Vaknade 05:58 i morse och hade magen full med miljarder fjärilar. Låg en stund och andades, tog på mig mina sea-band i förebyggande syfte. Blir lättare illamående nu om jag är nervös. Tillslut gick jag upp och utförde lite Qigong och mediterade en stund, det hjälpte.

Vi åt frukost och jag sa att det är synd att vi inte har någon ljudbok längre som vi kan lyssna på i bilen, det är så avslappnande att lyssna på det.

Vi hoppar in i bilen och Magnus fiskar upp en CD ur innerfickan, då hade han på morgonen i smyg bränt ner nästa del av boken Brännmärkt som heter Förföljd. Jag blev totalt överaskad och sa: Nä, nä, nä, har du nästa bok där? Nä, nä, nä. Mangus asgarvade. Nåväl, vi lyssnade hela vägen ner under tystnad och höll varandra i handen, det var ljuvligt.

Vi satt i väntrummet, en kvart kvar, suck. Sen öppnade Gunnar dörren och jag hörde hans röst:

- Jenny!

Gulp, vi reste oss och jag log blekt när vi hälsade. Tänk att vara så nervös, men jag vet ju att det inte finns några garantier. När vi satte oss frågade han hur jag mådde. Sen pratade han med Magnus en stund om skidsemster i alperna. Men vafan, kan vi kolla någongång satt jag och tänkte.

- Du, ser lite blek ut. Jag föreslår att du hoppar upp i stolen så kollar vi, sa han slutligen.

Jag var inte sen på att lyda. Av med brallorna och upp. Hjärtat bultade, Magnus tog min hand. OCH DÄR.....då såg vi. 

- Oj, här var det stort, det har vuxit, sa Gunnar.

Lilla Stjärnan var livlig, hade växt normalt, var 36 mm precis som det ska vara i vecka 10 + 3. Vi såg hjärtat som slog. Huvudet nästan lika stort som kroppen. Och det mest fantastiska var att se hur h*n sprattlade med både armar och ben, väldigt livlig. Tårarna började rinna, lyckan bubblade. Herregud, det finns en bebis i min mage, den ligger där och sprattlar.

- Det är svårt att få en bra bild, sa Gunnar. Du har en bakåtliggande livmoder så det är lite vävnader i vägen som skymmer sikten. 

Men han trixade lite så tillslut fick vi vår stillbild. Här ser ni vår Lilla Stjärna....jag fattar ingenting!? Är bara lyckligast i hela världen just nu.

Till vänster ser ni huvudet, det lilla plusset är precis där bålen och hjärtat är. På var sida ser ni två runda bollar, det är Stjärnans små händer som sprattlade:o) Fötterna syns inte, Gunnar ville gärna ha med dem också men på grund av vävander i vägen så skyms dem. Vi såg även ryggraden när han hade sin rundvisning för oss och i vissa lägen såg vi endast de små fötterna som vevade omkring.

Det kan inte riktigt bestämma sig ute vad det ska vara för väder. Ena gången jag tittar ut strålar solen för att i nästa vara piskande snö med snålblåst.

Igår kom min skidhjälte hem:o) Vi satt länge skavfötters i soffan och berättade om våra helger, det var mysigt. Han dök ner och pratade med Lilla Stärnan, sa att pappa är hemma nu, mitt hjärta smälter. Sen var vi båda trötta så det blev date med John Blund för oss båda. Magnus rum på resan (som han delade med tre andra låg ovanför nattklubben så rutorna skallrade när de skulle sova. Usch, jag skulle bli skogstokig.

Imorse efter frukost åkte jag direkt och storhandlade på Coop, sen hem och laga mat. Fiskgratäng med potatismos blev det och när jag ändå var i farten så svängde jag ihop en chokladsås som jag hade till efterrättsglassen, hihi. Så nu är jag återigen mätt och belåten...

Mamma ringde för en stund sen, de har kommit fram välbehållna till Barcelona. De ska bo en bit utanför stan (ni kan läsa mer om resan på hennes blogg) De hade precis avnjutit en god lunch hemma hos de som bor där. Skönt att veta att de är framme, jag är alltid lite hönsig när folk ska resa, vill veta när de landar så jag kan slappna av.

Imorgon ska jag träffa mina fina vänner Sara och Fia, vi ska äta på O´Learys, Caesarsallad för min del utan tvekan:o) Det ska bli superkul för det var evigheter sen vi sågs! Innan dess ska jag till min frisör och klippa luggen för snart ser jag inget. Hon är så schysst, jag får göra det gratis mellan de "vanliga" besöken. Hoppas snöyran håller sig låååångt borta, för jag vill ta på mig vårjackan snart och jag vill se tussilagosar och njuta av vårsolens värme. JAG VILL, JAG VILL;o)

Har tjatat om det förr och jag gör det igen. Jag är pirrig till tusen inför morgondagens VUL. Det finns aldrig några garantier att allt är som det ska även om jag faktiskt innerst inne tror att allt är bra. Magnus tror också att allt är bra, men är så klart nervös han också. Jag är nog mest rädd för att något ska ha hänt som jag själv orsakat. Varje gång jag bär tunga matkassar eller som i helgen, tunga väskor, så får jag alltid mer molvärk. Det har även kännts som små hugg ibland, då blir jag rädd, är det normalt att känna så?? Tänk om det är farligt, tänk om något påverkas. Samtidigt tänker jag att kvinnor förr i tiden stod och jobbade hårt i potatisåkern fram till dagen de föder så vafan slappna av. Men det så klart lättare att säga än att faktiskt göra. Som jag sagt förut, vi har kämpat i så många år, jag är skiträdd att något ska gå fel. Åååååhh, om bara morgondagen kan komma så jag får svar på mina våndor. 08:45 ska vi vara där ifall någon sitter sysslolös och vill ägna oss en liten tanke då.  Får nog dänga en stekpanna i skallen så jag somnar ikväll:o)

Jag är nu inne i vecka 10, tänk vad tiden går. Britt-Inger har tagit en bild på mig som visar den lilla bulan som börjat skönjas (blandat med all mat också kanske, haha). På bilden ser jag ut som en bondmora med myskläder och omålade ögonbryn, men håll till godo gott folk. Första bilden på mig och Lilla Stjärnan tillsammans. Har inte haft sea-band på två dagar nu, istället haft lite mer molande värk men mår bra.

Vecka 10

I graviditetsvecka 10 börjar fosterperioden som varar ända fram till förlossningen. Alla organ finns på plats men är ännu mycket omogna. Hjärtat som slagit sen vecka 5 är fullt utvecklat. Många av hjärnans och nervsystemets funktioner är redan färdiga.

Längden är ungefär 30 mm och vikten 15 gram. Det är en fördubbling sedan vecka 7. På fingrar och tår syns antydan till leder och naglar. Könsorganen utvecklas. Barnet svävar omkring i en vätskefylld hinnsäck, i ett lagom tempererat och saltat vatten. Barnet kan bilda små mängder urin, på så vis produceras hela tiden nytt fostervatten. Innerörat bildas, men kan inte uppfatta ljud. Smaklökarna utvecklas och ögonen drar sig framåt för att finna sin plats. De kan uppfatta ljus men ännu inte blinka.

Den gravida kvinnan kanske sover sämre på nätterna och måste kissa flera gånger per natt. Kläderna spänner men det räcker oftas med att knäppa upp ett par knappar. Man kan känna sig svullen i hela kroppen. Många får gaser i tarmarna eftersom tarmarna rör sig långsammare och fördröjer matsmältningen.

Mina kommentarer till symptom är att jag sover väldigt bra på nätterna. Går endast upp en gång per natt. Jag måste även ibland dricka ett glas Proviva pga av knorrande hunger i samband med mitt nattliga toalettbesök. Dert sker inte varje natt men flera gånger i veckan. Magen känns svullen, mjuk ibland och hård ibland. Men för övrigt känner jag mig inte svullen i övriga kroppen. Sen har vi det här med gaserna.....fråga min mostrar om jag har dessa problem;o) Jösses, framåt kvällskvisten är det rena konserten men fantasktiska fanfarer från min sida (nu har jag verkligen blottat mina innersta hemligheter för omvärlden). Men det bjuder jag på, vi skrattar så tårarna rinner och det är väl härligt att kunna roa sin omgivning - helt gratis.

Nu har jag tagit en lång promenad. Solen värmer verkligen och det är definitivt vår i luften. Slängde massa skräp, gick till optikern och bokade tid för årlig synundersökning och sen handlade jag lite. Däremellan blev det promenad till ljudet av kvittrande fåglar och bländande solsken, hääärligt.

Befinner mig i vecka 9 och tänkte berätta lite vad som händer då.

Vecka 9

Nu är embryot 2-3 cm långt, stor som en rosenknopp:o) Mammans blodvolym ökar. Man blöder kanske lite mer från tandköttet när man borstar tänderna ovh får lättare näsblod. Det beror på att genomblödningen ökar i alla slemhinnor. Svängningar i humöret, illamående och trötthet.

Barnets hud är mindre genomskinligt. Det går att se näsborrarnas hål och nervsystemet mognar allt mer. Flest nervceller bildas på den plats där hjärnan utvecklas, ca 100 000 per minut!!! Barnets inre könsorgan börjar utvecklas. Moderkakan växer i takt med barnet. Att den fungerar utan problem är helt avgörande för barnets fortsatta utveckling och tillväxt. Den fungerar både som närings- och syretransportör. I navelsträngen löper tre blodkärl; två artärer och en ven.

Kolla in bilden, så här ser barnet ut i vecka 9. Visst är det coolt?

Igår var jag på MVC för cellprovtagning, det gick jättebra. Fick även besked att läkaren där skrivit ut allergimedicin som jag kan hämta idag. TOPPEN! För det betyder att jag kan åka till mostrarna i helgen:o) Det ska bli så roligt att se dem igen!

Jag äter omega 3 och 6 som tillskott (har jag gjort i flera år) Men nu under graviditeten är det extra viktigt. Dessa fettsyror kan enbart tillföras genom födan. Lyssna på det här:

Moder natur prioriterar alltid barnets behov och tillgodoser detta genom att utnyttja mammans hjärna som näringsresurs. Detta innebär att de för fostrets utveckling så viktiga fettsyrorna frisätts från moderns hjärna, för att sedan transporteras genom placentan till fostret för dess hjärnas utveckling. Denna helt naturliga process resulterar i att en kvinnas hjärna krymper med ca 3-6 procent under en normal graviditet. (Mumomega)

Haha, äntligen har vi svaret på varför många kvinnor känner att de blir mer glömska och förvirrade när de får barn. Har flera vänner med barn som sagt så till mig.

Idag ska jag besiktiga bilen, ha, jag kom ihåg. Är lite nervös, vet inte om man kör in bilen själv i garaget och parkerar över gropen. Shit, jag är livrädd att jag ska köra snett. Jag får väl spela korkad hemmafru och be dem köra in bilen. Får göra som min vän Anna som skulle fika medan de besiktigade hennes bil för några år sen. Hon gick in i personalrummet och fikade, haha (förlåt kunde inte låta bli) Du är så söt Anna.

Nu till något roligare än arbetsförmedlingen. Vad händer i lilla magen vecka åtta?

Embryot är ungefär lika stort som ett krusbär och liknar allt mer en liten människa i miniatyr. Nu ser man tår och fingrar tydligare. Hjärt-konstruktionen är utvecklad. I ansiktet kan man se överläppen, nästippen och ögonlocken. Bröstkorgen växer och sträcker ut embryot. Man kan redan nu mäta viss aktivitet i hjärnan. Barnet rör sig hela tiden och vilar endast korta stunder åt gången. Moderkakan är självförsörjande. Armbågarna och knälederna utvecklas och armarna blir längre.

Längd huvud till stjärt 19 mm, vikt ca 2 g.

Jag kan inte sluta förundras över hur fantastiskt allt fungerar i kroppen. Tänk att allt detta pågår inuti mig:o)

Inatt sov jag i 10 timmar, det var ljuvligt. Undrar om kroppen behöver mer sömn kanske. Har tagit det lugnt på morgonen och mår bra, har inte ens tagit på mig mina sea-band. Har känt som stickningar i livmodern, det liksom småhugger lite. 

Vi gjorde varma mackor igår med squash, färska champinjoner och egen tomatsås och ost. Till det åt vi avocado och ruccola med balsamvinäger och olivolja. Det smakade himelskt gott. Sen tryckte Magnus i sig lite tryfflar som jag köpt till honom. Vi kollade lite på en fånig film som gick på TV, sen däckade jag vid 22-tiden och vaknade 8 i morse (förutom nattligt toabesök)

Har i ca 1-2 veckor tagit 1 progesteron om dagen bara för att jag hade kvar och för att det kändes bättre att göra det. Men igår på MVC fick jag veta att min kropp nu har tagit över försörjningen av Lilla Stjärnan, navelsträngen är på plats och pumpar in blod till pyret. Så med fyra progesteron kvar tog jag det mogna beslutet i morse att inte ta några fler. Så nu står jag på egna ben. Låter kanske knäppt, men det är så jag känner. Har ju genom hormoner och diverse behandlingar blivit gravid. Har fått tillföra extra gulkroppshormon för att bibehålla det lilla livet då min kropp inte producerade det själv pga IVF-behandlingen. Och nu, helt plötsligt ska jag klara mig själv. Det är lite läskigt men samtidigt skönt att slippa sätta larm på mobilen för allt som jag ska ta. Har gjort det nu ca två månader.....varje dag. Nu är det verkligen jag själv och min kropp som tar över efter all hjälp utifrån. Det är som att gå i skolan och ta studenten, helt plötsligt ska man efter tryggheten klara sig själv.

Idag ska jag träffa en gammal kollega och god vän, Alexandra. Vi ska gå på Muggen, haha. Det är ett jättemysigt café vid Slussen som heter Muggen. Det ser jag fram emot för det var länge sen vi sågs....i höstas någon gång. Så nu är det banne mig på tiden:o)

Idag fyller Magnus år, du har helt rätt Ellen:o) Han tackade så mycket för dina gratulationer. Jag sjöng så fint i morse för honom, med lite inslag av ulkningar pga illamåendet. Han blev rörd till tårar.....hehe. Ikväll blir det mys med varma mackor med massa mums på. Sen blir det trerätters hos hans föräldrar i helgen.

Idag har vi varit på vårt första besök på MVC för inskrivning, provtagning och allmän information. Är enligt kalendern i vecka 8 + 3 idag. Det var en jättemysig mottagning, harmonisk inredning med supertrevlig personal. Den 18 maj är jag inbokad på det "stora" ultraljudet:o) Min första fråga gällde allergimediciner. Tydligen får man inte äta de receptfria pga risk för missbildning mm. De gamla som fanns förr kan de mer om och är därmed ok men finns endast på recept. Ringde därför Oxbasckskliniken när jag kom hem och pratade med en sköterska som skulle kolla med Gunnar och sen återkomma. Hon ringde precis och han sa att jag kan äta alla receptfria mediciner. Suck! Jag bli så förvirrad, varför säger alla så olika? Jag får nog ringa min barnmorksa på MVC och be henne rådfråga läkaren där och hon sa i morse att de i så fall kan skriva ut åt mig.

Jag litar så klart på min läkare, han är ytterst kompetent. Men jag vågar inte spela rysk roulette med min kropp för att läkare har olika åsikter. Jag tar hellre det säkra före det osäkra. De receptfria som finns är inte testade lika länge och därav försiktighetsfaktorn. Jag ska till min moster nästa helg och där finns två katter som jag är väldigt allergisk emot så jag måste ha medicin annars kan jag inte åka dit.

Alla ni gravida där ute (med allergier). Vad har ni fått för råd av era läkare??