Nu är det hyfsat städat och fint här hemma. Om en timme kommer Alexandra, så jag ska snart förbereda lunchen. Ska göra lax i ugn med ugnsrostad potatis och morötter. Älskar kalla såser till fisk så jag gör en creme fraiche sås med lite lime och sweet cilli i. Till efterrätt ska jag göra en chokladmousse. Slurp!

Ska bli kul med lite besök, erftersom Alexandra jobbar skift så kan man träffa henne så här mitt på blanka förmiddagen. Sen går vi nog ut på en promenad så man får rastas lite. Det är så skönt idag, huvudvärken borta. 99 gånger av 100 är den borta efter en god natts sömn (sen kan man ju diskutera om föregående natt var god;o) Ett fåtal gånger sitter värken i två dagar i sträck, då är jag nästan beredd att hoppa från balkongen i ren desperation.

Ok, dags att gå ut i köket och kavla upp ärmarna.....hm...har ju linne på mig....vad ska jag då kavla upp?! (guuud vad tråkig humor jag har ibland) Ber allra ödmjukast om ursäkt för detta;o)

Igår kväll smög sig min förbannade migrän på igen. Hörde vid ett tillfälle hur telefonen ringde långt borta, men det fanns inte på världskartan att jag kunde gå upp och svara. Hörde på telefonsvararen att det var bonusmoster. Här får du svaret varför tråkmånsen Jenny inte svarade;o)

Min migrän är ändå inte lika jävlig som den var förr, innan bettskena och behandling. Men när den väl kommer är det ändå en sådan konstig och obehaglig värk ihop med förlamande trötthet. Låg som en zoombie på soffan, tog värktabletter och släpade mig till sängen. Men sen var det ju kört att somna. Som jag skrev igår så skulle ju ytterdörren vara olåst för att Magnus glömt nycklarna. Jag brukar ibland sova med en eller två öronproppar (sover oftast på ena sidan, därav en öronpropp). Ligger aldrig på rygg, men gjorde det ändå för att kunna lyssna efter ljud. Somnade till några sekunder vid ett tillfälle och vaknade av att jag SNARKADE till!!! Sen inbillade jag mig vid flera tillfällen att både yxmördare och seriemördare tassade omkring i lägenheten för att överumpla mig. Min fantasi kan verkligen skena som en panikslagen häst. Fick sms av Magnus att han var på väg hem. Då först rullade jag över på sidan för att försöka somna, tänkte att han hinner kanske rädda livet på mig om en seriemördare hinner före.

Plötsligt hör jag ett ljud, sätter mig upp i sängen, någon smyger utanför sovrumsdörren. Det är väl Magnus. Jag ville inte göra samma misstag som blåsta kärringar i skräckfilmer genom att ropa:

- Hallåååå, är det någon dääääär......älskling, är det duuuuu...

Han kom in i sovrummet och la sig. Hm, undrar om seriemördare vill sova en stund innan de sätter igång med slakten...

Tjuvkikade och såg så klart min kära man försvinna in i drömmarnas land. Den obligatoriska alkoholdoften började sprida sig så till den grad att jag kände att här går det inte att somna nu. Tog mitt täcke och kudde och trippade på tå bort till gästrummet där vår underbara Hästens står. Kände först på ytterdörren att den säkert var låst, SEN somnade jag äntligen.

Vaknade i morse och hörde hur Magnus smög så gott han kunde i köket, jag gick upp. Han log och såg väldigt pigg och fräsch ut. Han hade inte druckit mycket alls igår, när jag förklarade varför jag dragit på natten. Han berättade om kvällen och de hade ätit så gott att jag dreglade (som vanligt) när han förklarade menyn. De hade varit på Berns och ätit japansk avsmakningsmeny med bland annat sushi, som jag äääälskar. De kom in med stora fat som alla själva fick plocka ifrån. Är det inte som en dröm så säg. Berättade om min skräckfilmsnatt och Magnus skrattade, men förstod till 100 %, han är nämligen likadan, hihi.

Resan hem gick bra, väl hemma gick jag igenom posthögen som låg innanför dörren. Det hade kommit både svar angående cellprovet och såg även att provsvaret på mina leverfläckar hade dimpt ner. Även om jag kände på mig att jag var utom fara så var jag nervös för att öppna. Men båda visade tack och lov att jag är frisk och inte har några förändringar, puh!!! Eftersom läkaren inte gillade en av fläckarna hon tog bort så var jag så klart mer nervös, men nu lägger jag det bakom mig och går vidare med mitt gravida liv istället.

Vi kollade på film igår efter att vi packat upp och ätit lite, det blev Narnia - Prins Caspian. Den var söt och sevärd. Men krigsscenerna kändes som att de ville efterlikna Sagan om Ringen och den filmen är outstanding vad gäller sådana scener.

När jag borstade tänderna närmare midnatt hörde jag ett droppande ljud, började titta mig omkring och böjde mig ner och kollade under handfatet. Såg att det droppade från röret under handfatet. Shit. Ropade på min händige man som fick plocka isär. Wow, det var en hel del fina grejer som satt där. Tack och lov bekommer det mig inte att dra ut hår mm ur avloppsrör, så jag slet och drog. Magnus kan tycka det är äckligt om det luktar, men det var näst intill doftfritt. Vi stod i varsitt badrum och sköljde och rensade rördelar i det ena handfatet och i badkaret. Vi tyckte det var lite märkligt att det var så mycket för vi hade alldeles rena rör för bara ett år sen. Och jag är alltid så noga att ta bort mitt hår som ramlar ner i handfatet innan det hinner slinka ner i avloppet. Men många bäckar små blir så klart en rejäl laddning. Så där stod vi närmare 00:30 och rensade rör. Men det var skönt att få det gjort och nu rinner det på så fint utan att läcka.

Idag åker vi till Alex och Sara, ska vara där vid 10 ungefär. Ser ut att bli en fin dag. Men det är kallt, termometern står endast på 1,7 grader.

Magen mår bra, jag har gått upp ca ett halvt kilo sen förra veckan. Idag är jag i vecka 14 + 0, dvs har gått 14 fulla veckor och nosar på den 15:e veckan. Ser fram emot morgondagen att få träffa barnmorskan och få allt bekräftat. Vill med säkerhet veta att Lilla Stjärnan slår volter där inne och är lyckligt ovetande om sin mors oro (även om jag är mindre orolig nu:o)

Nu har vi packat och ätit en rejäl frukost med gröt, ägg och bröd så vi ska klara oss i ett par mil. Vi kommer handla lite på vägen hem och sen packa upp och kanske kolla på film:o) Imorgon ska vi åka hem till Alex och Sara hela dan. Det ska bli kul att ses, det var ett tag sen vi sågs alla fyra samtidigt. Vi ska sitta och mysa på deras uteplats i solen och bara umgås.

Jag har inte haft några mer oroväckande symptom. Men jag är fortfarande lite nervös inför varje toabesök. Tänk att ett toalettbesök, som är det naturligaste i världen, kan vara så känsloladdat och nervöst. Lite komiskt men ändå inte. Men jag är definitivt lugn igen och det känns bra. Trivs inte med att vara neurotisk, så det brukar gå över så fort jag märker att orsaken till det har försvunnit.

Nu ska vi packa in i bilen och brumma hemåt, sköt om er alla, så hörs vi igen.

Nu har vi kommit hem efter en trevlig måltid på Källaren Laxen i Falkenberg och firat Daniel och Jan som fyllt år. Vi åt otroligt god mat av superb kvalitet där alla råvaror kommer från närliggande producenter. Min mage är nu tre gånger så stor nu på kvällen. Det var svalt i luften när vi kom ut igen och väl hemma på gården möttes vi av en sprakande stjärnhimmel när vi klev ur bilen.

Nu ska vi spela Tjo, världens roligaste kortspel. Imorgon styr vi kosan hemåt igen.

Idag mår jag bättre både fysiskt och psykiskt. Hade ytterligare en färgad flytning igår, men väldigt liten. Sen dess ingenting. När jag gick på toa i morse så var jag nervös, har drömt konstigt inatt och kände oron kvar i kroppen när jag vaknade. Men blev så glad att jag nästan ville ropa halleluja när jag var klar på toa.

Igår åkte vi iväg för att kolla på bilar, hade vid ett tillfälle pickande småhugg som gick över hela nedre delen av magen, mycket obehagligt och jag blev så klart rädd. Men jag sa inget till Magnus förrän vi kom hem. Ibland är jag sån, säger inget förrän senare bara för att det ibland känns värre när jag sätter ord på det obehagliga. Han är så bra, satte dirket örat mot magen för att lyssna efter det lilla pickandet och bekräftade att det fanns där. Hade en molande huvudvärk på gång som lurade bakom ena ögat hela dan. Men det gick bra att kolla bilar, vi provkörde en. Jag fick även min glass som jag tacksamt och tröstande slurpade i mig.

När vi kom hem sprängde huvudvärken ännu värre, tog ett par panodil och la mig att vila en stund. Det gick snabbt över tack och lov. Alla mina spänningar och all min gråt gjorde att huvudvärken kom som ett brev på posten. Mamma och Jan åkte till Glommen för att klippa sig, Jan klippte sig först och tog bilen hem. Mamma promenerade hem efteråt (ca 5 km). Hon ringde och frågade om jag ville möta henne och jag kände att en promenad vore skönt. Tog på mig joggingskorna och munkjackan och solglasögonen. Det var en magsik kväll, klockan var strax innan 19 och solen strålade, det var vindstilla. Tofsviporna störtdök över åkrarna och harar mumsade i sig goda frön efter böndernas gödsling och sådd. Efter en stund såg jag mamma på håll i full fart med sina stavar, jag vände och tillsammans gick vi hem med utiskt över det spegelblanka havet.

Jag var trött på kvällen och somnade tidigt, hade värk, stick och hugg i magen. Magnus lyssnade flera gånger och hörde ett pickande, det lugnade något trots att vi inte är säkra egentligen om det är ett hjärta han hör eller ej.

Vaknade i morse efer 9 timmars sömn, oron var kvar men det kändes ändå annorlunda. Och efter morgonens toabesök var det som att vända på en hand. Jag kände frid och lugn igen. Mamma och jag tog vår obligatoriska morgonpromenad och Magnus sprang. Jan jobbar från morgon till kväll på gården. Det kändes skönt, det var riktigt varmt och skönt ute. Nu har halva dagen gått och jag har endast haft svagt molande men inget mer, det vet jag är normalt och gör mig inte rädd. Faran verkar vara över, även om det förmodligen inte varit någon fara alls, så har de senaste två dagarna varit fruktasnvärda. Jag vill aldrig mer vara med om något liknande igen. Det har varit rent vidrigt. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Att bära på ett liv i magen väcker sådana känslor jag inte visste fanns. Skräcken över att förlora det är värre än något jag upplevt. Jag är redan kär i Lilla Stjärnan fast vi inte träffats än och fast jag inte känt sparkar än, min instinkt att försvara och skydda den lilla är som en enorm kraft. Just nu är jag så lättad över att allt känns bra igen och nu är det bara tre dagar kvar tills vi får vår efterlängatde bekräftelse på att det lilla underverket mår bra.

Tack alla ni som ringt, sms:at och kommenterat på min blogg. Att så många bryr sig om mig och mina rädslor värmer mitt hjärta. Ni är underbara. Puss till er allihopa!!!

Idag var mor och jag på en promenad igen. Vi gick ner till havet och det var alldeles vindstilla, vattnet låg spegelblankt vilket inte hör till vanligheterna här. Två svanar gled fram på vattnet, temperaturen låg på 17 grader i skuggan. Endast de nakna trädgrenarna skvallarade om att det inte är sommar än, men det knoppas för fullt överallt. Jag njuter av att vara här. Har hjäpt till ute på gården idag. Jan har klippt häcken och jag gick efter och samlade ihop pinnarna. Det är skönt att få jobba med kroppen utomhus, då trivs jag. Blev trött efteråt, men det var det värt. Blir ju fortare trött nu för tiden och lättare anfådd har jag märkt, men hellre det än att må illa;o) Vi fikade ute och plirade mot solen och njöt av att få lite värme och färg på de bleka benen.

Pratade i telefon med Sandra och Jenny igår. Tyvärr hinner jag inte träffa mina vänner i Halmstad den här veckan. Det är Sandra, 2 Jennysar, Louise och Anna som jag gärna skulle se. Ena Jenny ligger förmodligen på BB i dagarna och pluppar ut sin tredje lilla solstråle. Ser fram emot att hon ska höra av sig och berätta, det är så spännande.

Men imorgon får jag  i alla fall träffa min andra Anna i Falkeberg. Ska dit på fika och prova lite mammakläder hon letat fram bland gömmorna som jag ska få låna. Idag fick jag även en slags tunikatröja av mamma som jag får låna att växa i som är lite för stor för henne. Det är som rena julafton att få lite extra kläder till låns.

Vi har precis avnjutit lite kvällsmat bestående av avocado, räkor, ägg, skarpsåsen som vi tog med från Mariefred, bröd, ost, tomater mm mm. Till lunch idag gjorde mor en av de godaste soppor jag ätit gjord på spenat, broccoli, vitlök och smaksatt med bland annat en 18-årig lagrad balsamvinäger de köpte på en gård utanför Barcelona. Till efterrätt hade hon gjort en ostkaka med rårrörda jordgubbar och vispgrädde. I´m in heaven!

Nu har jag gått 13 fullgångna veckor plus två dagar på den 14:e veckan. Tänk vad tiden går.

Vecka 13

Nu är barnet fullt utveckalt om än mycket litet. Alla organ är anlagda och har börjat fungera. Nu återstår två tredjedelar av graviditeten. Under denna tid ska barnet växa och alla organ ska mogna fullt ut. Den lilla kroppen blir allt stadigare. Delar av brosket börjar ersättas av ben och barnet rör sig mer och mer för varje dag som går. Små pojkar bildar manligt könshormon och hos flickorna finns det miljoner primitiva ägganlag i de omogna äggstockarna. Barnets ögon är fortfarande slutna och svettkörtlarna är färdigbildade. Det går att ana de linjer på fingertopparna som senare blir barnets speciella fingeravtryck.

Nu går mamman in i den andra tredjedelen, trimestern, av graviditeten. Många upplever att de går in i en lugnare period.

Jag känner att jag mår bra, mår inte illa längre. Är mycket lugnare och mindre nojig, endast vissa saker som jag är osäker på om jag får äta eller inte kan fortfarande göra mig osäker, men då äter jag det inte för att vara på säkra sidan. Känner mig dock mer trött, trots sol och dagliga promenader med mor vid havet. Kissar fortfarande på nätterna men det är inga problem, somnar fort om. Här får man sällskap av en liten Skrållan (se bilden nedan) som vill gosa när uret står på 04:30 och jag knappt kan få upp ögonen i min vandring till toan.