Nu är jag äntligen tillbaka till verkligheten igen. Allt har gått bra. Tack allihopa för att ni tänkt på oss, tårarna började rinna när jag läste allas kommentarer. Tänk vad många det är som bryr sig om oss, jag känner mig lyckligt lottad!

Jag gick upp 06:20 i morse, duschade och tvättade håret så har man det gjort:o) Magnus åt frukost och jag drack mitt te då jag måste vara lätt fastande inför ingreppet. Prick en timme senare satt vi i bilen. Förra gången vi gjorde den här resan, satt jag med Ipod och blundade hela vägen. Nu satt vi och lyssnade på vår ljudbok i stället, det funkade jättebra som avkoppling. På Huddinge gick vi den långa korridoren fram på Kirurgigatan och av någon anledning kom jag att tänka på filmen "Dead man walking"...

Vi skrev in oss och blev inropade nästan direkt, fick ta av mig alla kläder utom trosor och linne och ta på mig Landstingets sexiga strumpor som går upp över knäna, med taskig resår och en vit sjukhusrock. La mig på britsen i mitt bås. Magnus fick gå iväg med lilla burken och göra sitt jobb. Tänk va jobbigt för männen, att sitta på kö utanför ett rum med en burk i handen, där de sen ska in och prestera....hehe.

En barnmorska kom in och gav mig en Alvedon och en Citodon. Låg och läste en skvallertidning innan hon kom tillbaka och satte en nål i armen där de skulle spruta in ruset lite senare. Magnus kom tillbaka och vi fick vänta ca 20 minuter till. Sen sa barnmoskan till mig att gå och kissa, blåsan måste vara tom. Satt där på toan och tänkte att nästa gång jag kissar är det över. Såg paret innan oss när de gick ut från OP-rummet, tjejen var groggy. Ok, here we go....

Det belv vår tur, in till rummet och lägga sig i gynstolen. Det var en kvinnlig lite yngre läkare som var jättegullig och "min" barnmorska. En lucka i väggen öppnas och en kvinna i labbet frågar efter våra namn och personnummer. Radion sattes på, koncentrerade mig tacksamt på musiken när de satte igång. Barnmorskan sprutade in morfin som smärtstillande och valium som lugnande......zzzz.....

Men det värsta ruset och värmetrycket gick över efter en kort stund och jag var mer lullig vilket innebar att jag "var med" under hela ingreppet. Jag babblade dock konstant och ställde frågor om ALLT, haha. Jag fick två bedövningssprutor i underlivet, en på varje sida. Började blöda lite. Kände när de stack hål på i princip alla blåsor, jag kved och klagade över att det gjorde ont. Bad tom om mer smärtlindring men jag fick inget. Magnus sa efteråt att han trodde det berodde på att jag inte var panikslagen och jätterädd som vissa är. Jag gnällde och kved mest. Personalen var jättebra och uppmuntrande men de ville väl inte ge mig för mycket helt enkelt. Jag såg hela ingreppet på skärmen hur de sög ut blåsorna, det var faktiskt intressant att vara med. Förra gången i höstas var jag så borta under ingrepept att jag inte fattade någonting. Då fick jag mycket mer in i kanylen. Tjejen i luckan rapporterade att de fått ut 5 ägg, jag började gråta av lycka......men ett par minuter senare stack hon fram huvudet igen och bad om ursäkt att hon hade räknat fel, 4 ägg fick de ut. Läkaren försökte trösta med att säga att det i alla fall är dubbelt så många mot förra gången. Och det har hon ju rätt i.

När det var klart stapplade jag tacksamt ut ur rummet med  Magnus som stöd. La mig på britsen och slumrade i 30 minuter innan jag började gnälla över att jag var hungrig. Låg ytterligare en halvtimme innan barnmorskan kom och kollade hur jag mådde sa att jag kan få äta nu och gärna gå och kissa igen. Så fort jag satte mig upp smärtade underlivet, då blev jag rädd, för så kändes det inte förra gången. Men barnmorskan lugnade mig och sa att läkaren hade sagt att jag blöder lätt och att mitt blod har lite svårare för att koagulera. Så det kan vara sviter efter bedövningssprutorna. Fick halvligga som på romartiden och äta min matsäck. Började fnissa, sa till Magnus:

- Undrar hur de skulle reagera om vi tog fram en Bag in box och en påse jordnötter.

Vi fnittrade hysteriskt, men så tyst vi kunde då det låg andra par bakom draperier i korridoren som kanske inte var lika fnissiga. Magnus spann vidare med att säga:

- Ja, och inne i OP-rummet skulle vi ha haft popcorn och cola framför "filmen" Äggplockning och kommenterat den ensidiga handlingen.

Då bröt vi ihop, jäklar vad vi garvade. Det var så förlösande och skönt, för nu var ju nervositeten över. När jag gick till toaletten passerade jag ett fördraget draperi med ett annat par bakom. En barnmorska var där inne, tydligen mådde inte tjejen så bra hörde jag dem säga. Då fick jag lite dåligt samvete som suttig ett par meter längre bort och garvat alldeles nyss. Stackarn, vissa mår inte bra efteråt. Jag är återigen lyckligt lottad som mest är trött och öm men ändå ok.

Väl hemma däckade jag på soffan och slumrade. Magnus lagade mat, stuvade makaroner och falukorv. Det var nog den godaste måltid jag ätit på länge, var galet hungrig.

Mamma ringde sen så vi pratade om dagen och lite om mormor. Hon ska få komma till ett rehabiliteringshem i Danderyd snart, känns fantastikst bra. Då ska jag åka och hälsa på henne! Hennes operation hade gått bra, hon var endast lokalbedövad. Men var nog lite borta för hon trodde hon var på röntken och undrade vad det var för ljud dom lät när de bankade och hade sig för att laga frakturen. Undrade om det verkligen går till så här på röntken. Frågade om de inte var klara snart. Jo, vi ska bara sy ihop dig först. Mormors svar: ?????

Visst är det underbart, hon opererades men hade ingen aning om det just då, hihihi. Söta mormor!

Har tid för ET (embryo transfer) på måndag 13:15 förutsatt att något ägg blivit befruktat och delat sig. Om de inte ringt senast 12:00 på måndag kan vi andas ut. Under helgen kommer jag vara lugn, men på måndag kommer jag bli ett nervvrak varje gång telefonen ringer. Så snälla, ring inte min mobil på måndag före 12;o)

Så nu är det upp till mina fina ägg och Mangus snabba spermier att göra resten.....

Nu har jag jobbat undan ALLT inför min frånvaro dagarna framöver. Så nu sitter jag och väntar med min värkande mage (rättare sagt äggstock) på att få gå till akupunkturen om en timme. Ska bli skönt, behöver lite avslappning inför morgondagen.

Är det fler än jag som tänkt att det var akupunkturen med strömmen i tisdags som gjort att det pluppat upp fler blåsor?;o)

Tack alla fina vänner och familj för era stöttande kommentarer, kommer tänka på dem imorgon när jag ligger där och väntar på min tur. Ni måste lova att släppa allt ni har och tänka på mig och Magnus mellan 07:45-09:00 ungefär;o) Så det är bara att ställa klockan om ni inte är vakna, haha.

Skriver nog inte mer idag, återkommer imorgon när jag känner mig piggare igen och berättar hur det gått.

Puss och Kram!

Vaknade i morse när klockan ringde 06:15, vägrade gå upp. Var så trött, kan inte minnas när jag var så trött senast. Låg kvar en halvtimme och tänkte, bara jag är på jobbet till 09:00 så är det lugnt. Tänkte på morgondagen och kände hur det började pirra i magen av nervositet. Har haft sån värk i min högra äggstock, men det är väl normalt.

Sitter på jobbet nu och det värker som vanligt, knappen i byxorna är uppknäppt för jag är så svullen av att vara fullproppad med hormoner som fått åtta fina blåsor att växa, de tar ju sin plats:o) Brösten ska vi inte ens tala om, det gör så satans ont i dem. Hehe, försmak på hur det känns att vara gravid sa min goda vän Dessan över msn förut.

Måste även tillägga att jag har kontakt med Toksmulan via msn nu för tiden och hon har ju gått exakt samma behandling som mig och lugnat mina farhågor kring ömmande kroppsdelar:o) Tack!

Jag ska inte klaga, men min kropp är inte i fysisk bästa form och just nu vill jag bara att det ska ha gått 24 timmar, för då är det klart....

Nu ska jag gå på lunch.

Nu är sista sprutan tagen, nu blir det inga fler. Jag känner molande värk i ena äggstocken, brösten ömmar som satan och jag är trött som en gnu. Skulle vilja hoppa över morgondagen och komma till fredagen direkt, få det gjort. Min älskling har lagt sig och jag hör hur han andas djupa andetag....sover. Jag sitter i soffan med hans bärbara i knät och har precis druckit mitt kinesiska beksa te.

Jag har surfat runt en del och hittade idag en blogg som jag bara måste förmedla till er. Klicka på Sabinas kamp för att komma dit. Den skrivs av Sabina, 34 år som har obotlig cancer, malignt melanom (hudcancer). Jag har sträcktläst bloggen från början till slut idag/ikväll och är helt tagen. Så här presenterar hon sig själv på sin blogg:

Vem är jag då? En 34årig träningsgalen kvinna med två flickor Melinda 11år och Julia 7år ( som har PWS samt autism ) varannan v. Som levde ett alldeles vanligt liv tills den 6/11-06 när jag fick beskedet om att jag fått hudcancer malignt melanom, har sedan dess opererats och behandlats med cellgifter. Har nu en obotlig cancer som man försöker bromsa. Min vardag nu är att kämpa och hitta ett sätt leva med sjukdomen och vardagen som trots allt går vidare...och glädjen och lyckan att ha en underbar man Henry jag är förlovad med samt mina prinsessor som betyder allt för mig! 

Jag rekomenderar er alla att vid tillfälle beöka hennes blogg och läsa hennes historia, man får perspektiv på livet kan jag garantera. Plus ännu mer belägg för att sola utan skydd är vansinnigt!!!

Hon har berört mig djupt och jag beundrar hennes kämparanda och positiva energi trots att hon vet att hennes liv kommer ta slut snart, förmodligen inom några månader...

Hon har med två andra en bok på gång som kommer ges ut i vår som heter: Livet kan inte vänta.

Det var allt för idag. God natt och kram till er alla!!!

De ringde precis från Fertilitetsenheten på Huddinge. De hade sagt fel tid till min läkare. Jag ska vara där klockan 07:45 och är planerad för äggplock klockan 08:30. Hon frågade om det var ok. Jösses, det är ju mycket bättre till och med. Den första tiden jag fick 09:30 hade nämligen inneburit äggplock först klockan 11:00. Det vill säga en väntan på en och en halv timme. Nu blir det endast 45 minuter! Snacka om flyt.

Så ägglossningssprutan ska jag istället ta klockan 19:30 ikväll:o)

Äntligen ringde min läkare, mina hormonvärden höjs så fint så fint!! Så ikväll blir det Ovitrelle, ägglossningssprutan som ska tas kl 22:00. Sen ska vi infinna oss på Huddigen på fredag klockan 09:30 för ÄP. Men jag kommer förmodligen inte plockas förrän 10:30-11:00-tiden. Det var samma saka i höstas, jag hade tid kl 08:00, men fick inte komma in förrän närmare 09:30. Anledningen till att de gör så är att vissa kanske inte kommer på utsatt tid eller bokas av i sista sekund av olika anledningar och då får de luckor i schemat som inte är bra. De står då beredda med all utrustning till ingen nytta. Så det bokar in flera som hellre får vänta, precis som flygbolagen som alltid överbokar (knäpp jämförelse kanske;o)

Nåväl, det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot fredag. Hjärat bultar lite extra nu av både glädje och nervositet. För trots att jag gjort det här en gång förut så känns det läskigt. Men om det är det som krävs för att få en son eller dotter, Bring it on!!!

Att gå upp så tidigt i flera dagar som vi gjort nu börjar kännas, är väldigt trött. Vi var först på provtagningen och var därför på kliniken redan strax efter 07:00, rekordsnabbt:o)

Det var många tankar som for runt i skallen när jag gick mina steg fram till favortistolen. Tänk om ett mirakel skett och det kommit fler blåsor, min förhoppning fanns ändå där när jag la mig till rätta. Tittate stint på skärmen när ultraljudet började. På höger sida där det varit alldeles nattsvart under hela processen.......Tre blåsor!! Visserligen inte så stora och de kan vara tomma....men ändå. Tre blåsor!! De fanns inte där för bara två dagar sen. Doktorn sa att de kan vara så att de bara blåst upp pga av den starka hormonmängden. På vänster sida, där jag hade tre fina i förrgår.......fyra-fem stycken såg vi idag:o)!! Den största mätte 18 mm, vilket man minst måste ha på minst en blåsa för att få komma på äggplock.

Så gott folk, nu har jag totalt åtta mogna blåsor, helt galet kul!!!

Men! (som Tony Irving skulle ha sagt). Läkaren måste vänta på mitt provsvar som vanligt och prata med Huddinge som ska ge det slutgiltiga beskedet att den tar emot mig på fredag, innan vi kan ropa hej. Så nu blir det åter en dag att vänta på samtalet som betyder så mycket. Jag ska inte ta någon spruta alls ikväll förrän han ringer, det kan bli antigen både Menopur och ägglossningssprutan eller endast ägglossningssprutan. Om ett gäng antal timmar får jag veta...

Här är en bild på hur det ser ut när en blåsa är mogen (eller follikel, som det egnetligen heter) På bilden kan man se två fina i ena äggstocken. Den ena med streck på är mätnigen av den. När det blir fler kan de gömma sig bakom varandra, det var därför vi inte kunde se om det var fyra eller fem i min ena äggstock, men det såg ut som fem:o)

I morse gick jag upp 05:30, en stund senare gav Magnus mig den andra bromssprutan. Nålen är så jäkla lång så det blödde lite idag också. Satt i soffan och tittade på tv:n över axeln på Magnus medan han gav mig sprutan. Där sitter vi i ottan och injecerar medan TV-shopens fantastiska produkter försöker locka mig till telefonen. Ja, det är en helt vanlig morgon hos Familjen Jenny & Magnus;o)

Normalt sett är jag kontrollmänniska ut i fingerspetsarna. Men jag måste erkänna att det ibland är rätt skönt att släppa den helt. Skulle egentligen titta när Magnus ger mig sprutan, kontrollera att han gör rätt. Men kollar på tv istället och litar på han faktiskt vet vad han gör. Det är samma sak när jag åker bil, då sitter jag i passagerarsätet och bromsar med foten om jag tycker att föraren kör lite för fort. Därför är det så roligt att släppa kontrollen helt genom att sitta och blunda medan man kränger fram och tillbaka i filbyterna i Stockholmstrafiken, som kan vara ganska tuff. Då pirrar det i magen som om jag åkte berg- och dalbana. Mer behövs inte för att roa mig en lördagkväll;o)