Begreppet långlunch har fått en ny innebörd idag. Har suttit på Muggen i 4½ timme med Kertstin idag. Haha, va knäppt det låter. Vi har ätit god lunch och därefter mumsig fika. Utanför var det regn och uppehåll om vartannat, det var mysigt att sitta därinne utan att bry sig om vilket. Prata har ingen av oss några problem med, så när vi tittade på klockan fick vi båda en smärre chock. Jösses, har vi suttit här i 4 timmar, kanske dags att gå. Jorrå, sen satt vi en halvtimme till.

Supertrevligt hade vi i alla fall och på vägen hem kände jag att jag var hes. Min man är nog glad som ikväll får en någorlunda tyst och fåordig fru för en gångs skull.

Är trött som en gnu och ska dyka ner i soffan en stund innan det är dags att sova. Många spänningar har släppt efter den inre stressen över att hitta en bil innan semestern. Nu står den på parkeringen och vi kan äntligen slappna av, vilket alltid resulterar i förlamande trötthet, åtminstonde för mig.

Imorgon ska vi fira midsommar med Magnus syster och sambo, det ser vi fram emot. Hade planerat att ha somrig klänning på mig, men som vanligt när det är midsommar är det regnställ och lovikavantar som gäller.

Om jag inte skriver något imorgon önskar jag ALLA mina läsare en riktigt härlig midsommar!!

Kram!

Nu står vår nya fina bil på parkeringen hemma, känns helt fantastiskt att vi har en ny bil. Magnus mamma hämtade upp oss i morse. Är så otroligt tacksam för att hon körde oss dit! Magnus skulle egentligen inte med men kunde inte hålla sig:o) Skrev lite papper, fick alla tillbehör, hoppa lite jämfota av glädje, sen åka åka hem.

Jag fick äran att köra hem då Magnus varit på lite party med jobbet igår. Själv däckade jag strax efter 22 igår kväll och var härligt utvilad imorse när klockan ringde.

En glad tjockis i ny bil.

Nu ska jag alldeles strax åka till stan och träffa en gammal kollega från mitt förra jobb för att äta lunch. Hon är 60 år, inga egna barn så hon har från dag ett varit superengagerad i vår barnverkstad;o) Idag blir första gången hon kommer se bulan. Jag kommer nog föreslå Muggen återigen, det är inte så dumt att äta där, god mat av god kvalitet.

Är på sluttampen på nya bloggdesignen så nu borde det inte dröja så länge till innan det är dags att byta. Men lite till får vi allt vänta.

Måste dra nu, blev inte så långt inlägg, men naggande gott:o)

Glömde nämna en viktig detalj om bilen igår. När vi hade bestämt oss och satt på lilla kontoret för att skriva kontrakt, läste vi igenom allt. När vi kom till rutan "Färg" stod det: Star Silver....

Vi tittade på varandra alla fyra och började le och fnissa. Det är ju galet.....bilens färg är alltså Stjärnsilver! Vi blev alldeles till oss och bilförsäljaren satt och skrattade med.......och hajjade noll så klart. Han visste ju inte vad ordet Stjärna har för innebörd för oss. Senare på kvällen när vi satt i soffan sa Magnus att han kände starkt för bilen redan när vi provkörde den första gången, det kändes rätt att köpa den. Men när vi satt och läste pappret och såg...Star Silver, kände han att det, om något, var ett tecken på att vi hittat rätt bil:o)

Visst var det ett lite roligt sammanträffande....eller vad vi nu ska kalla det:o)

Nu har jag varit borta hela dagen igen. Tog fram min racercykel och hojade till min vän Ullis (hon som höll min hand när jag tog mina första blodprov under utredningen). Det är lite mer än 5 km mellan oss. Det gick bra, solen sken och jag stånkade på. Finalen på turen blev det jag kallar mördarbacken. Ullis bor på en hög höjd och lagom när jag kom fram till....ja just det...mördarbacken, var mina krafter alldeles slut. Tog tvärstopp. Stannade och tog av mig munkjackan, av med hjälmen....flås, flås. Promenerade ungefär i samma hastighet som en halt snigel. Väl uppe ringer Ullis och undrar vart jag är, varpå jag flåsade i örat på henne att jag är framme och letar parkering i form av en stolpe. Hon kom ut, fick ta min cykel och parkera den åt mig. Jag var trött och grinig, men det gick över ganska snabbt. Vi känner varandra så väl, så det är så skönt att verkligen kunna vara sig själv och veta att den andra inte tar illa upp.

När jag skulle låsa cykeln satte jag endast bygeln runt ramen på cykeln.

- Men gumman, nu har du ju inte låst cykeln, du har bara satt låset runt ramen, sa Ullis. Du är nog lite trött och vimsig nu.

Då sprack den griniga bubblan och jag började skratta, jäkla pucko, jag trodde jag låste cykeln genom att.....inte låsa den, hahaha.

Väl inne svepte jag ett glas vatten och sen slet jag av mig strumporna och slängde mig på soffan. Helst hade jag velat ta av mig rubbet. Ullis sa att det är lite kyligt idag trots solen. Hahahaha, sa jag, som snarare känner mig som en braskamin:o) Vi pratade länge och massor. Stjärnan boffade tillslut vilket var härligt, var lite rädd att stackarn tuppat av därinne efter mammas mastodonttur. Vi skulle ner och handla lite till lunchen, men Ullis som känner mig både utan och innan sa att för att undvika blodsockerfall får jag nog ta en banan först. Gulle dig. (Mina blodsockerfall är vanligt förekommande oavsett graviditet eller ej)

Det blev färsk lax med färskpotatis, sallad och gräddfil. Tokgott så in i bomben var det.

Här står köksmästaren och brer tjockt lager pesto över laxen medan jag plåtar och dregglar.

Till efterrätt blev det vaniljglass, bär och vispad grädde. Suck, vad ska jag säga. Himmel och pannkaka vad jag åt.

Här ligger jag som en utslagen hjälte på soffan PROPPMÄTT!

Det var så roligt att ses igen, vi har alltid så mycket att prata om och vi ventilerar alltid så bra med varandra. Tillslut satt vi och gäspade ikapp och jag hade allvarliga funderingar på att ringa en taxi. Men jag lyckades komma upp på hojen igen och kände mig ändå ovanligt pigg på hemvägen. Mördarbacken blev ju nu sonika en lyxig nerförsbacke, vilket jag tackade för.

Nu är jag hemma, tårna krampade och spretade åt alla håll. Ska nog ta kort nästa gång så får ni se hur knasigt det kan se ut. Magnus tycker det är hur kul som helst när jag får det för han har aldrig hört talas om kramp i tårna. Jösses, det trodde jag alla hade.

Lite sent inlägg, men allt bilåkande idag har gett mig plågande värk i ryggen, så när jag kom hem vid 19:30 idag blev det först äta och sen bums i soffan med TENS-apparaten.

Imorse kom Magnus mamma och hämtade oss, hon var så snäll och körde oss till Strängnäs för att kolla bilar så slapp vi ta tåget. Inte nog med det, hon körde hem oss också efteråt:o) Lyx!

Vi mötte upp Magnus morfar vid första bilfirman och här gott folk är bilen vi föll för.

Perfekt familjebil! Lilla Stjärnan kan sitta på pappas axlar. Barnvagnen kan man surra fast längst bak eller ha på släp efter bilen. Valmöjligheterna är enorma.

Vi provkörde ett par bilar, men det var en vi återkom till. En Opel Vectra som Magnus mamma och morfar hittade för ca två veckor sen. Morfar känner de som har bilfirman och prutade ner den till ett bra pris. Suveränt att de fick nys om den. Och JAG, som är värdelös på att pruta, lyckades få säljaren att bjuda på en gummimatta att ha i bagageutrymmet. Blir ju skitigt av barnvagnshjulen under de nederbördsrika årstiderna.....typ vinter, vår, sommar och höst;o) Så, ja nu kan jag lossa på sträckbänken ni alla suttit vid med frågan:

Har Jenny och Magnus köpt bil idag?

Svar: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!

Här är den, vacker som en dag och superskön att sitta i och att köra. Den har sex växlar vilket är bra ur ekonomisk synpunkt. Hihihihi, vi är med biiiiil igen:o) Så vi är numera både med barn och med bil! Nu kan vi tuffa runt på alla våra äventyr i sommar. På torsdag åker jag med Magnus mamma ner igen och hämtar bilen, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, va kul!

Vi åt lunch på ett ställe som heter Skogshyddan (man blir hungrig av att bränna pengar på bilar).

Ägaren står i cowboyhatt och slevar upp god hemlagad husmanskost. Ett poppis ställe, det var fullt med folk där. Charmig miljö där alla tallrikar, glas och muggar mm var udda. Mjökpaketet åkte upp på disken så de som ville ha fick hälla själva. Han var rolig.

På den söta lilla toaletten var väggarna tapetserade med gamla tidningsurklipp. Jag var tvungen att gå på toa två gånger. Första gången kissade jag, andra gången låste jag in mig och tog kort. Kolla in liksom: "Låt kulan rulla bort obehaget av transpiration". Är det inte underbart?

Eller den här: "Icke önskvärd lukt tas bort på sekunden". Det är sådan toalektyr som gör att man nästan är glad över att vara hård i magen så man kan sitta i lugn och ro och läsa allt skojigt.

Innan vi styrde kosan hemåt, åkte vi inom stugan i Mariefred. Magnus mamma skulle hämta några grejer och vi fick ta med oss rabarber. Det tog jag tacksamt emot, älskar rabarber och ska baka paj sen någon dag:o)

När jag skulle kliva in i landet och plocka kom min man och sa:

- Men du ska väl inte in där och vika dig dubbel, flytt på dig.

Ja, så här står Magnus mitt i spenaten med ljuvliga rabarber i famnen.

Vi slängde av Mangus i stan för han skulle träffa några vänner. Sen åkte hans kära mor och jag vidare för att dumpa av mig hemma. Hade skapligt ont i ryggen och kved som en brunstig älg i baksätet. Kravlade mig ur bilen och satte mig fram när Magnus klivit av. Sen åkte vi runt i ett fint gammalt bostadsområde där Magnus mamma växte upp. Det var kul att se huset de bodde i, skolan hon gick i och flera andra hus där vänner bodde. Mycket vackert område.

Väl hemma, efter en mycket bra dag, stöp jag i soffan. Försökte ett par gånger sitta vid datorn för att blogga lite, men det gick fasen inte. Men nu är det bättre, lagom dags när jag snart ska gå och sova. Har legat i soffan och tittat på Ugly Betty och säsongsavslutningen på Desperate Housewives.

När jag hade varit hemma en stund ringde min mobil. En av mina bästa vänner berättade något fantastiskt. Jag tjöt rakt ut av glädje. Förmodligen har hon spräckt trummhinna nu.

Nu ska jag sova, hoppas ni alla haft en bra dag!

VI ÄR MED BIIIIIIIIIIIIL!!!! hihihihihi.......

Sakta men säkert har jag kommit tillbaka till den glada vardagen igen. Skrattet är nära fär det mesta, jag fnissar som en tonåring åt allting, åh vad det är härligt. Det är sån jag är och ska vara.

Tog en promenad med min Ipod idag och lyssnade på Beyonce och ville nästan ställa mig och dansa mitt i villaområdet och sjunga ut för full hals....men jag behärskade mig. Får skylla på att jag inte vill göra Stjärnan åksjuk.....och lomhörd;o) Passerade en hästtransport med öppen baklucka. Min hästradar gick på hövarv när jag synade av min omgivning. Och lite längre fram i en dunge stod det två små shettisar. Det var ponnyridning för små telingar. Alltså barnen var max 4 år gamla, de stod prydligt och tålmodigt på rad i galonisar och sträckte på sina små halsar för att se när pollarna kom tillbaka. Herregud, jag minns när jag stod på kö på Skansen och hur fantastikst det var att efter lång kötid utan den minsta klagan få kliva upp på hästryggen.

En vacker dag vill jag ha en liten hästgård med tillhörande häst. Bara för det blir jag påmind om underbara Lucas som jag fortfarande saknar.

Min vackra Lucas som jag var medryttare på. Han har världens bästa ägare, Satu. Saknar dem båda. Visst är han vacker.

Den här goa mulen har fått många pussar.

Lite storleksskillnad. Det är inte en elefant och en myra.

Det är Ardennern Casper och minishettisen Bebban som

står och konfererar. Det är Satus två andra hästar.

Det var lite bakåtkast i minnesbanken det. Efter min rogivande promenad kom jag hem, slängde på webradion och körde mitt träningsprogram. Mot slutet kom lite små sammandragningar, då avbröt jag och stretchade istället. Blir inte rädd när de kommer, utan håller med Mia att det känns bra. Då vet man att livmodern också tränar:o)

Imorgon bär det av till Strängnäs för att kolla bilar, håll tummarna att vi slipper ta tåget hem;o)

Tänk att det kan regna så mycket, det har varit uppehåll i ca två sekunder på hela dan. Vi tog på oss höstjackorna och med paraplyet i högsta hugg gick vi tätt intill varandra iväg på promenad med videobutiken som mål (intressant att man fortfarande säger videobutik trots att inte ett enda vhs-band syns så långt ögat når) Hade fullt sjå att hålla paraplyet stadigt mellan oss i den kraftiga vinden. När vi stod i butiken för att leta film körde det in en bil på parkeringen utanför med stereon på högsta volym. Cool yoyo-musik.....eller gangstarock tänker ni kanske. Nej. Ur högtalarna strömmade:

-LEEEEEENDE GULDBRUUUNAAA ÖÖÖÖÖGON..........HAR JAG FÖRÄLSKAT MIG IIIIIIIIIII.....

Jag formligen bölade av skratt och var tvungen att hålla i en av hyllorna med filmer och knipa med benen för att inte kissa på mig.

Efter lite i valet och kvalet bestämde vi oss för Frozen River.

En mycket bra film om en ensamstående mammas kamp att klara vardagen, vilket får henne att ta till drastiska metoder för att ge sina barn ett hus och mat på bordet. Fantastisk rollprestation av Melissa Leo som spelar den hårt kämpande mamman Ray Eddy.

Vi låg med varsin hand på min mage under stora delar av filmen och kände de rara sparkarna från vår älskade bebis. När filmen var slut, la Magnus sitt öra och kind mot magen för att lyssna. Tjoff, en spark mitt i nyllet fick han som tack:o) Sammanlagt fick blivande pappan tre dagsedlar av sin lilla son eller dotter, hihihi.

Nu ser man tydligt på magen när Stjärnan sparkar. Det ser ut som om en Alien försiktigt försöker ta sig ut. Delar av magen bloppar upp lite här och där, ser jätteroligt ut.

Känner ibland, sen några dagar tillbaka att magen liksom snörper ihop sig och blir hård. För att efter en stund mjukna igen. Vad jag förstått är det små sammandragningar, dvs livmodern som övar sig inför stundande leverans i oktober. Har jag rätt i det påståendet?

Nu ska jag, medan regnet smattrar mor rutan, läsa vad mina bloggvänner haft för sig i helgen.

Igår vaknade jag med magkatarr....tack för den. Drömde på natten att någon pressade ner sin armbåge i min mage, vilket gjorde vansinnig ont. När jag skrikande bad pesonen att ta bort sin armbåge så gick det inte, den flyttades bara runt. Personen ville mig inget illa, vet inte ens vem det var, men det gick inte att få bort armbågen. Den skruvades bara åt ännu mer på min mage. Var samtidigt rädd att armbågen skulle mosa Lilla Stjärnan. Vaknade med ett ryck alldeles slut och flämtande.

Magnus morfar kom sen på morgonen för att följa med oss och titta på bilar. Jag kände mig matt, ont i magen och lite illamående. Men efter frukosten så kändes det lite bättre, vi åkte iväg. Hittade en bra bil men de vägrade pruta. Bestämde att vi ska åka ner till Strängnäs på tisdag för att kolla bilar som hans morfar hittat där plus att han känner de som har bilfirman. Känner faktiskt hopp om att vi snart ska hitta "vår" bil.

Sen åkte vi till Magnus föräldrar för att hjälpa dem att rensa och packa ur huset de ska sälja snart. Vi röjde på som attan, åt och umgicks. Jag mådde lite upp och ner men hyfsat ok. Men vid 20-snåret var mina krafter slut även om jag inte gjort så mycket egentligen. La mig på en av sängarna och flummade bort. Hade så ont i ryggen då plus att min ork var helt slut. Hörde hur de andra skrattade åt massa gammalt kul de hittade bland gömmorna som sparats i alla år, det är lite roligt att hitta det som glömts bort, att minnas händelser som förknippas med sakerna. Lilla Stjärnan sparkade och körde akrobatik på elitnivå i magen vilket gjorde mig varm av kärlek i hela kroppen trots min onda rygg och molande illamående pga magen. 

Sov som en sten inatt och vaknade av det ljuvliga ljudet av regn som smattrade mot förnsterblecket. Hungern sög i magen vilket jag såg som ett gott tecken.

Har jobbat med nya bloggdesignen idag och mailat fram och tillbaka med tjejen som hjälper mig. Snart hoppas jag det är klart. Men jag är petig och näst intill perfektionist så det kan ta lite tid innan jag är nöjd.

Magen vill inte släppa ut det som den fått in. Spräcker en ven i pannan varje gång jag är på toaletten i ren frustration. Så även om jag lovat mig själv att inte gå ut i det fina vädret idag är jag nog tvungen till en rejäl promenad för att gå igång systemet. När jag efter min kraftansträngning flåsande slängde mig på soffan och klagade över de förbanande tarmarna sa Magnus:

- Hörruduru, nu klär vi på oss, tar det stora paraplyet och går iväg en runda...åsså hyr vi en film till ikväll. Så kanske du får en (toa)bonus på köpet.

Bra idé, så nu ska jag äta lite (hungrig som en varg) sen knatar vi ut i rusket.

Orkanen jag brottats med tidigare har bedarrat och allt är nu bara lugnt och skönt. Är enormt tacksam och lycklig över att det inte blev ett nytt oväder. Livet är för kort för att älta strunt. Vi måste värna om varandra och njuta av allt livet ger oss.

Kärlek till er alla!