Klockan ringde 05:00 i morse, men av någon anledning så var jag inte trött utan snarare ivrig att komma iväg och få en statusrapport om hur det går för mina äggblåsor. Vi kom iväg ganska prick 06:00, det kändes lyxigt att få åka i sin egen bil då den varit så sjuk;o)

Vi kom fram till provtagningen 06:25, dvs 35 minuter innan de öppnar och det var redan två st före mig i kön. Jag satt och kände mig nervös medan jag fingrade på jackan, det var ju ett tag sen jag tog blodprov. När det blev min tur hade jag lyckan att få en så rar tant att hon skulle kunna få adoptera mig direkt. Det kändes knappt och redan strax efter 07:10 satt vi i bilen på väg till läkaren, en resa på ca en minut.

Jag slängde upp mig i favoritstolen för att få besked om hur det gått. Tyvärr inga roliga nyheter. I den vänstra äggstocken hade endast fem äggblåsor börjat växa, i den högra äggstocken....inga alls. Konstigt, för det är i den högra jag haft värk lite till och från. Han sa att det var dåligt resultat men vill vänta in svaret från blodprovet i eftermiddag. Då ringer han mig och beroende på svaret ska jag eventuellet nästan fördubbla dosen. Sen ska jag börja ta spruta nummer två, som ska bromsa en spontan ägglossning. Då blir det två sprutor om dagen, yaaay:o)

Men vi får se, jag får som sagt avvakta tills han ringer senare idag.

Igår var jag på akupunktur för första gången på några veckor. Så fort jag klev in drog jag in doften av örterna och kände välbehaget skölja över mig. Det var gudomligt skönt med behandlingen, hade saknat min lilla låda på magen:o). På fredag ska jag dit igen. Hon tycker jag ska göra fem behandlingar varav en ska ske samma dag som jag gör ET (embryo transfer).

Efter behandlingen var klockan 18:00, jag strosade iväg mot Östermalm för att gå på tjejträffen kl 19:00. Det var en skön promenad och jag log fånigt (gör jag alltid efter akupunktur) och jag gick i mitten av Valhallavägen där gångvägen är och kikade på husen och filosoferade lite.

Det var jättetrevligt på tjejträffen, det ger mig så mycket att gå dit, att känna att jag inte är ensam i det här. Sen kom Magnus och hämtade mig vid 21-tiden, han hade hämtat bilen på verkstaden efter jobbet. Vi styrde kosan hemåt, blandade sprutan och skjuts in i magen, sen var det god natt och uppställning kl 05:00. 

Tiden går snabbt, idag är redan 5:e dagen på min behandling. Igår gjorde det lite ont när jag tog sprutan, men det var bara att snabbt bädda ner sig med boken så kändes det bättre. Känner mig lite nervös inför läkarbesöket imorgon, vill ju så gärna att det ska ha hänt något positivt med mina öggblåsor. Förra gången var ju läkaren nära på att avbryta behandligen bara för att min kropp inte svarade bra nog. Så bara för att jag nu kommit igång, finns inga garantier att det ska löpa hela vägen fram.

Men detta kallas "nervositet" och det hör till, bara att rida ut vågen och försöka tänka positivt....

Är redan inne på fjärde dagen, so far so good. Tack alla underbara som kommenterat och uppmuntrat sen behandligen satt igång. Känner mig stark och fokuserad. Bilen är på verkstad, idag ska de ringa och ge domen. Hoppas det är lätt att fixa....och inte så dyrt...Tack för era bilberättelser;o), ja dessa åbäken kan ge en slaganfall eller åtminstonde nervsammanbrott (vilket som nu är värst?)

Igår tog jag kort när Mangus satt vid köksbordet och fixade min spruta, det låg ampuller och grejer på bordet och mitt i allt satt Magnus djupt koncentrerad med rynkad panna. Jag kunde inte låta bli att plåta lite då, vi måste ju föreviga processen. Har precis knäppt upp byxorna på jobbet, det spänner lite över magen redan vilket måste innebära att mina äggblåsor kanske börjat vakna till liv. Vi får se på torsdag när jag gör VUL. Kan också vara inbillningssjuka, haha.

Imorgon är det tjejträff igen, ettårsjubileum så det blir nog tårta:o) Det är jättekul att träffa dem som är i samma situation. Men jag hoppas att det kommer bli sista gången om ni förstår mig rätt....sen träffas jag gärna under andra omständigheter istället...när vi har små söta bebisat tex!!!

Igår var jag salig av lycka över att behandlingen är igång. Magnus gick iväg och träffade ett par vänner, jag var hemma och mös med Desperate Housewives och film. Plockade lite hemma, rensade ur våra korgar i hallen och tvättade två maskiner. Sen började jag känna migränvarning....som ett brev på posten när jag får mens. På kvällen vid 20, kände jag att det var en omöjlighet att vara vaken till 23 för att ta sprutan. Magnus sa:

- Gå och lägg dig så förbereder jag allt och väcker dig när du ska ta den.

Ett erbjudande jag tacksamt tog emot, för Magnus lägger sig ändå ytterst sällan före 23 ändå. Sagt och gjort, jag gick och la mig och läste en stund sen blev det solförmörkelse. Somnade som en stock medan migränen bultade på. Vaknade av att Magnus stod i mörkret vid sängkanten med en spruta i handen.....som i en jäkla skräckfilm;o)

- Älskling....vakna, det är dags att ta sprutan, viskade han.

Jag satte mig upp yrvaket och fattade ingenting, huvudet värkte fortfarande....men ínte lika mycket. Drog upp tröjan och blinkade ungefär 10 ggr i sekunden. Tryckte in sprutan, men när jag skulle injecera så gick det inte, Magnus var tvungen att rycka in. Sen var det klart. Gick på toa och sen somnade jag om. Vakande imorse och mådde jättebra, migränen borta och sprutan kändes som något jag drömt.

Ringde kliniken imorse, på torsdag ska vi dit för att göra VUL och ta blodprov. Jag frågade också om vi succesivt kan backa tiden för sprutan så jag slipper ta den så sent varje kväll, det kunde jag tack och lov.

Kära läsare, det är otroligt men sant. BEHANDLINGEN ÄR IGÅNG!

Men vilken resa det var dit, jag tar allt från början.....

Igår hörde jag av mig till min kusin Tommy, vi tänkte hälsa på där också när vi ändå var i Norrtäljetrakten. Vi packade våra presenter, kassen med min spruta och ampuller mm och åkte iväg. Vi kom till mormor först, vi fick ta med oss kassen in med mitt IVF-kit då det inte får frysa. Det var skönt att få träffa henne. Men hon ser verkligen så mycket äldre ut sen förra gången vi sågs, bräcklig som en liten fågelunge. Jag har nog svårt att förstå att hon faktiskt närmar sig 80 år.

Vi åkte vidare till Tommy (Tina jobbade), de har ett jättemysigt hus som de håller på att renovera. Vi var där en timme ungefär och pratade och tittade runt och gosade med hunden. Det var kul att ses igen och vi bestämde att träffas och äta middag och sova över framöver.

Vi har börjat lyssna på en ny ljudbok: Brännmärkt, som utspelas på 1300-talet. Den lyssnade vi på hela vägen upp, det var toppen att fly in i en annan värld för att slippa tänka på att jag måste få mens inom några timmar.

Vi kom till Rebecca strax innan 18, hon hade gjort den obligatoriska laxsoppan med aioli som är gudomligt god. Vi var hungriga och glufsade i oss. Till efterrätt blev det en av de godaste kladdkakorna jag ätit. Vi var sammanlagt 12 st, varav 5 kunde spela gitarr och sjunga vackert (observera att jag inte var en av dem;o) Rebecca sjöng på vårt bröllop, hon har även skrivit en egen sång till oss som är otroligt vacker, den fick vi höra igen igår. Jag log brett hela tiden. Hennes kille Göran är också väldigt duktig på gitarr och sång, så det blev lite drag runt chipsbordet på kvällen.

Jag sprang med jämna mellanrum på toa och började skönja något som jag ville se, men inte tillräckligt.....sen vid 23-tiden gick jag på toa igen. Då hade det kommit mer och blev nästan knäsvag av lycka. Kan det vara möjligt? Gick ut och viftade till mig Magnus, vi smet in i ett anant rum och jag berättade.

- Vi kör i gång, sa han.

- Men jag vill nog kolla en gång till, tänk om det inte var på riktigt.

Sagt och gjort, jag gick på toa igen. Som tur var började övriga gäster bli lite smått berusade så de la nog inte märke till att jag rännde ut och in på toa. Jodå, det hade kommit lite mer och nu fick jag ett Hallelujah moment!!! Jag gick ut igen, Rebecca stod och spelade gitarr och sjöng, jag lyckades få ögonkontakt och ville hon skulle komma ut i hallen. Hon kom, spelade och sjöng fortfarande. Jag sa att vi behövde ett rum där vi kunde vara ifred och ta min spruta. Hennes sovrum kan man låsa...perfekt.

Sen uppstod en helt absurd situation. Magnus och jag låste in oss i Rebeccas sovrum. Mangus började mecka med alla ampuller och med sprutan, det tar ca 5-7 minuter att bara förbereda allting. Under tiden vankade jag runt i rummet och kände mig nervös.

- Vilken tur att du inte druckit något, sa jag till Magnus

- Det är därför jag inte tagit en droppe ikväll, ifall vi skulle behöva göra det här.

Jag log. Hade inte ens själv tänkt så långt, min underbart omtänksamma man.

Till slut var sprutan klar, jag tog den i handen och satte mig på sängkanten. Drog upp klänningen och blottade magen. Tog tag i fläsket och stanande upp. Magnus uppmuntrade mig med att säga att det bara är att ta den nu......sa sen förlåt dirket när han förstod att jag inte kunde. Även om jag gjort detta förut så tog det emot. Utanför hörde jag de andra sjunga och skratta, slipsarna satt runt huvudet på ett par av dem. Och här satt jag inlåst i ett rum med en spruta i handen som jag skulle ta i magen. Men vips så tjottade jag in den, sen la jag mig på sängen och pustade ut. Magnus packade ihop grejerna, utanför hade några förflyttat sig till hallen för någon skulle gå. Magnus och jag låste upp sovrumsdörren och gick ut i hallen, då utbrister Göran med ett brett leende:

- Nu är dem klara!!

Alla tokskrattade, vi också. Klassiker att låsa in sig i sovrummet på en fest.....när man är tonåring kanske;o). Lustigt nog var vi inlåsta för att göra barn, men med en liten annorlunda metod. Jag drog en halvsanning till en av killarna som enträget frågade vad vi hade gjort i sovrummet i 11 minuter (han hade tagit tid). Jag sa att jag går på en behandling och behöver hjälp med mina mediciner.

- Seriöst? frågade han

- Ja, seriöst, svarade jag.

Då blev han lite generad och sa ok och accepterade mitt svar. Stackarn, han trodde nog jag hade en allvarlig sjukdom.

Berättade glatt för Tessan, som satt i vardagsrummet, vad som hänt. Vi fnissade med huvuderna tätt ihop av glädje över min mens och spruta.

Strax därefter åkte vi hem, lyssnade på ljudboken hela vägen och jag kände att nu jäklar är vi igång igen.

Igår skull min IVF-läkare ringa tillbaka för att meddela om det går att flytta min vecka på Huddinge i januari eller ej. Men klockan gick och han hörde inte av sig, vi var på gymmet igår kväll och jag såg till att hela tiden ha koll på mobilen men inte ett pip. I morse ringde jag kliniken och de skulle se till att han hörde av sig idag. Vid lunch ringde han äntligen. Han sa att han lyckats byta mig till v.5 och blev så glad att han glömde ringa mig;o) Han bad så mycket om ursäkt och naturligtvis förlät jag honom, haha.

Så nu ser den preliminära planen ut som följer: någongång mellan 5-12 januari kommer jag få min mens. Beroende på vilken dag så börjar jag med sprutorna allt från dag 1 till 3. MEN, om jag återigen får mens på söndagen den 11 januari ska jag ringa honom på studs fast det är söndag. För då måste han tänka till lite hur vi ska göra.

SÅ HÅLL TUMMARNA ATT JAG FÅR MIN MENS MELLAN 7-10 JANUARI VILKET SKULLE VARA DET ULTIMATA!

Shit, har aldrig bett om att någon ska hålla tummarna att jag ska få mens en viss dag....visst är det rubbat;o)

Sitter på jobbet och har spänningshuvudvärk, det är så otroligt mycket att göra innan jul. Fler saker som jag vill få klart idag men kan inte pga att jag måste ha hjälp av en kollega som det är stört omöjligt att få tag på idag.

Min IVF-läkare ringde precis. Jag är preliminärbokad på Huddinge v.6, vilket är på tok för sent. Så nu måste han försöka få Huddinge att gå med på att flytta min tid till v.5, vilket tydligen är fullbokat redan!! Alternativt om jag får nästa mens för tidigt så får jag äta gulkroppshormon för att skjuta upp mensen några dagar. Som sagt, de här metoden är otroligt svår att planera. Och skulle jag få mens en söndag igen nästa gång (har ju fått det två gånger på raken nu) då får jag skjuta upp det igen en månad.....suck. Med tanke på att vi nu skjutit upp föräldrarutbildningen inför adoption till omgång två i mars pga IVF i januari så är det ännu sämre att inte få göra IVF i januari.......dubbel suck. Men jag ska tänka positivt, på nåt sätt kommer det att gå. Vi kommer få barn en dag i framtiden.....vi kommer fixa det! Jag VÄGRAR ge upp!

Nu är vi hemma, har ätit och tvättat håret. Det är riktigt ruskväder ute så det är skönt att få vara inne. På lunchen idag gick jag till posten med 85 kundbrev i tre stora kassar som jag höll hårt mot bröstet i ena handen och paraplyet i andra. Regnet gjorde allt för att piska in undet paraplyet, fick gå med huvudet framböjt och kika upp mellan varven för att inte krocka med någon mötande.

Läkaren kollade med ultraljud och bekräftade att jag haft en riktig mens, men ovanligt kort. Som du skrev Pia, så har den nog fått fnatt efter förra IVF-en trots allt. Men som sagt, allt är ju så "normalt".

Vi kom fram till ett gemensamt beslut att skjuta upp nästa IVF till januari. Detta av flera orsaker: Jag mår inte så bra, varken fysiskt eller psykiskt. Imorgon ska jag ringa och boka tid med en kurator på Huddinge sjukhus, mår nog sämre än jag förstått. Både Magnus och jag känner att vi behöver en paus från det här. Läkaren tyckte inte det var ett dugg konstigt att vi inte mår bra, detta sliter mer på psyket än vad man tror. Han träffar massor av par varje dag som känner samma sak. Vi orkar inte tänka på det här just nu, måste hitta tillbaka till balansen och harmonin, njuta av våra liv som de är. Ta till vara på allt som är positivt! Det är självklart lättare sagt än gjort, men vi måste i alla fall försöka och det är INTE omöjligt. Det räcker faktiskt med att bestämma sig. Behöver bara lite hjälp på vägen, därav vill jag träffa en kurator. Läkaren sa att vi ska ägna oss åt varandra, gärna åka bort tillsammans. Vi berättde att vi var iväg i helgen på en Herrgård och det tyckte han var toppen. För när vi var där fanns inget annat än det vi upplevde just då.

Känner att gråten är nära, men det är nog mina hormoner

Känner mig trött men lite lättare i sinnet

Känner att jag vill fokusera på att må bra

Känner att jag vill gå och pussa på min man