

Vi hade en underbar midsommar från början till slut. Nu ska vi njuta vidare av helgen.