Ni får ha överseende för detaljer i det här inlägget, sluta läs nu om ni inte är intresserade av sånt. Jag skäms i alla fall inte, opryd som jag är.

Var på toa för två timmar sen, såg en fläck i storlek som en lillfingernagel i trosan. Men inget på pappret. Satt bara helt stilla och stirrade, fattade inte vad jag såg.  För en stund sen var jag på toa igen för att göra nummer två. Fick krysta som vanligt, då var det lite blod på pappret när jag torkade. Men det såg inte färskt ut.

Magnus var hemma tack och lov, sa åt mig att ringa MVC. De sa att det nog inte är någon fara så länge det inte blir som en mensblödning eller smärtar, då måste jag åka till gynakuten. Jag vet att slemhinnorna är känsliga nu med ökad blodmängd. Det molar lite, men det kan ju vara livmodern som är i ny tillväxtfas? La mig direkt på soffan, Magnus följde med. Vi kände på magen tillsammans och Stjärnan boffade, jag började gråta. Så länge Stjärnan boffar ska jag väl inte oroa mig??

Skriver detta mest för att få höra era erfarenheter, behöver det känner jag. Magnus har åkt iväg nu och jag känner mig lite ledsen och ensam. Det tär verkligen på psyket att vara garvid pga dessa saker. Allt jag vill är att Stjärnan ska må prima och att blodet är restavfall eller resultatet av känsliga slemhinnor. Ska lägga mig på soffan igen nu och vila och känna på magen, behöver återigen bekräftelse från magen att allt är ok.

Dagarna är väl för härliga, sol och värmebölja. Har alltid varit en soldyrkare, men på senare år har jag inte samma tålamod att ligga och pressa i timmar. Men i år, av någon outgrundlig anledning, är det ännu svårare och jag är så ofantligt trött framåt eftermiddagen. Hmmm.....undrar varför....måste vara åldern....

Skrev nyligen att Stjärnan varit så lugn i magen vilket skapat lite oro, men inte så allvarligt, jag lovar:o) Men igårkväll och i morse satte det igång med full kraft, då fick jag så jag teg. The Silver Star is back! Har under kvällen legat i soffan och tittat på TV....men blicken drog tillslut mot min mage som var mer intressant. Alltså, man ser så tydligt hur magen hoppar när Stjärnan sparkar. Ibland ser man hur något liksom åker på insidan av magen, det är som taget ur en av Alienfilmerna, haha. Jag ligger och garvar för det är så jäkla häftigt. Provade filma men det syns inte så bra, får vänta tills magen är större och köra tricket som min bloggvän Emelie gjorde. Hon la en penna på magen och filmade, man såg då hur pennan studsade och vibrerade på magen:o) Men det får bli en senare vecka.

Igår insåg jag dock, appropå solen, att jag kan bara inte gå runt och blända folk med min bleka kropp i sommar. Så jag fick ta till äggklocketricket. Smorde in mig med solskydd när klockan var närmare 15:30. Ut på balkongen, satte äggklockan på 15 minuter....................PLING.....gå in.

Voila! Brun som en pepparkaka....nja. Men ärligt talat så har jag fått hyfsad färg på bara två dagar á 15 minuter:o) Tänkte köra så några dagar så borde folk i min omgivning våga ta av sig solglasögonen.

Imorgon är det dags för mitt obligatoriska möte på Arbetsförmedligen  igen, får se vad det kan ge. De flesta jobb som finns att söka nu har anställning from augusti och framåt. Jomenvisst, vad intressant jag är för dem. Nåväl, får se om jag får träffa en vettig person imorrn. Har ju fortfarande min "sadla-om-planer" som jag tänkte ventilera i så fall.

Den 11 juni fick jag ett paket med posten. Det var från en av mina bästa vänner Rebecca. En vacker liten ljusstake.

Tänkte direkt att det så klart är Lilla Stjärnan som ligger och sussar där. Hörde av mig direkt till Rebecca och tackade med gråten i halsen, blev så oerhört glad av den fina gesten. Skulle naturligtvis lagt upp detta på bloggen tidigare, men är ju som bekant glömsk trots fina handlingar från mina nära och kära (förlåt). Då berättade Rebecca att hon sett den lilla ljusstaken redan innan jag gjorde mitt graviditetstest i februari. Hon köpte den för nästan två månader sen och har haft den hemma tillsammans med ett vadderat kuvert, utan att riktigt veta när hon skulle ge den till mig. Men när hon läste mitt inlägg 9 juni så kände hon att det var dags. Det gladde mig enormt, kunde inte komma mer lägligt med tanke på hur jag mådde då.

 Den pryder vårt köksbord tillsamans med inramat foto av Lilla Stjärnan i vecka 19.

Vad vore livet utan fina vänner!

Förhoppningsvis får vi träffas i helgen. Vi ska göra nytt försök att åka till morbror Lasse och moster Britt-Inger, lördag till söndag. Så det vore kul att åka förbi Rebecca på söndag eftermiddag/kväll innan vi åker hem. Får se om hon kan då.

Barnet väger nu ca 700 gram. Nu, mer än halvvägs in i graviditeten börjar barnet alltmer likna ett nyfött barn. Allt det behöver av värme, föda och stimulans finns inom en omkrets på ett par decimeter i livmodern.

Barnet reagerar på allt fler sinnesuttryck. Det känner, det upplever smak och hör ljud. Ögonen är fortfarande slutna men det har börjat blinka med ögonlocken. Barnets hörsel har utvecklats så att det kan lära känna de röster som pratar eller sjunger i dess närhet, röster som det vid födseln redan känner väl.

Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan.

Lungorna är fortfarande omogna men tillverkningen av ett ämne som kallas surfactant startar. Det har till uppgift att hålla lungblåsorna, alveolerna, i lungorna utspända så att lungorna inte faller ihop och klibbar samman när barnet föds och ska fylla sina lungor med luft för första gången.

Barnets röreslsebehov är stort och det är fortfarande gott om plats.

Det blir alltmer påtagligt att man snart ska bli mamma. Många planerar och förbereder sig för ankomsten. Är det en pojke eller flicka? Vilka namn tycker föräldrarna om? Hur kommer barnet se ut? Vem kommer han eller hon att likna? Är det en lugn eller aktiv krabat som växer inne i magen? Kanske kan man få tag i en liten fot när barnet trycker ut den från insidan. Stryker man med handen längs barnet på magens utsida kanske det svarar genom att stanna upp och komma till ro. Om barnet sover kanske det istället svarar genom att röra sig eller ge en spark tillbaka.

Jag kan inte annat än säga wow! Nu händer det verkligen grejer i magen. Det är faktiskt en R I K T I G bebis som ligger därinne.

De två senaste dagarna har inte Stjärnan varit så aktiv. Vet att vissa bebisar är lugnare vissa perioder. Men så klart kommer oron att något är fel nu när jag är så van vid tät aktivitet därinne. Men om jag ligger ner på soffan så kommer det små boffar. Har även stykt med handen över magen och buffat lite - och fått svar från lillskrutten. Igår morse när jag vaknade var det helt stilla i magen, ytterst ovanligt. Magnus kom in i sovrummet för att säga hejdå. Jag berättade att Stjärnan är alldeles stilla. Då la Magnus örat mot min mage och kallade på Stjärnan:

- Stjäääärnan, pappa här, vad har du för dig därinne?

BOFF - han fick en spark i tinningen som svar. Åh, så lättad jag blev.

Magnus jobbar hemifrån idag, han har under ett par kvällar och in på nattkröken jobbat med att koda min nya blogg, så jag tänkte överaska honom med att baka hans favoritkakor. För det ska ni veta, om ni någongång vill fjäska för min man eller bara bli kompis med honom - baka kolakakor - och han är din vän för livet.

Till saken hör att jag har a l d r i g bakat småkakor någongång i hela mitt liv. Endast mjuka kakor, bullar, kladdkakor mm. Så nu jäklar gällde det. Direkt efter maten satte sig Magnus i arbetsrummet igen, jag letade febrilt efter min mormors systers recept på kolakakor men utan resultat. Googlade och tog första bästa i stället. Okej, blanda alla ingredienser i en skål.....men ska det vara så här kladdigt? Det gick inte att forma degen alls...lite mera mjöl. Båda händerna fulla med kladd, hmm, hur ska jag hälla i mer mjöl utan att kladda ner hela påsen? Det blev en invecklad historia och jag kämpade febrilt för att inte bryta ut i hysteriskt skrattanfall, önskar nästan att någon filmat. Kladdade ut några sorts korvar på en plåt och in i ugnen.

Ser ut som brödlimpor, ska säkert inte se ut så här, men det blir nog bra. Satt och stirrade in i ugnen, öppnade och kände ibland. Hur i hela friden ska jag veta när de är klara? Chansade lite och tog ut dem efter ca 10 minuter.

HA! Inte så pjåkigt va? Det var som att skära direkt i smör. Blev lite nervös om de verkligen skulle lyckas stelna till hårda kakor. Ut på balkongen med dem. Innan dess hade naturligtvis den fantastiska aromen nått Magnus näsa i arbetsrummet. Hörde hans steg i hallen, jag ut och pekade:

- Gå in på ditt rum!

- Vad göööör du.....det är något som luktar vääääldigt gott, log han.

- Du får se sen.

När de svalnat fick han komma ut på balkongen och det var så sött att se hans ögon förstoras av glädje vid synen av hans nybakade favoritkakor. Visserligen kände han på sig att det var kolakakor på doften men han visste inte säkert. Ungefär hälften gick väl åt, resten la jag på ett fat, stolt som en tupp. Vill även tillägga att kakorna smakar fantastiskt gott:o)

Då var det som sagt "bara" köket kvar.......

Matlagning och bakning ger ofta ett lite rörigt resultat...

Men med lite arbetsglädje så säger det bara "poff"....fint igen.

Åh, vad ni tänker att den där Jenny, hon lägger minsann upp intressanta bilder på sin blogg. Före- och efterbilder på sitt kök....hmm....hon har nog inte mycket att göra på dagarna.

...ledde mig till affären och tvingade mig att köpa en glass. Jag försökte verkligen stoppa det oundvikliga....men ack...det gick ju bara inte.

Nu har jag uppdaterat inlägget från midsommar med lite nya bilder på övriga deltagare:o)

Det är skönt att sova, har precis vaknat efter en timmes god sömn på soffan. Var ute på en promenad tidigare och slängde skräp, lämnade tillbaka filmer och handlade lite. När jag kom hem skulle jag "bara" vila lite och somnade så klart. Vaknade en timme senare, for upp snabbare än när Lucky Luke drar sin pistol.......pga kramp i foten. Fattade noll, från att vakna gott i soffan utan att komma på vilken tid på dygnet det är sprang jag helt plötsligt runt på vardagsrumsgolvet och visste fortfarande inte om det var morgon, dag eller kväll (nej jag tänkte inte på att solen gassade utanför;o). Krampen klingade av och jag la mig tacksamt en stund till på soffan.

Idag är jag stabil i humöret, gårdagen var väl en sorts överdos av hormoner. Kollade lite på Sjukhuset på kanal 3 innan jag somnade idag och såg bland annat en förlossning, då bölade jag så tårarna sprutade. Men det är väl ändå helt naturligt, har väl inget med hormoner att göra;o)

Nu längtar jag som en galning efter semestern som startar den 10 juli. Vi ska först upp till Sundsvall och hälsa på Magnus morbror med familj. Jag har aldrig träffat honom eller varit i Sundsvall så det ska bli roligt. Sen bilar vi efter några dagar ner mot västkusten. Stannar förhoppningsvis en liten snabbvisit i Mora och hälsar på Emelie;o) Hon ska ha barn vilken dag som helst och jag är så pirrig!!!! Vi kommer i alla fall sova över på något mysigt Bed & Breakfast kring Siljan. Om någon av er har några tips tar vi tacksamt emot dem. Sen landar vi i Falkenberg och lite i Halmstad, där min familj och vänner bor. Stannar där i ett par veckor. Därefter blir det Mariefred till Magnus familj. Så - nu har ni lite koll på oss framöver;o)

Läääääääängtaaaaaaar!!!!!!!!

Idag har jag varit allt annat än stabil. Vaknade och strosade runt, läste lite, tills Magnus vaknade. Då kände jag att jag var rejält hungrig, det kommer så snabbt ibland. Så redan innan frullen var jag grinig. Juicen läckte när jag skakade den, blev skitarg och slet åt mig pappersrullen och torkade bordet. När jag sen åt min gröt märkte jag att det var väldigt svårt att träffa munnen, så det rann utmed hakan....GRRRRRR.....vad irriterad jag blev. Magnus satt mitt emot och försökte mest hålla sig för skratt. Jag muttrade och svor och var allmänt trevlig.

Förmiddagen fortskred och jag gick runt och kände mig allmänt olustig, som en kastrull med vatten som när som helst kommer koka över. Åt min förmiddagsmacka med chokladmjölk, Magnus tog lite också. Han frågade lite försiktigt hur det var med mig.

- INGENTING, sa jag lite lagom trevligt. Jag är inte arg på dig, jag vill inte ta ut skilsmässa. Men när den jävla juicen läcker och jag inte kan göra något utan att klanta till det blir jag så irriterad.

Då började båda tack och lov skratta, för det lät ju superlarvigt....och lite charmigt på samma gång.

Kände att solen sken ute och här inne sitter vi som två ugglor och trycker. Jag behövde frisk luft, komma ut och iväg någonstans. Jag sa att jag kan gå ut själv med min Ipod om inte Magnus kände för att följa med med tanke på mitt tråkiga humör.

Då började Magnus göra som killar gärna gör....lösa problemet med att ställa olika frågor om hur vi skulle lägga upp dagen. Han föreslog Babyland, Heron City, Mio möbler. Det blev för mycket för min lilla russinhjärna. Orkade inte komplicera till saker, bara gå ut och gå. Tårarna vällde upp och vips kokade kastrullen över och jag började stortjuta:

- Faaaan, nu börjar jag böööla också....och jag har ingen aning om vaaarfööör....uuuäääähh....hulk, hulk.

Då reser sig min underbara man sig upp och går fram till mig, drar upp mig och kramar mig. Sen står vi där i köket, håller om varandra tills mina tårar ebbar ut. Det var så skönt, precis vad jag behövde. både gråta och kramas.

Sen tittar jag upp med mina Rocky-svullna ögon och säger:

- Jag vill nog åka till Babyland.

Magnus skrattade, torkade mina tårar och sa att det gör vi.

Snacka om att vara labil, idag kände jag rejält hur mitt humör var helt ur balans, superjobbigt verkligen. Men efter gråten kändes det lättare. Det var till att blaska av sig med kallt vatten för att inte se ut som knölig potatis. Det är väl skit att man inte kan gråta lika snyggt som på film.

Vi åkte iväg till Babyland och det var nog bra beslut för vi lärde oss mycket om vad man bör tänka på vid barnvagnsköp. Vi provkörde flera stycken i butiken ihop med andra par som var ute i samma ärende. Magar i olika storlekar som vaggade runt i butiken (jag har inte börjat vagga än). Hittade ett märke som vi gillade mycket: Teutonia. Vagnarna är flexibla, många smarta funktioner och de har minst antal reklamationer. Ska kolla upp märket mer på nätet för att läsa omdömen mm.

Tycker min man passar väldigt bra med barnvagn. Han var väldigt engagerad och vek ihop, fällde ut, tryckte på knappar, bytte liftar, kände, klämde och ställde massor av frågor. Mitt hjärta svämmade över av kärlek när jag såg honom i sitt esse.

Vi fick med oss en lapp med modeller och priser så vi kan klura lite hemma. Senast i augusti måste vi ha bestämt oss pga att vissa modeller har längre leveranstid än andra. 

En återställd hormonstinn tjockis. Babyland och TipTop var dagens räddare i nöden.

Åker i vår nya fina bil som är som en dröm. Susade fram och poppade till stereon. Stjärnan boffade och diggade......eller protesterade;o)

Har gjort av med mer överskottsenergi och dåliga hormonvibbar genom att skura hela badrummet från topp till tå, bäddat rent, lagat mat och tvättat en maskin tvätt som ska hängas nu. Sen är det filmtajm. Känner mig normal igen och stabil. Får väl räkna med sådana här utbrott med jämna mellanrum kan jag tänka mig. För visst är det inte bara jag? Alla ni som har varit eller är gravida, säg att ni också är hormonstinna häxor ibland;o)