Barnet väger nu ungefär 600 gram och är ca 22 cm lång. Huvudets diameter är ungefär 4 cm. Bebisen är stor att man nu kan känna de olika kroppsdelarna. Hudens pigment bildas. Barnet gör andningsrörelser och lungorna bildar lungblåsor. De är fyllda med fostervatten ända fram till förlossningen då det pressas ut när barnets bröstkorg kläms ihop i förlossningskanalen precis i födelseögonblicket.

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn. Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Det är mer vanligt mot graviditetens sista veckor men en del kvinnor upplever redan nu hur livmodern av och till drar ihop sig. Dessa sammandragningar ses som ett tecken på att livmodern tränar sig inför det stora förlossningsarbetet. Samtidigt förbättras också blodcirkulationen till moderkakan vilket är gynnsamt för barnet. Man får lättare den här typen av samamdragningar vid fysisk aktivitet. Man kan även känna att barnet hickar som ett regelbundet pickande i någon minut.

Viktigt att tänka på att inte stressa. När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid!

Det kändes bra att läsa om sammandragningarna, att de tom är bra för barnet i form av ökad cirkulation. Någon hicka har jag inte känt av än, vad jag vet. Såg på serien Sjukhuset på kanal 3 hur en liten bebis föddes i vecka 23, precis där jag befinner mig nu i graviditeten. Den var så liten och skör och kan inte andas själv så tidigt. Lilla Stjärnan får allt gärna hålla sig på rummet ett tag till. Jag kan inte påstå att jag kan urskilja Stjärnans kroppsdelar än, å andra sidan har jag inte klämt omkring direkt utan har mest handen vilande på magen när jag känner på de ljuvliga buffarna.

Vad gäller stress så är jag väldigt känslig numera. Tar åt mig för saker har jag alltid gjort tyvärr, men ännu mer nu. Gråter för ingenting och allt, men har tack och lov lika nära till skrattet. Som sagt, känslorna svallar och därför behöver jag stabilitet. Jag behöver lugn och ro ihop med stöd och uppmuntran - och inget annat! Alla typer av stresstriggare göre sig icke besvär att komma i närheten av mig tack. Det är verkligen det sista jag behöver. Och jag skäms inte över att vara egoist i det sammanhanget.

Mitt mål är att ta hand om mig, min man och den fantastiska lilla människan som bor i min kropp. Det är väl en självklarhet att det ska komma i första hand! 

Bilden togs igår morse på midsommarafton 2009 före alla matintag:o) Det är så fantastikst hela den här grejen. Det kan fortfarande komma över mig att jag faktiskt ÄR GRAVID!!!

Igår var även första gången jag kände sparkar när jag står upp, innan var det endast om jag la mig ner och vilade. Idag kände jag också sparkar när jag stod i köket och lagade mat. Blev paralyserad och stod blickstilla med kniven i handen. Magnus kom fram och tog över, båda fnissade över Stjärnans uderbara "här-är-jag"-tecken.

Det som plågar mig nu är ryggen och den förlamande tröttheten som kommer ibland. Igår när klockan passerat midnatt sa mamman på midsommarfesten att hon var imponerad och förvånad över att jag fortfarande var vaken:o)

Undrar hur många bakfulla vi har i vårt avlånga land idag? En sak är dock säker, jag är inte en av dem:o) Vi sov länge och har precis varit på en rejäl långpromenad, vilket vi båda behövde för att kompensera allt matintag igår. Varje dag den här veckan har jag vägt mellan 67,0 - 67,3 kilo. Men i morse när jag ställde mig på vågen vägde jag 68,5 kilo!!!! Hahaha, det är all mat som jag åt igår, då förstår ni temat för vår midsommar...som jag tänkte berätta om nu.

Vi mötte upp Magnus syster Tessan och hennes sambo Thord vid Coop igår och inhandlade all mat. Framme i kassan hade vi en fullproppad vagn med läckerheter. Vi firade midsommar i Thords systers hus med ytterligare ett par vänner till Tessan och Thord som hade sin bedårande dotter på snart 9 månader med sig. Sammanlagt var vi sex vuxna och en minisötnos.

En liten bedårande raring vid namn Klara.

Vi åt en silllunch ute i trädgården med massa tillbehör. Vi tog fel på gräslök och dill, så det blev dill till gräddfilen:o) Men det var väldans gott och somrigt det också.

Thord står vid sillbordet och förbereder. Solen sken så vi passade på att duka upp utomhus trots de hotfulla molnen i bakgrunden. När vi tog första skålen började det blåsa upp (typiskt va) Men vi lyckades sitta kvar hela lunchen utan några droppar från himlen.

Lyckliga turturduvor innan lunchen.

Vi bestämde oss för att ta tårtan under tak istället och vi hann precis, ta mig tusan på sekunden, duka av den sista tallriken från bordet när regnet kom.

Det står en studsmatta i trädgården och gissa vem som hoppade jämfota av glädje.....

...min man så klart:o) Han studsade som en tok och slog volter så säkert alla grannar såg. OBS, detta skedde innan vi åt, hihi.

När vi kom in satte jag mig på en pall och pustande bökade jag omkring för att ta av mig skorna själv (magen är liksom lite i vägen). Mamman till 9-månaders bebisen tittade medlidsamt på mig och sa:

- Åh, vad jag minns det där....

Det var samma goda vän (mamman) som gjorde tårtan och det var nog en av de godaste tårtor jag ätit.

Ser det inte smarrigt ut så säg...Vill även pängtera att det är jag som rivit chokladen över tårtan, mycket bra gjort måste jag säga;o) Det var minst en 20-personers tårta...vi klämde i oss tre fjärdedelar i ett nafs.

Tyvärr började min rygg smärta efter ett tag, blir lite tufft att sitta så länge på en stol, även om jag bullade upp med kuddar och alla var så rara och lät mig välja sittplats först. Smärtan blev tillslut så jobbig att jag var tvungen att lägga mig på soffan inne i huset. Magnus kom in och underhöll med lite Wii-spel. Stjärnan levde rövare i magen, så Magnus ropade på sin syster som kom springande och undrade förmodligen om det brann någonstans. Men han ville, precis som jag, att hon skulle få känna sitt brorsbarn sprattla. Så hon la handen på min mage och fick känna Stjärnans sparkar, vi skrattade, det var så härligt.

Lite  senare var det så dags att äta igen. De andra förberedde och jag kravlade mig ur soffan och hjälpte till så gott det gick. Till förrätt blev det en kall avocadosoppa med parmesan och stenbitsrom som tillbehör. Det var Tessan som gjorde den och det var vansinnigt gott.

Tessan strör lite persilja i varje tallrik som dekoration.

Sen var det dags för varmrätten. Vi grillade kyckling, nötkött och fläskfile. Till det ugnsrostade rotfrukter och två olika kalla grillsåser som vi gjorde själva och sallad. Till efterrätt jordgubbar, choklad och vispgrädde. Sen satt vi alla sex och kände oss mer eller mindre gravida:o)

Tre midsommarflickor bland blommorna innan varmrätten.

Står mellan två Tessantöser. Min svägerska Tessan i grönt och hennes

vän Tessan i rosa.

Pojkarna som vanligt vid grillen och övervakar med varsin öl i fast grepp. Klassisk midsommarbild;o)

Vi pratade och hade supertrevligt till in på natten. Jag vankade av och an med jämna mellanrum brevid bordet för att avlasta ryggen så gott det gick. Regnet smattrade mot plåttaket både under och efter middagen. Kändes som vi satt i en stuga ute i skärgården, jag filmade bara för att få med ljudet. Det är maxpoäng på mysfaktorn att lyssna till regnet när man sitter inomhus med god mat och trevligt sällskap. Vi hade ändå tur att det var uppehåll under sillunchen och när vi grillade. Kändes som att regnet tog hänsyn till oss och skvätte loss först när vi var klara utomhus och befann oss under tak.

Tillslut var det dags att åka hem, jag körde. Tack och lov var det inte alltför lång resa för ryggen värkte så jag nästan började gråta. Magnus satt med sin arm bakom min rygg för att ge stöd och det hjälpte. När jag klädde av mig utbrast Magnus:

- Oj, vad stor din mage är nu.

- Hehe, no shit Sherlock, nu ligger där både en bebis och massa god midsommarmat.

Magnus tog en bild bara för att få föreviga kanonkulan.

Ja vad säger man. Vågen visade även över ett kilo mer i morse så nog fick stackars Stjärnan trängas med sill, grillad kyckling och massor av jordgubbar.

Vi hade en underbar midsommar från början till slut. Nu ska vi njuta vidare av helgen.

Begreppet långlunch har fått en ny innebörd idag. Har suttit på Muggen i 4½ timme med Kertstin idag. Haha, va knäppt det låter. Vi har ätit god lunch och därefter mumsig fika. Utanför var det regn och uppehåll om vartannat, det var mysigt att sitta därinne utan att bry sig om vilket. Prata har ingen av oss några problem med, så när vi tittade på klockan fick vi båda en smärre chock. Jösses, har vi suttit här i 4 timmar, kanske dags att gå. Jorrå, sen satt vi en halvtimme till.

Supertrevligt hade vi i alla fall och på vägen hem kände jag att jag var hes. Min man är nog glad som ikväll får en någorlunda tyst och fåordig fru för en gångs skull.

Är trött som en gnu och ska dyka ner i soffan en stund innan det är dags att sova. Många spänningar har släppt efter den inre stressen över att hitta en bil innan semestern. Nu står den på parkeringen och vi kan äntligen slappna av, vilket alltid resulterar i förlamande trötthet, åtminstonde för mig.

Imorgon ska vi fira midsommar med Magnus syster och sambo, det ser vi fram emot. Hade planerat att ha somrig klänning på mig, men som vanligt när det är midsommar är det regnställ och lovikavantar som gäller.

Om jag inte skriver något imorgon önskar jag ALLA mina läsare en riktigt härlig midsommar!!

Kram!

Nu står vår nya fina bil på parkeringen hemma, känns helt fantastiskt att vi har en ny bil. Magnus mamma hämtade upp oss i morse. Är så otroligt tacksam för att hon körde oss dit! Magnus skulle egentligen inte med men kunde inte hålla sig:o) Skrev lite papper, fick alla tillbehör, hoppa lite jämfota av glädje, sen åka åka hem.

Jag fick äran att köra hem då Magnus varit på lite party med jobbet igår. Själv däckade jag strax efter 22 igår kväll och var härligt utvilad imorse när klockan ringde.

En glad tjockis i ny bil.

Nu ska jag alldeles strax åka till stan och träffa en gammal kollega från mitt förra jobb för att äta lunch. Hon är 60 år, inga egna barn så hon har från dag ett varit superengagerad i vår barnverkstad;o) Idag blir första gången hon kommer se bulan. Jag kommer nog föreslå Muggen återigen, det är inte så dumt att äta där, god mat av god kvalitet.

Är på sluttampen på nya bloggdesignen så nu borde det inte dröja så länge till innan det är dags att byta. Men lite till får vi allt vänta.

Måste dra nu, blev inte så långt inlägg, men naggande gott:o)

Glömde nämna en viktig detalj om bilen igår. När vi hade bestämt oss och satt på lilla kontoret för att skriva kontrakt, läste vi igenom allt. När vi kom till rutan "Färg" stod det: Star Silver....

Vi tittade på varandra alla fyra och började le och fnissa. Det är ju galet.....bilens färg är alltså Stjärnsilver! Vi blev alldeles till oss och bilförsäljaren satt och skrattade med.......och hajjade noll så klart. Han visste ju inte vad ordet Stjärna har för innebörd för oss. Senare på kvällen när vi satt i soffan sa Magnus att han kände starkt för bilen redan när vi provkörde den första gången, det kändes rätt att köpa den. Men när vi satt och läste pappret och såg...Star Silver, kände han att det, om något, var ett tecken på att vi hittat rätt bil:o)

Visst var det ett lite roligt sammanträffande....eller vad vi nu ska kalla det:o)

Nu har jag varit borta hela dagen igen. Tog fram min racercykel och hojade till min vän Ullis (hon som höll min hand när jag tog mina första blodprov under utredningen). Det är lite mer än 5 km mellan oss. Det gick bra, solen sken och jag stånkade på. Finalen på turen blev det jag kallar mördarbacken. Ullis bor på en hög höjd och lagom när jag kom fram till....ja just det...mördarbacken, var mina krafter alldeles slut. Tog tvärstopp. Stannade och tog av mig munkjackan, av med hjälmen....flås, flås. Promenerade ungefär i samma hastighet som en halt snigel. Väl uppe ringer Ullis och undrar vart jag är, varpå jag flåsade i örat på henne att jag är framme och letar parkering i form av en stolpe. Hon kom ut, fick ta min cykel och parkera den åt mig. Jag var trött och grinig, men det gick över ganska snabbt. Vi känner varandra så väl, så det är så skönt att verkligen kunna vara sig själv och veta att den andra inte tar illa upp.

När jag skulle låsa cykeln satte jag endast bygeln runt ramen på cykeln.

- Men gumman, nu har du ju inte låst cykeln, du har bara satt låset runt ramen, sa Ullis. Du är nog lite trött och vimsig nu.

Då sprack den griniga bubblan och jag började skratta, jäkla pucko, jag trodde jag låste cykeln genom att.....inte låsa den, hahaha.

Väl inne svepte jag ett glas vatten och sen slet jag av mig strumporna och slängde mig på soffan. Helst hade jag velat ta av mig rubbet. Ullis sa att det är lite kyligt idag trots solen. Hahahaha, sa jag, som snarare känner mig som en braskamin:o) Vi pratade länge och massor. Stjärnan boffade tillslut vilket var härligt, var lite rädd att stackarn tuppat av därinne efter mammas mastodonttur. Vi skulle ner och handla lite till lunchen, men Ullis som känner mig både utan och innan sa att för att undvika blodsockerfall får jag nog ta en banan först. Gulle dig. (Mina blodsockerfall är vanligt förekommande oavsett graviditet eller ej)

Det blev färsk lax med färskpotatis, sallad och gräddfil. Tokgott så in i bomben var det.

Här står köksmästaren och brer tjockt lager pesto över laxen medan jag plåtar och dregglar.

Till efterrätt blev det vaniljglass, bär och vispad grädde. Suck, vad ska jag säga. Himmel och pannkaka vad jag åt.

Här ligger jag som en utslagen hjälte på soffan PROPPMÄTT!

Det var så roligt att ses igen, vi har alltid så mycket att prata om och vi ventilerar alltid så bra med varandra. Tillslut satt vi och gäspade ikapp och jag hade allvarliga funderingar på att ringa en taxi. Men jag lyckades komma upp på hojen igen och kände mig ändå ovanligt pigg på hemvägen. Mördarbacken blev ju nu sonika en lyxig nerförsbacke, vilket jag tackade för.

Nu är jag hemma, tårna krampade och spretade åt alla håll. Ska nog ta kort nästa gång så får ni se hur knasigt det kan se ut. Magnus tycker det är hur kul som helst när jag får det för han har aldrig hört talas om kramp i tårna. Jösses, det trodde jag alla hade.

Lite sent inlägg, men allt bilåkande idag har gett mig plågande värk i ryggen, så när jag kom hem vid 19:30 idag blev det först äta och sen bums i soffan med TENS-apparaten.

Imorse kom Magnus mamma och hämtade oss, hon var så snäll och körde oss till Strängnäs för att kolla bilar så slapp vi ta tåget. Inte nog med det, hon körde hem oss också efteråt:o) Lyx!

Vi mötte upp Magnus morfar vid första bilfirman och här gott folk är bilen vi föll för.

Perfekt familjebil! Lilla Stjärnan kan sitta på pappas axlar. Barnvagnen kan man surra fast längst bak eller ha på släp efter bilen. Valmöjligheterna är enorma.

Vi provkörde ett par bilar, men det var en vi återkom till. En Opel Vectra som Magnus mamma och morfar hittade för ca två veckor sen. Morfar känner de som har bilfirman och prutade ner den till ett bra pris. Suveränt att de fick nys om den. Och JAG, som är värdelös på att pruta, lyckades få säljaren att bjuda på en gummimatta att ha i bagageutrymmet. Blir ju skitigt av barnvagnshjulen under de nederbördsrika årstiderna.....typ vinter, vår, sommar och höst;o) Så, ja nu kan jag lossa på sträckbänken ni alla suttit vid med frågan:

Har Jenny och Magnus köpt bil idag?

Svar: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!

Här är den, vacker som en dag och superskön att sitta i och att köra. Den har sex växlar vilket är bra ur ekonomisk synpunkt. Hihihihi, vi är med biiiiil igen:o) Så vi är numera både med barn och med bil! Nu kan vi tuffa runt på alla våra äventyr i sommar. På torsdag åker jag med Magnus mamma ner igen och hämtar bilen, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, va kul!

Vi åt lunch på ett ställe som heter Skogshyddan (man blir hungrig av att bränna pengar på bilar).

Ägaren står i cowboyhatt och slevar upp god hemlagad husmanskost. Ett poppis ställe, det var fullt med folk där. Charmig miljö där alla tallrikar, glas och muggar mm var udda. Mjökpaketet åkte upp på disken så de som ville ha fick hälla själva. Han var rolig.

På den söta lilla toaletten var väggarna tapetserade med gamla tidningsurklipp. Jag var tvungen att gå på toa två gånger. Första gången kissade jag, andra gången låste jag in mig och tog kort. Kolla in liksom: "Låt kulan rulla bort obehaget av transpiration". Är det inte underbart?

Eller den här: "Icke önskvärd lukt tas bort på sekunden". Det är sådan toalektyr som gör att man nästan är glad över att vara hård i magen så man kan sitta i lugn och ro och läsa allt skojigt.

Innan vi styrde kosan hemåt, åkte vi inom stugan i Mariefred. Magnus mamma skulle hämta några grejer och vi fick ta med oss rabarber. Det tog jag tacksamt emot, älskar rabarber och ska baka paj sen någon dag:o)

När jag skulle kliva in i landet och plocka kom min man och sa:

- Men du ska väl inte in där och vika dig dubbel, flytt på dig.

Ja, så här står Magnus mitt i spenaten med ljuvliga rabarber i famnen.

Vi slängde av Mangus i stan för han skulle träffa några vänner. Sen åkte hans kära mor och jag vidare för att dumpa av mig hemma. Hade skapligt ont i ryggen och kved som en brunstig älg i baksätet. Kravlade mig ur bilen och satte mig fram när Magnus klivit av. Sen åkte vi runt i ett fint gammalt bostadsområde där Magnus mamma växte upp. Det var kul att se huset de bodde i, skolan hon gick i och flera andra hus där vänner bodde. Mycket vackert område.

Väl hemma, efter en mycket bra dag, stöp jag i soffan. Försökte ett par gånger sitta vid datorn för att blogga lite, men det gick fasen inte. Men nu är det bättre, lagom dags när jag snart ska gå och sova. Har legat i soffan och tittat på Ugly Betty och säsongsavslutningen på Desperate Housewives.

När jag hade varit hemma en stund ringde min mobil. En av mina bästa vänner berättade något fantastiskt. Jag tjöt rakt ut av glädje. Förmodligen har hon spräckt trummhinna nu.

Nu ska jag sova, hoppas ni alla haft en bra dag!

VI ÄR MED BIIIIIIIIIIIIL!!!! hihihihihi.......

Sakta men säkert har jag kommit tillbaka till den glada vardagen igen. Skrattet är nära fär det mesta, jag fnissar som en tonåring åt allting, åh vad det är härligt. Det är sån jag är och ska vara.

Tog en promenad med min Ipod idag och lyssnade på Beyonce och ville nästan ställa mig och dansa mitt i villaområdet och sjunga ut för full hals....men jag behärskade mig. Får skylla på att jag inte vill göra Stjärnan åksjuk.....och lomhörd;o) Passerade en hästtransport med öppen baklucka. Min hästradar gick på hövarv när jag synade av min omgivning. Och lite längre fram i en dunge stod det två små shettisar. Det var ponnyridning för små telingar. Alltså barnen var max 4 år gamla, de stod prydligt och tålmodigt på rad i galonisar och sträckte på sina små halsar för att se när pollarna kom tillbaka. Herregud, jag minns när jag stod på kö på Skansen och hur fantastikst det var att efter lång kötid utan den minsta klagan få kliva upp på hästryggen.

En vacker dag vill jag ha en liten hästgård med tillhörande häst. Bara för det blir jag påmind om underbara Lucas som jag fortfarande saknar.

Min vackra Lucas som jag var medryttare på. Han har världens bästa ägare, Satu. Saknar dem båda. Visst är han vacker.

Den här goa mulen har fått många pussar.

Lite storleksskillnad. Det är inte en elefant och en myra.

Det är Ardennern Casper och minishettisen Bebban som

står och konfererar. Det är Satus två andra hästar.

Det var lite bakåtkast i minnesbanken det. Efter min rogivande promenad kom jag hem, slängde på webradion och körde mitt träningsprogram. Mot slutet kom lite små sammandragningar, då avbröt jag och stretchade istället. Blir inte rädd när de kommer, utan håller med Mia att det känns bra. Då vet man att livmodern också tränar:o)

Imorgon bär det av till Strängnäs för att kolla bilar, håll tummarna att vi slipper ta tåget hem;o)