Nu har jag varit på lite praktik med en bebbe på snart 6 månader. Dessan och barnen kom knatandes från dagis medan jag väntade utanför porten. Jag hann med en tidigare buss och kom lite före. Vi gick upp i lägenheten, satt och pratade när plötsligt glassbilen kom. Lilla Miranda, snart 3 år, ville så klart shoppa lite. Så mor och dotter sprang ner medan jag underhöll Ludde med skönsång och kill på magen. Han skrattade förnöjt. När han ledsnade, bar jag upp honom och gick omkring lite i lägenheten. Då kräktes han så klart på mig efter att ha rapat ljudligt. Log sen brett med hela ansiktet. Så söt han var. Dessan hade precis ammat innan de drog till glassbilen. Ungar är väl för härliga..;o)

När de kom tillbaka fikade vi och åt glass så klart. Sen satt vi och pratade massor med ett halvt öga på storasyster som busade omkring. Åkte hem vis 19-tiden efter att ha bestämt att Dessan och Ludde ska komma och hälsa på någon dag. Så jag får skämma bort någon med allt jag bakar och lagar;o) Det var så roligt att äntligen ses igen.

Till Sandra

Det är helt ok att svara på bloggen för min del:o) Men jag mailar dig min adress sen så kan vi höras den vägen också. Jag var mycket trött i början, ögonen gick i kors vid 20-21 tiden på kvällarna. Nu för tiden är jag piggare. Har en svacka på eftermiddagarna då jag gäspar frenetiskt. Sen blir jag pigg igen. Är tom uppe till 23-tiden, inte illa;o) Jag var otroligt nervös inför vårt första VUL. Så fort jag såg det lilla hjärtat slå på skärmen började jag gråta floder. Läkaren sa lite försiktigt att magen hoppar så mycket så det vore bra om jag kunde försöka vara lite mer stilla. Men han log och hade full förståelse för känslorna och lättnaden över att se att det fanns ett liv därinne. Magnus kände hela tiden på sig att det skulle slå ett hjärta, han var mer förväntansfullt pirrig. Så, ja, det vore nog konstigt att inte vara nervös och/eller pirrig. Åh, så spännande, ser fram emot att höra hur det går för dig den 15:e.

Till Lila

Kul att du gillar min blogg:o) Jag klickade på din länk, men kom inte till din blogg. Om du har någon får du gärna skriva igen. Jag tycker om att följa andras bloggar:o)

Kram till alla mina goa läsare!!!

Hm, våra kabelkanaler slutade helt plötsligt att fungera mitt under Sjukhuset på trean. Jag måste nog ringa Comhem och kolla om någon dragit ur sladden...

Varje morgon väcker Magnus mig och säger hejdå när han går till jobbet. Vaknar efter någon stund för att en hand stryker mig på armen. Det börjar med att jag drömmer vidare så det tar tid innan jag kommer upp till verkligheten. Är tydligen väldigt svårväckt, men gillar att det går långsamt. Skulle vara lite mer traumatiskt om han skulle komma in med två kastrullock och dänga till ovanför huvudet.

Jag blir alltid pigg ganska snabbt, men ögonen är lite torra och sega. Jag klev upp och sa hejdå i hallen. Magnus står där med kavaj och snygga jeans och frisyren på plats. Jag sneglar på mig själv i hallspegeln och kan inte låta bli att fnissa lite. Linnet jag har på mig sitter snett efter nattens sömn, det är lite kortare så det täcker inte kulan på magen. Håret ska vi inte ens tala om och som pricken över i:et är jag så vansinnigt snygg innan jag tar ut bettskenan.

När Magnus gått ställde jag mig på vågen, nu väger jag 64,2 kg. Min normalvikt är 63 kg. I början av min graviditet hade jag gått ner ca 2 kg så nu har viktökningen börjat. YES! Det ser jag som ett gott tecken på att bebben växer:o)

Hittade en sida på nätet där man kan räkna ut sin viktuppgång utifrån startvikten och sin längd (BMI). Det kommer säkert inte stämma alls, men lite roligt att testa i alla fall. Se här. Där står det att jag ska väga 66,6 den här månaden och att jag slutligen kommer väga 77 kg i nionde månaden. Ska faktiskt försöka komma ihåg det och jämföra månad för månad om det stämmer. Som sagt, jag älskar statistik och att räkna och jämföra siffror. Bryr mig egentligen inte ett dugg hur mycket jag kommer gå upp så länge jag och Lilla Stjärnan mår bra.

Jaha, vad har den här dagen att bjuda på? Jag ska äta frukost nu och slänga in tvätt i maskinen. Sen i eftermiddag ska jag till Nacka och hälsa på min fd kollega och numera vän från när vi jobbade på SAS. Hon har två små kottar, en på snart 3 år och en på ca 6 månader. Vi har inte träffats på över två år så det ska bli kalaskul att göra det nu. Men vi har ofta kontakt via msn, så hon är nog en av de jag "pratar" mest med ändå:o)

Är nu inne i den 17:e graviditetsveckan. Snart halvvägs. Magen växer så det knakar, nu syns det definitivt att jag är gravid vilket gör mig varm av lycka. Har läst på några ställen att barnet redan nu kan uppfatta ljud, så idag tog jag på mig mitt Bolasmycke som jag fick av Alexandra. Om inte annat så är det fint i alla fall. Men barnet hör inte tydligt förrän om ca tre veckor.

Jag längtar så till den 18 maj när det är dags för det "stora" ultraljudet. Då kommer vi få se Lilla Stjärnan som en riktig bebis. Jag kommer förmodligen böla ögonen ur mig av kärlek och känslor......och Magnus som ska filma....hur ska det gå;o)

Jag tänker lite på framtiden. Kommer jag att klara den största utmaning jag stått inför i mitt liv - att bli mamma? Kommer jag bli en bra mamma?  Innerst inne är jag ganska säker på att det kommer gå bra, men tankarna finns ändå där. Det gör de kanske för de flesta? Jag vill vara en trygghet för mitt barn, finnas där i vått och torrt. Stötta Stjärnan att nå sina mål och komma dit h*n vill i livet.

Idag när jag satt och tittade ikapp säsong två av Ugly Betty mitt på dan, hörde jag hur nyckeln vreds om i ytterdörren. Magnus stövlade in överaskande nog. Så mycket som han har jobbat blev jag så glad över att han helt plötsligt stod i hallen leende och ropade heeeej! Vi åt lunch tillsammans och han smorde in ryggslutet på mig med liniment, så vi blev alldeles höga. Magnus lyssar mycket på magen och hör hur det brusar därinne. Önskar att jag kunde vika mig dubbel och lyssna jag också. Magen har växt ännu mer, den putade tom ut i morse när jag vaknade:o)

Ryggen känns bättre, men har fortfarande ont. Men det värsta är nog över och promenader plus vila är att föredra. Sitta eller stå rakt upp och ner är värre.

Nu håller vi på att göra oss i ordning. Om ca en halvtimme ska vi åka iväg till stan och möta Alex och Sara för att äta mat på Fridays. Sen blir det skön promenad bort mot Djurgården och Skansen.

Ha en trevlig Valborg allihopa:o)

Det var en trevlig middag igårkväll. Deras tre barn är så fina och trots att vi inte ses så ofta är det inte ett dugg blyga för oss. Den minsta, dottern på 13 månader, ville gladeligen bli runtkörd i en liten gåvagn av trä. Tillslut satt Magnus och jag i köket mittemot varandra och puttade henne i vagnen emellan oss. Det tyckte hon var vansinnigt roligt:o) Under tiden förberedde Stefan och Michaela maten.

Vid 21:30 åkte vi hem, började känna smärta i ryggen, långt ner på ryggen kring bäckenet. Det blev värre och värre och när vi väl kom hem hade jag så ont att jag inte kunde böja mig framåt tex. Hade ryggskott för fyra år sen (av felaktiga lyft på mitt dåvarande jobb) och den här smärtan påminde om den. La mig ner på sidan på golvet så Magnus fick känna på min rörlighet, den var ändå ok. Så ryggskott kunde vi nog utesluta. Han masserade runt svanskotan och det kändes! Men när han var klar så var det lite bättre. Nu på morgonen ömmar det och jag bestämde mig för att ringa till sjukgymnasten som samarbetar med MVC (hon från ryggskolan jag var på i april) När jag beskrev smärtan och var den satt sa hon direkt att det låter som bäckenet och att vi nog bör boka en tid. Nästa fredag den 8 maj får jag komma. Det ska bli skönt, att få lite experthjälp. 

Googlade lite igår när vi kom hem på gravidmassage. Men fick många träffar där folk hade skrivit att det var överreklamerat att gå på det. Ger mer att må massage av sin man. Då Magnus är väldigt duktig på massage så lär jag nog hålla med. I mitt fall måste man nog gå på det tunga artilleriet.

Hoppas att det ska bli bättre under dagen så jag orkar med Skansen ikväll. Att gå är ändå ok, det är värre när jag sitter illa. Vi ska först äta kl 18 på Fridays med Alex och Sara, sen bär det av mot Skansen. Det ska bli så mysigt, har verkligen sett fram emot det.

Nu ska jag äta frulle, mannagrynsgröt, stekt ägg, tranbärsjuice och rött te. Till det en sup av järntillskott och Mivi Total och en omega 3-kapsel. Där har ni vad min frukost består av varje morgon. Det är mumsigt fillibabba.

Idag när jag kom till min hudterapeut Ahlam, började vi babbla på som vanligt. Jag drog upp min tröja för att knyta upp resåren runt byxorna och tog av mig dem. Min mage var fortfarande blottad när brallorna var av. Ahlam fick syn på den och utbrast:

- Åååhh, din maaaage. Va fiiin den är. Det syns ju jättemycket.

Hon fick tårar i ögonen och fick springa och hämta papper för att torka sig runt ögonen. Det var så sött. Hon är så glad för vår skull, med tanke på hur vi har kämpat som hon sa. Hon har också varit med från början med mina behandlingar och läkarbesök mm. Har ju besökt henne en gång i månaden i över ett år nu.

När klockan var 12:30 ringde de och sa att bilen är klar. Jag låg på soffan och vilade medan jag slötittade på Al Bundy. Var trött och kände molande värk. Kände dock ingen oro, snarare förstod jag att alla mina rundor fram och tillbaka idag tog lite musten ur mig. Bestämde mig för att slumra en stund till innan jag promenerade bort (tar bara lite mer än 10 minuter att gå dit) för att hämta bilen. Den var strålande blank och fin. Gick ner i garaget för att betala . Mannen som tvättar är i ca 65-års åldern, grön overall, träskor och keps. Supertrevlig och väldigt duktig. Han frågade hur länge jag ägt bilen för han tyckte den var så fin.

- Fyra år sa jag stolt.

- Åh fan, svarade han. Ja, men tänk på att bilen är lättre nu, den går fort som fan.

Jag skrattade, ja med tanke på hur skitig den var så dämpade det garanterat farten.

Brummad hem, parkerade på vår plats och tog flera kort på den. Släpade mig upp för de tre våningarna, in i lägenheten och pustade ut. Sen la jag in annonsen på blocket. Får se vad det ger. Hoppa, hoppas vi får den såld till ett bra pris så vi kan köpa ny bil.

Känner mig lite piggare nu. Men jag är glad att alla mina måsten idag är över. Nu är det bara den trevliga middagen ikväll att se fram emot.

Först vill jag bara säga hur mycket jag uppskattar det ni alla skriver till mig. Jag kanske är dålig på att bekräfta det, men ni ska veta att jag läser era kommenter flera gånger om och känner sådan glädje över allt fint ni säger:o)

Oj vad tiden går, det är så härligt. Är inne i vecka 16 nu. Imorse när jag vaknade låg jag på rygg, kikade ner på magen och den var i princip alldeles platt. Känns som om Stjärnan smiter ut på nätterna för att sen komma tillbaka framåt eftermiddagarna. La mig på sidan och tittade på magen igen. Blev som en grop i sidan som bullade ut till en rejäl bula som låg mot lakanet. Såg helt galet ut, magen gömmer sig i ena stunden för att välla fram i nästa. Tog kort på det också, men då jag är halvnäck tänker jag inte lägga ut några bilder här. Kul att ha som minne dock.

Läste lite på nätet igår om när andra började få mage. Många skrev att det inte började använda mammabyxor förrän i vecka 19-20!? Medan andra började med mammakläder redan i vecka 8. Snacka om att det är enormt olika.

Vecka 16

Nu är bebisen cirka 14-15 cm lång och väger ungefär 100 g (som en chokladkaka:o) Det är en minibebis som man nu skulle kunna hålla i en hand. Muskler, ben och naglar bildas. Barnet har ögonbryn och man anar anisktsdragen. Det kan suga på tummen och svälja. Mängden fostervatten ökar för varje dag och barnet har allt mer rörelsefrihet. En del barn får hicka när de dricker fostervatten. Det kan kännas i hela magen, speciellt senare i graviditeten. Barnet tömmer sin urinblåsa ungefär tre gånger i timmen. Fostervattnet är sterilt och omsätts på några timmar. Barnet rynkar pannan och huvudets diameter är ungefär 30 mm.

Som mamma kan du uppfatta fosterrörelser redan nu, men det kan även dröja några veckor till. Ligamenten som håller livmodern på plats stramar ibland. Det kan upplevas som en huggande eller stickande smärta i sidorna vid häftiga rörelser eller om du nyser eller skrattar. 

Jag kände ju sådana smärtor i påskas, det måste ha varit ligamenten, hmm, intressant. När jag sträcker på mig kan jag ibland känna de där små huggen. Men nu blir jag inte orolig längre då jag fått en förklaring till varför.

Mitt på dan idag plockade jag ihop det som ska slängas på återvinninge. Sen skulle jag ta en promenad. Precis då ringer Alexandra och frågar vad jag gör. Undrade om jag ville ta en prommis med henne. Gärna, sa jag. Vi bor ganska nära och hon jobbar skift, hade jobbar natt och sovit precis så det passade perfekt eftersom jag ändå var på väg ut. Hon kom hem till mig en timme senare och vi knatade iväg mot Stureby villaområde. Det blev en härligt promenad på ca 50 minuter. Det här måste vi göra om bestämde vi. Om båda ändå är hemma så kan vi lika gärna ha lite sällskap. Jag gillar när det blir spontant.

När jag kom hem kände jag att jag ville träna. Har varit så otroligt slarvig med det sen jag blev gravid. Jag körde hela programmet som jag fick av sjukgymnasten på ryggskolan på MVC. Sen tog jag fram skivstången och hantlar och tränade armar, axlar och rygg. Stretchade och pustade ut. Det känns toppenskönt efteråt. Så nu ska jag köra några gånger i veckan har jag bestämt, för att underhålla och stärka kroppen inför maratonloppet i oktober på BB;o)

Har haft lite känningar i ryggen, Magnus masserade mig igår under filmen Frost/Nixon, det högg på höger sida och jag blir lätt trött i svanken. Så träningen känns verkligen mycket viktigt för mig att ta tag i. Måste ju orka bära runt på stor mage sen, hihi. Självklart anpassar jag träningen efter vad jag klarar av.

När jag skulle duscha efteråt ställde jag mig i badkaret och vinklade badrumsspegeln för att se på magen i profil. Wow, det syns så tydligt att det är en gravidmage nu och inte en "ätit-för-många-hamburgare-mage". Sara sa i lördags när de var här att min mage var mycket större än för bara en vecka sen när vi sågs senast. Det är kul att höra. Tror ändå andra ser skillnad mer tydligt än mig och Magnus som ser magen varje dag.