Inlägg publicerade under kategorin Gravid

Av Jenny - 29 maj 2009 08:16

Drömde så skumt natten till igår. Jag var hos en barnmorksa på ett sjukhus pga av att jag hade en blödning. Hon sa att som behandling mot det var jag tvungen att ligga kvar där i flera timmar för att stoppa det. Hon sa också, genom att endast klämma på min mage, hur långt gången jag var:

- Jaha, du är alltså i 15:e veckan.

- Eeh, nää, jag är i 20:e veckan, svarade jag lite förnärmad.

- Hur kan du vet det? Man kan aldrig veta exakt när befruktningen skedde.

- Jo, för jag har gjort IVF och då vet man exakt.

- IVF??! sa barnmorskan förvånat. Jaha, kan man det? Har jag aldrig hört talas om.

Så där låg jag på britsen och berättade för barnmorskan hur en IVF-behnadnling går till och hon lyssnade förundrat.


Det var en skum dröm och intressant av barnmorskan att diffa på 5 veckor även om det inte skulle ha varit IVF, hehe. Var glad när jag vaknade och insåg att det bara var en knäpp dröm.


Stjärnan håller med, för medan jag sitter här och skriver så sparkas det för fullt i magen. Sparkarna har blivit med livliga och tydliga de senaste två dagarna och håller i sig, till och från, fram till förmiddagen:o)

I love it!!!

Av Jenny - 27 maj 2009 16:09

Vinglade iväg till t-banan i blåsten och åkte till stan. Gick till gamla kontoret och mötte upp Malin. Hon utropade förtjust att nu ser jag riktigt gravid ut. Vi gick till Westman, superbra lunchställe på Wallingatan, och åt god mat. Vi pratade om allt, graviditeter, jobb, tiden Malin bodde i Sydafrika, gamla tanter, framtidsplaner och drömmar. Det var supertrevligt och vips hade det gått en timme och hon var tvungen att dra iväg till ett möte.


Jag strosade bort till H&M (inte samma som igår, de är väl gasförgiftade) och blev glatt överaskad över att deras sortiment på mammakläder var större och roligare än i Skanstull. Provade ut nya byxor i storlek 42 och då jäklar kände jag mig som hemma igen. Kunde sitta ner utan att det korvade sig på låren, yaaay!

Hittade även ett par ursnygga mammajeans med vida ben, de satt som om de vore gjorda för mig. Skiter i vad som anses vara modernt eller inte, jag köper det jag gillar och jag gillade dessa:o) Älskar färgen nu till sommaren. Definitivt mina nya favvobrallor.


Den här rosarutiga skjortan till, som jag också köpte, blir ju kalas!


Sen blev det så klart en tårdrypande runda på bebisavdelningen innan jag var tvungen att fly för att inte börja snyta mig i någons jackärm. Men det går bättre och bättre, snart klarar jag nog att handla också utan att lägga mig och böla över kassadisken.


På väg hem nös jag på perrongen och log av lycka för att jag inte kissade på mig, hurra! Klev på tunnelbanan och satte mig och läste. Ett par hållplatser senare klev det på två äldre män. De satte sig så klart vid mig.....de var inte medlemmar i Nykterhetsförbundet. De stank inpyrd cigarettrök och sprit och hade säkert inte sett en dusch sen 1972. Den ena korkade upp en öl ocoh började ogenerat dricka. Kvinnan som satt mittemot mig höll för näsan och flydde illa kvickt. Jag satt kvar och försökte se oberörd ut. Men det gick fan inte, jag måste dra. Hade det varit igår med fjärtar och urinläckage hade jag mer platsat in i gruppen, men idag kände jag mig fräschare och framförallt torr så den ekvationen funkade inte. Började resa mig och en av gubbarna frågade om jag skulle kliva av.

- Joo, mumlade jag.

Fast egentligen ville jag säga:

- Nä, jag ska flytta på mig för ni stinker och jag är rädd att jag ska kräkas plus att min bebis i magen kan drabbas av lungcancer och alkoholförgiftning av alla ångor här. Så nej, jag ska inte kliva av, men vill komma så långt bort från er som möjligt! Tack, tack.

Jag knatade bort till andra änden av vagnen och stod bland 100 skolbarn iställer som förde ett sabla liv, men det var ljusår bättre. Varje gång dörrarna öppnades vid en station, drog jag in den friska luften i lungorna. Jag är väldigt doftkänslig och vet samtidigt att min Stjärna inte påverkas ett dugg, men det KÄNNS FEL att sitta mitt i stanken, så det så!


Väl framme gick jag in på mataffären för att handla lite. Av någon anledning la jag märke till en kille som stod och kände på förpackningarna av färskt grillkött, han stod och valde omsorgsfullt. Tänkte inte mer på det, gick vidare och ställde mig i kön. Då går killen förbi kassan med en tjej och ut ur butiken. Tre sekunder senare rusar två butiskanställda unga killar förbi kassan så det visslar om det. Griper tag i mannen precis vid utgången och släpar in honom igen. Det blev ett jäkla liv och alla i affären kom liksom av sig. De fick tillslut in killen i ett angränsande rum, då blev det tyst. Jag betalade och gick ut, där stod tjejen han hade i sällskap och pratade i telefon och såg lite förvirrad ut. Allt gick så snabbt.


Behöver inte hyra någon actionfilm idag i alla fall, verkliga livet är fullt av action ändå.

Av Jenny - 26 maj 2009 20:04

Åkte iväg strax efter 12 för att vara hos sjukgymnasten kl 13. Vi skulle träna på pilatesbollen idag, hon skulle visa nya övningar. Jag satt till 13:15 i väntrummet, ingen kom. Började då bli lite smått irriterad. Ringde hennes telefon för att säga att jag satt i väntrummet, men kom direkt till telefonsvararen. Kollade i almanackan för att se om jag tagit fel på dag. Men icke, idag var det. När klockan är 13:25 började jag nästan gråta. Nu hade jag suttit där i ca 30 minuter och missat min träning. Tre minuter senare kommer hon leende in genom dörren och ropar upp mig. Jag påpekade att vi skulle ju träna med pilatesbollen idag och var inte solskensglad direkt. Visade sig att det skett ett missförstånd. Jag skulle ha tränat med maskinerna som förra gången och sen på slutet innan min behandling skulle hon visa pilatesövningarna. Jag hade inte fattat det så. Men vi gick in på hennes rum och satte igång med behandlingen. Hon sa att det går jättebra att träna efter behandlingen också. Jag trodde inte man kunde göra det så därför blev jag ju så ledsen. När nålarna satt i och TENS-apapraten var på så slappnade jag av och struntade i att det blev så tokigt. Min sjukgymnast är så gullig, hon försäkrade sig flera gånger om allt var ok. Hon berättade att flera gravida tom har börjat storgråta pga missförstånd, då berättade jag att jag var nära i väntrummet att göra detsamma. Eftersom hon endast jobbar med gravida och nyblivna mammor så är hon så van med hormonstinna kvinnor. Det var skönt att höra för jag kände mig lite dum. Men allt gick bra och efteråt tränade jag hela programmet plus det nya övningarna med pilatesbollen.


Glad och nöjd gick jag därifrån mot butiken Goodstore på Skånegatan för att köpa lite ekologiska matvaror. När jag står där och botaniserar bland teerna kliver Thomas Di Leva in i butiken, lång och ståtlig, klädd i vacker blå klänning och utstrålade behaglig energi. Han är stammis där och pratade glatt med personalen, verkar vara en mycket vänlig person. Gillar honom, han står för det han gör och kör sin personliga stil. Hatten av för det.


Sen knatade jag bort till Ringen vid Skanstull och kollade mammakläder på H&M. De senaste dagarna har jag haft mycket gaser i magen, det känns som att Stjärnan buffar på tarmarna. Så när jag står där i godan ro och tittar på linnen så händer det......."brak".....mitt i butiken. Jag bara dog. Dök ner bland kläderna och visste inte om jag skulle dö av skam eller skratta ihjäl mig. Det verkade inte som att någon hörde. Jag tittade mig omkring så fort jag vågade kika upp från kläderna. Braket upprepades ett par gånger en stund senare och jag kunde inte förhindra det hur gärna jag än hade velat.


Roffade åt mig en hög med kläder och gick till provrummen. När jag står där och provar börjar det killa i näsan och jag känner en nys nalkas. Sablar, jag är ju lite kissnödig, det här kommer inte gå bra.....mycket riktigt.......sätter benen i kors och nyser så försiktigt jag kan (tänk de sju små dvärgarna på julafton).......ATJOOO.........jaha, då kom det lite pink i brallan. En stund senare kände jag en nys på gång igen. Men vafaaan.....satte benen i kors åtta varv......ATJOOO......phu, gick bra den här gången. Vart ska det här sluta...


Köpte två par linnebyxor och ett par toppar och stappalde mot tunnelbanan. Nu började mina fötter bulta och värka som om jag gått barfota på glödande kol. Kom hem med fötter som kändes som storlek 47 varvid jag gjorde mig ett fotbad som hette duga. Satt och pöste i soffan med vetskapen att det var fotbad eller amputering som gällde. Smorde in fötterna och kände livet komma tillbaka. Såg på klockan att jag varit hemifrån i ca 6 timmar!! Inte konstig att jag känner mig halvt medvetslös nu. Men väskan var full med frukt och vatten så blodsockerfallen har jag i alla fall klarat mig ifrån.


Sammanfattingsvis kan man säga att min dag dominerades av ej förvarnade fjärtar, urinläckage och bultande fötter. Där har ni självförnedring på toppnivå.....och jag bjuder på det!

Av Jenny - 26 maj 2009 09:01

Jag väger mig varje morgon före frukost mest för att det är så kul att se hur viktökningen fortskrider. Jag går stadigt upp men endast lite i taget. Har snart gått upp tre kilo och det är inte så mycket att brusa upp för.


En annan sak, mer angenämt problem, är att jag vuxit ur de flesta av mina bh:ar. Var på Lindex igår och provade lite. Tänkte att jag skulle köpa en eller två som inte kostar alltför mycket, för sen kommer jag förmodligen inte kunna använda dem mer, haha. Stod där i provrummet och provade, nej för liten, ut och hämta ny storlek. Summan är att jag gått från 70B till 80C!!! Men de satt inte helt bra så jag ska nog ändå gå till min lilla favvobutik på Götgatan och prova ut en med experthjälp istället.


Råkade gå till bebisavdelningen också, suck! Jag dog nästan så söta kläder där fanns. Fastnade för bebiskläder som gick i brunt och vitt. Jag började nästan böla när jag stod där, tårarna brände i ögonen. Fick tillslut gå därifrån för att inte börja stortjuta. Beslöt ändå att det första inköpet till Stjärnan vill jag göra med Magnus.


Det har tillkommit så många nya läsare på min blogg vilket glädjer mig. Ni är kanske flera som undrar varför vi kallar lilla bebisen för Lilla Stjärnan. Det kommer från dagen vi gjorde vår ET (embryo transfer) Läs här.

Det såg helt enkelt ut som en fyruddig stjärna när det sattes tillbaka, namnet var därmed givet.


Idag är det sjukgymnasten med träning och akupunktur som står på schemat. Sen ska jag promenera runt på söder och njuta av vädret innan jag åker hem igen.

Av Jenny - 25 maj 2009 10:08

Varje kväll kring 23:00 börjar Stjärnan utföra kickboxning i magen. Det är som små fjäderlätta jabbar som både känns inne i magen och om man lägger handen på magen. Magnus som stirrar på magen varje kväll säger också att det syns när bebben boffar.


Samma sak varje morgon när jag vaknar kring 07:30, då är det full fart därinne. Så varje morgon innan jag kliver upp har jag lite bonding-time med Stjärnan. På kvällarna är det vi alla tre som har det. Igår kväll tex låg Magnus och jag i soffan och kollade på en film, med varsin hand på magen. Det är vår lilla familjetid, helt ljuvligt. Och varje gång när Stjärnan sparkar så hör man från både mig och Magnus:

- Åh, kände du?!! Samtidigt som våra huvuden på en millisekund förflyttas från tv:n till min mage. Sen fnittrar vi och gör high five.


Igår var det också så märkligt, då kände jag först hur Stjärnan boffade nere under naveln någonstans. Sen kände jag hur den lille krabaten vände sig i magen och i nästa stund boffades det mycket högre upp på magen. Det var så häftigt.


Är inne i vecka 20 nu, kan ni fatta! På söndag har jag gått halva graviditeten!!! Jag vet inte om jag fattar nämligen...

Av Jenny - 22 maj 2009 22:25

Mina tankar går till en IVF-syster som inte fick göra ET idag efter hela sin hormonbehandling och ÄP pga att de få befruktade äggen slutade dela sig. Alltså det här med IVF är allt annat än en dans på rosor, det tär både på kropp och själ och jag blir så ledsen när andra får dessa jobbiga besked.


Man får sörja och ta sig igenom smärtan det innebär att ej lyckas. Sen får man kravla sig upp ur spillrorna och kämpa vidare hur jobbigt det än kan verka.


Stor kram till dig Lila och din familj! Vi är flera som tänker på dig!



Av Jenny - 22 maj 2009 17:21

Nu har jag precis vinkat av min kära vän Ullis vid bussen. Hon har varit här idag och hälsat på. Vi har haft det supertrevligt. Magnus är ledig idag, han tog en cykelrunda för att inviga sina nya cykelbyxor genom att hälsa på sin moster som flyttat till ett område i närheten. Jag får ta cykeln och hälsa på henne en annan dag. Sen wokade Magnus ihop en god lunch åt oss och efteråt lyckades jag rafsa fram lite efterrätt ur skåpgömmorna. Det blev vaniljglass, tinade hallon, riven choklad, mascarpone och kokosflingor så var och en kunde komponera sin egen dessert. Riktigt lyckat måste jag säga.


Det var Ullis som var min klippa i stormen när vi började med vår  barnlöshetsutredning. Det var hon som varje gång följde med mig för att ta blodprov titt som tätt och höll min hand. Jag var livrädd och minns att jag första gången skulle ta blodprov på en måndag. Hela helgen byggde jag upp min nervositet och söndagnatten kunde jag knappt sova. Men Ullis är lugnet och tryggheten själv, så det var toppen att ha med henne. Vi jobbade båda på Telenor och gick till en klinik i närheten, därför blev det hon och inte Magnus som följde med. Tillslut var hon veteran på mina provtagningar och var den som skötte snacket:

- Hon måste ligga ner

- Nej inte den armen, den andra är bättre att sticka i.

Hon pekade med hela handen och jag kunde bara koncentrera mig på att slappna av med vetskapen att Ullis fixade biffen.


Minns att jag tänkte, hur i helvete ska jag klara en IVF-behandling som inte ens fixar ett blodprov? Men, men, facit har vi nu. Har tom gjort två IVF-behandlingar....frivilligt utan tvång eller mutor. Sist hos barnmorskan skulle jag ta stick i fingret, som jag förr var mer livrädd för än blodprov.....ja då behöver man inte vara en Einstein för att begripa hur rädd jag var för det lilla ingreppet med tanke på vad jag nyss berättat om vanliga blodprov. Men sist som sagt så satt vi vid barnmorskans skrivbord, jag slängde upp fingret, tittade bort ändå, men babblade på som vanligt med Magnus. Stick......klart.....utan någon som helst tendens till att tuppa av. Satte själv på plåster efteråt och fortsatte att babbla som om inget hänt?! Tills jag kom på:

- Älskling! Märkte du vad som hände precis?

- Ööööööhhh....svarade Magnus, fortfarande i chocktillstånd över min bravur.

Det var helt plötsligt en baggis att sticka en nål i mitt känsliga finger, och för mig gott folk är det enormt stort. Vid inskrivningen två månader tidigare vägrade jag ta stick i fingret, då tog barnmorskan blod från vanliga blodprovet som gjordes i liggande ställning för min del, just as usual.


Berättade allt för Ullis och hon var mäkta stolt över mig:o)

(Undrar om inte det är värt minst ett bokmärke?)


Jag måste nog vara coolast i stan.

Av Jenny - 21 maj 2009 18:33

Snart har vi passerat maj månad och jag är inne i 19:e graviditetsveckan. Igår kände jag som ett behagligt vågskvalp i magen. Plus att både Magnus och jag kände tydliga buffar på magen. Finner inga ord hur fantastiskt det känns.


Vecka 19

Bebisen är ca 20 cm och väger ca 250 g. Livet i livmodern är stillsamt men inte ljudlöst. Mellan vecka 18-20 utvecklas bebisens hörsel och den blir medveten om ljudet i dess omgivning. Bebisen hör blod som strömmar genom kärl och navelsträngen, sin mammas hjärtslag och tarmbubbel. Mammans röst når också in i barnets tidiga medvetande. Det kan uppfatta vissa höga ljud som tränger igenom livmoderväggen. Tandanlagen är tydliga och från vecka 19 syns det att barnets fingrar har fått naglar. Ögonbrynen markeras och ögonfransarna börjar växa.


Som blivande mamma kan du känna dig flåsig och andfådd när du rör dig. Hjärtat får jobba hårdare för att pumpa runt blodet plus att blodvylem ökar. Bra att hålla kroppen i form både för graviditetens skull och inför den kommande förlossningen. Vistas du mycket i solen bör du skydda din nud då en viss typ av pigmentförändringar kan förekomma som gör dig fläckvis solbränd. Kallas cloasma och är ofarligt, men det kan ta några år innan fläckarna försvinner helt.


Ledbanden som håller i livmodern får sträcka på sig allt mer. Det kan göra ont i både ljumskarna och i sidan, högre upp på magen. Ta en paus då och då och vila med benen högt för att lindra belastningen på ledband och ligament. Bra att vila en stund mitt på dagen, då orkar du bättre och din allt tyngre kropp mår bra av den avkopplingen.


Jag har märkt att jag varje dag mellan ca 16-18 har en svacka så jag tom kan slumra en stund. Det är inte likt mig i vanliga fall. Det är toppenskönt, för sen resten av kvällen är jag mer pigg och är ändå trött när det är dags att sova för natten. Det är som att vara barn igen då man behövde sova middag:o)



Presentation

Omröstning

Vad tror du? Är Lilla Stjärnan en flicka eller en pojke?
 Flicka
 Pojke

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards