Har hällt upp lite frysta jordgubbar i en skål och väntar på att de ska tina. Till det ska jag äta naturell yoghurt och linfrön och antingen banan eller flingor. Äter ca två teskedar linfrön varje dag och magen har varit i topptrim länge nu. Hoppas det håller i sig, vet att man kan få problem under graviditeten.

Har en begynnande huvudvärk som kommer från spänningar i nacken. Typiskt att det är just idag när Magnus inte kommer hem förrän sent ikväll när jag somnat. Han brukar massera rygg och axlar och ibland ansiktet när jag har ont, det hjälper så bra. Resten av städningen får vänta till imorgon. Då kommer min föredetta kollega Alexandra och hälsar på. Vi jobbade ihop för ca fyra år sen och håller fortfarande kontakten. Vi bor rätt nära varandra så hon kommer hit imorgon och äter lunch. Det ska bli trevligt. Sist åt vi ju så vi storkna på Muggen på söder;o)

Igår gjorde jag min utrensning. Städade undan alla tröjor och byxor jag inte kan ha längre och gjorde plats för mer gravidvänliga kläder inklusive allt fint jag fått låna av Anna. Känns toppenbra nu när jag drar ut lådorna och kan ta översta plagget om jag vill utan att behöva gräva omkring för att hitta något som passar.

Har plöjt ett par Ugly Betty-avsnitt också. Ska se om jordgubbarna tinat och äta lite till nästa avsnitt.

Jaha, då har jag varit i stan och pinkat i en burk och åkt hem igen...min vardag är fylld av intressanta händelser;o) På vägen dit trodde jag att jag skulle pinka genom öronen, så nödig var jag. Var riktigt stolt över att jag klarat att hålla mig i fyra timmar. Magnus som åkte lite senare till jobbet imorse, körde en nyhetsuppläsning för mig på norska efter frukost. Jag låg i soffan (tittade på Nyhetsmorgon) och höll på att garva ihjäl mig:

- Sluta! Jag kissar på mig, tjöt jag plågat.

Ibland är han så jäkla rolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ikväll ska han ut och äta med vänner. När jag lämande MVC ringde han och sa att han glömt nycklarna hemma. Suck, jag har inte lust att bli väckt inatt och gå ner tre trappor för att öppna porten (herregud, jag kan ju skrämma någon om de ser mig den tiden på dygnet). Så han fick hoppa på tunnelbanan och åka två hållplatser till mig och hämta nyckeln som går till porten. Så får ytterdörren vara olåst. Jag befinner mig oftast i komatillstånd så fort klockan passerat 22.

Har precis ätit lunch, kyckling och ris från igår. Nu ska jag rengöra badkaret och jaga runt i lägenheten med dammsugaren. SEN ska jag slänga mig i soffan och köra "Ugly Betty-maraton". 

Jag misstänker sen några dagar tillbaka att jag kanske har urinvägsinfektion. Pratade med min barnmorksa precis och hon sa att jag absolut ska komma och lämna ett prov idag för att kolla. Det är viktigt att behandla UVI när man är gravid annars finns risken att det kan gå upp i njurarna. Senare i graviditeten kan det även leda till för tidig födsel, men den risken föreligger knappast hos mig:o)

Problemet är bara att urinen som ska lämnas måste ha legat i blåsan i minst fyra timmar.....jag drack precis ett stort glas vatten. Var på toa vid 07:30 så jag måste nu knipa i tre timmar till. Barnmorskan lägger fram en remiss i receptionen, jag bestämde mig för att ta provet där istället för hemma. Jag har fasen ingen burk att pinka i heller.

Det kommer ta ca en vecka innan provsvaret kommer. Känns bra att göra det för att antingen utesluta eller behandla. Symptomen kan vara ganska diffusa, inte som när man var liten då det sved som fan. Det jag känner nu är att jag går ofta, känner mig tokkissnödig, men det kommer inte så mycket. Det huggvärker lite kring underlivet också.

Nu ska jag äta frukost och försöka att inte tänka på porlande bäckar....

Ett litet tips till er som är gravida. Jag kan rekomendera Weledas Havandeskapsolja för magen. Det är bra att börja tidigt i graviditeten för att hjälpa till att förebygga hudbristningar och kan med fördel användas till ca tre månader efter förlossningen. Jag har precis köpt den och bara använt i ett par dagar, men den jag vet att Weleda är ett jättebra märke. Använder flera av deras andra produkter. De använder bara naturliga ingredienser och är fria från konserveringsmedel och mineraloljor.

Den doftar ljuvligt.

Sen besöket på MVC igår har jag strosat runt på rosa moln. Småsjunger och nynnar, stannar varje gång jag går förbi en spegel och tittar på magen. Då ilar det till i kroppen och jag fnittrar till litegrann. 

Hittade min gamla almanacka och såg att för precis ett år sen anmälde jag mig till vårruset. Men på grund av en gigantisk blåsa under ena foten efter Let´s Walk (12 km) satt jag i solen med Sara och tittade på istället. Det var en månad kvar till vårt första besök hos Gunnar i Södertälje inför kommande IVF. Tänk om någon sagt då att om ett år är du gravid i 15:e veckan...hade jag trott på det då? Ingen aning. Men här är jag nu, gravid och svallande lycklig. Lyssnar om och om igen på Stjärnans hjärtljud och varje gång bränner tårarna lika mycket i ögonen av kärlek till det lilla livet. Har längtat i så många år och kämpat och nu äntligen är jag här. Njuter verkligen av det och försöker leva i nuet då jag vet att tiden kommer gå fort. 

Drömde häromnatten att jag hade gigantiska bröst, som en blandning av Pamela Andrsson och Dolly Parton. Helt galet. Jag var gravid i drömmen, men magen såg man knappt (...konstigt;o) Blev glad när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm, det var varken praktiskt eller snyggt kan jag lova.

Har varit och handlat och nu ska jag laga mat. Sen ska jag baka muffins och ostkaka. Helt crazy...

Min underbara man har lyckats konvertera ljudfilen till ett Youtub-klipp. Ultraljudsbilden är från vecka 10 som ni redan sett. Nästa gång vi ska till MVC för "stora" ultraljudet ska Magnus filma med kameran så vi kan visa hela förloppet med både ljud och bild. Det ser jag fram emot.

På detta klipp hör ni tydligt Stjärnans fantastiska hjärtslag, jag börjar nästan gråta varje gång jag lyssnar. I bakgrunden hörs barnmorskans och Magnus röster. Själv ligger jag och kämpar för att inte brista ut i gråt. Några gånger hörs ett högre skrapigare ljud, det är när jag inte kan hålla mig så magen hoppar lite.

Är inne i 15:e veckan, men ska först skriva lite om vad som hände i vecka 14. Sen kommer jag om ett par dagar skriva om vecka 15 så jag kommer ikapp. Innan har jag varit så nojig att jag inte vågat skriva vad som händer den specifika veckan förrän den är slut:o) Men nu vill jag göra som man ska. 

Vecka 14

Barnet är ca 8-8,5 cm och är inne i en intensiv tillväxtfas som sträcker sig fram till vecka 22. Den blir allt starkare och dess rörelser allt mer målmedvetna. Nu orkar barnet hålla upp sitt huvud en liten stund. Dess hand kan gripa, om än lite fumligt. Fötterna kan sparka. Benen är längre än armarna och en del barn har hår på huvudet. Fostervattnet nybildas hela tiden fram till fullgången tid.

Mamman är förhoppningsvis inte lika trött och illamåendet har troligen släppt helt. Magen blir allt större, blir lättare andfådd och pulsen slår lite fortare än den annars brukar göra. De flesta kvinnor upplever att de börjar må riktigt bra nu när de vant sig vid graviditeten och alla nya hormoner. Kanske syns början till den mörka pigmentrand på magen som kallas linea nigra.

Jag verkar följa den "normala" graviditetskurvan med tanke på symptomen. Mitt illamående är helt borta och förutom mardrömmen för ett par dagar sen så mår jag toppenbra. Blir dock mer trött på kvällarna, men sover väldigt gott på nätterna för det mesta. Andfåddhet känner jag av, men samtidigt känner jag mig stark och pigg när jag är ute och går. Min värk kring svanskotan är helt borta. Kan få lite ont i ryggen bara om jag sitter i djupa soffor. Min mage växer så det knakar. Den är fortfarande mindre på morgnarna och ökar på under eftermiddagen och kvällen. Sara sa igår att hon också la märke till det. Vi var ju där från från morgonkvisten till sen kväll. Tänkte ta nya magbilder i helgen, då har det gått två veckor sen sist.

Jag åkte in till Slussen och mötte Magnus, vi tog en mumsig lunch på Muggen, där jag var med Alexandra för några veckor sen. Det är lite dyrt, men vansinnigt gott och därmed värt slantarna. Sen promenderade vi mot MVC, gående på den soliga sidan av vägen. Kände mig lite nervös men hyfsat lugn.

Vi satt en stund i väntrummet. Ett annat par kom in med en alldeles nyfödd bebis. Pappan tog upp den lille och la i sitt knä. Både Magnus och jag tittade på dem och log fånigt. Jag fick tårar i ögonen, tänkte på den dagen när vi sitter med vår lilla bebis på samma sätt. Förstår fortfarande inte att det faktiskt kommer komma ut en liten bebis, på riktigt, skapad av våra gemensamma gener!!

Vi fick komma in nästan på en gång. Vi började med att prata lite om oron som varit. Sen frågade hon om jag börjat med järntillskottet. Jag sa då att jag tar flytande istället för tabletterna. Glädjande nog verkade hon anse det helt ok. Har ju hört om barnmorskor som blir lite griniga för att deras patieneter inte tar det som de får rekomenderat. Hon bad mig bara ta med flaskan till nästa gång (jag hade glömt namnet) så hon kan kolla hur mycket jag får i mig mm.

Sen var det äntligen dags att kravla sig upp på britsen. Drog upp tröjan och drog ner byxorna en bit. Fick samma slags gele på magen som man får vid ultraljud. Hon hade en stav kopplad till en liten manick med högtalare. Hon förde runt staven över magen för att leta efter hjärtljudet. Hon sa att då jag är smal så är chansen större att höra, men lovade återigen ultraljud om det inte skulle lyckas. Oftast låter hjärtat väldigt avlägset så här tidigt, kan vara svårt att uppfatta. Jag låg och andades lugnt medan mitt eget hjärta bultade hårt. Hon lyssnade lite för högt upp gissade jag, borde prova längre ner (Magnus sa efteråt att han tänkte samma sak). Efter ett par minuter sa hon att hon skulle lyssna längre ner mot blygdbenet. Hon hann knappt sätta ner staven mot magen så hörde vi hjärtljuden. Hon lät nästan förvånad över hur bra det lät:

- Åh, här är hjärtat, det låter otroligt bra och tydligt, va roligt. Hjärtat slår med 145-148 slag i minuten, helt normalt.

Lyckan visste inga gränser, det gick inte att hålla emot gråten, jag grät som ett barn. Men kämpade ändå emot för magen började hoppa och det brusar för mycket i apparaten då.

Magnus tog fram mobilen och spelade in ljudet, vår Lilla Stjärnas hjärtslag. Det var en otrolig upplevelse, jag hade inte riktigt förväntat mig det. Att få höra ett ljud från vår lilla bebis var obeskrivligt.

I hissen på väg ner lyssnade vi på inspelningen, jag bubblade av glädje när jag hörde de tydliga hjärtslagen. Vi ska se om det går att lägga upp ljudfilen på min blogg ikväll så får ni som är intresserade också höra.

Vi firade med att gå och fika på ett bageri vid Mariatorget. Vi satt där och mumsade chokladmuffins, maräng och chokladboll och skämtade och pussades som två nykära tonåringar.