Nu är det prick en vecka kvar tills jag får veta om Lilla Stjärnan bor kvar eller inte. Då kommer avgörandet ske genom att kissa på en pinne som helst ska indikera två streck efter tre minuter. Så enkelt och ändå så nervpirrande.

Har sovit dåligt inatt igen och drömt skumma grejer, alla drömmar innefattar mitt tillstånd. Inatt drömde jag att jag fick en blödning och när jag vaknade var jag tvungen att snabbt kontrollera om det var sant eller inte. Har mer molvärk idag och samtidigt lite mindre ont i brösten vilket jag tycker är oroväckande. Men, men, det finns inga rätt och fel i det här har jag förstått. Fråga tio kvinnor om deras symptom och du får tio olika svar.

Magnus skrev nyss på msn att TV:n kommer idag, tjohoooo. De levererar den mellan 17-21 på kvällen så Magnus åker hem så han är hemma till 17. Jag påminde honom att ta en "before and after" bilder på tjockisen och sen tunnisen. Hehe, gissa om vi kommer vilja ta en veckas semester, stänga av alla telefoner och bara kolla på film:o)

Idag har det varit en tuff start på veckan. Har varit så arg och irriterad på en viss person på jobbet. Det har varit skitjobbigt, men det har löst sig nu. Jag har fått medhåll av min chef som bekräftat det jag sagt som det rätta (Tack) Tänker inte dra storyn här, men vi var flera inblandade och det är en person som vägrar acceptera de rutiner vi har. Rutiner som ska underlätta mitt jobb, rutiner som funnits sen innan jag började jobba här. Grrrrrrrrr!!

Nog om detta. Har slitit som en gnu på jobbet och fått mycket gjort. Har för övrigt haft en bra dag med kollegorna som varit inne idag. Kom tidigt imorse för jag visste att det var mycket att hugga tag i.

Blev så klart orolig att frustrationen i förmiddags skulle påverka min Lilla Stjärna. Men jag chattade med Toksmula innan och hon sa: Nu har det redan fäst (eller inte), så det är inte mycket som kan påverka nu. Det har hon så klart rätt i. Har haft lite småvärk kring ena äggstocken, men vet inte om det kanske är ena sidan av livmodern. Jag är 37 år och vet inte skillnaden, haha. Jag kände i alla fall inte så förra gången. Det är väl för att Lilla Stjärnan klamrar sig fast där nu:o) (hoppas, hoppas, hoppas)

Natten till idag har jag sovit mycket dåligt, det var svårt att somna och jag vaknade flera gånger och kände mig lite olustig. Drömmer skumma grejer, saker som skadar Lilla Stjärnan, mardrömmar med andra ord. Men jag känner mig ändå konstigt nog inte så trött idag, förmodligen för att jag hållit igång som en Duracell-kanin;o)

Först nu har jag haft tid att gå in på min blogg, så jag har verkligen inte haft en sekund över. Men jag har inte stressat, så oroa dig inte kära mor (hih) utan har bara haft att göra hela tiden. Det är så jag trivs att jobba.

Men nu ska jag snart gå för dagen och få lite akupunktur. DET behöver jag verkligen nu. Lite egentid och hitta min harmoni igen.

Idag har jag lite mer molande värk, vet inte ett skvatt om vad som är normalt eller inte. Det så olika för alla. Igår på kvällen när vi kom hem och även nu på morgonen har jag känt mig lite apatisk, varken glad eller ledsen, utan bara "är" på något sätt. Har ju snart gått halva tiden innan testdag och det är lite av psykisk tortyr att inte få veta NU. Det påverkar mig, men säg den som genomgår en IVF-behandling utan att det känns jobbigt och frustrerande ? Den personen skulle jag gärna villja se. Men trots det så ÄR jag positiv och för det mesta väldigt lugn. Men det är ovissheten som tär på en, den hade jag gärna varit utan...

Igår åkte vi till Alex och Sara, så roligt att ses igen. Sara hade gjort en grymt god Tacopaj i långpanna som vi glufsade i oss. Sen hade de köpt massa godis och delicatobollar;o) Jag satt och suktades utan att ta en enda då jag måste undvika socker just nu (socker göder svampinfektionen i kroppen). Sara och jag satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord, vi har mycket gemensamt och det var skönt att få prata och att lyssna.

På kvällen åkte vi till Kista för att se på bio, det blev Valkyrie med Tom Cruise. Den handlar om tysklands motståndsrörelse och filmen skildrar det sista försöket att mörda Hitler. Den var riktigt bra, nagelbitar-spännande och jag kan rekomendera den. På bilden nedan syns de män som spelade huvudpersonerna i motståndsrörelsen.

Tänk att Lilla Stjärnan redan varit två gånger på bio:o)

Igår kollade vi på Lets Dance, men jag var så trött så redan vid 22-tiden gick jag och la mig. Har sovit bättre de två sista nätterna vilket är ett gott tecken på att jag börjar bli av med infektionen som faktiskt känns ytterligare lite mindre idag. Har precis varit iväg till min hudterapeut och vaxat armhålorna så nu ser jag inte ut som en rysk kulstötare längre.

Ser att ett par till hittat till min blogg, jättekul tycker jag:o) Välkomna att hälsa på igen. Jag har flera bloggar nu att kika på som jag tyvärr inte hunnit ännu, men jag kan ju lätt se i tidigare inlägg var ni finns.

Känner lite molande i magen idag också, men inte så farligt. Så allt är som vanligt skulle jag nog vilja påstå. Men oron över resultatet börjar ändå att smyga sig på. Det går inte att inte tänka på det (oj en dubbelnegation;o) Men jag är vid gott mod och pratar med Lilla Stjärnan och Magnus pussar där han tror att Stjärnan ligger och skvalpar runt.

Idag ska vi till våra vänner Sara och Alex, det ska bli mysigt att umgås igen för det var ett tag sen vi sågs.

Jaha, då var jag hemma igen. Min lilla infektion bråkar så det är lika bra att lyda och ta hand om den istället för att vara på kontoret. Var på jobbet i ca 5 timmar igår och det gick trots allt bra, men det var jobbigt när jag kom hem. Så jag får jobba lite så gott jag kan hemifrån idag istället. Önskar att jag hade en lätt och luftig morgonrock i ekologisk bommull istället för den jag har nu som väger 100 kg.

Igår ringde Magnus när han var på väg hem. I slutet av samtalet sa han:

- Påminn mig att jag ska ge dig en present när jag kommer hem.

- Va! Vadå för present?

- Hihihi...KLICK.

Han la på luren.

Väl hemma kom han med en liten lila papperspåse som han räckte mig. Jag öppnade och ut trillade en liten lilatonad sten och ett kort, stenen kallas för Rodonit. Den balanserar vår yin-yang-energi. Så man lättare ska bli gravid tex, kallas "kärleksstenen". Då säger Magnus att det inte är han som köpt den utan Magnus chef där han jobbar (ute hos kund). När Magnus berättade för henne i höstas att han behövde vara ledig ibland på grund av vår IFV, berättade hon att hon förstår precis för hon hade själv gjort 6 st IVF-behandlingar som alla misslyckades!! Men hon och hennes man adopterade istället och har nu en liten flicka på ca 4 år. Då har alltså hon gått på stan till en butik i Gamla stan och köpt den här stenen. Igår hade hon bett Magnus komma och prata, han blev orolig att något hänt kring arbetet och blev lite paff när han fick presenten. Hon sa att han skulle ge den till mig och att jag ska bära den med mig hela tiden, för färgen lila främjar befruktning. Hon önskar att det ska lyckas för oss. Är det inte en fin gest av en person jag aldrig träffat så säg!

Som vanligt kom glädjetårarna för jag tyckte det var så otroligt gulligt att hon gick och köpte stenen. Jag har den nu med mig i fickan eller i handen överallt och igår låg den på magen när jag tittade på TV:o)

Magnus frågade om jag redan kände till att lila är färgen för befruktning efterssom jag köpt lila tulpaner:o)

Det här inlägget skulle lika gärna kunna heta: biverkningar och djävulskap.

Det började redan igår eftermiddag, kände hur det började sticka och klia i underlivet. Kändes som begynnande svampinfektion. Det hade jag ofta när jag var yngre så den tom klassades som kronisk. Minns hur jag låg i i sängen hos mamma och grät för det gjorde så jävla ont till slut, det var sommar och temperaturen hög vilket gjorde allt mer jobbigt. Kom till barnmorkan som smörjde med en lila vätska som dövade allt inom några sekunder, jag drog lättad efter andan.

Jaha, så nu var det dags igen, det blev värre allt eftersom kvällen led mot sitt slut. Jag har nog inte sovit så dåligt på evigheter som jag gjorde i natt. Hade min första "gravid-dröm" Drömde att jag hade en stor alldeles rund mage. Det drog och kändes obehagligt, vaknade och kände samma känsla, somnade om osv. Gick upp ungefär varannan timme och kissade och knep ihop ögonen och bet ihop tänderna för att inte börja böla.

I morse stod jag inte ut, ringde Fertilitetsenheten på Huddinge redan kl 07:00. En timme senare blev jag uppringd av en barnmorska som bekräftade utav mina symptom att jag fått svampinfektion av Progesteronet (som jag i gårkväll och i morse fick ta "där bak" istället....jättemysigt) Hon sa att jag kan ha en annorlunda bakterieflora den här gången och därför fått denna biverkning.

Frågade på samma gång hur det gått för resterande tre embryon.....men enligt vad hon kunde se så kom inga till frysen, för många avvikelser:o(

Så nu får vi be att Lilla Stjärnan verkligen trivs där inne och inte bryr sig om att blivande modern är neurotisk just nu och skulle kunna gå lös på inredningen för att det kliar så förbannat...

Gick till apotket på väg till kontoret och köpte salva som jag tacksamt tagit nu. Söta tanten på apoteket var mycket hjälpsam. Barnmorskan sa att jag skulle säga till personalen på Apoteket att jag kan vara gravid så de inte ger mig något som inte är bra. Jag sa som det var till söta tanten, att jag precis gjort en IVF och inte vet än om jag är gravid men att jag förmodligen fått svamp av Progesteronet. Hon hjälpte mig att ta fram rätt salva. Jag tackade för hjälpen och vände mig för att gå, då utbrister hon plötsligt:

- Åh, vad jag hoppas att du blir gravid.....jag ska hålla tummarna, hon knep om sina tummar med övriga fingrar och log mot mig.

- Tack så mycket, sa jag lite ynkligt. Fick bita ihop för att inte börja gråta.

Jag är så känslig så om någon är så där rar mot mig så bryter jag ihop direkt. Kämpade emot tårarna på väg till kontoret tills det gick över, men det var en bra känsla. Att en medmänniska visat mig så mycket omtanke utan att känna mig, det gjorde min dag.

Jobbar några timmar sen åker jag hem efter lunch. Men jag jobbar hellre lite nu och lite imorgon så slipper jag MASSOR på måndag. Tror klådan har lagt sig liiiiite tack och lov, puh.

Då var man inne på andra dagen, om exakt två veckor är jag gravid eller inte...känns som en evighet kvar innan jag får veta. När jag vaknade i morse sa jag god morgon till Lilla Stjärnan, undrar hur många celldelningar det sker per dygn.. Låg på rygg och kunde inte låta bli att föreställa mig en stor mage i vägen så jag inte kunde se fotändan av sängen. Fantisera får man väl göra.

Igår var Lilla Stjärnan på bio för första gången:o) Filmen Yes Man var jätterolig. Flera gånger under filmen så överröstade jag alla andra med mitt gapskratt (som vanligt när jag är på bio) Det var så skönt att se en film, slappna av i en mörk biosalong med godis. Under filmen kom jag på mig själv med att tänka: Men gud, jag har ett litet embryo där inne. Magnus och jag växlade blickar några gånger och log mot varandra, han kramade min hand. Vi kände lycka båda två och förhoppning om att det kan gå vägen den här gången.

Vi lyssnar fortfarande på vår ljudbok Brännmärkt i bilen. När vi kom hem igår kväll fortsatte vi lyssna. Vi låg skavfötters i soffan och lyssnade till Katarina Ewerlöfs behagliga röst om livet under 1300-talet i Stockholm.

I morgon får vi veta hur de gått för de andra tre befruktade äggen på Huddinge, åååh va spännande. Hoppas de är kanonfina och hamnar i frysen.

Har precis pratat med mormor och berättat senaste nytt om vårt lilla embryo.

Hon ringde i söndags från sjukhuset och lät så pigg och glad, det värmde mitt hjärta att höra. Sen frågar hon:

- Hur går det för dig och Magnus då, med barn....skulle ni inte plantera nåt nu?

- Hahahah, skrattade jag som svar så tårarna började rinna. Jo, mormor, vi ska plantera imorgon förhoppningsvis.

Nu har jag precis varit ute på en promenad och rindgde mormor när jag kom hem igen.

- Åh, hur har det gått för er, frågade hon.

- Bra, nu har jag ett litet embryo i mig.

- Vad är det för något, frågade hon.

Hon är så söt, det är så klart inte lätt för en dam född 1929, som födde barn på 40- och 50-talen att veta hur en IVF går till eller veta att det kallas embryo innan det blir ett foster. Jag förklarade och hon blev faschinerad över vad man kan göra nu för tiden. Hon blev lycklig över nyheten och det känns bra att hon kan ha det att fokusera på så kanske rehabiliteringen går lättare. Hon fick också veta att jag ska ta graviditetstest den 10 februari.

-Åh, då måste vi hålla tummarna, sa hon lite lyriskt.

Det skulle vara så underbart om min mormor fick uppleva vår Lilla Stjärna.