Då den här veckan har varit ganska omtumlande så har jag inte hunnit skriva om graviditetsvecka 18. Idag går jag tom in i vecka 19 (18 + 0). Men det händer så mycket nytt för varje vecka så här kommer en liten beskrivning om vad som händer i magen vecka 18.

Barnet väger ca 150 gram. Den lille är känslig mot ljus och kan göra grimaser. Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.

Imorgon ska vi på vårt ultraljud, det ska bli så spännande samtidigt som det är så nervöst. Då kommer vi få veta hur Lilla Stjärnan ligger í förhållande till moderkakan. Vi kommer få veta längd och vikt och kanske tom vilket kön. Magnus ska filma och jag hoppas att man får höra annat än mitt bölande.

Phu, vilken pärs det var igår med alla känslostormar. Jag borde inte tvivla på att jag är gravid i alla fall. Sitter på tunnelbanan på väg till MVC. De kliver på en mamma med sin bebis. Man hör på gråten att det är en hyfsat nyckläckt liten rackare. Och när mamma plockade upp den lille ur vagnen och höll mot sin kropp och det lilla gnyendet hördes, ja då var det kört. Jag försökte koncentrera mig på min bok men fick tillslut titta ut genom fönstret med huvudet högt mot den knallblå himlen som susade förbi, för att hindra tårarna från att välla fram.

När jag skulle åka hem stämplade spärrvakten endast en kupong istället för två (det brukar de aldrig göra annars) efter en stunds tvekan.  Han ansåg att det bara gått en timme sen förra stämpeln slutade gälla och tyckte inte jag skulle behöva ta två till nu så kort efter. I rulltrappan på väg ner till spåret började jag nästa böla igen för att han varit så vänlig mot mig. Herreguuuud va larvig jag är.

Festen var väldigt trevlig. Magnus släktingar är så lättsamma och roliga. Vi åt av en fin hemmagjord italiensk buffé (ja jag höll mig så klart borta från den rökta laxen och parmaskinkan). Hembakat bröd och massa goda små tillbehör. Jag sneglade trånande efter brieosten med avstod naturligtvis. Till efterrätt var det hemmagjord rabarberpaj, äppelpaj, små kakor och massor av vaniljssås. Jag gick flera rundor och satt tillsut och pöste på en stol bredbent som en karl. Dottern i huset hade två råttor som var så bedårande söta. Om man kelade med den ena, så blundade han och höll på att somna för han njöt så mycket. Den andra råttan var lite yngre och ville görna komma upp i famnen och gosa. Åh va rackarns söta dem var.

Det blev massa wii-spelande med både vuxna och barn i en salig blanding, mingel och godisätande. En mycket trevlig kväll. Det blev många gapskratt så tårarna sprutade av den anledningen istället, och det var härligt. Väl hemma var det skönt att lägga huvudet på kudden och sova efter dagens berg-och dalbana av känslor.

Jag är så enormt tacksam för mitt nätverk av stöd som hjälper mig, nämligen NI så klart. Tack för alla underbara kommentarer, ni hade rätt hela bunten. Allt är bra, I rest my case.

Vi fick träffa en annan barnmorksa då "vår" är ledig idag. Hon var mycket vänlig och hade arbetat i över 30 år så om någon hade koll var det hon. Både Magnus och jag fick det fullaste förtroendet för henne. Jag fick beskriva hur det kändes och hon ställde kompletterande frågor. Sen fick jag ta blodtryck. Hon frågade om jag kände mig nervös...det gjorde jag. För mitt övertryck var lite högt men det berodde säkerligen på min nervosititet och därmed högre puls. Sen fick jag ligga ner och hon tryckte och kände över hela min mage. Förklarade för oss hur allt fungerar därinne och sa att det kan vara bäckenproblem alternativt ligamenten (hon trodde mer på ligamenten). Vi fick inte lyssna till hjärtat och jag vågade inte fråga. Men hon var så lugnande och övertygande om att allt är fullt normalt att jag nöjde mig med det.

Sen ställde jag min fråga om laxen jag åt igår. Och hon sa att visst ska man passa sig för vissa saker, men framför allt: ät och njut! Den laxen har garanterat inte gjort något fuffens. För det första måste mamman själv insjukna för att barnet ska påverkas. Det föds ca 110 000 barn i Sverige varje år och mindre än 5 råkar ut för elände pga mammans kost. En hyfsat konstant siffra år efter år sa hon.

Vi gick lättade därifrån och jag fick snabbt bege mig till sjukgymnasten. Hon satte ihop ett träningsprogram åt mig och jag fick akupunktur. Läste lite under behandlingen, men tillslut åkte ögonen igen och jag vilade de sista 20 minuterna. Det behövdes. All musten gick ur mig kan man nog säga.

Nu sitter jag lite lagom uppklädd och väntar på att Anne-Lie och Thommy (Magnus bror) ska hämta mig. Sen åker vi till Kista och samlar upp resten och därefter till 40-årskalaset.

Ville hinna med ett inlägg till så ni inte oroar er för oss (om ni nu är oroliga). Vi mår ok, jag känner inte smärta på samma sätt. Det är mer molande nu och det är ju bra.

Ha en fin fredagkväll allihopa.

Puss & Kram och tack för att ni finns!

Det blir ju bakslag ibland, att vara gravid är inte alltid rosaskimrande. Minsta avvikelse så gror oron i en och växer som ogräs i rabatten. Igår kväll när jag skulle ta av mig byxorna högg det till i magen. Vafan vad det? Böjde kroppen fram och lyfte ett ben i taget som en fällkniv, pang, smärta. Magnus tittade på en serie på TV men började titta oroligt på mig istället. Han misstänkte först blindtarmen. Men det gjorde ont över hela sträckan, inte bara ena sida. Magnus gjorde flera blinttarmstrest men vi kom fram till att det inte var det i alla fall. När jag böjde fram kroppen och drog upp benen så kändes det som ett konstigt tryck, skitsvårt att förklara. La mig och somnade tillslut av ren utmattning.

Imorse kändes det skumt igen, men på ett mer diffust sätt. Magnus tyckte jag skulle ringa BM (barnmorskan). Sagt och gjort, men min barnmorska var inte där idag. Fick prata med en annan gullig person istället som ställde massa frågor och sa att jag gärna får komma idag och kontrollera hjärtljuden om jag vill. Det vill jag. Vi bokade in 13:00, en halvtimme innan sjukgymnasten.

Slängde igång en kastrull med pasta att ha till kycklingstroganoff (som redan är klar) till lunch. Hinner ju inte laga mat efter besöket på arbetsförmedlingen om jag nu förlorar ytterligare en halvtimme på min redan fullbokade dag. Magnus kommer också med, jag pallar inte att gå själv. Han sa att jag och Stjärnan kommer i första hand och att jobbet kan vänta.

Rörde samtidigt ihop gröten på spisen, då kom reaktionen. Började gråta och kände att jag mådde så jävla dåligt av all stress som blev. Magnus som tack och lov inte åkt till jobbet än, kramade mig och lovade att allt skulle ordna sig. Han tyckte jag även skulle ringa till arbetsförmedlingen och fråga om jag inte kan få rapporera mina sökta jobb via telefon istället. Han tog över att röra i gröten och puttade mig milt mot telefonen. Jag ringde, fick plats 39 i kö. Men kom fram hyfsat snabbt. En kille svarade och jag förklarade att jag egntligen skulle på personligt besök idag enligt min handlingsplan men undrade om jag får ta det via telefon istället. Då skratatde han lite, tänkte nog att jag var bekväm av mig. Men förklarade snabbt att jag är gravid och fått akuttid hos BM pga smärtor i magen. Då blev han genast orolig för mig men sa att det absolut går bra att jag tar det via telefon idag. Sen avslutade han samtalet med att önska att allt ska gå bra idag. Han var så rar att jag började gråta igen när vi lagt på luren.

Så nu sitter jag här och andas. Förmodligen är det mina ligament som håller upp livmodern som smärtar pga att livmodern växer igen. Men första graviditeten, hur många refernsramar har man? Nada, zero, noll!

Vill bara att klockan ska bli 13:00, tre timmar kvar...

Nu har det bekräftats av både mig och Magnus, det F L A D D R A R i min mage:o):o):o) Jag dööööööööör av lycka!!!!!

När jag står upp på kvällen är magen utspänd som en ballong, när jag ligger ner blir den degig och mjuk. Stackars Stjärnan åker omkring därinne utan styrsel. Men i alla fall, igår kväll stod jag framför tv:n och och glodde. Magnus kom och ställde sig bakom mig, la sina händer på min mage. Efter en stund tjöt han:

- Shit, jag känner, jag känner något som boffas därinne!!!

- Vafals, vrålade jag och trängde undan hans händer med mina. Och D Å, precis då kände jag. Det fladdrade tydligt och jag kände även med händerna hur magen vibrerade lite. Allt var över på några sekunder, men det var sekunder av total lycka!

Fick precis mail från min vän Jenny i Halmstad som i söndags fick sin efterlängtade son Vincent. STORT GRATTIS hela familjen!!! De kom hem från BB idag och jag är så glad att fått höra den fina nyheten och att mor och son mår bra!

Satt och bölade i soffan för en halvtimme sen. Tittade på Sjukhuset på trean, en kvinna som födde sitt första barn. Det är så fantastiskt att se ett litet liv komma till världen. Jag har alltid gillat att se sådant. Även när vi själva kämpade mot barnlösheten blev jag varm i hjärtat och gråtmild av att se förlossningar på tv.

Tänk att jag själv kommer ligga där om några månader och krysta. DET känns låååååångt bort och aningens overkligt. Med risk för att förstöra stämnnigen så kan ju fortfarande allt hända, men jag måste våga tro att allt ska funka hela vägen.

Det är många tankar och känslor som surrar i mitt huvud. Har varit väldigt labil de senaste dagarna, men det måste ha att göra med alla hormoner i omlopp. Känt mig lite låg, inte samma lust att baka och laga mat. Gråtit, varit tokirriterad och i nästa stund lugn och glad. Känns som jag uppfyller alla krav för tvångsintagning.

Kan också bero på att det drar ihop sig till den 18:e och UL. Är alltid glad när det är dags att träffa barnmorskan igen MEN så vansinnigt pirrig och nervös varenda gång vi ska dit för att återigen bekräfta att allt är som det ska med Stjärnan.

Imorgon kommer Tessan, Mia och hennes son Anton och hälsar på. Det ska bli toppenkul, vi har inte setts sen innan jag blev gravid. Mysigt till tusen att de ska komma och hänga med mig så jag kan få lite arbetsglädje i köket igen:o)

Har sovit mig igenom två avsnitt på raken av That 70´s Show, en av mina favvoserier. Har haft en knölig huvudvärk i två dagar nu och börjar bli rejält less på eländet. Beror det på graviditetshormoner undrar jag???

Magnus ringde från jobbet idag och ville ha hjälp med en grej från vår dator. Jag höll precis på att hälla av pastan för att äta lunch. Blev tokirriterad det inte gick så snabbt att hjälpa honom med ärendet. Det i samband med huvudvärk var droppen. Jag gormade och snäste åt min kära man. Och mitt i alltihopa:

- Jävla skit, nu ska idioterna spränga igen (de korta signalerna ljöd utanför). Slängde ner luren och höll för öronen. KABOOOM!!!

Tog upp luren och hörde Magnus säga:

- Shit, haha, jag hörde ända hit.

- So what, tjurade jag vidare.

Men Magnus satt bara i luren och sa:

- Tack älskling för att du hjälper mig.

Ja, vad skulle han göra. Han är på jobbet, det är kollegor i bakgrunden. Hoppas de inte hörde den griniga kärringen som gormade i andra änden av luren.

Tillslut lyckades jag hjälpa honom med ärendet och jag fräste:

- Nu måste jag gå o äta, min mat kallnar!

- Puss älskling

- Klick

Jag tar bara Panodil i yttersta nödfall oavsett om jag är gravid eller ej. Nu var det yttersta nödfall. Åt min mat och kollade på två avsnitt av Ugly Betty, sen kom John Blund och knackade på. Nu mår jag bättre, min huvudvärk är nästan borta och nu precis kom Magnus in genom dörren.

Jag gick från datorn mitt i skrivandet och tittade på honom med mina hundögon under lugg. Han bara log. Äh, tänk inte på det där sa han och kramade mig.

Jag har världens bästa man!!!

Varje kväll när jag ligger och läser i sängen innan sovdags, ligger Magnus på mage och stirrar, känner och lyssnar på min mage. Han är bombsäker på att han både ser, känner och hör något därinne som lever runt. I lördagskväll när vi kommit hem från bion och hade lagt oss, ryckte jag till mitt i en mening i boken. Jag kände något lustigt i magen, men kan inte svära på att det var Stjärnan. Kan ju vara tarmarna eller rent önsketänkande också.

Iiiiiii, va spännande ändå. Sen dess har vi varit som Sherlock Holmes varje kväll och analyserat alla detaljer med magen, riktigt kul faktiskt. Magnus pratar med Stjärnan och ber lilla skrutten att slå lite volter eller boxas så vi kan känna något:o)

Tänkte göra ett förtydligande om mina kläder jag köpte, har fått en del frågor vilket är roligt. Blev tipsad av Emelie från början att dessa fanns överhuvudtaget, yaaay:o). Märket heter Mamalicious och säljs bland annat på vissa Vero Modabutiker. Klicka in på Mamalicious hemsida och hitta en återförsäljare närmast där du bor. Underbara kläder, där flera går att använda även när man inte är gravid.