Då jag vet att de flesta av er som läser min blogg inte pysslar med IVF kan jag förklara att när man fått tillbaka sitt lilla embryo så ruvar man fram till testdagen. Så idag är det därmed ruvardag 1, visst låter det gulligt:o) Det råder delade meningar om vilket som är dag 1, är det ET-dagen eller dagen efter. Men jag anser att det är idag. Igår var det ju ET. Så enkelt var det. Igår efter ET satt vi en stund och pratade med läkaren om våra befruktade ägg, fick ett gravtest med oss och instruktioner att testa den 10 februari. Fram till dess ska jag ruva för glatta livet, som den finaste panelhönan.

När jag vaknade i morse sa jag god morgon till Lilla Stjärnan och strök handen över magen. Har ständigt som molande mensvärk och fortfarande brutalt ömma bröst. Progesteronet som jag tar tre gånger om dagen har som en biverkning att ge samma symptom som vid mens, så det kan ju vara det jag känner. Jag vet ju inte vad som är normalt i det här läget. Något jag lärde mig idag när jag surfade runt på nätet var att redan vid ET räknas det som att man är i vecka 2.

Jag hoppas Lilla Stjärnan celldelar sig fint där inne.....

Jag är hemma igen, det har varit fantastiskt!! Vet ni vad? Av alla fyra ägg blev alla fyra befruktade!! Läkaren sa att det är ett toppenresultat. Alla äggen har odlats i tre dagar och kravet är att det ska delas minst åtta gånger. Två av mina guldägg hade delats åtta gånger:o) De andra två hade delats sju respektive sex gånger. Det kan ske förändring under eftermiddagem. Jag ska ringa i slutet på veckan för att kolla om något eller alla resterande kommit till frysen. De kommer odla dem i sex dagar innan beslut fattas om den saken.

När jag la mig i stolen och lilla behållaren med mitt embryo kom ut ur luckan i väggen från labbet kände jag lycka! Vi tittade på skärmen när de förde in det i livmodern med hjälp av en kateter, och vet ni vad? Det sköts iväg och la sig så fint, barnmorskan sa tom att:

- Oj, vad fint det la sig där. 

Och här kommer det bästa. Det man ser via ultraljudet är en vit fläck i livmodern och den hade formen av en stjärna, jag skämtar inte. Vi såg alla fyra som var i rummet att formen var precis som en stjärna.

- Ja, det där är allt en riktig stjärna du har där inne nu, sa läkaren.

Tårarna brände i ögonen.

Allt jag känner just nu är total lycka.

Nu är klockan 12:15, ingen har ringt, vi åker:o)

Men för fem minuter sen ringer hemtelefonen, jag drar efter andan och känner hur det snörps åt i halsen:

- NEJ, utropar jag medan jag tar mig om strupen.

Det var Magnus:

- Hej, jag är hemma om fyra minuter

- Fan, vad du skrämde mig!!!

- Hehehe, svarade han

Det var lite kul faktiskt. Nu kom han precis innanför dörren. Nu ska vi äta. Sen måste jag dricka vatten så min urinblåsa är full. Det måste den vara för att de lättare ska kunna föra in embryot i livmodern. Shit, nu börjar jag nästa böla.....

Fortsättning följer...

TACK ALLA SÖTA SOM SKRIVIT TILL MIG IDAG OCH PEPPAT MIG!

Klockan är 11:40, telefonen fortfarande tyst. Håller på med maten nu, fisk i panna med pepparrot och kokt potatis. Är faktiskt hungrig trots neurotisk nervositet....

Ville bara lämna en liten statusrapport på senaste nytt:o) Hoppet stiger att vi får åka...

Nu har jag plockat ur diskmaskinen, förberett lunchen genom att skala potatisen som nu ligger i en kastrull med vatten. Har plattångat håret och trippelkollat mobilen att den INTE har ringt. Om ni hade varit här hade ni nog garvat, jag går runt och pratar för mig själv och utför mina sysslor, tittar på klockan OFTA, allt för att hålla mig sysselsatt i denna tortyr som det faktiskt innebär att vänta på att det INTE ska ringa...

Ursäkta! Är det någon som har lite syrgas att ge mig........en papperspåse att andas i då?!!!

Jag har ätit frukost, duschat och tvättat håret och blåst det torrt. Jag är redo nu, klar att åka. Varje gång jag går förbi mobilen kollar jag om jag missat något samtal och känner enorm lättnad varje gång jag ser att displayen är tom.

Vänta, vänta, vänta.......och be att telefonen förblir tyst...

I går såg jag sammanlagt fyra filmer, det var skitväder ute och därför så skönt att sitta inne coh titta på film. Imorse ställde jag klockan på 05:30, för idag börjar progesteronintaget.

Progesteron är ett gulkroppshormon som förbereder graviditet och håller fostret vid liv. Progesteron bildas i äggstockarna. Men då vi gör IVF så måste progesteronet tillföras då min förhoppningsvis blivande graviditet inte skett på "naturlig" väg. Det tas via vagetorier tre gånger om dagen på samma tid. Jag har då bestämt att ta det 05:30, 13:30 och 21:30. Då det är lite klabbigt och kan rinna ut igen så är det bra att ligga ner en stund efter man tagit det. Så jag går hellre upp yrvaken (som i morse;o).....tar den.....går och lägger mig igen. Det blir lite knöligt när man är på jobbet. Minns från förra gången när det var dags att ta eftermiddagsdosen, kom tillbaka till mitt skrivbord och liksom ålade ner en bit och halvlåg, ibland med fötterna på en kollegas stol som tack och lov sällan är där. Samtidigt som man ska se helt normal ut som om det är den naturligaste sak i världen att sitta så, haha.

Idag blir det promenad och nu tassade min man precis upp så det blir först lite frukost:o)

Jag njuter av att bara får vara hemma och göra vad jag vill. Känner mig lugn och harmonisk, just nu ligger allting utanför min kontroll så det är bara att låta saker och ting ske som det är meningen att det ska göra. Inga sprutor, inga klockslag att hålla reda på idag, bara egen tid...

Eftersom det här är min andra IVF så kan jag naturligtvis inte låta bli att jämföra dessa två tillfällen. Förra gången fick jag tex åka till gynakuten på Huddinge dagen efter äggplock på grund av att jag blödde så mycket, de hade sagt att om det inte avtar inom ett dygn så bör man åka in. Träffade då en jättetrevlig läkare som sa att det var "gammalt" blod som inte kommit ut. Hon tog bort med bomullstussar fasthållna med lång pincett, det brände och gjorde ont. Men hon fick bort allt och jag blev lugn igen. Man kan se på färgen om det är gammalt eller färskt blod, men jag visste inte det och blev bara rädd, borde ha fått bättre information om det.

Idag däremot, eller rättare sagt sen jag kom hem igår.....pyttelite och sen ingenting. Magnus frågade mig tom i morse om jag blödde något. När han härde mitt svar sa han att han kände det på sig. Läkaren igår tog nämligen bort mycket mer än läkaren förra gången. Magnus sa att han la märke till att det var skillnad hur läkaren gjorde efter ingreppet. Plus att jag mår bättre den här gången än förra. Lite molande värk i äggstockarna och brutalt ömma bröst har jag dock, men det kan jag leva med:o)

Är mer lugn. Gjorde Qigong och mediterade för en stund sen.....ljuvligt. Det viktigaste just nu är att hålla kroppen i balans och fri från stress, vilket Toksmulan och jag "pratade" om härom dagen. Så från och med nu blir det Qigong och meditation varje dag. Vet att det fungerar klockrent på mig:o)

Igår kväll var Magnus och spelade Wii med sina kollegor, kändes bra att han kom ut på lite roligt då jag mest låg i soffan och vilade igår. Nu är han iväg och träffar Alex, så jag går och skrotar här hemma. Njuter av varenda sekund och vetskapen att jag även ska vara hemma flera dagar nästa vecka känns superbra. För nu måste jag vara egoist och bara tänka på mitt bästa, göra det jag kan så det lilla embryot jag förhoppningsvis får tillbaka på måndag vill stanna kvar.....